Jaha, nu står döden i farstun och knackar på och vill in. I bloggen alltså, p g a mina och Mirres bloggutmaningar. Döden är alltså ämnet för dagen, och så som läget är nu kan man vara glad att det finns något som heter "ämnet för dagen" för annars skulle min blogg bara handla om att jag har jobbat och sovit, för ungefär så spännande är livet just nu. Vad händer nuförtiden? brukar min mamma fråga när hon ringer, och så är det som att hon blir lite besviken när jag levererar mitt standardsvar: Inte mycket. Jamen så himla spännande liv lever man ju ändå inte att någon kan förväntas vilja höra om att man förutom jobbat även städat, tvättat, diskat och kollat på tv?
Jamen DÖDEN nu då alltså:
1. Hur vill du dö om du får välja?
Jag är inte jättesugen på att dö. Eller rättare sagt har jag väl aldrig varit så osugen på något som just döden. Är en sån som aldrig ens tanken på att ta livet av mig eftersom jag tror att hur djävligt allting är så blir det väl ändå bättre? Efter att ha levt snart 50 jordsnurr på den här planeten så kan jag konstatera: DET BLIR ALLTID BÄTTRE. Även om man inte tror det just när man är mitt i svackan. Ja, men i alla fall. Jag är lite förundrad över folk som tycker sig veta vilket som är det skönaste sättet att dö på. Dom säger att (en inledning som kan få mig att se minst femtio nyanser av rött) det är skönast att drunkna...och knappt är det uttalat förrän det kommer nån annan och påstår att dom har hört att det är att frysa ihjäl som är det mest behagliga sättet att lämna in på, och man undrar ju lite: HUR VET DOM DET? Det lär ju inte ha varit någon som kommit tillbaks från andra sidan och lämnat otvetydliga vittnesmål kring hädangången? Och om det kommer från någon som haft en näradödenupplevelse så kan man ju inte veta säkert om det inte blir överdjävligt lite senare. Så nä, det där får man nog ta reda på själv. Men jag föreställer mig att det skulle vara behagligt att dö i sömnen. Att vara trött och få lägga sig ner och somna...finns det något göttigare? Det tar jag, efter ett långt och lyckligt liv såklart.
2. Vilka blir dina Famous Last Words?
I detta livet går jag relativt ofta omkring och tycker att jag har rätt, har haft rätt hela tiden och att allting skulle ha blivit så himla bra om man gjort som jag sagt eller tyckt redan från början. Men det får man ju inte säga för då framstår man som både dryg och konfliktbenägen. På dödsbädden tänker jag mig dock att man kan få göra vad fan man vill, så då säger jag helt enkelt: VAD VAR DET JAG SA?
3. Vilken sång spelas på din begravning?
Dylans Don't think twice, it's all right.
4. Finns det ett liv efter detta?
Jag är uppvuxen i bibelbältets frikyrkliga falang, och där talade man aldrig om döden som något slutgiltigt, utan när någon hade dött så sa man att "nu har Elsa fått flytta hem". Som att livet på jorden bara är ett slags transferboende i väntan på en plats i himmelriket. Man undrar ju lite vad som kan vara meningen med det, livet på jorden alltså, är det meningen att man ska prövas och se om man passar i himlen eller i helvetet, men det borde väl kunna gå att kolla på något enklare sätt än att låta Elsa utan klagan föda nio barn, tvätta byk, väva mattor, baka barkbröd och vattna pelargoner i 87 år och 4 månader? Och sen borde det väl inte vara så DEFINITIVT heller? Hamnar man på fel ställe, för det borde ju finnas förmildrande omständigheter att åberopa inför Herren, så borde väl beslutet gå att överklaga?
Tror att jag hade velat att det skulle finnas ett liv efter detta (behöver inte vara den religiösa varianten), för det verkar ändå rätt så coolt. Lite som ett dataspel där man kan klanta sig och göra fel men man har två liv kvar, och sen gör man något bra så får man bonusliv. Men nä. Jag tror faktiskt att man bara får ett liv och när det är slut så är det slut. Mvh naturvetaren.
5. Slutligen står du där vid porten. Vad säger Sankte Per när han ser att det är du som knackar på?
"Nämen Anna, vad trevligt att du kikar förbi. Du har minsann alltid varit en hygglig prick. Här har du nycklarna, du kan komma och gå som du vill".
1. Tanken har faktiskt slagit mig, även om jag var alltför rädd för att göra slag i saken. Det var efter att mamma gick bort och jag var sa jävla ledsen. När jag googlade hittade jag en självmordsmanual, och det jag minns är att bega självmord med hjälp av samurajsvärd sags som det mest coola. Sa utomordentligt fanigt. Dö i sömnen är nog bra, frysa ihjäl tror jag inte är sa illa heller. Bara domna bort liksom. Det snabbaste är säkert att skära upp handlederna (längs med, inte tvärs över). Fast nuförtiden har jag inga sana tankar alls. Som du säger, det blir bättre även om man inte tror det just da.
SvaraRadera2. Det far jag fundera pa.
3. Highway to hell!
4. Nix, finns inget liv efter detta även om jag är uppvuxen med kristendomskunskap och det är en fin tanke att alla döda anförvanter sitter pa varsitt moln och kollar ner pa oss. Men nej, sa är det icke.
5. Förhoppningsvis säger han "du tog da en jävla tid pa dig att komma hit".
Annika