onsdag 26 mars 2014

2344

Det är ju så himla TABU det här med att prata om ekonomi alltså. Man vet ju nästan mer om folks sexliv än vad de har i månaden eller på banken, och då hänger jag inte direkt med Hans Sheike och hans gäng om man säger. Siffran i rubriken är i alla fall hur mycket vi fick hosta upp i ränta för vårt huslån det senaste kvartalet. Knappt 400 spänn per person och månad. Det kan man väl leva med även om det är extremt sura pengar bara för att feta bankdirektörer och andra kapitalistsvin ska gödas, som man hade sagt på 70-talet.

Minns förra gången jag köpte hus, på 90-talet, då låg en normal ränta på 6-7 % och man kalkylerade med att man måste ha utrymme om den steg till minst det dubbla, för det skulle den mycket väl kunna göra, det var inget konstigt med det, och klarade man inte det så fick man inte låna en spänn, eller i alla fall inte så mycket. När vi köpte hus nu på tvåtusentalet så var det liksom bara "vassego och låna" och nästan så att vi fick streta emot för att inte bli påprackade ett lånelöfte på flera miljoner, och sen var det "jamen ni kan låna till kontantinsatsen, INGA PROBLEM" utan att vi ens hade bett om det. EH. Nu vet jag ju att banken inte gör det här för att vara snälla utan för att de tjänar på det (det är därför jag lider av att betala ränta), men alltså detta...lättsinne. Känns inte helt stabilt. Man måste väl ha lite marginaler?
Nu känns det som att merparten av villa- och bostadsrättsägarna riskerar att få gå från gård och grund om den historiskt skitlåga räntan skulle höjas med bara någon futtig procentenhet. Fattar inte hur folk vågar ha det så, räntan är ju som ett levande och lite ondskefullt väsen som gör lite som den vill och när den vill. Ungefär som "marknaden", "börsen" och andra såna där diffusa ekonomiska begrepp som är helt oregerliga och dessutom inte precis andas godhet och välvilja. Då måste man väl ha lite marginaler?

Minns (fan vad gammal jag börjar bli) på det så kallade glada åttiotalet, när man kunde låna till vad som helst. En bekant till mig tog ett banklån "för att dryga ut kassan" när hon var arbetslös och läste på deltid på Komvux och den enda inkomsten var studielån och barnbidraget. "Ja, men det är ju en fast inkomst i alla fall", fnissade banken helt välvilligt och slantade ut. Sen gick det ju som det gick också, några år senare kom domedagsrubrikerna att folk levde över sina tillgångar och sen blev det ekonomisk kris och tagelskjorta på. Lite som nu. Och då måste man väl ha lite marginaler?


Mvh Trygghetsnarkoman_68:a

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar