Ännu ett inlägg som mest innehåller jämmer och elände

Blir det aldrig vår? kan man ju undra. Jag och många med mig, som det brukar heta i bittra anonyma insändare. Har fan i mig lust att skriva en bitter och anonym insändare angående vädret. Till kungen eller nån som kan bestämma ordentligt att vintern kan vara över i detta nu. Fick ändå lite hopp igår när det var fem plusgrader och till och med lite sol och den halva decimeter snö som föll i förrgår muntert porlade undan. Men så i morse: ett nytt snötäcke. Och den massiva isskorpan som är kvar sedan tidigare ligger oberörd över större delen av trädgården. Helvete! Vill ju, förutom slippa vintern, bygga klart hönshuset och - framför allt - skaffa höns. Men det verkar som att regeringen eller Gud eller kungen eller vem det nu är som bestämmer inte är eniga i denna fråga. Har ju dessutom en massa härlig ved att hugga, men den ligger begravd under sagda täcke så inte ens det roliga kan jag få ha.

Har noll roligt att blogga om eftersom jag bara jobbar, jobbar och sen jobbar jag lite till på det. I min bransch i allmänhet och på mitt jobb i synnerhet är det så här varje vår, alla jobbar som as och är sura och griniga. Sen är det lite som med förlossningar, man glömmer hur det var. Tänker att det var väl inte så farligt och det blev ju ändå bra till slut. Men just nu är vi mitt i krystvärkarna och då är det inte så att man hoppar jämfota ur sängen när klockan ringer. Som plåster på såren så tror jag att jag den här månaden kommer att få ut mer efter skatt än vad jag har i lön innan skatt p g a all övertid. Kommer att skratta hela vägen till banken när jag får tid med sånt.

Jobbade hemma igår p g a att Anti-Cimex, där vi har någon trygghetsförsäkring, några dagar tidigare skickade ett sms och bara "hej, vi ska besiktiga ditt hus på onsdag, var hemma då" (ok, lite snitsigare formulerat, men det var innebörden). Alltså, var tog det där "går det bra om vi kommer" eller "du kan själv boka en tid när det passar dig" vägen? Gah. Satt hemma och Skype:ade skiten ur tillvaron och till sist dök det upp en bleksiktig typ som tassade omkring med en fuktmätare och konstaterade att vi hade väldigt bra klimat inomhus och att "självdragsprincipen fungerar allra bäst när man har lite dragigt". Vi har ju mer än lite dragigt, men kråkorna ska ju ha någonstans att värma sig de också, sa jag skämtsamt men det gick nog inte hem.

På kvällen skulle vi så fröer. Letade i tusen år efter min krukmakare (som alltså inte är en person som är anställd av mig för att sitta och dreja keramik, utan en liten mojäng med vilken man kan tillverka krukor av tidningspapper som är svinbra att ha så här i vårbruket). Jag visste att jag hade ställt in den i ett skåp men fick nog leta igenom det skåpet fyra gånger innan jag hittade den eftersom den gömt sig mellan ett gäng påsar med stearinpuckar (refill till flergångsvärmeljus) som jag bunkrat på mig när det var utförsäljning och den - krukmakaren - hade exakt samma färg som påsarna så den blev som osynlig. Så störigt. I den vevan hittade jag även min dotters vaccinationskort. Fotograferade det och skickade till henne för jag tänkte att det kan ju vara bra för henne att känna till vilka vaccinationer hon har gjort som barn. Sen visade det sig att hennes killes mamma hittat hans vaccinationskort och fotograferat det och skickat till honom för bara någon vecka sedan. Det kändes ju som årets lågoddsare så här långt. Är osäker på om det ens finns vaccinationskort längre? Det är säkert ersatt med någon slags "Mina sidor"-variant på vårdcentralen.

Okej, men krukmakaren dök upp och gjorde sitt jobb och ett gäng tomat-, gurk- och purjolöksfröer kom äntligen i jorden. NU FÅR DET FAN I MIG VARA VÅR! Och hör sen.