Fy fan vad jag var nära ett TRAUMA nyss. Har jobbat som ett litet as hela dagen, hann bara precis hem och kasta i mig lite mat innan det var dags att bege sig till Åhus city för promenad med Remus och två av medlemmarna i The Wendels samt spinningträning. Kom hem, duschade, tände en brasa, gjorde sallad, åt den medan jag bladade igenom lite handbollsskvaller och de viktigaste bloggarna i mitt liv. Kände hur jag kom ner i varv. Eller så himla uppe i varv var jag faktiskt inte innan, för att tala klarspråk var jag SKITTRÖTT, men det låter ju ballt att säga att man går ner i varv. Som att man var en äkta LB-person (LB står i det här fallet för "lite busy" men det ska uttalas LIDE BISSY på dryg skånska, tänk Tiffany Persson, och det betyder att man tror att man är avsevärt viktigare än man i själva verket är).
Satte på tv:n för att simultanhöra lite nyheter i bakgrunden samtidigt som jag läste bloggar. Hörde precis innan TV4-nyheterna startade något om blablabla Tina Lejonberg blablabla friluftsteater blablabla Stefan och Krister blablabla och det får vi ta del av här om en halvtimma. Och jag memorerade detta i något avlägset hörn av hjärnan. Alldeles för avlägset, visade det sig dessvärre. Där satt jag bekvämt nedsjunken bland soffkuddarna, med fötterna på bordet och min Aladdinaskstora dator i knät. Mitt i en spännande artikel om Fredrik Petersens finger (som gick ur led i gårdagens match mot Makedonien, red:s anm) och hur det kändes ("inte så farligt längre", handbollsspelare är tuffa) så HÖR JAG HUR HEMVÄRN OCH PÅSSJUKA RULLAR IGÅNG PÅ MIN TV!
Alltså jag tror aldrig jag har kommit på fötter så snabbt någon gång i hela mitt liv. Jag lyssnar just nu på Revolvermannen av Stephen King som ljudbok, han (revolvermannen, inte Stefan Kung) drar sina revolvrar snabbare än Lucky Lukes skugga. Och det är frågan om jag inte var ännu lite snabbare när jag osäkrade fjärrkontrollen för att TA BORT detta vämjeliga patrask från MIN TV. Alltså jag HATAR buskis och fars så mycket att det inte finns någon rimlig jämförelse, och jag skulle nog hellre ta skära upp pulsådrorna med en slö tårtspade än att genomlida en minut i Stefan och Kristers sällskap. Minns en gång i en av de första säsongerna av Bonde söker fru så var det en av bönderna som bjöd en av sina dejter på typ Snålvatten och jäkelskap. Och det kan jag säga, att hade jag varit den där dejten så hade ALL eventuell gnista slocknat med besked från min sida där.
Nu hann jag, tack vare min blixtsnabba insats, avvärja buskiskatastrofen. Men det var nära ögat! Känner mig både smutsig och liksom besudlad i detta nu. Brrr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar