måndag 5 augusti 2013

Zombiespringet del 0

Jaha, då skulle jag taggad till tusen ge mig ut på mina zombieuppdrag. Det gick väl SÅDÄR, kan jag väl säga. För det första var det skitsvårt att höra vad som sades när jag hade Spotify igång. Stängde av Spotify med följden att det blev helt tyst mellan varven. Det kändes ju sådär, speciellt som jag nu - mycket motvilligt - både har skaffat Spotify samt investerat i en sån där extremt ful armbindel att stoppa SMARTPHONEN i och som det känns som att man är en knarkare som ska stasa fram en lämplig ven att skjuta heroin i när man ska sätta den på sig. Inbillar jag mig alltså, har aldrig injicerat heroin. Eller intagit det på annat sätt heller för den delen, bäst att vara tydlig här.

Hur som helst. Beslöt mig för att tänka om. Fokusera på träningsprogrammet och UPPDRAGEN. Ska ju rädda världen från en zombieapokalyps. Först satt man i en helikopter. Den kraschlandande, men "jag" överlevde. Tydligen hade jag ett headset på mig och tydligen kunde andra människor både kommunicera med mig samt se mig på någon övervakningskamera. Nu skulle jag gå mot något torn. MOVE, röt dom plötsligt och jag tänkte att det är väl nu om någon gång det är läge att börja springa. Så jag började springa. När jag hade kikat på träningsprogrammet så bestod första dagen av 10 minuters promenad, därefter (15 sekunders löpning/1 minuts gång) x 10, därefter 10 minuters "free run". Jaha, när jag hade blivit uppmanad att MOVE så började jag alltså pinna på. Länge. Betydligt längre än 15 sekunder, men det var kanske en minut? Hur lång kan en minut vara? Sneglade på klockan, bestämde mig för att springa en minut till från och med då. Fortfarande inga instruktioner, så jag saktade av och började gå. Gick ett tag, då blev jag helt plötsligt uppmanad att gå till något himla sjukhus och hämta "medical supplies". Fast sen var det någon annan som bröt in och sa att det var alldeles för farligt. Sen var jag uppenbarligen inne på sjukhuset I ALLA FALL, och plockade upp någon låda. Fick lite beröm av radiorösterna. Blev döpt till "Runner 5", fast samtidigt fick jag veta att det hade funnits EN ANNAN "Runner 5" tidigare (varför fick jag då inte heta "Runner 6" kan man ju fråga sig, men det ger sig kanske längre fram). Den gamla "Runner 5", hon var minsann både snabb och modig och bäst på alla sätt och jag tänkte att det kanske är meningen att man ska bli lite taggad här.  Fortfarande fattade jag inte när jag skulle springa och när jag skulle gå och tyckte att upplägget var helt kasst. Jag menar, om jag själv måste kolla på klockan och hålla reda på när jag ska börja och sluta springa så behöver jag ju knappast ha någon app till det, eller hur.

Ja, i alla fall. Jag lunkade fram där, ömsom springande, ömsom gående. Nu kom det i alla fall lite zombies! De följde efter mig, men de här okända människorna som såg mig och kommunicerade med mig skulle komma och möta mig med gevär. Alldeles bakom mig var tydligen "the old Runner 5" och nu kom det lite zombiestön i lurarna.  Kanske var "the old Runner 5" extra förbannad på mig som var "the new Runner 5"? Plötsligt var jag i säkerhet och uppdraget var slutfört. JAHA? Fattade ingenting. Sen kollade jag och då var det något djävla INTRO, där man tydligen mest skulle strosa omkring och bekanta sig lite med omgivningarna, vilket framgick om man hade orkat läsa igenom hela texten i början, men det sket jag ju uppenbarligen i.

Så det blev lite av ett antiklimax. Men jaja, det blev ju lite springande i alla fall om än inte under speciellt kontrollerade former. To be continued...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar