Efter jobbet tog jag mig till fältet en bit härifrån, där jag ofta sprang (eller för den delen promenerade) förr när jag bodde i stan. Körde 40 minuters intervallträning och det kändes kanon. Eller, det var ju såklart jobbigt men det var ju meningen. Har fuskat lite med upptrappningen, egentligen "borde" jag nog vara på 25 sekunder löpning, 35 sekunder gång i 20 minuter om jag skulle följa det strikta schema som jag satte upp då i februari-mars eller när det nu var jag började med detta. Tror jag körde 25/35 en eller två gånger, sen ökade jag till 30/30 och sedan dess har jag ökat den totala träningstiden från 20 till 40 minuter. Men, peppar peppar, DET GÅR BRA. Kroppen håller, eller har gjort det hittills i alla fall, så nu ska jag se till att hålla det här upplägget (30/30 i 40 minuter) ett tag och inte gå bananas och bara öka allt. Är så nöjd, så nöjd. Har svårt att få till den där speciella endorfinkicken som löpningen ger på annat sätt, och som jag har saknat den.
Åkte hem och tränade pilates i nästan en timme innan jag tog itu med dagens tråk: flytta om böckerna i bokhyllan i sovrummet. Tänkte naivt och aningslöst att det nog inte skulle ta mer än någon timme, men efter 1½ timme hade jag kanske kommit...en fjärdedel? Har tre Ivarhyllor som går från golv till tak i sovrummet, plus en smal Ivarhylla som bara innehåller Stephen Kingböcker men den var inte berörd av detta. Min plan var nu att frigöra de två understa hyllorna i en av de tre Ivarhyllorna. På den ena finns lite oorganiserat "böcker som jag köpt på loppis men inte läst än och inte vet om de är något att ha" och på den andra finns hela min samling av Alfred Hitchcock och Tre Deckare-böcker som jag ALDRIG NÅGONSIN kommer att göra mig av med. De här böckerna har jag läst om och om igen som barn, kanske inte lika ofta som Britta och Silver, Annika, Jill och de andra hästböckerna (som jag också har kvar och som jag ALDRIG NÅGONSIN kommer att göra mig av med), men de har berett mig mycket nöje när jag var barn. Minns känslan när det var jul eller födelsedag och man fick en ny Tre Deckare och man var ledig (jag fyller år på sommaren) och hade så mycket härlig läsning framför sig. AAAH. Funderar på att läsa-om hela serien, det kan ju inte ta så värst lång tid även om det är 50 böcker (jag räknade dom igår). Blir kanske ett sommarprojekt?
Nu kånkade jag i alla fall ut de Tre Deckarna till en annan Ivar-hylla, nämligen den som står i hallen och där jag bland annat har alla mina hästböcker och andra barn- och ungdomsböcker som betytt mycket för mig och som jag lite då och då hittar på loppis och bär hem i triumf. Det är väl där de Tre Deckarna hör hemma, har jag känt ett tag, så nu fick dom en egen hylla att ståta på. Beredde plats där för rätt längesen, när vi fixade i ordning i Pojk- respektive Flickrummet™ och jag i samband med det rensade ut en hel del böcker, så det var enkelt och snabbt avklarat. Sen började jag sortera böckerna på den där hyllan näst längst ner i sovrummet, den med böcker som jag köpt på loppis men av någon anledning inte läst och som inte heller hamnat på sin rätta plats i bokstavsordningsystemet som jag har i mina hyllor (p g a att det inte funnits plats), samt påbörja Den Stora Omflyttningen, vilket såklart tog evigheter och herregud vad dammigt det var. Fick lämna allt i ett mindre kaos när det började närma sig läggdags, men nu är detta tråkprojekt åtminstone påbörjat, vilket inte var en dag för tidigt om man säger så, har känt att det varit dags både länge och väl och det kommer att bli kanon när det väl är klart.
Idag ska det jobbas, promeneras och tränas tabata, sen återstår resten av hyllorna, eller i alla fall så långt jag orkar/hinner med utan att nattsömnen ska bli lidande, hehe. Nästa vecka ska jag förhoppningsvis hämta ut mina nya linser och glasögon, det ser jag fram mot för jag tycker att jag börjar bli trött i ögonen och få lite ont i huvudet bara efter några timmars jobb och det är ju allmänt träligt. Häromdagen trodde jag också att jag höll på att bli förkyld för jag tyckte jag kände mig lite raspig i halsen, men sen kom jag på att det var för att min man påstod att Kenta hade sjungit Just idag är jag stark i Melodifestivalen och det vet ju varenda människa att den låten han ställde upp med heter Utan att fråga, och för att bevisa det så sjöng jag den (eller i alla fall en del av den, kan inte hela texten) och härmade Kentas röst, plus slängde in en del Kenta-citat främst från Det sociala arvet och det tar på stämbanden. Do not try this at home.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar