Show me slowly what I only know the limits of

Igår var det 28 grader varmt när jag körde hem från jobbet, det är ju i det närmaste omänskligt, i alla fall i min värld. Svängde inom Erikshjälpen på hemvägen och dumpade mitt utsorterade junk som förhoppningsvis ska komma andra till nytta. 

Kvavt och äckligt var det, satte upp fönstren på tvärdrag och körde ett pass tabata så att svetten skvätte. Hundarna hade varit ute i trädgården en stund och låg som utslagna sillar och det är ju förbjudet med djurplågeri och jag kände verkligen inte för att släpa ut dom på promenad. Människo/självplågeri är ju däremot lagligt så jag knatade iväg med  siktet inställt på biblioteket för att lämna och hämta böcker, därifrån vidare till affären för att hämta ett paket och sen hem igen. Gjorde en stor smoothie för min man hade råkat köpa yoghurt med 0,1 % fett och den är alldeles för blaskig att äta till frukost, tycker jag, men som bas till smoothie gjorde den sig utmärkt. Bredde med sorg i hjärtat det som kan vara mina sista knäckebrödsmackor med Philadelphiaost, för de som äger Philadelphia (färskostföretaget alltså, inte staden) är ju tydligen insyltade i Ryssland och Putin och det vill man ju inte gynna om man kan undvika. Synd, för det är så G-O-T-T, och tro inte att snåla jag inte har provat billigare alternativ till färskost för det har jag, men tycker inte de är lika goda, krämiga, härliga. Men man får ju dra gränsen någonstans. 

Sen kom min man hem och påstod (alltså inte att han stövlade in genom dörren och bara annonserade detta som att det var en riksnyhet, men ni fattar) att en bekant till honom, som bor utanför Göteborg och som han hade pratat i telefon med, hade sagt att vi bara hade tre kilometer till havet fågelvägen. Jag, som promenerat närområdet dagligen och stundligen i tretton års tid och vet exakt hur långt man kommer på tre kilometer oavsett riktning och inte fan är det till havet, dementerade detta och menade på att det snarare är 8-9 kilometer dit. Men nähä, tydligen vägde denna bekants ord tungt. Jamen fågelvägen! sa min man i en ton som att jag inte visste vad det var och jag fick kontra med att ta fram en karta och bevisa att jag hade rätt. För det hade jag ju såklart, men det satt tydligen långt inne att erkänna att en (för mig) random snubbe från Göteborg uppenbarligen stod helt främmande inför begreppet "skala". 

Sen kom äntligen regnet! Lite åska också, men inte alls i den omfattning som SMHI hade varnat för, i alla fall inte häromkring. Men vad härligt med ett sånt där stillsamt varmt sommarregn efter alla dessa dagar av stekande sol. Var ute med hundarna i trädgården efter att de hade fått sin kvällsmat och inte ens regnhataren Remus, som brukar borra ner alla fyra tassarna i hallmattan så fort han ser att det är blött på yttertrappan hade något att invända utan strosade omkring och ägnade sig åt något grävprojekt istället för att stå vid grinden och se ynklig ut som han brukar göra. 

Gick sedan in och började kolla på Länge leve bonusfamiljen på SVT Play, filmen alltså som är en fortsättning på serien, tyckte den var till lika delar underhållande och irriterande. Tycker att det får väl finnas en djävla gräns för hur vimsig/spontan/impulsstyrd respektive förstående/förlåtande/kärleksfull som Lisa respektive Patrik kan vara, men ja, det ska väl till ytterligheter för att det ska bli något driv i berättelsen, men jag blir GALEN när hon Lisa bara liksom springer på alla bollar utan någon som helst konsekvenstänk, dom kan väl snacka ihop sig lite så de håller en enad front inför barnen kan jag väl tycka (som om det vore på riktigt, haha). Gillar Christer Lindarws och Marianne Mörcks karaktärer mest, men de var ju tyvärr inte med sådär jättemycket i den här filmen. Orkade inte se klart hela, så jag gick och la mig och kollade på Hem till byn i telefonen istället. Har nu tyvärr kommit till den enda delen av hela den här mästerliga produktionen som jag tycker är rätt tråkig och som inte direkt tillför berättelsen någonting, när Lars-Erik åker omkring i Norge och lyssnar på Leonard Cohen i  vad som känns som alldeles för många avsnitt. 

Idag är det lite svalare och mulet, enligt väderprognosen ska det komma lite mer regn de kommande dagarna, hoppas verkligen på det. Svårt att fatta att det fortfarande bara är juni, det känns som att det varit högsommar länge. Idag ska jag köra intervallträning efter jobbet och sedan - om jag ids - flytta om böcker i min bokhylla för jag har köpt på mig pocketutgåvor av Elly Griffiths och Cara Hunter och nu har det blivit för trångt på G och H-hyllorna. Den som lever får se om det blir av.