Igår blev en bank rånad i småländska Aneby. Man förfasas, men framför allt imponeras jag över att någon överhuvudtaget kunnat ta sig därifrån, med rånarbyte och allt. Det finns några sådana där onda platser där man alltid kör fel. Aneby är en av dem, Mariestad är en annan.
En gång var vi fem vuxna personer som skulle köra förbi Mariestad, mot Kristinehamn, tror jag. Vi hamnade duktigt fel och höll på att ta oss halvvägs till Oslo på kuppen för det fanns ingenstans att vända heller. Vi var tvungna att passera denna ondskans plats på tillbakavägen också, och då satt vi alla fem med uppspärrade ögon och uppmanade varandra hysteriskt att "Var med nu!" "Läs på skyltarna!" "Ha koll på vägnumren!" och for med blickarna bland betongspaghetti och vägskyltar. Och körde fel igen. Det var nästan som när de skulle segla förbi sirenernas klippor i den grekiska mytologin, inget för oss vanliga dödliga.
Aneby är en knutpunkt för en mängd småvägar, som både jag och mina syskon är tvärsäkra på är "jättebra genvägar" till nästan alla ställen vi ska till när vi är i de trakterna. Men när man kör ut ur Aneby finns det bara skyltar mot Tranås, och de små vägarna är så små att de inte förärats med några vägnummer och finns i bästa fall med som diffusa streck på en skrynklig Statoilkarta, men sedan slutar de ändå mitt ute i ingenting*, och det slutar med att man får köra världens omväg, alltid via Tranås. Till Tranås är det verkligen ingen konst att hitta.
Jag tror att en försigkommen praoa på Vägverket gjorde omkring 2000 Tranåsskyltar på en vecka för att få tiden att gå, och att någon utvandrad kommunpolitiker som råkat hamna i Aneby fick höra talas om det i någon herrklubb och tänkte att nu jäklar ska Tranås hamna på kartan. Fast i Aneby då. Och så la han ett anbud på skyltarna och var du och bror med någon på vägverket, och ett gäng trötta ALU-arbetare fick i uppdrag att placera ut dem i varje tänkbar vägkorsning. 2000 skyltar är rätt mycket, så jag tycker de gjorde ett bra jobb.
Om polisen hade varit medvetna om den här problematiken så hade de fångat bankrånarna i ett nafs. Även om de hade försvunnit på småvägar så hade de ändå bara behövt åka till Tranås och sitta och vänta ut dem där. De hade kunnat ta en fika under tiden, och kanske till och med spela lite kort för att få tiden att gå.
Tänk att jag till och med måste sköta polisens arbete.
* Den enda som hittar på de beryktade småvägarna kring Aneby är min pappa. Han har dock alibi vid tidpunkten för rånet, så det var inte han som körde flyktbilen. Bara så ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar