Soon we'll be living high and wide

Vaknade i natt av det nuförtiden UNDERBART VÄLKOMNA ljudet av regn som föll mot torra löv, torrt gräs, torr jord. Senast det regnade var den 16 maj, och det var välkommet även då. Ännu mer nu, efter en hel månad av i princip konstant solgass, det har ju för fan knappt ens varit mulet. Vår gräsmatta är död, sa min man dystert häromdagen. Gräs dör inte, sa jag och påminde om 2018 då den också hade samma halmliknande utseende som nu, sen när regnet äntligen kom så tog det tre dagar och sedan var det grönt igen. Och i det här sammanhanget är ens gräsmatta faktiskt det allra minsta bekymret. Kollade på väderprognosen och det skulle kunna bli lite ostadigt väder de närmaste dagarna. Säger absolut inte nej till det, jag är team "växlande molnighet, tidvis regn" alla dagar i veckan. 

Igår åkte jag "in till stan" för synundersökning. Trodde det skulle ta max en halvtimme, men så var jag ute i så god tid så istället för att parkera rätt så nära (här i Ankeborg består centrum av gågator så var man än parkerar så får man gå en bit) som jag först hade tänkt så bestämde sig snåla jag för att ställa mig på en gratisparkering utanför centrum och på så sätt få en liten promenad, och det var väl tur det eftersom besöket tog en och en halv timme. Ska ha en annan typ av linser plus nya progressiva glasögon och då skulle det ju provas ut bågar och det skulle mätas på glasen på ett sätt som jag inte minns att de gjorde senast, men det var ju 2017 och en och annan detalj kan ju ha fallit ur minnet. Vet nu att den korrekta benämningen på de där små plattorna på glasögonen, de som vilar mot näsbenet, är KUDDAR, så nu vet ni det. 

Drygt 6000 spänn fattigare men med förhoppningen om att kunna se som en örn så promenerade jag ut ur Specsavers butik. Tänkte att jag skulle stanna och köpa en glass och liksom flanera längs med gatorna som i en sång av Tomas Ledin, lite somrigt sådär i alla fall, men det var så sabla mycket folk i glassbutiken så jag orkade inte ställa mig i kö utan åkte hem istället. Slank inom Coop för att hämta ett paket, när jag kom ut på parkeringen så lufsade det omkring en hund där som inte såg ut att ha någon ägare i närheten. Det här var cirka 16.30 när det är som mest folk på Coop men framför allt också mest trafik på stora vägen som går precis förbi, så man ville ju liksom inte bara tänka att det ordnar sig nog.

En tjej som hade samma tanke som jag tog en bild och lade ut i den lokala Facebookgruppen och jag bestämde mig för att ta med hunden hem, det var väl bättre att ha den i vår inhägnade trädgård än att lämna den vind för våg på Coops parkering. Sagt blev gjort, hunden - som såg ut att vara riktigt gammal och typ en korsning mellan Siberian Husky och amstaff - hoppade snällt in i bilen och följde med hem. Våra hundar blev såklart TOKIGA (de fick inte komma ut, men såg genom fönstret att det var en Främmande Hund I Deras Trädgård, vilket såklart var en kränkning av det hundliga territoriet), min man blev glad och började ordna med vattenskålar och satte sig sedan och klappade och kliade den bakom öronen, för han gillar hundar i allmänhet och gamla skruttiga hundar i synnerhet. 

Skrev i Facebookgruppen var hunden var någonstans och lämnade även mitt telefonnummer. Då var det en som skrev så här: Känner igen den hunden, tyvärr inte första gången detta händer! Jag frågade om hen visste hur man kunde komma i kontakt med ägaren och fick det något kryptiska svaret Inget jag personligen skulle rekommendera. JAHA? och vad menas med det? Ja, hur som helst så var det någon annan som kände någon som kände ägaren så efter ett tag ringde han, han bodde i grannbyn 4 kilometer bort, och vi bestämde att vi skulle träffas på Coops parkering, så vi (bad min man att följa med ifall det låg någon sanning i det där med "inget jag personligen skulle rekommendera", inte för att jag tror att något skulle hända mig i vittnens närvaro på Coops parkering, men man vet ju aldrig) lufsade dit med hunden i släptåg. Efter ett tag dök det upp en karl som visade sig vara hundens ägare, han berättade rätt så omständligt att de bodde på landet med bara åkrar och ängar runt omkring och hade inget staket och "det brukade gå bra" att släppa ut hunden, fast ju längre han kom i resonemanget desto tydligare framstod det att det nog varken var första eller sista gången den hunden var på äventyr eftersom han refererade till vart den "brukade" ta vägen (Coop och ett annat ställe i byn), men "vad skulle man göra" för han "kände inte för att gå med den i koppel". Jag kände nästan inte för att lämna tillbaks hunden till en så uppenbart ansvarslös ägare, men det var väl inte mycket att välja på. Själv hade man väl ältat vad som skulle kunna ha hänt (trafikolyckor, skador, eller bara det att den var försvunnen och kanske inte kom hem igen), men han var uppenbarligen inte den typen, så det låg kanske något i vad den där personen skrev i Facebookgruppen. 

Aja, sen var det bara att lufsa hem igen, vi hade ju planerat att åka till TIPPEN, men nu hade klockan hunnit bli så mycket att vi knappt skulle hinna dit. Var dessutom sjukt trött och liksom grusig i ögonen efter att ha varit på den där synundersökningen och därefter provat ungefär 1000 olika glasögonbågar, så vi sköt upp det till en annan dag. Städade och rensade ogräs istället. Idag ska jag jobba, sedan köra lite intervallträning, handla, åka hem. Ikväll ska jag hänga med till det där stallet där det finns en ponny som eventuellt behöver en medryttare, få se vad KÄNSLAN säger om det. Sen är det helg, tjoho.