Those who have the youth have the future

Jag har precis sett filmen "Att göra en pudel", som nästan fick mig att undra om det inte hade varit bättre att se melodifestivalen i alla fall. Nej, jag skämtar bara. Men "Att göra en pudel" var en orgie i förutsägbar handling och klyschor. Och jag avskyr verkligen Lena Nyman nästan mer än någon annan skådespelare, och dessutom påminner Niklas Engdahl till utseendet extremt mycket om en kille som var med i samma gäng som jag en gång i tiden.

Eller "var med" var kanske att ta i, men han ville väldigt gärna vara med i samma gäng. Han var kanske 13 år och vi andra var någonstans mellan 16 och 20 och fann honom otroligt störig och lillgammal. Det gick helt enkelt inte att bli av med honom, jämt dök han upp i alla möjliga sammanhang och mässade barnsliga förnumstigheter och vägrade förstå att det till exempel inte var möjligt att krossa kapitalismen genom att ersätta mynt och sedlar med potatis och andra rotfrukter. Det värsta med honom var att han ständigt och jämt ängslades över huruvida han skulle lyckas få full ATP eller ej, och detta var när han gick på högstadiet, och alla vi andra tyckte att vi var fria andar som levde för stunden och tog livet med en klackspark. Fatta vilken jobbig kille.

Det enda sättet att bli kvitt honom verkade vara att taga honom av daga. Vi fantiserade ofta om olika sätt att döda honom på, men det blev ju aldrig någonting med det. Fast sedan flyttade han, så vi slapp göra slag i saken på allvar. Ingen hörde någonsin av honom och alla var lika glada för det.

Fast nu undrar jag lite vart han egentligen tog vägen. Kan han ha bytt namn till Niklas Engdahl? Det verkar vara fullt möjligt. Hoppas han har koll på sina pensionsfonder i så fall.

"En hel del bootlegs faktiskt"

Nu är det dags för melodifestivalshelvetet att dra igång igen.

Det var bättre förr. Då var det EN svensk omgång och EN La Suède - deux points-festival och sedan var det över. Nu känns det som om det är melodifestival typ en gång i veckan, att hela våren har omvandlats till enda lång prövning med ett oändligt antal deltävlingar och omröstningar och man kan till och med spela på oddset om vem man tror vinner.

Jag skulle aldrig drömma om att ägna ens en minut åt sådan dynga. Jag har inte tittat sedan Carola vann med Främling, och jag var för övrigt inte speciellt entusiastisk ens på den tiden. Vad som stör mig är att man inte kan öppna en tidning eller sätta sig i ett fikarum eller överhuvudtaget prata med folk förrän denna satans melodifestival kommer upp på tapeten. Och allt ska diskuteras. Låtarna, kläderna, programledarna, omröstningarna, resultaten, ingen detalj är för ovidkommande för att ventileras offentligt.

Jag blir ytterst purken av sånt. Har folk inga liv, har de inget vettigare att ta sig för än att lägga många timmar av sitt liv på att engagera sig i ytlig plastmusik utan själ? Uppenbarligen inte.
Jag känner att jag vill börja dricka öl och skräna klyschor ur gamla goda diskussioner om TNWOBHM. Sånt som man sysslade med på den gamla goda tiden när allting var som det skulle.

Jag är rik, bor i Vik

Samtal med Miss X:

Miss X: Du vet den gången när vi hade efterfest med miss Y och han, Anders S Svensson? Herr X hittade ett kondompapper i min säng sen! 
Jag: Oj...Men herregud. Det var ju INTE bra.
Miss X: Ja, det var verkligen jobbigt. Jag kunde ju liksom inte säga som det var, att det var Miss Y som hade knullat med någon vi träffat på krogen, för tänk om han får för sig att berätta det för hennes man någon gång på fyllan...Det blir ju inte bra, om man säger så.
Jag: Nej, och du kunde ju inte heller säga "Det är inte mitt, för när jag var otrogen använde vi inte kondom".
Miss X: Hahaha, nej exakt. Så jag fick skylla på min son! Och han blev helt jätteupprörd och bara "Men varför skulle jag lägga kondompapper i min mammas säng!" 
Jag: Nej, det är väl det sista de tänker på när de är 14 år! Men vilken soppa! Och stackars din son sen, bli beskylld för någonting han är helt oskyldig till!
Miss X: Ja...Usch, vilken dålig förälder man är.

10 kleine Jägermeister

När Ingmar Bergman vänder sig i graven:

Jag: Ikväll ska jag se "Att göra en pudel". Allt för att slippa melodifestivalen!
Puppan: Den har jag sett. Den var bara sådär. 
Jag: Ja...Men svensk film är ju ändå bra...Det mesta går ju att se.
Puppan: Daniel gillar inte svensk film så mycket. Han säger "kan vi inte kolla på någon action?" och jag och Emily bara "Jaha, menar du Beck, eller?" Och när han säger nej så säger vi "Jaha, då blir det Wallander".

"Ring inte oss, vi ringer er. Här är vårt telefonnummer"

I dagens aftonblad kan man, under rubriken "Internationell fotboll", rösta om vem av David Beckham och Fredrik Ljungberg som är den sexigaste fotbollsspelaren. "De kvinnliga fansen väljer veteraner" står det sedan, och så följer en lista över de 20 sexigaste fotbollsspelarna i världen. 
Fast den var helt felaktig.

Världens snyggaste, sexigaste och bästa fotbollsspelare är ju Zinedine Zidane. Och han var inte ens med på listan. Upprörande.

Min lista över världens sexigaste fotbollsspelare:

1. Zinedine Zidane
2. Emmanuel Petit
3. Rolf "Tejpen" Björklund 

Ok, nummer 3 var kanske mer ett skämt, men det såg så lite ut med bara två stycken. Jag kan inte så många fotbollsspelare, eller jag kan väl en del, men jag skulle inte kalla dem sexiga. Fast det viktigaste är väl ändå att de är bra på att sparka boll, kan man ju tycka. När det kommer till övriga kvaliteter är det ändå bara Zizou som gäller. Petit fick egentligen vara med mest för att han verkar vara så rar.

Hade någon bett mig göra upp en lista över sexiga handbollsspelare däremot. Den hade blivit så enormt lång att jag nästan hade skämts. För att spara plats gör jag därför en anti-lista.

Min lista över icke sexiga handbollsspelare:

1. Den ryske andramålvakten "Busschauffören" som hoppade in för Andrej Lavrov då och då under 90-talet. Lavrov själv var väl inte heller någon pudding. Men bra, väldigt bra som vi brukar säga.
2. Talant Dujsjebajev
3. Någon stöddig tysk, typ Florian Kehrmann.

Det tog väldigt lång tid att få ihop denna av östrogenströmmar färgade encyklopedi. Jag undrar om handbollsspelare har groupies, ungefär som rockstjärnor. De borde i alla fall ha det. 
Jag kan tänka mig att deltaga i ett pilotprojekt i detta ämne.  

Ett hjärta som brinner, det flammar och gnistrar och slår

Ikväll har jag haft tvättstuga. Jag tillhör den minoritet av västvärldens befolkning som inte tror att tvättmaskiner hyser ondsinta gnomer som livnär sig på att stjäla udda strumpor. Sådant avfärdar jag som trams.

Det är ju inte så att jag aldrig blivit av med strumpor, men det händer ytterst sällan. Och nästan alla mina strumpor är svarta, så försvinner en så går det bra att lägga den andra i strumplådan och invänta att den första dyker upp igen, eller att man tappar bort annan ett halvår senare, så vips har man ett par igen. Skitenkelt.

Men idag var det så att jag började undra. För när jag parat ihop alla strumporna saknades en. Och det var inte en av de massproducerade svarta som kunde läggas till handlingarna i väntan på dess like, utan en snuskigt dyr löparstrumpa, som till och med är märkta med "vänster" och "höger" (fast fråga mig inte varför, för jag har aldrig märkt någon skillnad). 
Då var det nästan så att jag började snegla åt tvättmaskinerna för att se om jag inte såg någon hånflinande vätte som hoppade omkring på ett ben med en Pro Feet Platinum Silver Fresh på sin vänstra fot.

Men allting har förstås sin naturliga förklaring. Den hade råkat hamna inuti ett påslakan. Strumpan alltså, inte den tjuvaktiga vätten som inte fanns. Så nu är ordningen återställd och myten om strumptjuvar avlivad. Hoppas jag.

And the wages that you get will help you to forget, will you keep your ideologies or throw them all away?

Idag var jag på banken och styrde upp lite grejer. Banktjänstemannen jag talade med passade på att snoka bland mina konton och påpekade strängt att jag varken pensionssparade eller pysslade med mina fonder och uppmanade mig att genast börja ägna intresse åt saker som jag tidigare avfärdat som skittråkiga och verkligen inte rockn'roll, och vägrat befatta mig med.

Men just idag var jag svag och mumlade att vi kanske kunde boka en tid för rådgivning eller så. Så om ett par veckor ska jag dit igen och bli en fullvärdig medlem av borgerligheten. Nu är det dags att bli seriös. 

Men hur gick det här till?