Hade Köttbullen, övningarna gick ut på SAMLING och djeflar vad bra det gick! om jag får säga det själv och det får jag ju. Vet inte om just själva samlingen var något att visa upp för omvärlden, för Köttbullen är ju Köttbullen, en grov och lite överbyggd ponny av kallblodstyp, men KÄNSLAN! Hon vill ofta lägga sig i handen och ibland känns det som att man rider med två ICA-kassar hängandes i tyglarna, men igår: ingenting, det var bara att sitta med stadig hand och mata på framåt och hon gick så fint och mjukt på både böjda och raka spår. Galopparbetet var väl det som gick sämst, för det var mot slutet och hon var rejält trött och svetten bara rann om henne, och galoppen är ju inte hennes styrka i vanliga fall. Där man inte kan tänka samling får man tänka nyanser, sa ridlärare V och någon form av skillnad tyckte jag nog att det blev någon gång, men det är en hårfin balans, minsta lilla man tar för mycket i tygeln så rasar hon ner i slängtrav. Men i övrigt: kanonfin!
Efteråt höll hon dock på att skrämma livet ur oss. Jag hade svampat av henne och gick iväg för att hämta solkräm för hon skulle gå ut i hagen och är lite bränd på mulen. När jag kom tillbaks hade hon rullat sig i boxen, det brukar hon göra, men nu låg hon kvar med benen upptryckta mot väggen i en jättekonstig ställning. Gick in och smackade på henne men hon låg kvar. Petade lite med spöet men hon låg kvar. Fick nästan lite panik och min ridkompis sprang iväg för att hämta ridlärare V, men då plötsligt vältrade hon sig upp på benen igen, Köttbullen alltså. PUH.
Hästarna skulle ut i hagen och ridlärare V hade gjort ett fiffigt utsläppsschema. Vi var sju som red igår och vår grupp ansvarade för att se till att sju hästar kom ut i olika hagar. Ett par av hästarna som var med i vår grupp skulle dock gå lektionen efter, och då säger det väl sig självt att man istället tar en annan häst av de sju, resonerade alla utom Häxan som åkte hem. Alla gräshagar ligger en bit från stallet och ingen är ju jättesugen på att vandra den sträckan två gånger, så det blev det ju lite meckigt innan någon vänlig själ erbjöd sig att ta den "överblivna" hästen. Det är ju hundra gånger lättare att gå med dom i flock än att leda en ensam häst på väg till sin flock för då kan vad som helst hända känns det som. Köttbullen är vidrig att leda ensam för då har hon så fruktansvärt bråttom till sina älskade ponnyer, och hon är stark som en björn och blir hetsig och jättejobbig, men får hon sällskap så lunkar hon med som en stor hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar