Du som värmer din kropp med min ved, jag undrar vem du är

Idag är det dags för ett besök hos tandläkaren. Det är väl få som tycker att det är förknippat med något positivt. Ont gör det och dyrt är det. I vanliga fall har jag en jättehög smärttröskel, men när det handlar om tänder har jag ingen smärttröskel överhuvudtaget. Allt gör svinont. Men nu ska jag försöka vara lite positiv, mest för att undkomma känslan av att Döden står på lur.

Jag, eller rättare sagt Tord, har i alla fall lyckats hitta en riktigt bra tandläkare. Han kan minsann lägga en bedöving som heter duga, tandläkaren alltså, inte Tord. Mina tänders nerver är helt ostrukturerade och tittar fram på de mest ologiska ställen, vilket i sin tur betyder att det krävs 5-6 bedövningssprutor för att bedövningen ska ta överhuvudtaget. Andra snåltandläkare har insisterat på att det minsann räcker med en spruta, som om bedövningsvätskan drogs från deras personliga lönekonto, och viftat bort mina invändningar och jämmerrop. Därför har alla tandläkarbesök genom livet varit kraftigt förenade med maximal smärta. Jag kan säga att det är rätt svårt att vända den trenden bara sådär.

Men min tandläkare snålar i alla fall inte utan bedövar så det står härliga till. Han är dessutom ruskigt snygg, tänk Dr Kovac i Cityakuten. Ni kanske tror att han är hos sin sjuke far i Kroatien, men det är inte sant. Han har bytt karriär och är numera tandläkare i Sverige. Det är bara synd att han gömmer sig bakom ett munskydd större delen av tiden, men det är nog bara för att han inte ska bli avslöjad och skickad tillbaks till Hollywood igen. 
Dr Kovac är även mycket teknikintresserad och har mängder av cool utrustning vid sidan av den gamla äckliga salivsugen och den obligatoriska brickan med tortyrinstrument. Han har till exempel en digital röntgenutrustning och han ritar pedagogiska pilar på röntgenbilderna när han förklarar vad han ska göra. En gång gjorde han en glad smiley på en av mina kindtänder. Ja, på skärmen alltså. Men ändå. Det var väl rart. 

Och i väntrummet finns både bekväma möbler, TV och ovanligt bra tidningar. Typ "Illustrerad Vetenskap" och "PC för alla" istället för halvårsgamla och sönderbläddrade "Hänt i veckan". Min förra tandläkare hade bara informationsbroschyrer om porslinskronor och rotfyllningar, samt en tidskrift som handlade om golf, vilket jag tycker är ett stort minus på väntrumsskalan. Dr Kovac och hans vänner är föredömliga, även om jag alltid är alldeles för stressad för att uppskatta förströelsen efter förtjänst. Egentligen skulle jag vilja slå mig ner i den stora pösiga väntrumssoffan och avspänt bläddra igenom några tidskrifter efteråt, men så gör man ju bara inte. 


Det bästa av alltihop är att man får sina tänder saltblästrade. Hela munnen känns liksom nystädad efteråt. Jag ska fokusera på saltblästringen, för nu kommer jag verkligen inte på något mer positivt att skriva. Men saltblästring is the shit.