Detta är handlingen:
När dykare går ner i Ångermanälven för att utforska de hundratals skeppsvrak som döljer sig på botten, finner de kvarlevorna av en man. Det visar sig att han har blivit mördad, men vem är han? Trådarna leder tillbaka till 1960-talet i Ådalen och världen, med hårda politiska konflikter och stora drömmar om frihet. Polisassistent Eira Sjödin som är gravid och har inre tjänst får utreda det kalla fallet eftersom det verkar riskfritt. Medan sanningen om den döde kryper allt närmare hennes eget och familjens liv räknas veckorna ner mot förlossningen. Fortfarande vet hon inte vem som är far till hennes barn. Samtidigt är den kvinna vars brott Eiras bror sitter fängslad för på väg norrut i flykt undan rättvisan, efter att ha dödat igen.
Var lite kluven till både Rotvälta och Slukhål och känner mig fortsatt kluven till Djuphamn. Bra språk och fina miljöskildringar i all ära, men det är samtidigt rätt segt och deppigt, det är det. Gillar i och för sig att det är ett långsamt tempo, allt behöver inte vara som på film, men det här tungsinta vemodet blir lite för mycket i längden. Den här boken får tre myggbett av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar