Men herregud. Nu har Anna Book av alla människor satt ner foten och sagt ifrån att föräldrar minsann måste ta sitt ansvar och säga till sina barn att de inte kan sjunga, innan Idol-juryn gör det.
Jag kan inte nog uttrycka mitt förakt för tv-programmet Idol, vilket jag i och för sig redan gjort, men det förtjänar att upprepas och nötas in.
Men Anna Book alltså. Visst måste ungdomar med artistdrömmar få pröva sina vingar. Men det är bara grymt att låta dem med uppenbar brist på talang och sångförmåga att göra bort sig själva i tv. Saknar ungdomarna självinsikt är det en skyldighet för människor i deras närhet, som föräldrarna, att säga ifrån. Många föräldrar idag är alldeles för fega inför sina tonåringar. De vågar inte ta sitt föräldraansvar. Istället tvingar de Idol-juryn att punktera barnens drömmar, med en kraschad självkänsla som följd. Det är bättre att ungdomarna får höra sanningen i köket än att knäckas i tv-rutan. Det är bättre med tårar i vardagsrummet än i tv:n, framför ögonen på hela svenska folket - och skolkamraterna.
Säger Anna Book. Och jag säger men hallå, Anna Book. Idol är ju knappast ett NYTT program. Fråga vem som helst vad Idol är och du kommer att få ett svar i stil med "ja, det är en talangjakt och det roligaste är i början när det är uttagning och en jury som säger elaka saker till dom som inte kan sjunga, hahaha". Och med tanke på att majoriteten av svenska folket verkar tillbringa merparten av sin fritid framför fördumnings-tv så förefaller det helt otroligt att det skulle finnas någon förälder som INTE förstår programidén. Som har MISSAT att hela prylen är en elak jury som hånar folk och inte skräder orden när det gäller att få till taskiga oneliners för att beskriva hur sopiga de som inte håller måttet är.
Och jag tror att många föräldrar faktiskt TYCKER att deras barn sjunger bra. Man är liksom genetiskt programmerad att tycka att sin egen unge är bäst, så är det bara. Dessutom är det en helt annan sak när Stina 17 år trallar med i låtarna på köksradion än när hon ska framföra en låt oackompanjerad framför en kritiskt dömande Idoljury med tv-kameror och publik och nerver. Den insikten har man kanske inte som förälder. Men jag tror faktiskt inte att NÅGON förälder med vett och vilja skickar sin avkomma i gapet på Idoljuryn med tanken att Stina 17 år ska bli bortgjord i tv och uthängd på Youtube och skrattad åt i åratal efteråt.
För övrigt är det väl allmänt känt att ALLA tonåringar anser att föräldragenerationen är mossig och helt ovetande, utan koll på någonting. Det är möjligt att Anna Book bad sina föräldrar om råd och lydde dem i allt. Jag gjorde det inte. Ingen av mina vänner har gjort det. Ingen av mina barn har gjort det, trots att JAG, till skillnad från mina föräldrar, är med min tid och verkligen har koll på läget. In my dreams, alltså. Det är och har jag inte alls. Jag är en levande fossil som inte begriper NÅGONTING om livet.
Som förälder kan man säga "gör inte det här, för det är inte bra för dig" hundra gånger till sitt barn, och barnet kommer ändå att göra precis tvärtom förr eller senare. Smygröka. Ha oskyddat sex. Supa sig fulla. Skolka från skolan. Anmäla sig till en talangjakt på tv för att det verkar vara en ball grej. Och så vidare. Det betyder inte att man som förälder ska acceptera detta. Men det ligger i tonåringens natur att testa var gränserna går och sådär jättemycket att säga till om har man inte i alla frågor.
Jag har stor respekt för jurymedlemmarnas förmåga att bedöma vilka ungdomar som verkligen har en chans att lyckas i den tuffa artistbranschen eller inte. Att väcka falska förhoppningar vore det grymmaste av allt. Där tar faktiskt juryn sitt ansvar.
Säger Anna Book. Och ja, jag kan hålla med Anna Book om att många föräldrar är för jävla mesiga, och att de inte vågar vara vuxna. I många andra sammanhang. Men min uppfattning är att om Idoljuryn, eller rättare sagt programansvariga, hade tagit sitt "ansvar" så hade en första audition med de här ungdomarna som är så nervösa, så tondöva, så omusikaliska, så fyllda av drömmar, de som är så jättebra förnedrings-tv, aldrig vare sig filmats eller visats i något sammanhang. Om Idol-ansvariga hade tagit sitt "ansvar" så hade de fått framföra sina låtar, fått ett "tack, men du är inte vad vi söker" och så hade det varit bra med det. Och när man sållat agnarna från vetet och bara hade kvar de som man bedömde hade möjlighet att "lyckas", DÅ hade man slagit på tv-kamerorna och börjat göra sitt program.
Fan, då hade ju till och med jag kunnat tänka mig att titta på det. Men som det är nu är det helt omöjligt. För det är förnedring i kommersiellt syfte, det är att spotta folk i ansiktet för Judaspengar, det är skit. Och det vägrar jag ta del av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar