måndag 4 maj 2020

Mickey Mouse is dead, got kicked in the head

Igår hände följande spännande sak: Jag har ju grävt ner nät under hela Villanelles voljär efter rått-incidenten i höstas. Villanelle fick flytta tillbaks till sin nya lya för någon månad sedan och jag har tyckt att det har gått åt rätt mycket mat för att bara vara en ensam tupp som huserar därinne. Upptäckte sedan att det var en glipa i dörren där en mus och kanske till och med en råtta med lite god vilja skulle kunna pressa sig igenom. Eftersom Villanelle fortfarande var i livet så antog jag att det inte var en råtta men att möss passat på att smaska i sig av maten som serverats på hans bord, så jag fixade till den där glipan och förväntade mig att slippa fylla matbehållaren stup i kvarten (okej, stup i kvarten är kanske att överdriva, men i alla fall betydligt oftare än när han bodde ensam i kaninburen). Men igår när jag stod utanför och tittade så såg jag någon rörelse som inte var Villanelle-relaterad. Jaha, men då visade det sig att Villanelle hade en rumskamrat i form av en större skogsmus som jag gissningsvis råkat bura in när jag fixade glipan i dörren. Där bodde den väl helt förnämligt med fri kost och logi. Hen hade fixat till som en liten källarvåning under Villanelles hus och hade säkert kunnat fortsätta att gratis-bo där till döddagar, men här kände jag att vi nog skulle ta och skynda på det förloppet lite. Min man fick därför fånga in Villanelle och ta ut honom från voljären medan mördarmaskinerna Tage & Remus släpptes in och gjorde processen kort med Musse. Så kan det gå!

Det var soligt och skönt igår, så Astrid och hennes fosterbröder fick komma ut en stund i hönsgården för att prova på sitt nya liv. De är cirka 6 veckor gamla i detta nu så om att par veckor kan de nog flytta ut för gott. Utomhus alltså, sedan får de växa till sig lite mer innan de får börja bo ihop med flocken på riktigt. Vi har ställt in vår första vaktelbur inne i hönsgården så att de kan gå där och acklimatisera sig och det tyckte de var spännande.

De andra kycklingarna (Plymouth Rock, Silverudds Blå och gökungen Gullfiber) växer och frodas och är extremt gölliga. Tage är så fascinerad av dom, men eftersom han har en hel del jakt i sig och det inte är solklart för honom att hönsen och vaktlarna tillhör flocken och därför är no-no så får han inte vara med när vi håller på med dom. Men hans intresse kvarstår, när dom visade kycklingar i programmet "Hjälp, vi har köpt en bondgård" så gick det inte att slita honom därifrån.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar