B Wahlströms ungdomsböcker: Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Brinnande Ögats gåta

Boken inleds med att Tre Deckare sliter och slavar på Förste Deckare JUPITER JONES' faster och farbrors skrotupplag JONES' VRAK- OCH STYCKEGODS där farbror TITUS har varit på inköpsrunda och från ett dödsbo kommit över ett stort antal gipsbyster föreställande historiska personer och faster MATILDA blir eld och lågor och ser dollarsedlarna strömma in när hon sålt dessa som trädgårdsprydnader. Mitt i slitet ringer ingen mindre än ALFRED HITCHCOCK som säger att han har ett uppdrag åt Tre Deckare, vilka blir lika mycket eld och lågor över det som faster Matilda över sin tänkta avans. Men deckarna stöter på patrull nästan omgående då det blir en dispyt med biluthyrningsfirman där Jupiter vunnit att få disponera en förgylld Rolls Royce med privatchauffören WORTHINGTON i en månad, men den månaden har alltså gått nu (ändå starkt jobbat att hinna avverka både spöklika skräckslott, försvunna papegojor, viskande mumier, gröna vålnader, stulna juveler samt letat skatter på Skelettön på den korta tiden). Jupiter försöker köra med att tiden bara ska räknas när de de facto använder bilen, men det går inte firman med på utan ger dom två gånger till och därmed får Jupiter, PETER och BOB (Andre Deckare respektive Arkiv & Forskning) låta sig nöja.

Väl framme på Alfred Hitchcocks kontor får de möta en ung brittisk man vid namn AUGUST AUGUST, som lyckligtvis kallas enbart för GUS. Gus farfars bror HORATIO har nyligen avlidit och efterlämnat ett helt obegripligt testamente som ingen begriper ett jota av förutom att Horatio har något dyrbart som inte kan tillgripas eller stjälas utan måste skänkas bort, hittas eller köpas. Det antyds också att någon form av förbannelse vilar över vad-det-nu-är (huu) men att det har gått femtio år och vad-det-nu-är måste därför "ha renats". 
Ingen fattar ett smack mer av detta, så deckarna bestämmer sig för att följa med Gus till hans advokat, MR DWIGGINS och när de kommer dit verkar det ha skett ett överfall, för Mr Dwiggins är inlåst i en garderob och efter att deckarna befriat honom visar det sig att en kopia av Horatio Augusts brev har blivit stulet av en mystisk man med svart mustasch och tjocka glasögon (typiskt skurkutseende). Mr Dwiggins berättar sedan att Horatio August först levt ett äventyrligt liv och rest omkring i världen, främst i Asien med omnejd, men sedan kommit till Amerika och där levt tillbakadraget liv under falskt namn, samt varnat Mr Dwiggins för att om en mörkhyad man med tre prickar tatuerade i pannan dyker upp kan man räkna med att det blir trubbel. Då drar sig Gus till minnes att en sådan man besökt hans fader när han var liten och frågat efter "Brinnande Ögat", något som ingen hört talas om men som smarta Jupiter raskt räknar ut att det borde vara någon form av ädelsten. 

Det visar sig att de där gipsbysterna som farbror Titus köpt kom från Horatio Augusts dödsbo, vilket sammanträffande va, och smarta Jupiter räknar ut att eftersom en av bysterna föreställde August av Polen och en ledtråd i brevet  var "din lycka är i ditt namn" så måste ju Horatio August gömt Brinnande Ögat inuti August av Polen-bysten (solklart). Problemet är bara att faster Matilda har hunnit sälja bysten (attans!), och har såklart ingen aning om till vem, men deckarna försäkrar Gus att med sin patenterade Röst-till-röstkedja ska de nog få fram ett och annat matnyttigt. 

Som på beställning dyker sedan mannen med de tatuerade prickarna i pannan, fortsättningsvis via enormt tafflig översättning kallad det minst sagt klämmiga namnet PELLE PRICK, upp och frågar efter August av Polen (bysten alltså). Jupiter ber att få Pelle Pricks namn och adress så att de kan höra av sig ifall bysten skulle dyka upp, varpå han, Pelle Prick alltså, överlämnar ett visitkort där det framgår att hans hemvist är Indien, och sedan viftar  han lite med sin stilettkäpp mot Jupiter för att markera att han menar allvar. Nu tycker Gus, ivrigt påhejad av fegisen Peter, att det börjar bli lite väl otäckt och vill dra öronen åt sig, men Jupiter är inte den som låter sig avskräckas utan berättar för övriga (efter att Pelle Prick avlägsnat sig) att det där överfallet på mr Dwiggins måste ha varit fejk, för han hade ju enligt sig själv suttit inlåst i sin garderob i en och en halv timme men när deckatna hittade honom hängde glasögonen bara i ena skalmen och det var väl ändå det första man hade rättat till, kan man ju med rätta tycka. Så Jupiter har räknat ut att  mr Dwiggins måste vara inblandad på något sätt, och högst sannolikt är i maskopi med Pelle Prick av okänd anledning. 

Nu blir Bob skickad till biblioteket för att ta reda på allt som finns att veta om Brinnande Ögat som mycket riktigt visar sig vara en ädelsten som verkar sprida ond bråd död omkring sig om den stjäls, men om den ligger utom mänsklig åsyn i femtio år så blir den renad (om ingen på nytt snor den villsäga). Så det var därför Horatio August, som väl fått tag i Brinnande Ögat på en inte helt rättskaffens väg, gömde den i en gipsbyst för där kan ju ingen se den, fast varför han skrev ett så fruktansvärt komplicerat brev till sin brorsonson är höljt i dunkel, han hade väl lika gärna bara kunnat skriva "knacka sönder bysten föreställande August av Polen så har du ditt arv" eller varför inte helt enkelt gömma Brinnande Ögat i ett himla bankfack eller liknande? Men då hade det ju å andra sidan inte blivit någon berättelse.
Bob får också reda på av biblioteksrien MISS BENNETT att en person som på pricken överensstämmer med mannen som enligt mr Dwiggings bröt sig in och tog Horatio Augusts brev (svart mustasch, tjocka glasögon), varit på biblioteket tidigare och även han frågat efter böcker om ädelstenar och grejer (skumt). 

Under tiden så har en kvinna ringt till Jones Vrak- och Styckegods och klagat på att de byster som sålts som trädgårdsprydnader inte tålde vatten, och Jupiter erbjuder sig schangtilt att köpa tillbaka dom. Det visar sig att en av dom är August av Polen (vilken röta!), men säg den lycka som varar för när de kommer tillbaks i triumf har Mustaschmannen kommit dit och övertalat faster Matilda att få köpa exakt varenda byst som eventuellt kommer i retur och hon bryr sig inte om vad deckarna har för bortförklaringar. Det blir en liten dragkamp om August av Polen som slutar med att den går sönder och vad ligger där om inte en stor rubin! Den plockar Mustaschen raskt på sig och försvinner (attans!) och det dröjer knappt en timme så dyker Pelle Prick upp. Med sig har han rubinen som han tydligen lyckats tillskansa sig från Mustaschmannen, men den visade sig vara en förfalskning (attans igen!), så var är den riktiga? Här kommer nu Bob med viktig informstion från sin fader, som nämnt lite i förbigående (helt normalt samtal mellan fader och 14-ish-årig son) att månaden augusti fått sitt namn från den romerska kejsaren Octavianus och från augusti är det ju inte långt till August och tror ni inte att det fanns en sådan byst också? Så nu ska de bara hitta den istället för August av Polen, men det fixar de med Röst-Till-Röstkedjan där Bob, som satts att vakta luren medan Jupiter, Peter och Gus efter ett infall från Jupiter, cyklar iväg för att ta en titt på Horatio Augusts hus, får napp.

I huset blir de ganska omgående överrumplade av andra som också är ute efter Brinnande Ögat, och medan deckarna gömmer sig i källaren så talar skurkarna, som heter Charlie och Joe med varandra på ett sånt där övertydligt sätt i fullständiga meningar med subjekt och predikat där det bland annat framgår att Pelle Prick har "fimpat" Mustaschen (huuu) som för övrigt heter/hette Hugo. När deckarna plus Gus ska smyga därifrån går de rätt i fällan eftersom skurkarna har sett deras cyklar utanför och de blir tillfångatagna, Peter och Gus stängs in i källaren medan Jupiter blir fastbunden vid en stol och hotad med kniv för att bli på "snackhumör". Han avslöjar då sin (eller rättare sagt Bobs faders) teori om Octavianus som den smartare av skurkarna (Joe) är, för att vara skurk, ovanligt insatt i den romarrikets historia och fattar direkt kopplingen mellan Octavianus och Augustus, medan den trögare (Charlie) måste klia sig i huvudet och få förklaring. Sen anropar den högst levande Hugo sina kamrater via walkie-talkie där det visar sig att han, istället för att vara död, har haft span på Bob som nu tillsammans med HANS, den ene av två trogna bayerske medhjälpare på skrotupplaget, är på väg till Hollywood och mest sannolikt  för att hämta Octavianus, räknar Joe ut, så Hugo får order om att lastbilen ska skuggas och Octavianus omhändertas.

Bob har tagit med sig en byst av Francis Bacon att erbjuda i utbyte men kvinnan som köpt Octavianus var inte intresserad så medan Hans packar ner bysterna (vilket tydligen tar evigheter) så snicksnackar Bob med dottern i huset, LIZ, som tycker det ör jöttespännamde med deckare och undrar om de inte hade behövt "en jänta som hjälpreda" för i så fall kan de ringa henne per omgående. Den om Brinnande Ögat ovetande Hans lämnar lastbilen obevakad en liten stund och vips är Hugo där och nappar åt sig Octavianus, vilket meddelas till resten av skurkarna via walkie-talkie varpå Joe och Charlie drar som avlöningar, lämnandes Jupiter fastbunden och Peter och Gus instängda i källaren (knepigt läge).
Jupiter lyckas dock befria sig och släppa ut de andra och de cyklar tillbaks till skrotupplaget i en hast för att möta upp Bob, som vid det laget upptäckt att Octavianus saknades på lastbilsflaket. Men sen visar det sig att den slarvige Hugo av misstag istället råkat få med sig bysten föreställande Francis Bacon! Glädjen står högt i tak och deckarna klyver Octavianus men istället för Brinnande Ögat ligger det bara en lapp där det står "träng djupare ner, betänk tidsfaktorn" (klurigt!). 

Jupiter räknar sedan ut att Brinnande Ögat måste ligga nedgrävd någonstans där skuggan står exakt halv tre den sjätte augusti, vilket är Gus födelsedag, (otroligt långsökt) vilket givetvis råkar vara NU IDAG och klockan tickar på så dom iväg för att gräva vid Horatio Augusts egendom som råkar ligga på ett ställe som heter Urberget, vilket visar sig vara en förkortning för Solurberget eftersom någon skugga kunde användas som ett solur (jätte-JÄTTE-långsökt). Det visar sig då att stället kryllar av byggjobbare som ska börja riva huset för att bygga nytt (attans!) så deckarna plus Gus blir bortkörda som varandes obehöriga. Jupiter tar det med ro och säger att de ska "fråga örnen om hjälp" (kryptiskt). De återvänder senare på kvällen med en av den otroligt smarte Jupiter egenhändigt byggd metalldetektor, han var också så listig att han trampade ner en silverdollar i marken ungefär där han trodde skuggan skulle hamna (otroligt), därav referensen till örnen. Efter idogt grävande hittar de till slut Brinnande Ögat!, men säg den lycka som varar för Hugo, Charlie och Joe dyker upp som gubbar ur lådor och kräver att de ska få den, men Jupiter hivar obekymrat iväg den i mörkret så att skurkarna far iväg efter den, och deckarna lyckas smita undan. För det var ju självklart Pelle Pricks förfalskade version som Jupiter bara råkade ha med sig, det äkta Brinnande Ögat har Jupiter i tryggt förvar.

Men det är återigen en kortvarig lycka, för med i det närmaste telepatisk förmåga dyker Pelle Prick upp och viftar med stilettkäppen för att tillskansa sig Brinnande Ögat. Pelle Prick, vars riktiga namn är MR RHANDUR, som kommer från RÄTTVISANS TEMPEL i Indien, från vilket Brinnande Ögat blev stulen en gång i tiden och nu vill han ha tillbaks den för att det ska bli ordning på torpet igen. Men som Jupiter påpassligt påpekar så kan Brinnande Ögat varken stjälas eller tillgripas för då blir det olyckligt för, i det här fallet, mr Rhandur och denne inser genast att han har att göra med sin överman och halar istället fram en check på en halv miljon dollar vilket Gus tycker är en helt skälig summa att få i arv istället för en rubin som man ju inte direkt har någon nytta av (om man inte tillhör Rättvisans Tempel).

Deckarna får varsin rejäl slant i hittelön som de genast sätter in på banken för att ha till sina framtida studier (präktigt) och Gus vidtar dessutom oklara "ekonomiska åtgärder" med mr Gelbert på hyrbilsfirman så att deckarna fritt kan disponera Rolls Roycen och Worthington för all framtid (mäktigt!). Det visade sig att mr Dwiggins inte var i maskopi med vare sig skurkarna eller Mr Rhandur, men Hugo var hans brorson som råkat höra när mr Rhandur erbjöd mr Dwiggins en furstlig summa pengar om han kunde berätta var Brinnande Ögat fanns. Sen hade han, mr Dwiggins, fejkat överfallet eftersom han skämdes för att Hugo fått tag på brevet. Hugo var ändå på något mystiskt vis kvar i rummet när deckarna kom dit så han hörde när de bladdrade på om gipsbysterna, varpå han sökte upp mr Rhandur och fick löfte om pengar om han hittade Brinnande Ögat. Det där med att han skulle ha "fimpats" var bara hittepå för att skrämmas, men det är ju märkligt att mr Rhandur inte erbjöd motsvarande pengar till Gus istället för upprepande hot om våld för något som ändå inte kunde stjälas (hans taffliga förklaring var att de skulle bli så rädda att de skulle ge honom rubinen). Men slutet gott, allting gott. Mr Rhandur tog med sig Brinnande Ögat och åkte tillbaks till Rättvisans tempel där frid nu härskar. THE END.

One flew over the cuckoo's nest

 One flew over the cuckoo's nest. 

Hold your head up high

Igår var verkligen lång dags färd mot natt. Vet inte om det var så himla smart idé att stanna kvar i stan efter jobbet för att gå på ett möte som började 18.30, men plånboken och miljön blev väl åtminstone lite glada. 

Tränade ett pilatespass på morgonen, jobbade mina timmar, gick en långpromenad på fältet i stekande sol (det var ju ändå tur i oturen att det inte blev någon intervallträning, det var varmt nog ändå), svängde inom Ica för att proviantera, åkte till Granngården och köpte hönsmat och till Dogman och köpte tuggben. Det sistnämnda tog evigheter eftersom den enda personalen var fullt upptagen med att, som jag uppfattade det, stå och snicksnacka om icke jobbrelaterade saker med den dittills enda kunden. När antalet kunder fördubblas så skulle man ju kunna tycka att det skulle leda till någon form av reaktion hos personalen, men det var uppenbarligen bara jag som tyckte det för jag fick vänta en god stund innan något hände, och sedan fick jag ett Ja, det dröjde visst lite men man får ju avsluta det man håller på med som någon form av lam ursäkt som jag inte bett om, fastän det var uppenbart att samtalet var av privat karaktär och "kunden" ju ändå inte köpt något. Tur för Dogmanpersonalen att jag inte var Michael Douglas' karaktär i Falling Down. Falling Dogman, en uppföljare. 

Åkte sedan till stallet och åt min nödkvällsmat som jag plockat ihop på Ica och som bestod av melon, bröd och en proteinmilkshake. Efter ett tag kom min dotter, som skulle vara med på samma möte som jag, samt en kompis som hyrt vårt lilla ridhus för hundträning. Visade kompisen tillrätta, tog sedan en promenad ner runt hagarna tillsammans med min dotter. Det var HELVETE vad långt det var till 18.30 men till slut blev den det och mötet kunde börja. Det var en i personalen som hade insisterat på att hen ville ha detta möte och då får man ju ställa upp, men i efterhand kan man konstatera att det lika gärna kunde avhandlats på mail eller telefon. Var hemma vid 19.30 så det var ju alltid något. Väl hemma visade det sig att min man hade ställt en korg i hallen där han uppenbarligen tyckte att jag skulle förvara mina skor, som om jag var ett himla dagisbarn? Han menade på att det var för att det skulle bli "lättare för mig att hitta dom", vilket aldrig har varit ett problem tidigare eftersom hallen innanför ytterdörren bara består av kanske 1x2 meter i övrigt tom golvyta, så det ska mycket till innan något försvinner där. Outgrundliga äro hans tankar ibland. Duschade och gick och lade mig för att läsa, men somnade efter vad som kändes som typ 10 minuter. 

Idag ska jag ta det LUGNT. Jag hade ju, innan Förkylningen gjorde sitt intåg i mitt liv, gjort upp en rätt ambitiös träningsplan för den här veckan, och i söndags tänkte jag att nähä, jag får väl omplanera för måndagen och tisdagen, "men på onsdag är jag säkert vara fit for fight igen". Nu är det onsdag och jag är väldigt o-fit for fight så det är väl bara att resignera och sikta på nästa vecka istället. Idag ska det regna hela dagen, det passar min sinnesstämning. Ska gå en vända med hundarna, kanske köra ett yinyogapass och sedan blir det soffan, en bok, kanske ett par avsnitt av Den som bär skuld. Så får det bli. 

Shadow on the wall

Igår hade jag ett Teamsmöte med en kvinna i vårt amerikanska bolag som jag aldrig pratat med förut, fick inleda med att kraxa fram en ursäkt för att jag lät som att jag levt på whisky och cigaretter i 40 år. Hon svarade med en sån där rivig sydstatsdialekt där det per automatik låter som att whisky och cigaretter är en del av kostcirkeln så jag vet inte riktigt hur det här landade. 

Förkylningen är kvar, vilket stör mig för jag hade gjort ett jätteambitiöst träningsprogram den här veckan som får reduceras till promenader, yinyoga och pilates. Men det där jätteambitiösa får väl bli nästa vecka istället då. Jag som i princip aldrig är förkyld! Men det kunde ju ha varit värre, jag kunde ha varit som det där tjejmilszombieviruset jag fick i höstas, och det kunde också ha inträffat för en månad sedan så att min operation kanske inte hade blivit av!, så jag ska väl inte klaga fast det gör jag ju ändå eftersom jag tycker att jag är en sån som "aldrig är sjuk" och varje avsteg därifrån är ett personligt nederlag. 

Imorgon har det alltså gått en månad sedan operationen. Såret har läkt otroligt fint. I området runt såret känns det fortfarande lite avdomnat, ungefär som det känns när man har fått bedövning hos tandläkaren. Det, har jag fått förklarat för mig, beror på att nerverna i huden skurits av och det kan ta flera månader innan de läker ihop igen. Det är inget jag lider av även om det känns lite skumt.  

Efter jobbet igår släpade jag mig ut på promenad, solen sken, himlen var blå och det var säkert 25 grader varmt, ingen kul kombination med snor och hosta men det är ju inte mycket att göra åt. Pratade i telefon med min bror under tiden, vilket kanske inte var så smart med tanke på min whisky-och-cigarettröst men det var i alla fall mentalt stimulerande. Kom hem, körde ett 50 minuters yinyogapass på Vibes. Sen låg jag mest i soffan och dumscrollade. Läste lite, sen gick jag och lade mig och läste lite till fast i en annan bok. 

Har köpt nytt fodral till min telefon för det gamla har gått sönder så den inte längre går att stänga vilket är sjukt irriterande. Observera att telefonen höll längre än fodralet! Det hade man ju aldrig kunnat tro. Köpte nuvarande telefon plus fodral vintern 2023 så för att vara modern teknik är det väl nästintill världsrekord, haha. 

Idag blir det lång dags färd mot natt. Möte i stallet ikväll och min ursprungliga plan var intervallträning och sen stanna kvar i stan istället för att i princip bara åka hem och vända. Nu får det väl bli en promenad istället. Ska också åka till Granngården och köpa hönsmat och till Dogman och köpa tuggben till hundarna och lite annat smått och gott som man kan passa på att göra när man ändå har en lös och ledig eftermiddag i stan. Men först ska jag beta av en arbetsdag. 

Cold blue skiy gives me the innocence I need

Nähä, den där Känningen i halsen lurar man inte, har den kommit så är det för att lämna ifrån sig en förkylning. Om än av det mildare slaget, det kunde ha varit betydligt värre. Men det kunde också ha varit ingen förkylning alls, vilket ju hade varit det bästa men nu är det som det är. Märkligt för jag har inte träffat en enda människa som är förkyld, men visst, jag har ju inte direkt varit isolerad utan det har väl varit någon i affären som har nyst över något jag tagit i och på den vägen är det, osv. 

I fredags jobbade jag hemma. Pysslade med Projektet och hade det ganska bra, min man stirrade omkring och packade eftersom han skulle på bluegrassfestival. Han gav sig av vid elvatiden, sen hade jag huset för mig själv, vilket är en härlig känsla. 
Efter att jag jobbat klart tränade jag ett pass pilates och sedan knatade jag ner till bibblan för att hämta och lämna böcker. Hem igen och sedan var det Nations Cup i hoppning från Falsterbo där jag fick det stora nöjet att se Sverige kamma hem guldet. 

Sen kollade jag på ett avsnitt av Tordyveln flyger i skymningen som ju är en sån toppenbok, är väl inte fullt lika förtjust i radioversionen, den var väl bra när man var liten men när jag lyssnade-om den för ett par år sedan kändes det som att tidens tand ändå hade tagit en rejäl tugga. Blev glad när jag såg att tv-serien ändå utspelade sig på 70-talet för det hade väl aldrig funkat att förlägga den till modern tid? Men det var väl också det enda som gladde mig med den produktionen. Här kommer en lista över saker som jag hann reta upp mig på under avsnitt 1:

1. Är det verkligen OMÖJLIGT att, i nådens år 2025, låta folk tala dialekt? Det här är en berättelse som inleds med att berätta att vi befinner oss i Småland, men ändå ska alla tala stockholmska? Är det inte rätt mossigt, vi har väl ändå kommit lite längre än så?

2. David är väl inte nyinflyttad, han och Jonas och Annika har ju känt varandra sedan barnsben och Davids pappa är inte heller "där för att reparera kyrkorgeln", han är ju KANTOR i församlingen. 

3. Annika har varken moped eller pojkvän. Okej för mopeden, hon kan väl ha en även om den inte nämns i boken, men att dra in en pojkvän tycker jag var en överloppsgärning. Kan slå vad om att det nu kommer att bli något slags svartsjukedrama mellan pojkvännen och den nyinflyttade och spännande djupingen David, kom ihåg var ni hörde det först. 

4.  Nog för att det var friare uppfostran på 70-talet, men om en 16-ish-årig pojkvän frågar sin 16-ish-åriga flickvän om hon vill följa med till Köpenhamn "imorgon" lite löst och ledigt så tror jag inte att hon svarar ja i en ton som om han frågat om de ska gå och köpa glass. Annika framställs ju som särdeles präktig i boken så jag har svårt att tro att hon bara skulle dra iväg lite hur som haver (och inte heller att föräldrarna tillåtit det), och på tal om föräldrarna, var är pappa Berglund? Har han ersatts av en mormor? Har också väldigt svårt att tro att den som driver en butik på landsbygden skulle protestera och säga "vi har inte öppnat än" när de ändå är på plats och dörren är öppen och det kommer folk för att handla. De lanthandlare jag har träffat på (och det är en del) skulle med lätthet kliva upp från GRAVEN om de såg en möjlighet att tjäna pengar, hur obetydlig denna slant än må vara. 

5. Blomman (Selandrian) ser ju ut som SKIT. Eller åtminstone som något som gjorts på en pysselstund på dagis. 

Näe, det här gjorde ingen glad. Eller åtminstone inte mig. Min dotter, som inte läst boken och som därför inte heller hade några förutfattade meningar om hur saker skulle vara, tyckte dock den var toppen. Och många med henne verkar det som. Jag vill tillägga att jag sett nyinspelningen av Ronja Röverdotter och tyckte den var TOPPEN, så det är inte som att jag generellt är mot förändringar. Men där var grundberättelsen oförändrad men att man satt den i en kontext som broderats ut och som gav saker ett helt annat perspektiv vilket gjorde att helheten blev betydligt mustigare. Det tycker jag inte ovanstående ändringar gjorde, utan det kändes bara konstigt och framför allt onödigt. Har ALDRIG hört någon säga ett ont ord om Tordyveln flyger i skymningen, den som inte älskar den reservationslöst måste ju i det närmaste vara sjuk i huvudet. Om ni frågar mig dårå. 

Började istället kolla på den nya zeeländska serien Den som bär skuld på SVT och den var ju toppen. Såg två avsnitt och sedan var det läggdags. 

På lördagen var Känningen i halsen kvar men inte värre än att jag kunde gå en normal helgrunda på 10+ kilometer. Kom hem lagom tills att Nations Cup i dressyr började, där det inte alls gick särskilt bra för Sverige som kom sist. Åt lunch och så var det dags för Falsterbo Derby som ju alltid är kul att kolla på. På kvällen var det fotboll, Sverige mot Tyskland där Tyskland tog ledningen ganska omgående. Matchen visades inte på några normala kanaler men när det visade sig att Sverige gjorde tre rätt snabba mål efter det inledande tyska så blev det ju ändå lite intressant även för mig som normalt sett tycker fotboll är rätt långtråkigt. Tur man kan lita på radiosporten i alla väder. Sen kom min man hem, jag hade uppfattat det som att han skulle vara borta fredag-lördag-söndag och det var nog egentligen den ursprungliga planen men så hade det väl inte varit så kul som han hade föreställt sig så han hade vänt kosan hemåt en dag tidigare. 

Igår vaknade jag tidigt, gick upp och gav hundarna mat och sedan gick vi i sällskap av Känningen ytterligare en långpromenad. Kom hem, tränade ett pass yinyoga och bakade två sockerkakor. Kollade lite på Falsterbo Grand Prix och sedan kom min son med fru på besök. Vi fikade, gick en promenad och hade det allmänt trevligt. Sen åkte de hem till sitt och jag lagade middag och kände samtidigt att jag var HELT SLUT. Tänkte att det nog mest berodde på att jag varit uppe sedan sextiden i morse och varit i farten hela dagen, men i morse vaknade jag och var täppt i näsan och kände mig lite allmänt vissen, vilket i och för sig går att hålla stången med nässpray och Ipren men veckans träningsplan får nog revideras något eftersom jag tänkt köra ett ganska tungt pass som idag och träna intervaller imorgon men det vora väl att utmana ödet. Jaja, shit happens,, får väl köra lite mer yinyoga istället. 

Den här veckan är ganska lugn jobbmässigt, har ett möte med folk i USA i eftermiddag men det tänkte jag att jag tar hemifrån. Imorgon är det möte i stallet på kvällen, men annars ingenting särskilt vad jag kommer på så det är väl bara att kriga vidare. Over & out. 

In the broad delight

Eftersom jag inte kommer att ha tillgång till bil i helgen så passade jag på att handla på väg hem från jobbet igår, i en affär som innebär en omväg men där det står någon och säljer jordgubbar utanför och de, jordgubbarna alltså, är mycket finare än de som säljs inne i butiken, gissningsvis för att de förra kommer mer direkt från en odling än via någon butiks centrallager. Och man får väl ändå passa på att äta ohemula mängder färska jordgubbar medan det nu finns?

Kom hem, gick promenad med hundarna, solen sken från en klarblå himmel när jag gick ut och när jag var ungefär en kilometer hemifrån blev det åska och regn. Kom hem igen, hängde blöta kläder på tork, veckostädade och lyssnade på veckans avsnitt av Flashback Forever. Ingen träning igår om man bortser från promenaden, har bestämt att torsdag kan få vara vilodag från träning eftersom det är städdag och det kan ju räcka med att ha det på to-do-listan. Gillar ju att göra saker i ett svep och när jag har gått med hundarna och städat klart så är jag rätt hungrig och då vill jag inte träna innan jag äter för det blir jobbigt, och inte heller efter att jag ätit för det blir också jobbigt, fast på ett annat sätt, och det ska mycket till om jag ska ånga igång mig själv igen när jag har legat i soffan och slappat ett tag.

Igår fick jag en liten obehaglig känning i halsen, en sån som varslar om att en förkylning kan vara på gång. Jag bara: åh nej, åh nej, åh NEJ! Det är såklart ingen som skriker hurra när de blir förkylda, men jag tänkte på min helg med egentid som eventuellt skulle bli ruinerad av snor och hosta och huvudvärk och det var nästan mer än jag orkade tänka på. Gick och lade mig tidigt för att försöka mota förkylnings-Olle i grind. Sov dåligt i natt, det var varmt, min man snarkade, en gång vaknade jag av att telefonen startade om efter en systemuppdatering. Vaknade alltså av att skärmen lystes upp, inte av något ljud eller så. Är sjukt trött på att vara så djävla lättväckt. 

När jag vaknade i morse så var Känningen kvar, men hade i alla fall inte blivit värre så kanske (hoppas) kan det stanna där? Hostar lite ibland, men är inte snorig och känner mig rätt okej, lite trött kanske men det kan ju också bero på ett det har varit en DJÄVLA vecka rent ut sagt.

Idag jobbar jag hemifrån, har lite pyssel med Projektet och så ska jag ha ett möte med min chef som uppföljning på det möte vi hade häromdagen. Sedan går han på semester och när han kommer tillbaka så är jag på semester, så vi kommer ju inte att höras på ett tag. Sen tänker jag nog att jag försöker runda av ganska tidigt och inleda min - förhoppningsvis - toppenhelg med egentid och grejer. Vi får väl se hur det går. 

Ripped out of gypsum and oil

Igår hade jag möte med min chef. Jag gillar min chef, ibland skojar jag (med andra) och säger att det bästa med honom är att han sitter i Danmark, men det är verkligen inte sant (vilket jag också är noga med att säga om jag har dragit det skojet). Han låter mig sköta mitt och lägger sig inte i så länge jag inte själv ber om det, vilket är ett upplägg som passar oss båda men framför allt mig som inte är stormförtjust i att interagera med andra stup i kvarten. Ungefär var fjortonde dag har vi ett kort avstämningsmöte som brukar vara att han frågar Nå, hvordan går det i Sverige? och så drar jag lite kort om vad som hänt sen sist och sen berättar han lite vad han har jobbat med och om det är något på gång som kan få betydelse för oss och hur vi i så fall ska förhålla oss till det. Men igår var jag tvungen att babbla ur mig om jobbdramat (som jag ska skriva ett låst inlägg om när jag får tid). Detta jobbdrama var inte på något sätt i magnitud med till exempel dramat med Narcissus,  men ändå rätt olustigt och framför allt ser jag inte några tänkbara lösningar. Och där är min chef en djävla DRÖM. Han lyssnade, lät mig tala till punkt, bekräftade att det jag gjort och sagt var, om inte rätt så åtminstone att han hade gjort och sagt likadant, och sedan blev han problemlösningsorienterad och kom med olika förslag på hur vi (VI!) ska tackla det här. Just nu kommer det mest sannolikt inte att hända något alls p g a att de det berör ska ha semester från och med nästa vecka, men inget kommer att lösa sig av sig själv så något måste göras, men kanske inte just nu. Mer om det i låst inlägg som sagt. 

Igår skulle vi ju ha spelat minigolf, men barnbarnen fick förhinder båda två och tydligen var det helt otänkbart att bara vi vuxna skulle träffas och svinga klubborna tillsammans, så det blev inställt. Istället åkte jag hem, gick 7,5 kilometer med hundarna och sedan tränade jag ett Vibes-pass med hantlar och kettlebell som hette "ben, bål, flås", vilket var väldigt beskrivande för det var jobbigt som satan. Inte så mycket bålövningarna (tack ridning och pilatesträning), men resten. Svetten rann i strida strömmar och jag flåsade som om jag sprungit ett maraton och aldrig har väl 40 sekunder känts så långa som när man skulle göra sista omgången utfallssteg med hopp, DJEFLAR vad det brände i låren.
Så här långt är jag OTROLIGT nöjd med appen. Jag ville ju få lite mer variation i min träning samt komma ur min comfort zone och det är check på båda punkterna. Enda "problemet" är väl att det finns så otroligt mycket att välja på, men det är ju angenäma bekymmer att ha. 

Idag är det jobb, sen ska jag åka och handla och imorgon ska jag jobba hemma för min man har efter mycket velande hit och dit bestämt sig för att åka på bluegrassfestival i helgen och då ville han åka redan som i morgon förmiddag. Så i helgen vankas det egentid! Kan behövas, för jag är socialt utmattad efter den här veckan. Tänker att jag bara ska gå långa promenader och kolla på sändningarna från Falsterbo Horse Show (dock inte samtidigt).