Sursöndag

Idag är humöret verkligen i botten. Orsaker:
1. Vaknade med nackspärr. Jag får nackspärr helt onaturligt ofta, typ minst en gång i månaden. Fast det är inte riktigt nackspärr utan någonstans längre ner, i det som kallas bröstryggen, som det låser sig. Sjukt ont gör det i alla fall. Nackspärr=BORING.
2. SNÖ. Igår när jag var ute och strosade i Guds sköna gröna natur så började Herren plötsligt låta snöslask falla från sin himmel i rikliga mängder. Jaja, det lägger sig säkert inte, tänkte optimistiska jag (detta var alltså igår, hade det varit idag hade det förmodligen varit annat ljud i skällan). Som fan att det gjorde. Fick halka hemåt, nedför åsen genom drivor, nästan. Och i morse när jag vaknade låg jävelsnön kvar. Snö=BORING.
3. Fick en riesengrosse Blase am fuss (nästan den enda tyska jag kan förutom der Minibar ist leer, extremt användbara fraser), det vill säga ett bautastort skoskav på ena Hallux Valgusknölen under gårdagens promenad. Blir så sjukt trött på mina fötter att jag har lust att hugga av dom ibland. Spelar ingen roll hur ingångna skor jag har, jag får JÄMT skoskav. Är det meningen att man liksom måste profylaxplåstra för att slippa få vattenblåsor stora som pingisbollar? När jag kom hem igår efter nästan tre timmars promenad i hällande blötsnö var jag blöt ända in, som man säger. Och när jag skulle skala av mig mina blöta strumpor så fick jag liksom med mig skinnet på vattenblåsan i samma grepp, så att det blev ett köttsår. Som blödde. Gjorde sjukt ont. Gör sjukt ont fortfarande. Dagens promenad blev därför betydligt mesigare. Vilket stör mig, för så här års är det ju nästan bara på helgerna man hinner med långpromenader. Fast Remus blev glad eftersom dagens promenad blev en Remus-promenad. Alltså, han fick bestämma hur vi skulle gå. När Remus får bestämma ska vi alltid följa efter något som man kan döda och släpa hem till grottan. I teorin alltså, i praktiken betyder det att han får plocka upp ett random spår i skogen och gå med nosen i backen och leta, nosa, tänka, fundera och följa efter, fast tillsammans med mig, och under tiden så har det där bytet satt sig i säkerhet för längesen om det inte är döende eller redan dött.
Så idag följde vi ett harspår i cirka 45 minuter, över stock och sten, genom taggbuskar och under hängande grenar. Min nackspärr tyckte att detta tilltag bara var sådär kul och min fot jublade inte direkt heller. Men man får ju offra sig. Remus var i alla fall mycket nöjd med denna aktivitet, och jag gissar att haren också var det på sitt håll. Hur som helst. Skavsår = BORING.
4. Kommer inte på något mer just nu, men det finns säkert massor att hänga upp sig på om man anstränger sig. Denna sinnesstämning=BORING.