Igår hade jag Knubbis och fortsatte jobba med att få honom att acceptera bettet och inte bara kasta med huvudet så fort man försöker samla honom. Pratade med en ridkompis som har ridit honom mycket förut, och tidigare gick han med ett ganska skarpt bett med motiveringen att barnen måste kunna stanna honom eftersom han stack när han såg spöken på läktaren. Fast sticker en häst så hjälper väl inte ens det skarpaste bettet i världen, och det var väl inte bara jag som tyckte det, för numera har han ett vanligt tvåledat tränsbett. Men det sitter kanske i, eller så har han bara kommit på ett sätt att komma undan arbete, det är svårt att veta. Fick i alla fall tips om att rida med mycket stöd på yttertygeln på böjt spår och det verkade funka, för plötsligt gick han i fin form och med stilla huvud. Eller PLÖTSLIGT var väl att ta i, det kom ju gradvis och som vanligt gick det som bäst när det var dags att sluta. Men som vi sa efteråt, det hade ju varit värre om lektionen hade börjat på topp och sedan bara gått utför. Det var dessutom 27 grader varmt utomhus och vad som kändes som 47 grader i ridhuset, så ingen var faktiskt direkt ledsen över att lektionen var slut.
Sen började ett evigt pussel med att få ut hästar i hagar. Förr släppte man ju bara ut alla hästarna i en och samma hage och sen var det inte mer med det, men nu är det mer noga att ston ska gå med ston och valacker med valacker, och dessutom så byter de hagar stup i kvarten för att maximera betet, antar jag. Man får läsa på en tavla och se var hästarna ska gå och sen får man läsa på en lista vilka hästar man som grupp ansvarar för. Sen är det ju märkligt att vissa (ja, Häxan, jag tittar bland annat på dig) inte kan känna att det är gruppens gemensamma ansvar att få ut de hästar som står på ens lista utan de tar "sin" häst och sen tycker de att de har gjort sitt. Men nu hade vi detta dilemma: vi hade två ston i vår grupp, men det ena skulle gå på lektionen efter, och då skulle vi släppa ut ett annat sto som inte gick på lektion så att "vårt" sto fick sällskap i hagen för man släpper ju inte ut en ensam häst. Hon som red det andra stoet, det som skulle gå lektion (det var en som red igen i vår grupp, ingen jag känner), tror ni att hon tog kompisstoet när hon blev av med sin häst? Nä, det gjorde hon såklart inte utan hon försvann. Knubbis skulle också ut, och då var det samma sak där, fanns inte en människa som kunde hjälpa till att ta ut en kompishäst. Eller jo, det var jag och Malin då, som vandrade fram och tillbaka med våra hästar och våra hästars kompisar, KUL när man har blåsa under trampdynan och helst inte vill gå ett enda steg. Men det var ju bara att göra det för det finns väl inget taskigare att vara sista lektionen och så är det en hel hög med hästar som andra har skitit i att ta ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar