Söndagslättja och tunna och fina skivor

Finns det något mer sövande än att ha på Vinterstudion i bakgrunden? Det är något med ljudet av hejade publik och det där liksom susande ljudet av skidor mot snö som gör att jag faller i en behaglig dvala. Kan även ha att göra med halvtaskig nattsömn p g a snarkande man, i kombination med tre timmars promenad och spårträning I DET HÄRLIGA VÅRVÄDRET. Som det faktiskt blev, det trodde man ju inte efter fredagens snöfall de luxe. Här är det fortfarande vitt på marken, men vid havet var det barmark. Till havet tar det cirka en kvart med bil, så det var inget svårt val. Barmark är fina grejer om ni frågar mig, och ja. Jag föredrar mulet, plusgrader, lerigt, grått och BARMARK framför snö, minusgrader och blå himmel. Sådär, nu var det sagt.

Har blivit med mandolin. Och då menar jag inte musikinstrumentet utan ett sånt där hajpat köksredskap som jag egentligen hatar. Blir så irriterad när folk börjar prata om att man "bara måste" ha särskilda ditt och speciella datt för att överhuvudtaget kunna göra något så simpelt som att laga mat eller baka. Har inte ens några särskilda knivar utan skär och hackar allt med en brödkniv ur Ica:s sortiment och det går fan i mig alldeles utmärkt om ni frågar mig. Och jag skulle väl hellre skära av mig pulsådrorna med sagda brödkniv än att till exempel köpa en skärbräda som Per Morberg designat.

Men mandolinen var rolig! Använda den till att skiva potatis och lök igår när jag gjorde potatisgratäng och det blev så fina och tunna skivor, och sen skivade jag en morot till salladen och det blev så tunna och fina skivor, och det är gott med tunna och fina skivor och SÅ tunna och fina skivor är det faktiskt svårt att få till med Icas brödkniv såvida man inte vill stå och pilla i en evighet, men med mandolinen bara: voilà! så var det klart. Nu letar jag i huvudet efter recept där tunna och fina skivor av ungefär vad fan som helst ingår. Tror även att jag kommer att bli en sån som gör egna chips av grejer som till exempel morot och palsternacka (eller något annat som går att skära i tunna och fina skivor).

Nu börjar tv-programmet jag väntat på hela dagen: sändningarna från Gothenburg Horse Show, så nu får det vara färdigbloggat för stunden.

Snödepression

Näe, vet nån vad, det här är fan i mig INTE OKEJ. Igår efter jobbet gick jag en runda, det var lite blek sol, barmark, plusgrader och allt var allmänt härligt. När jag steg upp i morse hade jag och resten av världen i min absoluta närhet blivit RÖVKNULLADE AV KUNG BORE, som bjussade på två decimeter tung djävla blötsnö och stod och hånskrattade mig rakt upp i ansiktet. Snön var så tung och kompakt att när man fyllt snöskyffeln så gick den fan i mig inte att rubba, man fick liksom ta det i halvor. Fick lägga en timme bara på att skotta mig/oss ut på gatan och sen tog det hundra år att köra till jobbet eftersom det bara gick att puttra fram i mycket moderat hastighet. Och obs, då var det ändå plogat på stora vägen.

Fyfan vad jag hatar sånt här. Det var bara det jag ville ha sagt. INTE OKEJ.

Pak Pong-ju

Idag på lunchen kom vi till att prata om statsskick, eller rättare sagt vad Kina hade för motsvarighet till...öööh, ja, vad kan det vara? president? statsminister? kejsare? Sådär svävande gick diskussionen runt fikabordet, det var rätt pinsamt med tanke på att Kina faktiskt är en stormakt som man inte direkt skojar bort i första taget så man borde ju känna till det. Men nuförtiden är man ju bara en flink googling från hela världens samlade kunskap, så vi redde raskt ut att den korrekta titeln var president.

Av ren nyfikenhet googlade jag vidare på vad Kim Jong-un i Nordkorea hade för titel, var det också president? Nä, det visade sig vara, kort och gott, "ledare". Han går också under benämningen "den store efterträdaren", och det kan ju inte vara jättekul, men hans pappa, Kim Jong-il, hade extratiteln "den stora ledaren" och då är det väl en förolämpning att framhålla sig själv som bättre kan man kanske tänka, man vill kanske hålla en låg profil när man är ny på jobbet som diktator. De verkar ju rätt stingsliga med sånt där borta i Nordkorea om ni frågar mig. Ännu värre är det att Jong-uns farfar, Kim Il-sung, innehar ämbetet "Republikens evige president", det låter ju som någonting hämtat ur Star Wars? Skulle inte förvåna mig om någon just i detta nu håller på att bygga ihop Dödsstjärnan 2.

Och vet ni mer? Att Nordkorea, trots att de har en diktator ledare, även har en statsminister! Det måste ju vara typ världens mest okända människa. Pak Pong-ju heter denna kille, och man undrar ju lite vad han gör på jobbet om dagarna. Det känns som att det mer handlar om att koka kaffe, svara i telefon och kanske köpa lunch och springa lite andra småärenden åt Kim Jong-un, men man vet ju så lite. Speciellt om Nordkorea.

Pak Pong-ju är det ju

Så gick en lunchrast på jobbet och den kommer aldrig åter.

Granne med döden

Ja, här kommer dagens boktips: Granne med döden av Alex Marwood. Har tidigare läst både Onda flickor och Den mörkaste hemligheten med stor behållning, men den här var nog ännu bättre. Så himla obehaglig att när man trodde att det liksom inte gick att få det äckligare så blev det snäppet värre ändå. Lite svårt att berätta vad den handlar om utan att avslöja själva grejen men det dör i alla fall en och annan, kan jag väl i alla fall säga. Hade det inte varit för den lite väl sockersöta lovestoryn mellan Hossein och Collette som inte kändes vare sig nödvändig eller särskilt trovärdig så hade den här boken fått fem cirkelsågar av fem möjliga, men nu blir det bara 4,75 eller nåt sånt. Men bra alltså, väldigt bra. Schas iväg till bibblan och låna med er allihop. 

Sex (6!) bedövningssprutor senare

Det var väl tur att jag fick tid hos tandläkaren, eftersom biten av lagningen som lossnade bara var toppen av isberget så att säga. Det var sprickor här och sprickor där och tydligen kan gamla amalgamfyllningar även börja rosta, vilket jag fick se på en ej smickrande färgbild som togs med något dildoliknande föremål som stoppades in i truten på mig. Tandläkaren verkade minst sagt bipolär i en manisk fas, för han bara grep sig an min tandrad med en nästan utomjordisk entusiasm som få normala människor lyckas uppbringa en måndagsmorgon: Ja, det här var banne mig inget att spara på! Och du har ju kvar på ditt högkostnadsskydd, så det blir billigt för dig! Jag borrar bort allting med en gång och så sätter vi en krona! och innan någon hann säga "fluortant" så satt bedövningssprutan i gommen, och sedan kilade han raskt in i ett annat rum och började hojta till några hantverkare som var där var han ville ha sina eluttag och sen skulle någon som hette Gittan komma och kolla och vips var han tillbaks och började borra och sen iväg för att svara i telefon och prata mer med hantverkarna om någon fönsterkarm som det var en spricka i och sen skulle Gittan konsulteras om ifall det inte var dags att putsa fönstren, för "det ser ju ut som i en gammal cykelverkstad härinne" och sen dök han fram och nästan tjoade  Du hade ju en gammal amalgamfyllning i tanden bakom också! Den såg ju inte heller så rolig ut och så var det lite karies där också, så jag passade på att borra bort den och lägga i en kompositfyllning när du ändå var bedövad! Man vill ju vara snygg i munnen, eller hur? Och du är ju så ung, du ska ju leva i fyrtio år till, MINST! och innan jag hann kommentera det så var han borta hos hantverkarna igen, för att sedan dansa tillbaks, gjuta ett avtryck, trycka in en provisorisk lagning och sedan hojta Ja, då skickar vi den här till Stockholm! Och så fixar Ida en ny tid till dig om några veckor! Så ses vi då! och sedan småjoggade han in till nästa patient medan jag vacklade ut med bedövad käke och hade ingen aning om vad som skulle skickas till Stockholm, vem Ida var eller ifall jag skulle tillbaks till honom eller till min vanliga tandläkare om några veckor, men det får man väl hoppas att de själva har koll på.

Veckan börjar bra, sa hen som skulle hängas på måndagen

Jamenjaha, det här börjar ju bra. I morse inledde jag dagen med att tvärbromsa för ett rådjur så att min matlåda flög ner på golvet i bilen. Sen skulle jag bära ut en kartong på lagret och då gick botten ur så att innehållet spreds över hela golvet och jag fick sopa och skura istället för att göra roligare saker.
Förra veckan var jag ju hos tandläkaren, allt var bra och frid och fröjd. Idag bet jag av en bit av en lagning när jag åt en fucking OSTMACKA. Ja, det var en sån där gammal amalgamhistoria från nittonhundralängesen, så den var väl på fallrepet, men ändå. Det kunde väl ha hänt när jag ändå var där? Eller dagen innan eller något annat komfortabelt.

Tur i oturen var väl ändå att jag fick en tid snabbt. Står nämligen inte ut med att ha vassa bitar av lagningar som man av någon anledning alltid måste vara där med tungan och pilla på, och sen tänker jag att har en bit lossnat så kan lika gärna hela djävla tanden rasa ihop så det är väl lika bra att få det tillfixat så fort som möjligt. Otur i turen var att min vanliga tandläkare hade sportlov så nu får jag gå till YTTERLIGARE en som jag inte känner. Samt gissningsvis slanta upp en rätt så försvarlig summa pengar såhär dagarna innan lön. JIPPI. Eller kanske inte.

Undrar vad som mer kommer att hända idag? Tror inte "trissvinst" står så jättehögt på sannolikhetsskalan.

Här var det livat, här var det glatt, NOT

Jamen herregud. Det blir visst inget bloggande alls om man inte har en sträng utmaning hängande över sig. Alla människor verkar köra någon slags utmaning på Instagram just nu, den har jag missat så jag fattar ingenting men plötsligt en dag är hela flödet fullt av till exempel skor, för att det var dagens tema. Själv kör jag mest bilder på taxar och konstiga kontaktannonser från tidningen Land. Borde kanske ha en utmaning där med för att få mer variation. ELLER KANSKE INTE.

Kollade på Mandelmanns gård igår (orkar/hinner tydligen knappt kolla på tv i veckorna, så när det är helg och inget inplanerat så blir det BULKTITTNING DE LUXE) och djävlar vad sugen man blir på sommar, att få odla i landen (Mandelmanns verkar inte ha en enda mördarsnigel, noterade jag bittert) och sitta ute i trädgården och dricka vin, läsa deckare och grilla (Mandelmanns gjorde dock inget av detta, så det tipset kan de få av mig istället).

Just nu ser trädgården ut som jag vet inte vad, för i höstas fällde vi fyra stora tallar och tänkte: härligt, vad mycket ved vi kommer att få, och det har vi i och för sig fått, men tallarna innehöll också ansenliga kubikmeter ris och grenar som först skulle sågas av och sedan ska fraktas bort, men så kom ju snön och lade sig över hela skiten så det gick ju sådär. Men nu har nästan all snö smält, så till helgen kanske. Är dödstrött på att titta ut genom fönstret och se gigantiska högar med tallris vart jag än ser. Det ska också bli lite spännande att se om och hur trädgården förändras när dessa fyra jätteträd försvunnit. Ett av dom stod framför växthuset så jag hoppas att det innebär att växthuset blir lite mer produktivt när det nu får fri tillgång till solen.

Vi kollade på film igår också! Det händer verkligen inte ofta längre, oklart varför för vi gillar ju film, men ibland är det som att man liksom inte har ork för nittio minuter? KLENT. Men igår tog vi oss i alla fall an Iboy, en brittisk science fiction som verkligen inte var mycket att hänga i julgranen. Utöver ett minst sagt tunt manus så spelades den kvinnliga huvudrollen av samma skådespelare som spelar Arya Stark i Game of Thrones, så det blev ju jättekonstigt. Orkar inte gå in på handlingen i detalj, men det var en kille som blev skjuten i huvudet medan han pratade i sin telefon och sen hade han delar av en iphone inne i hjärnan, vilket gjorde att han kunde typ fjärrstyra datorer och telefoner med tankekraft. GÄSP. Den här filmen får en överkorsad iphone av fem möjliga.