Idag fick jag jobba över 2 timmar på grund av ett möte, och blev alltså tvungen att sätta mig i bilen strax efter fyrahugget som vilken vanlig dödlig som helst. BORING. Trixade mig ut från bebyggelsen, sprang en härlig runda på fältet. Där skojade jag bara, stryk härlig. Det är fortfarande jäveljobbigt att springa, men idag fick jag en slags vision om hur det brukade vara. Såna visioner har jag ofta, men de uppträder nästan uteslutande när jag INTE springer. När jag springer har jag mer näradödenupplevelser än visioner. Men i alla fall. Det ljusnade lite idag kan jag väl säga utan att ta i för mycket.
Ja, men sen stod jag väl och svettades inne på Ica och skulle handla, och jag blev så förbannad. Jag skulle köpa äpplen. Vanliga hederliga svenska Ingrid Marie från Per Nilssons äppelodling i Vånga, ganska så exakt två mil norr om Ica Kvantum, kostade 26.95 kronor kilot. Medan Granny Smith från någon okänd djävla odlare i Italien slumpades bort för 19.95. Hur långt är det till Italien, tvåhundra mil? Hur fan kan det vara billigare än äpplen som snudd på är odlade hos grannen? Detta övergår mitt förstånd, men man kan ju räkna ut med lilltån att det är någon rik fan som tjänar på det här i slutändan, för sådan är kapitalismen, otack är den armes lön.
PS: Jag köpte Per Nilssons äpplen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar