Hej och hå

I fredags slank jag från jobbet en halvtimme tidigare för massage. Hos den första thailändskan, de börjar bli många i omlopp nu? Men hon som ersatte Stålnypan. Jag var ju hos hon som varit i Thailand i fyra år för ett tag sen, och det var absolut inte dumt men kanske ändå inte riktigt så bra som jag mindes det. Så jag bokade in ett besök hos Stålnypans efterträdare istället. Det var skönt, men jag måste nog säga att det är Laserkvinnan som har seglat upp i topp när det kommer till massage. Det är inte mysigt som hos thailändskorna, men hon tar sannerligen och helt oombedd i för kung och fosterland. Och det vill man ju ha, helt oombett för det känns lite pinsamt att be någon "ta i ordentligt", som om man var nån himla BDSM-typ. Inte för att massage handlar om sex, men ja, ni fattar. 

Efter massagen åkte jag till min exman, där min son och hans fru bor nu när de är nere på besök, eftersom jag ändå var i krokarna och för att hämta min dyrbara åttonde säsong av Hem Till Byn som de nu sett färdigt. Min exman bor i ett sommarstugeområde vid havet där det finns en miljon små vägar som alla ser likadana ut och heter någonting med fiskar. Jag har varit där förut, men inte så ofta att jag kan säga att jag hittar, och mycket riktigt körde jag vilse och svor mellan sammanbitna tänder över alla skyltar med abborrar och flundror och gösar och skräddor som liksom gäckade mig. Kom fram till slut, tänkte "oj vad det står mycket bilar här" och så kom jag på att det var min exmans födelsedag. Dörren stod öppen, jag knackade lite symboliskt på karmen men ingen svarade så jag fick kliva in och hojta. Ett helt kalas satt bänkat i uterummet i vilket jag klev in i precis i samma ögonblick som tårtan bars in från ett annat håll. Blev bjuden att sitta ner och ta en fika, men tackade nej, inte för att jag och min exman är okontanta med varandra (längre), men det kändes väl ändå lite sisådär. Åkte hem och gick en promenad med hundarna istället. Bråkade sedan en del med Samsung Health som inte vill räkna aktivitetskalorier på ett rimligt sätt. Den tycker att man ska förbruka mer än 500 aktivitetskalorier på en dag, vilket aldrig är ett problem för mig under normala omständigheter, men plötsligt en dag hade jag över 3000 aktivitetskalorier utan att jag gjort något mer än gått fram och tillbaks till fikarummet på jobbet, och en annan dag var det på andra hållet, då hade jag gått omkring väldigt mycket på jobbet samt både promenerat och tränat efter jobbet, och ändå då var det bara 4 aktivitetskalorier registrerade. Jag bryr mig egentligen inte om det SÅ, men samtidigt stör det mig att det inte funkar. Nu sa supporten att jag skulle gå in och rensa data så då gjorde jag det och åååh, då fick jag tillbaks det där djävla ljudet som jag kämpat så för att ta bort. Vill inte HÖRA "one kilometer completed, current speed blablaha, average speed blablabla, estimated time blablaha" stup i kvarten när jag är ute och går. Eller ännu värre, tjat om WORKOUT PAUSED så fort man stannar till och WORKOUT RESUMED när man börjar gå igen. Då måste jag stänga av ljudet på telefonen helt och då kan jag inte lyssna på musik eller podd. Till sist hittade jag det, och då måste man göra så här: Starta ett träningspass, gå in på "inställningar" och därifrån stänga av "ljudguide". Sådärja. Sedan började jag kolla på en film som hette Lantisar, tyckte jag kände igen huvudrollsinnehavaren (eller heter det haverskan?) och då visade det sig vara den moldaviska horan Magdalena i Exit. Så kan det gå. Ja, det var väl min festliga fredagskväll det. 

Upp i ottan och iväg till spårskogen med Laban för nu vankades det spårprov och TÄVLING. Det gick bra såtillvida att vi fick ett förstapris, vilket inte på något vis kändes självklart för jag tyckte vi var ute i evigheter och jag var osäker på om vi hade klarat tiden. Kändes ibland som att vi var ute och snurrade i evigheter och man vet ju heller inte hur domaren bedömer när det är ett längre tappt eller inte. Men jodå, det gick vägen. I själva tävlingen hamnade vi någonstans i mitten av de som fått förstapris, vilket kändes helt okej för Laban är ju inte speciellt rutinerad. För den oinvigde så är alltså "förstapriset" en kvalitetsbedömning där hunden ska ha klarat spåret självständigt i ett för eftersök lämpligt tempo inom tiden och ha en godkänd skottprövning. Sen kan man få andrapris också, då kan det till exempel vara att tempot är mindre lämpligt, att man har ett långvarit tappt, att man kommer bort från spåret och blir tillbakaropad av domaren (som jag blev förra gången), och för ett tredjepris så är det ytterligare någon sådan händelse. Är det fler, eller om man inte klarar tiden, eller om man inte klarar skottprovet, så får man noll. Hur som helst. För att sedan skilja de som får förstapriser från varandra så har den lokala taxklubben en intern prissättning där man i det närmaste bedömer varje centimeter av spåret (känns det som) där man får poäng för olika saker och dessa blir i sin tur graderade som "bra", "bättre", och "bäst" och utifrån det så blir man så småningom placerad. Allt detta tar som ni förstår en evinnerlig tid och medan man väntar på att domarkollegiet ska enas så får man sitta vid en grillplats och äta korv och prata och, tja, vänta. Nu hade vi i alla fall tur med vädret, annars brukar det hällregna och då får man kura ihop sig i en liten stuga utan fönster som finns vid nämnda grillplats. Ingen täckning finns det heller, så det är bara att gilla läget och odla sina sociala skills. 

Var SÅ TRÖTT när jag kom hem. Lagade mat, eller rättare sagt kokade pasta och värmde en pastasås jag plockat fram ur frysen eftersom man av erfarenhet vet att det inte är läge för ett långkok när man har varit i spårskogen. Vi åt och sen skulle jag kolla på ett avsnitt av första säsongen av Happy Valley, som jag har börjat se-om och lite fascineras över den betydligt yngre Catherine med mer humor och livslust (och libido!), men efter tio minuter började ögonlocken kännas som bly så det var bara att kasta in handduken och slänga sig i bingen. 

Igår gick jag en långpromenad värd namnet (11,5 km), kom hem och tränade det pilatespass jag skippade i torsdags. Sedan städade jag i skåpet där vi har alla förvaringsattiraljer, slängde tusen udda lock och burkar som jag sparat men aldrig någonsin använt, och om den dagen kommer då man känner att "nu skulle man behöva en liten plastburk med lock, vad synd att man inte har någon" då ska jag vara  den första som erkänner att jag har slängt för mycket, men den dagen kommer aldrig att inträffa. Stekte pannkakor till lunch samtidigt som jag bakade bröd och fixade och donade. Var mycket nöjd med mig själv efteråt. Låg sedan och läste Mr Mercedes resten av eftermiddagen med fönstret öppet och lyssnade på ett stilla sommarregn som föll utanför. AAH. Den bästa känslan ändå, va?

Nu väntar en dryg veckas jobb, sedan är det fan i mig SEMESTER.   

Fredag vecka 30

Äntligen fredag, tänker man ju av gammal vana fast den här veckan har gått i ett huj. Nyss var det måndag, sen blinkade man till och så hade det gått flera dagar. 

Igår var jag på återbesök hos Specsavers för att diskutera mina linser. Jag bad ju om att få ett par som gör att man ser lite bättre på långt håll och så får det ju tyvärr bli på bekostnad av att man ser sämre på nära håll, men tycker att provlinserna var precis tvärtom. Undrade om något blivit fel, men nä, styrkorna stämde, men det var en annan typ av lins och så fick jag förklarat för mig hur den var uppbyggd med olika cirklar jämfört med andra cirklar på den typ av lins som jag hade innan, jätteavancerat var det. Nu ska jag i alla fall få prova en annan styrka och utvärdera den. 

Detta tog cirka ingen tid alls, så jag passade på att svänga inom Ica Maxi på väg tillbaka till jobbet. Köpte kakor (till jobbet) för att lite rättfärdiga mitt besök där, men syftet var ett helt annat. Jag köpte ju ett gäng nya matlådor tidigare i år.  De ersatte de gamla som jag haft sedan 1990-talet (skojar ej) och som väl inte kändes sådär superfräscha längre. De nya var likadana, fast lite tunnare plus att man numera bara kunde få locket i svart. Det sabbade hela vårt system, för innan hade vi olika färger på locken för att skilja på vems matlåda som var vems, det är ju samma mat men min man har lite större portioner och jag vill gärna ha olika typer av kål och starka såser som tillbehör i min matlåda. Nu fick vi istället märka upp dom med namn, vilket kändes lite studentkorridor (eller som jag inbillar mig att det funkar i studentkorridor), men det spelar ju ingen roll så länge det funkar. Vilket det gjorde, men kvaliteten på matlådorna var det sämre med. Upptäckte för ett tag sen att det liksom hade smälts små hål i botten av en? Det är väl rätt klent för något som ska tåla både mikro och frys och, utgår man från, diskmaskin? Tänkte att den kanske hade hamnat mot något värmeelement (?) i diskmaskinen, för ibland far ju saker omkring lite hej svejs därinne, men sen hittade jag hål på ytterligare en och då blev jag less. Det var dessutom MINA lådor. Det är säkert all chili du häller på din mat, sa min man, som inte gillar stark mat. Men för det första är jag absolut ingen sån som vräker på ett ton kryddor och tycker att mat måste jämställas med eldslågor för att vara ätbar (jag vill mest ha ett litet sting av hetta) och för det andra, även om jag nu hade varit en sån där starkmats-king så ska väl ändå en matlåda tåla det? Är ju inte som att man häller svavelsyra på maten direkt. 

Man borde väl reklamera, men frågan är om det är mödan värt för att få tillbaks 39 kronor eller vad de nu kostade. Fast om det blir hål på fler så ska jag nog göra det. I alla fall! Jag var ju lite inne på att köpa matlådor i glas tidigare, men där lade min man in veto för han menade på att det var att be om att den skulle gå sönder. Han har ju ingen fast arbetsplats, så han transporterar ju omkring sin matlåda på ett annat sätt, medan jag bara bär min i en påse till och från jobbet. Jag var mer inne på att de skulle ta en massa plats i skåpet eftersom de inte går att stapla på samma sätt som de identiska plastlådorna från Icas sortiment. Men nu är jag ju lite sur på Icas plastlådor och då kom jag på att JAG kan ju köpa andra lådor, det är ju ingen naturlag att vi måste ha likadana. Haha. Plus att matlådorna oftast rör sig mellan kylskåpet-diskmaskinen-torkstället i ett evigt kretslopp och faktiskt väldigt sällan står i skåpet, i alla fall inte alla samtidigt. Så nu köpte jag fem små gulliga matlådor i glas till mig själv. Ska ändå röja ur lite i det där skåpet där vi har alla lådor och byttor och grejer och skapa en liten hörna till dom så kommer det kanske att bli hur bra som helst.

Kom hem och eftersom det var torsdag så var det dags för städning. Bestämde mig igår en gång för alla att torsdagen måste få vara en träningsfri dag, för det är tillräckligt jobbigt att ha städningen på sin to-do-lista utan att man måste känna att man har mer än det den dagen. Nu är det ju inte precis den fysiska ansträngningen som tar knäcken på mig, utan mer känslan av att man bara vadar omkring i en räcka av göromål som aldrig tar slut. Det ska jobbas och åkas till och från jobb och handlas och promeneras med hundar, sen ska man plocka och damma och torka och skura och byta lakan och handdukar och HÅLLA PÅ, och när man är klar med alltihop så vill man väl ändå bara sätta sig ner och pusta ut? I alla fall vill jag det, var noll procent sugen på att dra fram någon himla pilatesmatta och sätta igång med ballongandning och grejer. Ska köra ett annat upplägg från och med nu. Fast om ett par veckor så börjar ju ridningen och då får jag automatiskt ett annat upplägg. Känns lite sjukt att höstterminen börjar samma vecka som vår semester, men det kan ju vara gött att inte alla jordens invånare är lediga samtidigt. 

Idag ska jag på massage efter jobbet, gött. Sen blir det en helg i spårskogen, det kommer förmodligen att regna säger prognosen men det är ju bara att gilla läget. Och tusen gånger hellre en sommar med lite ostadigt väder än så som det var tidigare i år med vecka ut och vecka in med stekande sol och noll millimeter nederbörd. Sa jag minst hundra gånger under de där veckorna, så nu får jag väl stå för mitt ord. 

Svartstick

Har läst Svartstick av Sara Paborn. Detta är handlingen:

Till en kursgård i Dalarna kommer 39-åriga Paula för att få andrum i sin kaotiska tillvaro. På gården bor redan Gunni vars liv stannat upp efter en omtumlande passion.

I slutet av 50-talet förälskar sig den unga Anita i Bengt, som öppnat traktens första snabbköp - men Bengt är gift och snart börjar ryktet gå.

NJA, kände jag efter ett tag. Här hände det inte mycket, tyckte berättelsen var redan gjord, rätt seg och liksom endimensionell. Karaktärerna var intetsägande och trista. Den får två väldigt små broderinålar av fem möjliga.  

All those things she said, I told you to ignore

Igår var det en vanlig dag. Rörig på jobbfronten, för vissa som ska täcka upp för andra som har semester är inte helt hundra på vad de ska göra, har det visat sig. Plus att vi ju hade ett haveri som gjorde att vi kom  rätt mycket back. Nu måste alla vara på tårna och stridsberedskap råder; hjulen ska rulla och då får vi alla kavla upp ärmarna och hjälpas åt. I ett sånt läge är det alldeles otroligt skönt att slippa Jättebebiskollegan. Slippa höra hens suck och stön över allt som måste göras (och ändå blev det så lite gjort?). Det är klart att om man går till jobbet med inställningen att allting är jättejättejobbigt - då blir det väl också jättejättejobbigt, tänker jag. Själv är jag ju lite tävlingsmänniska och ser det mer som en utmaning att hinna med så mycket som möjligt, gärna när det är läge mission impossible, och får jag säga det själv så är jag en jävel på att få saker och ting gjorda, både snabbt och bra. Såklart har även jag dagar när jag tycker allting är jättejättejobbigt, men om man som JBK har dåliga dagar 365 dagar om året så bör man kanske överväga sin situation och försöka göra något åt den (eller jobba på att ändra sin inställning). Nu är det ju i och för sig just det som JBK har gjort, och det är ju bra för oss alla. Är mest bara förundrad över folk och hurdana dom är. När man tackar ja till en tjänst där man vet premisserna, och sedan bara försöker komma undan det som är ens arbete? Aja, det där är ju förhoppningsvis historia och glömt snart. 

Jobbade, åkte hem, tränade, gick ut med hundarna. Pratade med grannarna som hade sin sista semestervecka. Då är det ju rätt gött att ändå ha hela sin semester framför sig, även om jag som vanligt gnölade om att jag ska aaaldrig mer ta så här sen semester. Den har jag hört mig själv säga förut. Gick in när det började regna, åt kvällsmat och läste lite, men sen satt jag nog mest och slöscrollade på telefonen istället för att ta mig för något vettigt.

Idag ska jag till Specsavers för återbesök i samband med byte av linser, tror jag i alla fall. Är både nöjd och inte nöjd med mina nya linser, tycker jag ser lite bättre men att det tar längre tid att ställa om från att ha tittat på något nära till att man tittar på något långt bort, vilket är rätt störigt när man till exempel kör bil. Eller det är väl bara då det är störigt, i annat fall har det sällan någon praktisk betydelse om tillvaron är lite blurrig. De nya glasögonen däremot är spot on, så himla nöjd med dom när jag har dom. Men eftersom jag trivs bättre i linser så vill jag gärna kunna ha linser som huvudsaklig synkorrigering och glasögon som ett komplement, inte tvärtom. Aja, vi får väl se vad de säger. Drar mig lite för att baxa mig in till stan  med bil eftersom halva centrum är avstängt på grund av byggnadsarbete. Hatar sånt där bök och krångel och så ska man hitta parkering och betala för den och försöka räkna ut hur mycket man ska lägga på (eller nuförtiden handlar det väl inte om att "lägga på" utan mer om att knappa in ett belopp, men vissa uttryck försvinner tydligen inte. Är lite som när man säger att man "vevar ner bilrutan" fastän man trycker på en knapp eller "är det du som är på tråden" när någon som ringer fastän man inte alls pratar i en Dialog med snurrskiva från Televerket) och så ska man stressa för att hinna tillbaks i tid (fattar inte varför man inte bara kan betala i efterhand för den tid man stått istället för att i förväg försöka räkna ut hur lång tid saker och ting ska ta och hur smidigt allt ska flyta på, vet att det finns på sina ställen men inte i Ankeborg city). Men det var den enda tiden som fanns, så det är väl bara att gilla läget. 

Breeding on insanity

Igår var det dags för besiktning av bilen. Innan jag åker dit så brukar jag förbereda lite genom att ta fram varningstriangeln och dra fram säkerhetsbältena i baksätet så att den som besiktigar inte ska behöva lägga tid på att leta efter det. Nu är ju den här bilen rätt så ny för mig, insåg att jag inte hade en aning om var varningstriangeln fanns men antog vid utrymmet för reservdäcket. Som är under hundburen i bagageluckan. Orkade verkligen inte ställa mig och böka med det, så jag for som en vettvilling in på Biltema och köpte en ny varningstriangel för 55 kronor. När jag sedan öppnade bakdörren för att lägga in den i baksätet så såg jag att den existerande varningstriangeln ju låg där på golvet och förmodligen hade gjort det hela tiden utan att jag registrerat det. Jaha, men nu har vi två varningstrianglar, det är väl bättre än att inte ha någon alls.  

Besiktningen gick bra. Det är ju med besiktning lite som med tandläkaren; man vet aldrig vad de hittar och hur dyrt det kommer att bli. På tal om tandläkare så kom min kollega Stefan till jobbet igår som ett ilandflutet vrak efter att ha varit hos tandläkaren och gjort en rotfyllning under vilken det hade blivit STRÖMAVBROTT. Ja, det måste ju även kunna hända hos tandläkaren. Allting som skulle göras tog åttahundra år, men det värsta enligt Stefan var att salivsugen inte funkade. När man gör en rotfyllning så ligger man ju så långt tillbakatippad i tandläkarstolen att man nästan ligger upp och ner, plus att man har munnen uppspänd och en massa dukar och grejer överallt så möjligheten att svälja är obefintlig. Du har verkligen varit duktig idag, sa de till honom efteråt och det var nog inte långt ifrån att han fick ett bokmärke. Det hade i så fall varit extremt välförtjänt. 

Åkte hem, gick ut med hundar, körde min intervallträning samt tränade pilates. DUKTIG TJEJ! Kollade jobbmail eftersom jag stack vid lunch och därmed missade eftermiddagens koordinationsmöte, många på jobbet just nu är rätt så gröna och jag hade sagt att de fick maila om det var något akut som behövde fixas. Men det var det inte. GÖTT. Satte mig och läste en stund, kollade sedan klart på Happy Valley. Nu kan det väl inte bli en fjärde säsong...väl? Hoppas ändå för jag gillar den, även om jag tycker att Catherine är lite VÄL butter och långsint och introvert emellanåt. Men älskar henne samtidigt, hon är så härligt obrydd. Går omkring i sin tunga uniform och stenansikte och ger folk svar på tal. Fint. 

Packade upp min nya laddare till cykelbatteriet, den både passade OCH det verkade som att den funkade. I alla fall lyste laddningslampan röd länge, istället för grön direkt som den andra gjorde fastän batteriet var helt urladdat (och som ändå inte laddade något). Får väl köra nån test-tur i omgivningarna och kolla om batteri (och laddare) är att lita på innan jag ger mig på att cykla till jobbet igen. Hade varit extremt surt att bli stående utan batteri med typ 2 mil kvar att cykla och det är inte heller så att cykelvägen till jobbet är nära där bussen går så att det bara hade varit att ställa cykeln och åka kollektivt om det skulle vara något problem. En av nackdelarna med att bo på landet. Jag kan fortfarande inte smälta en gång för hundra år sen när jag skulle åka nånstans norrut och flyget från Arlanda gick i arla morgonstund. Av logistiska (och ekonomiska) skäl hade övernattat hos en kompis i Sollentuna, skulle därifrån mig vidare till flygplatsen. Stod och väntade på pendeltåg (tror jag  det var) och så kom det upp ett meddelande på nån sån där display att det var en minut försenat och nån viktig snubbe med portfölj som stod och pratade i telefon tappade det fullständigt och bara vrålade De e katastrof, detta e fan i mig KA-TA-STROF i sin lilla Nokialur. Okej, jag fattar absolut att det kan ställa till med problem om man har en lång kedja av kollektivtrafikförbindelser framför sig för missar man en buss/tåg/tunnelbana någonstans så kan ju hela planen spricka. Men i Stockholm med omnejd kommer det ju nya tåg och bussar HELA TIDEN. Där jag kommer ifrån gick det en buss på morgonen och en buss på eftermiddagen och 1978 lade man ner den linjen för den var inte lönsam. Då kan man ju tycka att den som står och ylar på en pendeltågsstation för att den måste vänta 60 sekunder längre än den förväntat sig nog borde ta och lugna ner sig lite.

Har inte vansinnigt mycket på jobbet just nu och får därför rycka in och hjälpa till med lite av varje. Så är det när det är semestertider på ett litet företag och där det dessutom råkar vara högsäsong. Men det är rätt kul. Alla oavsett position släpper allt och hjälps åt med att hålla hjulen rullande och skutan flytande. Därför är det viktigt att den som jobbar på vårt företag är prestigelös, "inte mitt jobb" passar väldigt dåligt in här, förklarade jag för den som rekryterade senast och ur detta kom Jättebebiskollegan. Som sade sig vara oerhört prestigelös, men samtidigt visade sig vara väldigt, väldigt petig med (och lade extremt mycket tid på) att sortera upp och kategorisera arbetsuppgifter efter vad som var R&D och vad som inte var det, vilket i det sammanhanget som JBK befann sig var helt irrelevant för det är samma typ av arbetsuppgifter som ska göras. Men för JBK var det tydligen jätteviktigt att på något sätt markera att hen minsann inte bara jobbade med samma saker som laboratorieassistenterna. Prestigelös, my ass. Har kanske inte precis tappat tron på mänskligheten, men definitivt på rekryteringsföretagens förmåga att matcha rätt person med rätt tjänst. 

Aja, det där är ju historia nu. Idag har jag inget särskilt för mig, ska bara jobba och sen hem. Gå ut med hundarna, träna och läsa. Igår hade min man varit och gjort något jobb hos någon som hade två islandshästar som hen inte kunde rida själv p g a att hen vägde för mycket och min man sa då "behöver du en medryttare så kan jag höra med min fru om hon är intresserad". Funderade på saken två sekunder och kom fram till att jag inte var det, även om det såklart lockar med mer ridning, gärna gratis sådan. Men tycker det är rätt skönt att bara ha sig själv att tänka på just nu. Inga föreningslivsåtaganden, inget annat som innebär tider att passa och ställen att ta sig till på fritiden. Sen är det ju bara ett par veckor kvar tills ridskolan börjar igen. Redan nästa helg är det ju BOOT CAMP och sen börjar höstterminen på måndagen. Gissar att man lär vara rätt så mör i röven på tisdagen, hehe. Men då har jag ju i alla fall förhoppningsvis semester. SEMESTER! Skynda, skynda. 

En farlig talang

Det här är en bok som jag inte orkade läsa klart: En farlig talang av Camilla Sten. Detta är handlingen:

Kriminalpsykologen Rebecca Lekman har flyttat hem till Djursholm för att ta hand om sin sjuka mor. I USA har hon lämnat en strålande karriär och hustrun Maria bakom sig. En augustinatt väcks hon av ett telefonsamtal från en brottsplats. Hennes gamla kollega Leo berättar att Rebeccas flickvän från gymnasiet, Louise von Ascheberg, har blivit mördad, brutalt knivhuggen i sitt hem.

Tillbaka i överklassområdet som hon flytt under hela sitt liv, och utestängd från utredningen, börjar Rebecca undersöka mordet på egen hand. Den rebelliska tonåringen Louise hade vuxit upp till en sval hemmafru i en lyxig villa. Vem dödade Louise, och varför? Och varför försökte Louise ta kontakt med Rebecca bara några veckor före mordet – trots att hon svurit att hon aldrig ville se Rebecca igen?

Ju närmare Rebecca kommer människorna runt Louise, desto mer brännande blir det för henne själv. Till slut måste hon fråga sig vilka risker hon är beredd att ta för att hitta mördaren.

Jamen det lät väl spännande? Fast det var det inte. Läste kanske 100 sidor och tyckte berättelsen bara stod och stampade utan att komma någonstans eller vilja någonting. Trista karaktärer och segt tempo, bara depp och poor little rich girl-gnäll. Den får en överkorsad Prozac av fem möjliga.

Don't take a slice of my pie

Vad hände igår? Minns knappt, så det var väl inget anmärkningsvärt. Jobbade, åkte hem, tränade, gick ut med hundarna, kom hem igen, bakade bröd, matade hönsen, åt kvällsmat, gav hundarna mat, läste, kollade på ett avsnitt av Happy Valley, gick och lade mig, läste ett kapitel i Röde Orm, kollade lite på Hem till byn tills ögonlocken började kännas tunga. Det var den dagen. 

När jag kom till jobbet igår morse så var det oroväckande tyst. Oroväckande eftersom produktionen just nu kör 24/7 och då ska det inte vara tyst ens om det är innan fan själv har vaknat och fått i sig vällingen.  Men nu hade det varit haveri som orsakade stillestånd, vilket såklart inte alls är bra. Tid är pengar, osv. Alla fick släppa allt och springa som yra höns för att försöka få till nya lösningar. 

 Och på tal om pengar så hade det inte kommit in någon lön på kontot när jag kollade i morse. Sånt är så sjukt irriterande, kanske inte så mycket för egen del, jag står inte och faller med att lönen måste in på kontot exakt den 25 men det är principen, plus att det ju faktiskt finns människor som lever så på marginalerna att det har en djävla betydelse om lönen kommer en dag för sent. Det är DÄÄÄNSKE BÄÄÄNK:s fel och inte första gången det händer heller. Sen räcker det att maila och så fixas det till inom några timmar, så det är inte som att man måste vänta i dagar. Men det är ändå sjukt irriterande och som sagt: PRINCIPEN. Det är ju som att man själv skulle få för sig att stanna hemma någon dag och inte dyka upp förrän chefen ringer och säger att det faktiskt är arbetdag idag? Fattar faktiskt inte hur svårt det egentligen kan vara? Lön den 25 betyder väl ändå lön på kontot den 25 givet att den 25 är en vardag, och den 25 börjar när klockan passerat midnatt. I min värld i alla fall, men vad vet väl jag? 

För något halvår sen bytte vi lönesystem och det har mest varit en räcka av problem med både registrering och attestering och annat innan underlaget ens har kommit så långt som till DÄÄÄNSKE BÄÄÄNK. En som var föräldraledig fick lön fastän hon ingen skulle ha, en person fick  två gånger lön där det inte dragits någon skatt, flera drabbades av sparade semesterdagar som försvann, när de som kan rapportera övertid eller ta ut komp skulle göra det så kunde de bara välja hela dagar, osv. Och detta är ändå ett väldigt etablerat lönesystem som många företag använder, och det här med lön är ju liksom inte heller direkt ett nytt och okänt fenomen. Att det ens kan vara svårt på ett företag med kollektivavtal där alla har månadslön? Men ja, det kan det tydligen.
När man är chef har man som två roller i lönesystemet, en som är man själv och en som heter "förtroendetid" som är när man ska attestera andras löner.  När jag loggar in som mig själv så hamnar jag i "förtroendetid"-läget så när jag ska attestera andras löner så måste jag istället logga in på mitt privata. Det spelar ju ingen roll SÅ, men var ju inte så lite förvirrande innan jag fattade att jag fick tänka tvärtom.  

Idag ska jag bara jobba till lunch (eller ja, det säger väl inte så mycket egentligen eftersom jag i normala fall slutar 13.15), sen åka och besiktiga bilhelvetet så det blir gjort. Sen hem och intervallträna. Har bara ett avsnitt kvar av Happy Valley nu, sen tror jag att jag ska se-om de två första säsongerna för jag har glömt en hel del och tycker den är så bra. Britter (och danskar, det får man ändå ge dom trots DÄÄÄNSKE BÄÄÄNK) kan verkligen göra kriminaldraman.