Cold blue skiy gives me the innocence I need

Nähä, den där Känningen i halsen lurar man inte, har den kommit så är det för att lämna ifrån sig en förkylning. Om än av det mildare slaget, det kunde ha varit betydligt värre. Men det kunde också ha varit ingen förkylning alls, vilket ju hade varit det bästa men nu är det som det är. Märkligt för jag har inte träffat en enda människa som är förkyld, men visst, jag har ju inte direkt varit isolerad utan det har väl varit någon i affären som har nyst över något jag tagit i och på den vägen är det, osv. 

I fredags jobbade jag hemma. Pysslade med Projektet och hade det ganska bra, min man stirrade omkring och packade eftersom han skulle på bluegrassfestival. Han gav sig av vid elvatiden, sen hade jag huset för mig själv, vilket är en härlig känsla. 
Efter att jag jobbat klart tränade jag ett pass pilates och sedan knatade jag ner till bibblan för att hämta och lämna böcker. Hem igen och sedan var det Nations Cup i hoppning från Falsterbo där jag fick det stora nöjet att se Sverige kamma hem guldet. 

Sen kollade jag på ett avsnitt av Tordyveln flyger i skymningen som ju är en sån toppenbok, är väl inte fullt lika förtjust i radioversionen, den var väl bra när man var liten men när jag lyssnade-om den för ett par år sedan kändes det som att tidens tand ändå hade tagit en rejäl tugga. Blev glad när jag såg att tv-serien ändå utspelade sig på 70-talet för det hade väl aldrig funkat att förlägga den till modern tid? Men det var väl också det enda som gladde mig med den produktionen. Här kommer en lista över saker som jag hann reta upp mig på under avsnitt 1:

1. Är det verkligen OMÖJLIGT att, i nådens år 2025, låta folk tala dialekt? Det här är en berättelse som inleds med att berätta att vi befinner oss i Småland, men ändå ska alla tala stockholmska? Är det inte rätt mossigt, vi har väl ändå kommit lite längre än så?

2. David är väl inte nyinflyttad, han och Jonas och Annika har ju känt varandra sedan barnsben och Davids pappa är inte heller "där för att reparera kyrkorgeln", han är ju KANTOR i församlingen. 

3. Annika har varken moped eller pojkvän. Okej för mopeden, hon kan väl ha en även om den inte nämns i boken, men att dra in en pojkvän tycker jag var en överloppsgärning. Kan slå vad om att det nu kommer att bli något slags svartsjukedrama mellan pojkvännen och den nyinflyttade och spännande djupingen David, kom ihåg var ni hörde det först. 

4.  Nog för att det var friare uppfostran på 70-talet, men om en 16-ish-årig pojkvän frågar sin 16-ish-åriga flickvän om hon vill följa med till Köpenhamn "imorgon" lite löst och ledigt så tror jag inte att hon svarar ja i en ton som om han frågat om de ska gå och köpa glass. Annika framställs ju som särdeles präktig i boken så jag har svårt att tro att hon bara skulle dra iväg lite hur som haver (och inte heller att föräldrarna tillåtit det), och på tal om föräldrarna, var är pappa Berglund? Har han ersatts av en mormor? Har också väldigt svårt att tro att den som driver en butik på landsbygden skulle protestera och säga "vi har inte öppnat än" när de ändå är på plats och dörren är öppen och det kommer folk för att handla. De lanthandlare jag har träffat på (och det är en del) skulle med lätthet kliva upp från GRAVEN om de såg en möjlighet att tjäna pengar, hur obetydlig denna slant än må vara. 

5. Blomman (Selandrian) ser ju ut som SKIT. Eller åtminstone som något som gjorts på en pysselstund på dagis. 

Näe, det här gjorde ingen glad. Eller åtminstone inte mig. Min dotter, som inte läst boken och som därför inte heller hade några förutfattade meningar om hur saker skulle vara, tyckte dock den var toppen. Och många med henne verkar det som. Jag vill tillägga att jag sett nyinspelningen av Ronja Röverdotter och tyckte den var TOPPEN, så det är inte som att jag generellt är mot förändringar. Men där var grundberättelsen oförändrad men att man satt den i en kontext som broderats ut och som gav saker ett helt annat perspektiv vilket gjorde att helheten blev betydligt mustigare. Det tycker jag inte ovanstående ändringar gjorde, utan det kändes bara konstigt och framför allt onödigt. Har ALDRIG hört någon säga ett ont ord om Tordyveln flyger i skymningen, den som inte älskar den reservationslöst måste ju i det närmaste vara sjuk i huvudet. Om ni frågar mig dårå. 

Började istället kolla på den nya zeeländska serien Den som bär skuld på SVT och den var ju toppen. Såg två avsnitt och sedan var det läggdags. 

På lördagen var Känningen i halsen kvar men inte värre än att jag kunde gå en normal helgrunda på 10+ kilometer. Kom hem lagom tills att Nations Cup i dressyr började, där det inte alls gick särskilt bra för Sverige som kom sist. Åt lunch och så var det dags för Falsterbo Derby som ju alltid är kul att kolla på. På kvällen var det fotboll, Sverige mot Tyskland där Tyskland tog ledningen ganska omgående. Matchen visades inte på några normala kanaler men när det visade sig att Sverige gjorde tre rätt snabba mål efter det inledande tyska så blev det ju ändå lite intressant även för mig som normalt sett tycker fotboll är rätt långtråkigt. Tur man kan lita på radiosporten i alla väder. Sen kom min man hem, jag hade uppfattat det som att han skulle vara borta fredag-lördag-söndag och det var nog egentligen den ursprungliga planen men så hade det väl inte varit så kul som han hade föreställt sig så han hade vänt kosan hemåt en dag tidigare. 

Igår vaknade jag tidigt, gick upp och gav hundarna mat och sedan gick vi i sällskap av Känningen ytterligare en långpromenad. Kom hem, tränade ett pass yinyoga och bakade två sockerkakor. Kollade lite på Falsterbo Grand Prix och sedan kom min son med fru på besök. Vi fikade, gick en promenad och hade det allmänt trevligt. Sen åkte de hem till sitt och jag lagade middag och kände samtidigt att jag var HELT SLUT. Tänkte att det nog mest berodde på att jag varit uppe sedan sextiden i morse och varit i farten hela dagen, men i morse vaknade jag och var täppt i näsan och kände mig lite allmänt vissen, vilket i och för sig går att hålla stången med nässpray och Ipren men veckans träningsplan får nog revideras något eftersom jag tänkt köra ett ganska tungt pass som idag och träna intervaller imorgon men det vora väl att utmana ödet. Jaja, shit happens,, får väl köra lite mer yinyoga istället. 

Den här veckan är ganska lugn jobbmässigt, har ett möte med folk i USA i eftermiddag men det tänkte jag att jag tar hemifrån. Imorgon är det möte i stallet på kvällen, men annars ingenting särskilt vad jag kommer på så det är väl bara att kriga vidare. Over & out. 

In the broad delight

Eftersom jag inte kommer att ha tillgång till bil i helgen så passade jag på att handla på väg hem från jobbet igår, i en affär som innebär en omväg men där det står någon och säljer jordgubbar utanför och de, jordgubbarna alltså, är mycket finare än de som säljs inne i butiken, gissningsvis för att de förra kommer mer direkt från en odling än via någon butiks centrallager. Och man får väl ändå passa på att äta ohemula mängder färska jordgubbar medan det nu finns?

Kom hem, gick promenad med hundarna, solen sken från en klarblå himmel när jag gick ut och när jag var ungefär en kilometer hemifrån blev det åska och regn. Kom hem igen, hängde blöta kläder på tork, veckostädade och lyssnade på veckans avsnitt av Flashback Forever. Ingen träning igår om man bortser från promenaden, har bestämt att torsdag kan få vara vilodag från träning eftersom det är städdag och det kan ju räcka med att ha det på to-do-listan. Gillar ju att göra saker i ett svep och när jag har gått med hundarna och städat klart så är jag rätt hungrig och då vill jag inte träna innan jag äter för det blir jobbigt, och inte heller efter att jag ätit för det blir också jobbigt, fast på ett annat sätt, och det ska mycket till om jag ska ånga igång mig själv igen när jag har legat i soffan och slappat ett tag.

Igår fick jag en liten obehaglig känning i halsen, en sån som varslar om att en förkylning kan vara på gång. Jag bara: åh nej, åh nej, åh NEJ! Det är såklart ingen som skriker hurra när de blir förkylda, men jag tänkte på min helg med egentid som eventuellt skulle bli ruinerad av snor och hosta och huvudvärk och det var nästan mer än jag orkade tänka på. Gick och lade mig tidigt för att försöka mota förkylnings-Olle i grind. Sov dåligt i natt, det var varmt, min man snarkade, en gång vaknade jag av att telefonen startade om efter en systemuppdatering. Vaknade alltså av att skärmen lystes upp, inte av något ljud eller så. Är sjukt trött på att vara så djävla lättväckt. 

När jag vaknade i morse så var Känningen kvar, men hade i alla fall inte blivit värre så kanske (hoppas) kan det stanna där? Hostar lite ibland, men är inte snorig och känner mig rätt okej, lite trött kanske men det kan ju också bero på ett det har varit en DJÄVLA vecka rent ut sagt.

Idag jobbar jag hemifrån, har lite pyssel med Projektet och så ska jag ha ett möte med min chef som uppföljning på det möte vi hade häromdagen. Sedan går han på semester och när han kommer tillbaka så är jag på semester, så vi kommer ju inte att höras på ett tag. Sen tänker jag nog att jag försöker runda av ganska tidigt och inleda min - förhoppningsvis - toppenhelg med egentid och grejer. Vi får väl se hur det går. 

Ripped out of gypsum and oil

Igår hade jag möte med min chef. Jag gillar min chef, ibland skojar jag (med andra) och säger att det bästa med honom är att han sitter i Danmark, men det är verkligen inte sant (vilket jag också är noga med att säga om jag har dragit det skojet). Han låter mig sköta mitt och lägger sig inte i så länge jag inte själv ber om det, vilket är ett upplägg som passar oss båda men framför allt mig som inte är stormförtjust i att interagera med andra stup i kvarten. Ungefär var fjortonde dag har vi ett kort avstämningsmöte som brukar vara att han frågar Nå, hvordan går det i Sverige? och så drar jag lite kort om vad som hänt sen sist och sen berättar han lite vad han har jobbat med och om det är något på gång som kan få betydelse för oss och hur vi i så fall ska förhålla oss till det. Men igår var jag tvungen att babbla ur mig om jobbdramat (som jag ska skriva ett låst inlägg om när jag får tid). Detta jobbdrama var inte på något sätt i magnitud med till exempel dramat med Narcissus,  men ändå rätt olustigt och framför allt ser jag inte några tänkbara lösningar. Och där är min chef en djävla DRÖM. Han lyssnade, lät mig tala till punkt, bekräftade att det jag gjort och sagt var, om inte rätt så åtminstone att han hade gjort och sagt likadant, och sedan blev han problemlösningsorienterad och kom med olika förslag på hur vi (VI!) ska tackla det här. Just nu kommer det mest sannolikt inte att hända något alls p g a att de det berör ska ha semester från och med nästa vecka, men inget kommer att lösa sig av sig själv så något måste göras, men kanske inte just nu. Mer om det i låst inlägg som sagt. 

Igår skulle vi ju ha spelat minigolf, men barnbarnen fick förhinder båda två och tydligen var det helt otänkbart att bara vi vuxna skulle träffas och svinga klubborna tillsammans, så det blev inställt. Istället åkte jag hem, gick 7,5 kilometer med hundarna och sedan tränade jag ett Vibes-pass med hantlar och kettlebell som hette "ben, bål, flås", vilket var väldigt beskrivande för det var jobbigt som satan. Inte så mycket bålövningarna (tack ridning och pilatesträning), men resten. Svetten rann i strida strömmar och jag flåsade som om jag sprungit ett maraton och aldrig har väl 40 sekunder känts så långa som när man skulle göra sista omgången utfallssteg med hopp, DJEFLAR vad det brände i låren.
Så här långt är jag OTROLIGT nöjd med appen. Jag ville ju få lite mer variation i min träning samt komma ur min comfort zone och det är check på båda punkterna. Enda "problemet" är väl att det finns så otroligt mycket att välja på, men det är ju angenäma bekymmer att ha. 

Idag är det jobb, sen ska jag åka och handla och imorgon ska jag jobba hemma för min man har efter mycket velande hit och dit bestämt sig för att åka på bluegrassfestival i helgen och då ville han åka redan som i morgon förmiddag. Så i helgen vankas det egentid! Kan behövas, för jag är socialt utmattad efter den här veckan. Tänker att jag bara ska gå långa promenader och kolla på sändningarna från Falsterbo Horse Show (dock inte samtidigt).  

Sin and misery

Igår var en helvetesdag rent ut sagt. Bråk på jobbet, lite tjafs i föreningslivet som i sig inte var så mycket men tillsammans med jobbgrejen så kändes det oöverstigligt. Och alltid måste man bli inblandad, förhålla sig till ditt, men även väga in datt, å ena sidan detta men å andra sidan också det här. Fan vad det tär på krafterna. 

Efter jobbet var planen att träna intervaller och pilates, men efter 2,5 kilometers intervallträning ringde min dotter och efter en arbetsdag där det kändes som att jag bara omgivits av idioti från arla till särla så var jag i skriande behov av att prata med en vettig människa. Avbröt intervallträningen och gick resten av rundan. Det var ändå så varmt och kvavt och klibbigt, osv. 

Åkte sedan och handlade, tänkte att jag tar självscanningen vilket jag normalt sett inte brukar göra för det är ALLTID något som krånglar till sig för mig och den här gången var inget undantag utan nu var det en bunt koriander som inte hade någon streckkod och inte heller stod att finna någonstans i självscanningssystemet. Dom i självscanningskassan bredvid hade också problem och tillkallade hjälp och då kom det en sommarjobbare som varken kunde eller visste någonting, så efter att ha väntat i vad som kändes som 20 minuter (fast det var det nog inte) så lämnade jag koriandern åt sitt öde och åkte hem. P g a ovan nämnda jobbtjafs så var jag inte hemma förrän 18-tiden och orkade verkligen inte träna någon pilates även om det kanske hade varit bra att göra det. Körde i alla fall lite fotrehab och tänkte att ibland får man nöja sig med de små segrarna. 

Det enda som egentligen var bra igår var att Cream Legbar-hönan som jag i förrgår kväll hittade ute i trädgården när de andra gått in i hönsgården för länge sedan, med ena vingen i konstig vinkel och halt på ena benet och allmänt medtagen, i alla fall verkade vara okej. Tänkte låta henne vara över natten och gav order till min man (som har semester) att gå ut på morgonen och se så att hon var okej och om inte, vidta någon form av åtgärd. Men han har uppenbarligen inte fattat att vi har tre Cream Legbar-hönor, för han rapporterade att en gick i hönsgården och en (djävla Lillemor) låg tryckte i ett rede. Sanningen var ju att det var två som gick i hönsgården men de är ju till förvilling lika varandra så det var kanske inte så konstigt. Har  i princip alltid problem när de ska räknas in eftersom de ser likadana ut, är rätt skygga och alltid verkar vara på andra sidan någon av alla buskar som finns inne i hönsgården. Nu kunde man se att en av dom eventuellt haltade minimalt, men hon verkade vara okej i övrigt och åt med god aptit. 

Min man föreslog att jag skulle titta på någon serie för att skingra tankarna, men jag kunde inte mobilisera någon som helst engagemang för någonting, inte heller för att läsa. Kände att lagom nivå på litteratur hade varit Vitnos det lilla russet men den tror jag inte jag har (kvar) i min ägo. Borde kanske införliva även Vitnos-serien i det som är en replika av hela min barndoms bokhylla av hästböcker (Nan Ingers böcker, böckerna om Britta och Silver, Annika, Jill, etc). Allt är väl inte direkt ÅTERSKAPAT utan snarare sådana jag aldrig gjort mig av med, men vissa böcker jag varit låneböcker som jag i vuxen ålder köpt på loppis eller Bokbörsen för att när som helst när andan faller på (ofta när livet känns strävt och motigt) kunna läsa-om till exempel Jill och drömhästen (Jill har en dryg skolkamrat som har en jättejättefin ponny och som absolut inte vill tillbringa de nästkommande två veckorna hos en familj som hon inte gillar och de gillar inte henne heller men de ska vara med i en lagtävling där laget måste bestå  av sex personer och hon var tydligen den enda tänkbara kandidaten, så hon övertalar Jill att få låna hennes ponny och åka i hennes ställe och när Jill kommer fram så visar det sig att skolkamraten inte berättat att det är Jill som ska komma så för att hämnas beslutar Jill sig för att spela med och beter sig lika drygt som hon tänker sig att skolkamraten skulle ha gjort och blir behandlad därefter, men så småningom blir alla vänner i alla fall och lagom till tävlingsdagen så har också sanningen uppdagats och de vinner hela tävlingen, THE END). Samtidigt kollade grannarna på fotboll på sin uteplats, jag kunde konstatera att det var Sverige som spelade och att det gick bra, baserat på flera jubelvrål och noll besvikna brölanden. I helgen kollade jag och min man på matchen mellan Sverige och Danmark och lyckades ändå veva igång ett visst intresse även om vi egentligen tycker fotboll är rätt segt. Planen är för stor, det är ett evinnerligt harvande hit och dit på mittfältet och så fort det hettar till så  ska det blåsas av för att någon är offside, spelarna faller av bara vinddraget och ligger och åmar sig i en kvart innan de mirakulöst nog är på benen igen och springer vidare trots att man nyss trodde att de minst var döende.  Men är det mästerskap och Sverige är med och det gäller något så går det väl att skapa ett visst engagemang, men matchen igår började så sent att det var inte ett alternativ även om jag nu ofrivilligt fick följa den via ett öppet fönster. 

Idag är det jobb, sen promenad och någon form av träning och slutligen ska vi spela minigolf med dotter, barnbarn, exman med fru samt hans dotter med pojkvän (eventuellt). Eftersom hela familjen består av extremt dåliga förlorare och ännu sämre vinnare så kan det bli...spännande. Stay tuned för the spännande fortsättning. 

Light & Shade

Igår jobbade jag, inget särskilt hände. Folk har börjat ha semester och det märks även om vi har högsäsong. Det blir ändå ett slags undantagstillstånd när mycket ska hända "efter semestrarna", ungefär som när man mot slutet av året säger att "vi tar det nästa år". 

Efter jobbet åkte jag hem och gick en promenad med hundarna, sedan tränade jag ett hantelpass för hela kroppen som var kul och jobbigt. Körde 15 minuters yinyoga som avslutning medan svetten rann i strida strömmar ner på min träningsmatta. Sedan gjorde jag en smoothie som jag klunkade i mig lite snabbt innan det var dags att åka till K för möte. Kom hem vid 20.30, gick för att stänga till hönsen och upptäckte att en av Cream Legbarhönorna verkade ha skadat sig på något vis för hon haltade och höll ena vingen lite konstigt, oklart vad som har hänt, katt, rovfågel, slagsmål med annan höna eller att hon bara flaxat in i något? Ingen vet, får väl se idag om hon är på bättringsvägen eller vartåt det barkar. 

Har sovit som en djävla KRATTA i natt och eftersom jag är paranoid så tar jag orsakerna i ett låst inlägg. Idag är planen: jobb, intervallträning, pilates och sedan förhoppningsvis en lugn kväll och en god natts sömn. Vi får väl se hur det går med den saken.  

