tisdag 12 juli 2022

Hemma igen

Fick åka och hämta Laban på djursjukhuset igår. Han var rätt så ynklig och trött, ska ha smärtstillande och antibiotika tre gånger om dagen den kommande veckan, men svullnaden har gått ner och jag tycker nog att han verkade ungefär som vanligt i morse. S-K-Ö-N-T. De har inte hittat något bithål någonstans så teorin är väl just nu att han helt enkelt bara har fått en djävla smäll som har träffat lite olyckligt. Mm, ja så kan det gå. 

Tage blev jättejätteglad över att träffa Laban igen, och det var ömsesidigt. Hilding svansade mest omkring och var beskäftig och skulle tvätta Laban från topp till tå och Remus tog det hela med det upphöjda lugn som anstår flockens ålderman. Laban och Tage lekte ett tag och sedan blev Laban trött och fick ligga och vila sig bredvid pappa. 



Imorgon har vi en revision på jobbet, vilket hänger som ett djävla Damoklessvärd över mig. På fredag börjar - förhoppningsvis - min semester. Har sagt att jag får väl ha fredagen som en reservdag ifall det är något akut som dyker upp på revisionen som behöver ordnas upp lite snabbt. Men sedan väntar fyra veckors ledighet. AAAAAH. Fyra (i värsta fall) dagar kvar. Kunde lika gärna varit fyra ÅR som det känns nu, men bara revisionen är överstökad så ska jag nog få mitt liv tillbaka. Hoppas jag. 

2 kommentarer:

  1. Att se djur som sover kan sänka blodtrycket pa vem som helst. Finns det nagot gölligare?

    Jag sag en nyföding, alltsa människobebis, häromdagen. Det gör ingenting för mig, men visa mig en hundvalp eller kattunge, och jag ooohhhar och aahhhar och kan inte slita mig.

    Annika

    SvaraRadera