måndag 7 mars 2016

Alltså filosofi. Det är väl ändå höjden av flummighet?

Sitter och försöker plåga ur mig några inledande rader om pedagogisk filosofi och känner att det går rätt trögt. Har skrivit källförteckningen, den innehåller just nu mest böcker jag inte läst (än), men man får ju börja någonstans. Har man sedan väl kommit igång ska det väl gå att svamla ihop ett och annat, men just nu är det komma igång som är det svåra. Känner ett sånt massivt motstånd mot gubbar (för nu är det fan i mig GUBBAR igen, vad är det med pedagogik och gubbar?) som tycker en massa trök i allmänhet och filosofi i synnerhet. När jag var 20-ish så gick jag en kvällskurs i filosofi på Komvux. Då fick man lära sig följande livsvisdom:

                                                        EN STEN KAN INTE FLYGA
                                                             MOR KAN INTE FLYGA
                                                                 MOR ÄR EN STEN

Jamenalltså, det är ju så djävla dumt så att klockorna stannar. Orkar på riktigt inte med sånt. Och nu ska jag sitta på min fritid och tröska mig genom Platon, Aristoteles, Locke, Rosseau och andra fräna vetabästbabianer. Och så Marx förstås! Ingen delkurs i pedagogik utan rejäla inslag av Karl Marx, det är nog det viktigaste jag har lärt mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar