Denna dagen ett liv. Jag har jobbat mina åtta timmar. Med något slags ekonomigrejer, inte hela tiden, men nästan. Jag och ekonomi går inte ihop. Alltså, jag är väldigt noggrann (läs: snål) med min/vår privatekonomi och ordningsam med alla viktiga papper och mig kan man väcka mitt i natten och så kan jag plocka fram elräkningen från mars 2010 om någon nu mot all förmodan skulle vara sugen på att studera snittpriset per kilowattimme vid just den tidpunkten. Har järnkoll på alla konton och lån och räntor och hur mycket pengar som finns och sådär. Men företagsekonomi! Det är ju så satans pisstrist och liksom själsdödande. Fattar inte hur man vill jobba med sådant överhuvudtaget, men någonstans bakom alla torra kamrerssjälar bultar säkert hjärtan av eld och blod, fyllda av passion och gäckande hemligheter. Det bara märks inte.
Susade hem, släppte ut Remus, tax med rätt att döda, i trädgården. Remus har fått kennelhosta och får inte anstränga sig, däraf ingen promenad idag, så han fick roa sig själv ett tag medan jag hämtade in posten och skrapade upp en massa snö ur bagageutrymmet. Snön låg från början på biltaket, sedan kasade den ner på bagageluckan medan jag körde hem, och landade slutligen inne i bagageutrymmet när jag öppnade luckan utan att tänka mig för. Jag hittade en liten kaffekopp i bilen och fick liksom ösa bilen som om den vore en läckande eka. Bar därefter in mängder av ved, bar ut aska från kaminen, sorterade bort spikar ur askan (det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det), hängde upp talgbollar och fyllde på frön i lilla huset från Biltema.
Gick sedan in och fortsatte att träla. Nu är huset städat, tvätten tvättad och upphängd, tvätten som hängde i tvättstugan och var torr ihopvikt och inplockad i lådor och garderober och cirka ett ton räkningar är betalda. Allvarligt, det var löjligt många. Jag överdriver bara lite om jag säger att jag stod i fem minuter och bara sprättade fönsterkuvert. Alla var inte räkningar utan det var en del årsbesked och sånt som ska sparas till deklarationen. Och så var det ett tjockt härligt kuvert från Rövknullar-CSN med helt ohemula krav på återbetalning. Slantade in 20 papp bara på deras konto, hela årsavgiften på en gång eftersom jag hatar så kallade CSN-månader, som normalt inträffar en gång per kvartal, fast det känns som det är mycket oftare. Typ jämt när man har något kul på gång så bara: nä, det är CSN-månad, och så har man plötsligt en fete-räkning på åtskilliga tusen som dränerar hela ens ha-kul-budget.
Man kan ju förstås välja att betala per autogiro och månad så det inte märks lika mycket. Men det tycker jag verkar vara ungefär som att gå omkring och ha lite tandvärk jämt istället för att plågas i tandläkarstolen en gång per år.
Ja, nu är det i alla fall gjort. Nu dröjer det ett år innan jag kan surblogga om det nästa gång. Nu är jag dessutom trött. Ska elda upp veden jag bar in, dricka te och slösurfa in absurdum. Hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar