Har läst Jag ska inte dö idag av journalisten Pamela Andersson (ej att förväxla med modellen Pamela Anderson som jag först gjorde), som handlar om när Pamela Andersson (journalisten dårå) ramlar ihop under ett joggingpass och sedan får konstaterat att hon har en hjärntumör.
Det här är inte en bok för en lighthypokondriker som jag kan vara ibland. Det är inte det att jag inte kan läsa böcker om sjukdomar och sånt, men då vill jag att karaktärerna ska ha rejäla symptom så att jag kan konstatera att jag inte har det. Eller åtminstone vad man bör ge akt på. Och jag tänker mig att en hjärntumör, den kan väl ändå inte komma helt obemärkt? Men joho, tydligen. Det var kunskap jag kunde ha varit utan.
Annars var väl boken lite sådär, om ni frågar mig. Det känns lite som att man måste gilla böcker som folk som har cancer har skrivit, men...nä. Jag fattar ju att man kanske mest skriver en sån bok för sin egen skull, men som läsare kände jag mig...oengagerad. Berättelsen var liksom inte intressant, det kändes lite som att den gick ut på att det var möjligt att lösa alla problem i hela världen med intervallträning och positivt tänkande. Allt som funkar är såklart bra, men behöver nödvändigtvis inte göra sig i bokform. Den här boken får två patientbrickor av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar