tisdag 26 juli 2022

Semesterrapport

Har nu haft semester en dryg vecka och har det gött. Har inte direkt gjort något omvälvande. Det har ju varit varmt så in i helvete vissa dagar, och då görs det sannerligen inte många knop. Men igår lastade vi bilen full av skräp och körde till soptippen. Det är något av det bästa jag vet, hehe. Vi ska dit igen på torsdag! Soptippen, eller återvinningsstationen som det heter, har bara öppet två dagar i veckan så det gäller att passa på. 

Sen har vi gjort en PLAN för saker som ska göras under semestern med varsin lista och en gemensam. På min lista står det: storstäda hönshuset, städa carporten, rensa skafferiet, hugga och stapla ved. På vår gemensamma står det: fälla träd och bygga staket. På min mans: röja i källaren och så några eljobb. I den bästa av världar kommer det här att bli gjort under denna semester. Har längtat efter en städad källare i över tio år, men hittills har det bara varit olika typer av runtflyttande av saker utan att lösa det verkliga problemet (som är: för mycket saker i kombination med avsaknad av vettiga förvaringslösningar. Om jag fick en krona för varje gång jag gormat GOLVET ÄR INGEN FÖRVARINGSYTA så hade jag kunnat säga upp mig och leva på räntan. Men men. Plötsligt händer det...kanske?).

Staketet som ska byggas är att vi ska hägna in en del av tomten så att vi ska kunna samla våra bärbuskar där utan att hundarna är där och krafsar och framför allt: äter upp all gödning som läggs ut. Vi bor ju på så mager och uschlig sandjord att det är knappt att ogräset växer, brukar jag säga. Det är inte riktigt sant, men snudd på. I förlängningen är sedan planen att bygga ett par grindar så att man kan dela av tomten på ungefär hälften så kan hundarna vara på en halva och hönsen skulle kunna gå ut och sprätta och äta gräs och sniglar på den andra. De har ju förvisso en rätt stor hönsgård att vara i, men de kan gott få vidga sina vyer lite. Men det är ett lite större projekt som inte kommer att bli av den här sommaren i alla fall. 

Har också efter mycket moget övervägande tackat nej till att bli medryttare på Enögda Ponnyn. Ju mer jag har haft tid att tänka på det, desto mer kluven har jag känt mig. Fantastiskt erbjudande, gratis ridning, inte långt från där jag bor, jättetrevliga ägare och gissningsvis också en jättetrevlig ponny. MEN jag har också känt att det har känts lite jobbigt att binda upp sig två dagar i veckan framöver. Plus att det ju är ett djävla ANSVAR att rida någon annans ponny, tänk om något händer? Men mest har det faktiskt varit denna ekvation: Jag vill ju fortfarande rida Köttbullen minst en, men helst två gånger i veckan. Och sen hålla hundkurs någon kväll per vecka. Sen kanske själv gå någon kurs med någon av hundarna någon kväll. Då är man uppbokad 3-4 kvällar. Två gånger till innebär att man är uppbokad 5-6 dagar av 7. Och under den här våren med rätt så mycket fritid så har jag kommit fram till att 3-4 faktiskt känns bättre än 5-6. Så skulle jag bara ringa ägaren och meddela det också. Det var kanske jobbigast av allt. Kändes så himla otacksamt liksom. Funderade till och med på att dra en vit lögn om att jag skulle komma att ha så mycket på jobbet i höst etc, men sen skärpte jag mig och sa som det var. Och det var helt okej (sa hon i alla fall, sen kanske hon knöt näven i fickan och svor en mustig ed inombords, men det lär jag ju aldrig få veta). 

Har kommit igång så HIMLA bra med min egen träning. Har kommit till det där stadiet (efter en rätt så mastig uppförsbacke till inledning) där träningen känns rolig och man bara blir piggare och orkar mera. Kör ridlärare I:s specialpass tre gånger i veckan och pilates två gånger. Plus cykel 1-2 dagar (men har ju elcykel så det är väl inte så himla mycket "träning" egentligen men jag inbillar mig att det är bra för artrosknäna att röra sig lite i alla fall). Plus promenader såklart. Åh vad jag har längtat efter vanliga promenader! I våras var varje tur med hundarna en PLÅGA. Knäna var svullna, benen kändes blytunga, varje steg gjorde ont och det enda jag kunde tänka på var att komma hem så fort som möjligt så man kunde få slippa denna djävla tortyr. Men nu är benen pigga igen. Mmm. 

Har sagt upp vår prenumeration på DN så är nu utan morgontidning (fredag-lördag-söndag) för första gången på rätt många år. Tror inte det kommer att göra så himla stor skillnad för helt ärligt så skummar jag bara igenom kanske 90 % av innehållet och det känns som att jag mest kommer att sakna korsorden. Och då finns det ju billigare altarnativ till korsordstidningar. 

Ja, nä, men det var väl ungefär vad som har hänt sen sist. Detvillsäga inte jättemycket och inte något jätteomvälvande heller. Ikväll ska vi titta på fotboll! Är inte jätteintresserad av fotboll, men nu är det ändå EM och Sverige är i semifinal. Då kan till och med jag kosta på mig att kasta ett getöga. Även om jag stör mig på att det är så långsamt och liksom fumligt. Om man jämför med hur snabbt och distinkt passiningsspelet är i handboll så känns det som att allt inom fotboll går i slow motion. Och då är ju ändå damerna hundra gånger rappare än herrarna, som faller i vinddraget, ligger och vrider sig i imaginära plågor i en kvart och tar TUSEN ÅR på sig att genomföra ett byte. 

Det var väl allt för stunden, nu ska jag fortsätta semestra. 

   

1 kommentar:

  1. Jag hade förväntat mig en ritning över staketbygget ;).

    Annika

    SvaraRadera