Faktiskt tyvärr

Har läst Faktiskt tyvärr av Marianne Lindberg De Geer. Det är en fortsättning (om man nu kan kalla en dagbok det) på Utan hänsyn och Tvära kast  som jag också läst och gillat. Detta är handlingen (eller åtminstone baksidestexten): 

”Att skriva är nog vad som passar mig bäst nu. Och det gör jag. Varje dag. Kanske är det bara pandemins inflytande över svårigheterna med verklig gemenskap som fallit över mig idag, men jag tror nog att det handlar om åldrandet i sig. Man kanske måste tröttna på livet för att våga dö? För att man gjort sitt. Eller kanske är det i våra gener att bli mer håglös och innesluten i sig själv och till sist sakta vissna bort och somna in? Om man slipper svår cancer eller annan terminal sjukdom de här sista åren.Gläds åt handbolls-EM halv nio ikväll. Sverige – Spanien. Det blir en svår match …”

Jamen jag gillar verkligen MLDG:s sätt att skriva, tycker hon är asball. Sen kanske en del av innehållet i boken, främst det kulturpolitiska, flyger över målet för mig, orkar tyvärr inte vara så engagerad i såna frågor. Den här boken får fyra konstnärssjälar av fem möjliga, schas till bibblan.