Jag har tillbringat kvällen med att klippa mig. Jag är min egen frisör, för jag tycker att frisörer verkar vara ett lömskt släkte i vars händer jag aldrig skulle vilja lägga mitt liv. Det verkar som att man liksom måste bli jättekompis med dem för att få dem att klippa som man vill, och skulle man drista sig att gå till en annan frisör någon gång så är det värre än att vara otrogen, och vips blir man straffad med en missklädsam frisyr.
I min familj klipper vi varandra. Min pappa har till exempel bara varit hos en frisör en enda gång på de 40 år som han har varit gift, och det var en gång på 70-talet när han och mamma hade grälat.
Själv har jag inte satt min fot hos en frisör sedan jag gick i åttan och hade prao. Det var inte självvalt kan jag ju säga. På min högstadieskola fick man någon gång i sjuan fylla i en prao-blankett där man fick ange vad man tyckte verkade roligt att praoa med, och så hamnade man där i sjuan och blev glad och tyckte det var jätteroligt med prao. Man fick även ange var man absolut inte kunde tänka sig att praoa med, och där hamnade man sedan i åttan och nian för att man skulle lära sig veta hut. Åtminstone är jag övertygad om att det gick till så, för jag hade undanbett mig frisör och tandläkare, och min kompis kunde absolut inte tänka sig fabrik och sjukhus, och då kan ni själva räkna ut var vi hamnade sedan.
Hur som helst, jag tillbringade 14 dagar med att sopa hår och gå och handla kaffebröd åt frisörerna och i största allmänhet försöka få tiden att gå. Någon av de sista dagarna var det jättelite att göra även för frisörerna, så en av dem erbjöd sig att klippa min lugg, som enligt mig inte på något sätt var för lång, men jag tackade ja mest för att det verkade så oartigt att tacka nej. Men det hade jag ingenting för, artigheten alltså, för hon klippte min lugg skitkort och lockade den med locktång så att den låg som en krullig 70-talsrand mitt uppe på huvudet. Jag såg helt kristen ut och ville helst av allt gå och gömma mig, emigrera kanske, men det värsta av allt var att jag var tvungen att rusa direkt från praon till konfirmationsläsningen och därmed träffa i princip varenda människa i hela årskurs åtta.
När jag kom hem, förkrossad, sa min pappa att jag var "ovanligt snygg i håret" och det säger ju det mesta. Det var jättesnällt av honom att säga så då, kan jag säga nu; förlåt pappa för att jag svor åt dig, men en 14-årig tjej vill inte höra sånt från sin fader, för han fattar ju typ mindre än någon annan levande människa. Och man vill absolut inte höra att någon tycker att man är "ovanligt snygg i håret" kort efter att man blivit offentligt utskrattad för sin tönt-frisyr av blivande konfirmander, jag är nästan övertygad om att till och med Jesus Kristus hävde upp ett gapflabb från sin korsfästa position bakom altaret.
Kort därefter blev jag rebell och klippte Sid Vicious-frisyr med en slö papperssax och började hänga med Mike Syrén och gänget på STAB. Och sedan dess har jag undvikit frisörer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar