Cujo

Har läst-om Cujo av Stephen King. Det var inte igår om man säger så. Cujo (eller möjligen Carrie, det var i samma veva så minns inte riktigt vilken jag började med) var en av de första Stephen Kingböckerna jag läste, jag var väl sisådär 15-16 år och de liknade exakt inget jag dittills läst. Alla känner väl till handlingen antar jag:

CUJO, en sankberhardshund på nästan hundra kilo, är den bästa vän Brett Camber, tio år gammal, någonsin har haft. En dag jagar Cujo ner en kanin i en håla i marken. I denna håla bor det rabiessmittade fladdermöss. Vad som sedan sker med Cujo och de stackare som råkar komma i hans närhet avslöjas i denna thriller, som utan tvekan är ett av Stephen Kings mest gastkramande rysare.

Minns inte riktigt att det var SÅ mycket av berättelsen som handlade om Vic Trenter och hans kollegas reklambyrå eller om Vic och Donna Trenters rätt så rötna äktenskap, det gjorde väl inte så stort intryck på mig på den tiden eller vid senare omläsningar heller för den delen, var väl bara intresserad av läsket i form av rabies och det antydda (eller verkliga?) monstret i Tads garderob. Men visst håller den än, det gör den. Den får fyra rabiessprutor av fem möjliga.