Det känns som att det inte finns nog med superlativ för att beskriva kvällens match. Det var som på den gamla goda tiden, det härliga handbollsnittiotalet. Det var nästan bara Bengan och hans brölande från bänken som saknades. Inget ont om Linnell, men någon karisma att tala om har han ju inte.
Om Sigfus Sigurdsson plötsligt skulle tröttna på att spela handboll så föreslår jag honom i rollen som "den store blonde jätten" i filmatiseringen av Stieg Larssons böcker. Fast jag antar att någon annan redan är städslad att göra det, men det kommer inte alls att bli lika bra.
Jag har för övrigt också varit handbollsmålvakt en gång i tiden. Det är förvisso mer än 25 år sedan, men man kan väl i princip säga att jag hade kunnat gå in och ta över om det hade krisat. Vi 68:or är ju en så ypperlig årgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar