För ett tag sedan tvingades jag (okej, det var väl inte direkt så att någon stod med en pistol mot min tinning. MEN DET KÄNDES NÄSTAN SÅ) att bli "nyckelkund" i min bank. Det låter ju trevligt, nästan som att man är så betrodd att man får egen nyckel till bankvalven och kan komma och gå som man vill och plocka fritt bland tillgångarna. Så är det inte, om någon nu mot förmodan trodde det, utan att vara nyckelkund innebär bara att man betalar en sur avgift på 39 kronor i månaden, men har å andra sidan "gratis" internetbank och inga avgifter för sina bankkort, vilket i mitt fall gick på ett ungefär jämnt ut, plus att man slipper betala avgifter när man ska växla pengar och hämta ut pengar via utbetalningsavier samt lite andra "förmåner" i stil med rådgivning och annat som jag inte orkade/hann sätta mig in i just då. Hatar den här typen av kundmedlemskap som låtsas vara så djävla förmånliga men som kräver avgifter och förpliktelser. Men eftersom jag stod i begrepp att 1. hämta ut pengar via en utbetalningsavi (pengar jag fick tillbaks på bilförsäkringen när jag sålde The Queen of Volvo. Har knappt sett en utbetalningsavi på denna sida millenniumskiftet, det är försäkringsbolag och röv-EON som fortfarande använder sig av denna stenåldersteknik, deras variant av "e-faktura" kommer förmodligen via telefax) och 2. inom kort växla en summa pengar, så föll jag i rävsaxen och signade upp för ett slavkontrakt som "nyckelkund". Just för stunden skulle jag ju faktiskt tjäna en liten slant på det genom att slippa avgifter för utbetalningar och växling, som annars är en annan minst lika blodtryckshöjande faktor som kundmedlemskap med avgifter.
Igår skulle jag alltså växla pengar "utan avgift" (ja förutom de där 39 kronorna i månaden då). Var skitstressad eftersom jag jobbat som en galärslav hela dagen och hade ytterligare en tid att passa, så jag skenade in på banken, som lyckligtvis var helt folktom, och gol:
- Hej, jag vill växla pengar. Jag är en sån här, vad heter det, pluskund? stamkund? lövkund, jamen ni vet en sån där BRA kund.
Banken: - Du menar nyckelkund?
Jag: Ja, så hette det ju.
Banken: Legitimation, tack.
Undrar nu lite i mitt stilla sinne hur min hjärna lyckades producera ordet "lövkund". Undrar också om samma hjärna i en liknande pressad situation skulle kunna få någon släng av Tourettes syndrom och helt sonika bestämma sig för att säga: DETTA ÄR ETT RÅN. Det förefaller inte helt osannolikt. Måste börja varva ner snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar