Vi avrundar väl 2015 med en lista

Nyårsafton är verkligen ingen stor grej för mig, vet flera tillfällen när jag suttit ensam och degat och gått och lagt mig innan tolvslaget och så blir det nog i år också. Skotträdda hunden Boris är hemma för första nyåret på rätt många år, dels p g a att han är jättegammal och var jättesjuk i somras och det känns sådär att lämna honom på pensionat som vi gjort de senaste åren, men det hade vi väl gjort om inte vår veterinär tipsat om en ny medicin som är speciellt framtagen för djur som har ljudrädsla. Så det ska vi peta i honom varannan timme fram till tolvslaget, och när det börjar dra igång så kommer min man och Boris att ta sin tillflykt i torkrummet i källaren, som är vår lightversion av ett Panic Room, med igenbommat fönster och Motörhead på hög volym, medan jag och taxarna, som inte bryr sig, gissningsvis ligger och sover. Vi får hoppas att det funkar. Nyåret består ju dessvärre inte bara av tolvslaget utan en hel del okynnessmällande innan, men hittills har det - PEPPAR PEPPAR - varit VÄLDIGT lugnt på den fronten. Fast det lär väl ändra sig ju längre kvällen lider.

Nä, så jag kör väl en sån där lista över året som gått då.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag sökte ett nytt jobb i vredesmod, blev kallad på intervju och till slut stod det mellan mig och en till, sedan tog personen som skulle sluta tillbaks sin uppsägning och den lediga tjänsten försvann. Det är ju inte som att jag aldrig har sökt jobb förut, men det var extremt längesen eftersom jag är en sån som levererar lång och trogen tjänst. Jag började också plugga tre kurser på distans, vilket i och för sig inte heller är nytt, men det var längesen. Och så tävlade jag lydnad med Hilding, vilket jag aldrig trodde skulle vara möjligt eftersom han varit en flamsig pajas som bara kunnat fokusera tre sekunder i taget och då inte på mig. Betalade av det sista på huslån och studielån och blev SKULDFRI.


2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag brukar inte ge några nyårslöften, men jag har för mig att jag lovade att jag skulle börja använda min fönsterputsmaskin, och det har jag inte gjort. Sen lovade jag nog också att jag bara skulle köpa kött från glada grisar, och det har jag inte heller gjort, inte till hundra procent. Men kanske åttio. Så det gick väl "sådär".

3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Med tanke på årets resultat borde jag skämmas och lova något lätt. Mitt löfte för 2016 är att börja laga (och med andra ord också äta) mer vegetarisk mat än vad jag gör nu. Även om jag då bara köper ekologiskt nötkött från glada kvigor och jobbar på grisbiten och dessutom drygar ut detta så in i så går det nog att förbättra. Har redan beställt ett par kokböcker på bibblan för att starta det nya året med lite inspiration.

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Min kollega Lina.

5. Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov inte. Om inte Lemmy räknas dårå.

6. Vilka länder besökte du?
Sverige.

7. Är det något du saknar år 2015 som du vill ha år 2016?
2015 präglades av diverse kaos och jobbfrustration, så det vill jag ha MINDRE av. MINDRE sa jag.

8. Vilket datum från år 2015 kommer du alltid minnas, och varför?
Nä, jag har nog inte lagt något speciellt datum på minnet. En vidrig dag som jag aldrig kommer att glömma var när Boris fick mastodont-epilepsi-anfall och fick ligga på djursjukhus, men jag minns inte vilket datum det var.

9. Vad var din största framgång 2015?
Var det Hildings 176 poäng i LK1? Var det mitt VG på hemtentan om "pedagogik i ett sociologiskt perspektiv"? Äh, jag vet inte. Tycker generellt att 2015 har varit ett rätt sopigt år.

10. Vad är du mest nöjd med?
Att jag kunnat "stå upprätt och hålla tätt i alla kroppsöppningar" (ett bevingat internt ord) i lägen som inte alltid varit jätteroliga.

11. Största misstaget?
Det sopiga kunde jag inte förhindra, men jag kunde kanske ha låtit bli att oombedd ge min dotter "goda råd" om hennes val av utbildning som jag inte hade med att göra.

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Hade en monsterförkylning nu i höstas, annars har det väl bara varit de vanliga krämporna. Dvs värk i nacke och axlar, en kass disk i ländryggen och lite annat smått och gott. 

13. Bästa köpet?
Det ligger ju nära till hands att säga "vår SMART-TV" eftersom det köpet ligger närmast i tiden. 

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Slutinbetalningarna på hus- och studielån. SÅ DJÄVLA VÄRT.
 
15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Spontant kommer jag att tänka på ett hyllningstal som en gubbe som gått hundkurs för mig höll för mig på kursavslutningen.

16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2015?
Motörhead kanske då, eftersom Lemmy gick och dog.

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Eller i alla fall deppigare, mer irriterad och sådär, även om det ljusnade mot slutet.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Varit mer som Saga Norén även om jag inte riktigt klarar av att vara så burdus. Men ibland hade det behövts.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Irriterat mig på saker jag inte kan påverka.

20. Hur tillbringade du julen?
Julafton spelade jag och min man TP med mina föräldrar, juldagen firade vi med föräldrar, barn och barnbarn.

21. Hur många one night stands?
NOLL. Hahaha.

22. Hur många har du nobbat?
Har nobbat "lukrativa erbjudanden" om att sitta med i föreningsstyrelser, samt ett antal försäljare av telefonabonnemang.

23. Favoritprogram på TV?
BRON!

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hell, yeah. Hat är en drivkraft man inte ska förakta. 

25. Bästa boken du läste i år?
Oj, jag har läst många bra. Färjan och Engelfors-trilogin av Mats Strandberg. "Mr Mercedes" av Stephen King. I färskt minne: "Britt-Marie var här" av Fredrik Backman.  

Som eld

Har läst (ja, här går det undan) Som eld av Sara Lövestam. Ännu en ungdomsbok med andra ord. Den var helt okej. Den handlar om Anna, som är skejtare och gillar tjejer, och Lollo, som är brat och gillar killar, tror hon, och så träffas de på en ö där båda har sommarställe, fast Lollos familj har en flådig villa och Anna och hennes pappa typ en friggebod. De träffas, tycke uppstår och sen blir det jobbigt när ingen ska få veta.

Tycker berättelsen var bra, kanske lite banal men ändå okej. Tycker att en person var mer förlåtande än vad jag kanske skulle ha varit, men jag är ju en snarstucken jävel, och slutet var rätt lamt. Boken får tre abborrar av fem möjliga.

Kanske något av det dummaste jag läst

Häromdagen läste jag på Facebook, så jag kan inte länka och det är väl lika djävla bra det för jag blir så förbannad va. Det handlade om matsvinn, det slängs ju förbannat mycket mat i Sverige och en rätt stor del av detta slängs av hushållen. Och då var det någon som hade skrivit ett kränkt debattinlägg att man minsann inte skulle hålla på och skuldbelägga hushållen, för si och så många hushåll utgjordes faktiskt av ensamhushåll och alla affärer försöker faktiskt bara kränga på en storförpackningar av allting, försök själva att köpa en mindre förpackning köttfärs än 400 gram, det går ju inte, och visst kan man frysa in men sen blir ju frysen full av köttbullar och då får man lik förbannat slänga. Ungefär så gick snacket och det är ju så dumt att änglarna gråter. Fattar liksom inte det här lipandet över storförpackningar (och jodå, jag har också varit "ensamhushåll"). För det första: om den minsta förpackningen köttfärs är 400 gram och man tycker att man kanske bara behöver 100 gram, vad är det som hindrar en från att själv dela köttfärsen i mindre storlekar och frysa in? Dessutom är kilopriset oftast lägre, vilket ju borde tilltala de hushåll som bara har en inkomst, kan man ju tycka. Och har man så snäv budget att man inte har råd att lägga typ 89 kronor på 800 gram köttfärs vid ett tillfälle så är det ju skäligen korkat att tro att det skulle löna sig i det långa loppet att betala det högre kilopriset enbart för att få en mindre förpackning. Och det där med att "frysen blir full", vad är det som hindrar en från att ta fram den infrysta maten ur denna frys och äta den istället för att köpa ännu mer köttfärs och laga till ännu mer mat som man inte hinner äta upp?

Det har sagts förr och det förtjänar att sägas igen: Felet med världen är att folk är BÅDE dumma och lata. Nu ska jag gå och mikra resterna av gårdagens middag, vilket blir en alldeles utmärkt middag idag. Tack för ordet.

Britt-Marie var här

Började läsa Britt-Marie var här av Fredrik Backman, alltså han som skrev En man som heter Ove, och tyckte först att jaha, den var ju ungefär likadan? En introvert person med noll social kompetens som går omkring och liksom läxar upp folk för att saker och ting inte är eller blir som förväntat, men naturligtvis med ett hjärta av guld innerst inne, vilket alla andra förstår och därför inte bryr sig om att de blir uppläxade och/eller utskällda och så småningom växer en motvillig men stark vänskap fram. Detta irriterade mig lite till en början. Jag har ju nästan lite medvetet och rätt så motsägelsefullt undvikit Fredrik Backmans andra böcker, just för att Ove berörde mig så starkt. Då borde man ju kasta sig över och läsa allt av den personen kan man ju tycka, men jag var väl rädd för att bli besviken. Känns liksom svårt att övertrumfa Ove, men nu låg Britt-Marie där på biblioteket och frestade mig sådär lagom till julledigheten. Men de första kanske sjuttiofem sidorna läste jag lite oengagerat och tyckte att jaha, kan han BARA skriva om den typen av människor eller? Sen vällde liksom Britt-Marie in i mitt hjärta och tog över, och jag Kunde. Inte. Sluta. Läsa. Och så slutade det med fulgråt à la Ove. EN STARK LÄSUPPLEVELSE, med andra ord. Den får fem bikarbonatsburkar av fem möjliga.

Poor Lemmy

Ja, så har ju stackars Lemmy i Motörhead dragit sin sista raspiga suck i detta livet, efter att precis ha passerat 70-skylten. Kan ju inte säga att det kom direkt oväntat, snarare är man lite förundrad över att det ens är möjligt att ha stått på benen i så många år av ohälsosamt leverne. Måste vara rekorderliga gener i klanen Kilmister.

Förvånansvärt många verkar ha någon form av relation till Lemmy. Folk man inte ens visste att de gillade hårdrock fyller hela Facebookflödet med snyftiga inlägg om att han var "den bäste". Folk man överhuvudtaget inte trodde hade satt sin fot på något ösigare än Lotta på Liseberg träder fram och vittnar om Motörheadkonserter i fornstora dagar som man inte visste om existerat, men som tydligen alla i hela världen utom jag har varit på i sin ungdom.

Nu är det ju dessvärre för sent. RIP Lemmy. 

Kurragömma

Har även läst boken Kurragömma av Petrus Dahlin. Rätt ofta läser jag bokrecensioner i DN och skriver ner dom i ett virtuella anteckningsblock som jag har i mobilen (Så. Djävla. Modern) och sen far fan i mig och jag tokbokar på bibliotekets hemsida och ibland är det jättelång kö och ibland har jag så mycket annat att läsa att jag glömmer mina virtuella boktips, då har man lite glömt vad boken handlade om och det blir som en spännande överraskning. Som den här. Det här är en bok för ungdomar, men jag har ju ett ungdomligt sinne. Hahaha, nä gudbevars.  Känner mig exakt så 47½ som jag är, men jag gillar ändå ungdomsböcker och dammsuger alltid loppisar efter böcker jag läste i min ungdom. Nyligen läste jag tre av fyra böcker i serien om Åshöjdens Bollklubb, till exempel. Hittade inte första delen, så är det någon som sitter inne på den och tänker slänga den så: gör inte det.

Kurragömma i alla fall. Den handlade om en tjej och hennes mamma som var på semester, och man fick hintat att pappan i familjen rätt så nyligen drunknat under tragiska omständigheter, och mamman och den 13-åriga dottern var i Spanien för att vandra, en vandring som familjen planerat tillsammans innan pappans död. Jaha, när de kommer dit och installerat sig i något ruckel vid en sjö så måste mamman per omgående åka iväg till Kanarieöarna, hon jobbar på något resebolag och det är megadeluxe-kris som bara hon kan lösa, och då vägrar dottern att följa med och mamman bara "jaha, okej, men är du säker på att du klarar dig" och lämnar sin 13-åring ensam i en stuga långt ute i Tjottahejti i Spanien (YEAH RIGHT). Intill stugan ligger en liten sjö, som visar sig vara en konstgjord vattenreservoar där man evakuerat en hel by och sedan vattenfyllt dalen som byn låg i, och i samband med detta var det fem barn som lekte kurragömma i de tomma husen och därmed drunknade och nu sägs det att det SPÖKAR där. Och det gör det ju förstås, och den här 13-åringen får ju veta att hon lever så att säga.

Det var en helt okej berättelse, stör mig dock lite på det osannolika att någon västerländsk förälder i modern tid frivilligt skulle lämna en 13-åring helt ensam i ett främmande land på obestämd tid (fast det är klart, annars hade det ju kanske inte blivit någon story), plus att denna 13-åring var paniskt hundrädd men trots det blir, inte bara vän, utan supertajt med en herrelös hund. Det funkar liksom inte så med panisk skräck att det räcker med att någon ser lite snäll och gullig ut så är rädslan borta. Så det blir bara tre zombieskallar av fem möjliga.

Det känns konstigt att vakna i sin egen säng

Har precis läst Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson, och känner väl att NJA. Eller alltså, jag gillade sättet den var skriven på, rakt på sak och rätt upp och ner och fart och fläkt och hej och hå, vardagsrealism men det blev liksom för mycket av det goda. Eller inte så lite heller. Jag tycker verkligen inte att jag är speciellt pryd eller äckelmagad, men jag känner verkligen inget behov av att läsa sida upp och sida ner av ingående beskrivningar kring skvättande av diverse kroppsvätskor eller utseendet på diverse kroppsdelar som man normalt inte blottar i dagsljus, och sen hände det ju egentligen inte så värst mycket mer än att huvudpersonen gick på krogen och söp och knullade som om det inte fanns någon morgondag i syfte att dämpa diffusa ångestkänslor som det bara hintades om var de kom ifrån. Ja, det var bra språk och tempo, men blev väldigt tjatigt efter ett tag. Så det blir bara två HIV-test av fem möjliga.