I did it!

Och till slut kom jag iväg och som synes hem igen. Om det var med äran i behåll  kan förmodligen diskuteras, men själv är jag sjukt nöjd. Här följer en segerintervju med mig själv:

Vad blev det för logistiskt upplägg?
Min man och jag promenerade till elljusspåret med hundarna, vilket tog cirka en halvtimma. Sedan gick han hem med hundarna och min jacka och jag sprang min runda och tog mig hem igen.

Kändes det som ett bra upplägg?
Först: Guuud, vad smart. Sedan: Faaaan vad korkat. Slutligen: Jamen det var väl inte så tokigt. Först=innan det sjukt kuperade elljusspåret. Sedan=omedelbart efter det sjukt kuperade elljusspåret. Slutligen=när jag hämtat andan och samlade ihop de krafter som jag faktiskt hade så att jag kunde omväxlande gå och springa hela vägen hem. BONUSMOTION!

Sprang du hela rundan på elljusspåret?
Nix, jag gick en liten bit i 3 av de 4 största backarna. Den fjärde låg så omedelbart efter en brant nedförsbacke att det vore SKAM att inte klara den.  

Och tiden?
6,30/km. Helt okej, allt under 7 min/km är godkänt enligt mig. Och nu kanske några sitter och storskrattar HOHAHAHAAAA vilken kass tid, men det bjuder jag på.

När blir nästa gång?
På tisdag. Då är målsättningen att bara gå i 2 av de 4 största backarna. Gången därpå bara gå i en, och sen, ja ni fattar.

Hur kändes det i fötterna?
Jag ägnade dem inte en tanke, så helt okej.


Och resten av kroppen?
FÖR JÄVLIGT. Kondition är färskvara, nu tränar jag ju i och för sig spinning regelbundet, men hela julen har jag mest slappat. Promenerat kanske 2 timmar per dag och däremellan bara legat i soffan och lyft handen med fjärrkontrollen lite slött ibland.


Har du några kloka ord att avrunda med?
Det allra bästa lopp man någonsin gör är det som man åstadkommer när man ger sig ut på sin första träningsrunda. Nej, det är inte jag som har kommit på det, men jag tycker det är sjukt bra sagt.