As we hit the promised land

Igår var en sån där dag när allting gick i ett. Jobbade, åkte hem, slängde ut hundarna i trädgården, tog in dom, stoppade in Laban i bilen och åkte till veterinären för vaccination. Gillar vår veterinär, han tar sig alltid tid att prata om allt mellan himmel och jord, igår hade vi en intressant diskussion som tangerade såväl HC Andersen, kommande generationers handstil till leptospiros. Fick också veta att det var väldigt ovanligt med ett så snabbt sjukdomsförlopp för hjärtsvikt som det som drabbade Hilding, vilket var lite skönt att höra för jag har BARA hört varianter på "min gamla hund fick hjärtsvikt men fick medicin och sedan levde hen i många år till" och så har man (jag) lite känt att borde jag ha propsat på att man skulle ha satt in medicin tidigare, han hade ju ett kraftigt blåsljud på hjärtat men dels är det rätt vanligt på äldre taxar, dels påverkade det honom inte märkbart, hans andningsfrekvens var normal, han var aldrig andfådd, hade ingen hosta och var pigg och glad ända fram till den 19 april, och den 20 april vaknade han och var jättesjuk. Han fick ju såklart medicin då, men den hjälpte honom inte nämnvärt. Men enligt veterinären så var det vanliga att det smyger sig på, inte att man blir akut jättesjuk från en dag till en annan som Hilding blev, och det finns ingen anledning att sätta in medicin om det inte finns några symptom.  

Svängde inom bibblan på vägen hem för att hämta böcker, fick något av en chock för hela utlåningsdisken var bortriven. Här skulle det byggas om och bli självbetjäning och andra finesser och även utökade öppettider, fick jag veta. Det ser man ju fram emot, för nu har dom bara öppet tre eftermiddagar i veckan.  

Hem igen, rev av ett pass tabata, tog ut hundarna på en promenad, kom hem, plockade i ordning lite grejer som jag skulle ta med till min kompis senare, hade lovat att hon och ett gäng skulle få vara på mitt jobb och träna specialsök, och behövde åka 17.00 för att vi skulle kunna förbereda innan de andra kom. Nu var klockan 16.30-ish och jag tänkte att AAAH, nu har jag en dryg halvtimme på mig att sitta ner, ta en kopp te och en macka och softa lite. Då kom min man hem och hade INTE köpt hundmat som i alla fall jag uppfattat att vi var överens om att han skulle göra. I fredags skulle han nämligen in till stan och sa då att han skulle åka tidigare för att han skulle köpa hundmat och så var det en lång utläggning om var Remus' mat (specialfoder som bara finns hos veterinärer) skulle köpas för det skulle göras på ett ställe där han hade stämpelkort så att man så småningom skulle få någon form av rabatt. Sen kom han hem och hade bara köpt foder till Tage och Laban för han hade inte hunnit till den där speciella veterinärkliniken där han har sitt stämpelkort innan dom stängde. I diskussionen som följde så uppfattade i alla fall jag (men tydligen inte han?) att han skulle "fixa det på måndag". Nu var det måndag och Remus hade bara mat så att det räckte till en mycket snål kvällsmat men ingen frukost dagen därpå, och eftersom han hade urinsten för inte så längesen så har veterinären sagt att han absolut inte under några omständigheter får äta något annat än sitt specialfoder. Lite upprörda känslor följde, för jag åker förbi distriktsveterinärerna på vägen hem från jobbet, PLUS att jag de facto varit HOS VETERINÄREN och LÅTIT BLI att köpa foder där för att han, min man alltså, skulle kunna få sin djävla stämpel. GRR. Fick ta min macka i handen och svepa iväg till distriktsveterinärerna som stänger klockan 17.00. Hann dit, köpte sista säcken specialfoder och åkte sedan till jobbet och hade en trevlig kväll med specialsöksgänget, det är alltid kul att se hundar arbeta och lösa problem. 

Hem igen, in i duschen och sen i säng. Varmt var det, fönstret var öppet och när jag var på väg att somna så började plötsligt en höna tok-kackla jättehögt utanför, sådär som dom gör när dom vill meddela hela världen att de minsann har Lagt! Ett! Ägg! Det brukar de dock inte göra på kvällen, men ingen regel utan undantag antar jag. Jaha, där gick det sömntåget. Plus att jag har cirka ett mygg/knottbett per kvadratcentimeter skinn som exponerats för skogen i helgen som gick och som kliade så man kan bli TOKIG. Somnade om till slut, men vaknade sedan vid 23.30 och fick lite panik över att det var så varmt och trångt i sängen. Det ÄR jättemysigt att sova med  sina hundar, men inte alltid. Gick och lade mig i Flickrummet™ och lyckades väl somna om, men sen vaknade hundarna 03.15 och tyckte det var morgon. Är jag då inte i sovrummet, vilket jag inte var nu, så springer de upp och letar efter mig, kanske inte primärt för att jag som person är så himla saknad utan i deras värld jag nog sannolikt reducerad till Den Som Ska Servera Deras Frukost. GRRR så irriterande. Hörde min man stolpa upp och gå ner och stänga in dom i inre hallen, så jag kunde åtminstone ligga och dra mig i ytterligare 45 minuter innan klockan ringde. Gäsp. Jaja, nu ska vi väl hacka igång den här dagen också.