Har börjat lyssna på Mike Oldfield, som jag lyssnade mycket på när jag var 20-ish. Sen kom en period av familjeliv med man och småbarn och det fanns inte riktigt tid att lyssna på musik på det där sättet, och när man dessutom lever ihop med en annan människa och den personen inte gillar ens musik så är det ju inte bara att slänga på en LP-skiva i det gemensamma vardagsrummet som det var på den tiden innan man kunde gå in i sitt eget Spotify-universum och lyssna på vad fan man ville när man ville. När jag var igenom den tidsperioden i mitt liv så var det främst Lars Winnerbäck som stod och väntade på andra sidan och Mike Oldfield och en del andra artister hamnade lite i skymundan. Tänkte i alla fall för ett tag sen att nu ska jag lyssna igenom exakt ALLA Mike Oldfields album från början till slut när jag kör till jobbet, det är ju dötid som ändå inte används till något vettigt och då kan det ju vara kul att ha någon form av "uppgift" att ta sig an. Han har väl gett ut ett 25-tal album så det kommer att ta sin lilla tid men det kan det ju få göra då. Har hittills betat av Tubular Bells, Ommadawn och Hergest Ridge, återstår...resten dårå. 

Av den anledningen tänker jag just nu nästan orimligt mycket på Mike Oldfield, som ju inte ens var 20 år när han gjorde Tubular Bells som ju är ett ganska komplext stycke musik som jag har  periodvis haft lite svårt för, tror det beror på att man, jag, automatiskt associerar till Exorcisten som jag såg när jag var i en känslig ålder och tyckte var något av det mest obehagliga jag sett i hela mitt liv. Men tänk ändå att vara tonåring och kunna spela så många instrument och få ihop såna mäktiga musikstycken, när jag var i samma ålder kunde jag på sin höjd spela Blowing in the wind på akustisk gitarr. Jag undrar också om Mike Oldfield någonsin har haft ett vanligt jobb, typ...brevbärare? Har svårt att föreställa mig honom i vardagliga situationer som att klippa gräset och betala räkningar och vika tvätt, han känns liksom upphöjd från sådant som vanliga dödliga sysslar med. Jag tänker mig honom som en extrem ensamvarg som bor ensam i en stuga långt ut på engelska landsbygden och komponerar musik och tänker djupa tankar om livet, universum och allting, men så läste jag någonstans att han har sju barn med tre olika kvinnor så så djävla ensam kan han ju knappast ha varit. 

En liten anekdot på detta tema: två personer från yttre delen av bekantskapskretsen skulle gå på en Mike Oldfieldkonsert någon gång på 80-talet, det var i samband med att han hade sin jättehit med Moonlight Shadow som ju inte alls är speciellt representativ för hans musik i övrigt, men de här två personerna tyckte att den var ju toppen och då måste väl resten också vara lika bra. Det där är ju lite risky business, ungefär som när folk ska gå på Metallica och tro att alla låtar är i stil med Nothing else matters, men det här var ju 80-talet och möjligheten att utforska artisters repertoar var lite mer begränsad än vad den är i dag. Hur som helst, konsertbiljetter införskaffades, tågbiljetter köptes, hotellrum bokades, dagen för konserten kom, musik började spelas, de här två personerna kände inte igen en enda låt men tänkte att här får man ju inte verka som en bortkommen lantis utan han sparar väl det bästa till sist, så de försökte så gott de kunde att verkligen bjuda till, tralla med, vaja i takt, applådera, tända tändare och på det hela taget vara en engagerad publik för det var ju trots allt Mike Oldfield (men när skulle han egentligen spela Moonlight Shadow?) Konserten tog slut utan att nämnda låt spelades och de var minst sagt besvikna, men sen kom Mike Oldfield och tog över efter förbandet som de här personerna hade kämpat sig igenom och verkligen försökt gilla i tron att det var Mike Oldfield och att Moonlight Shadow skulle spelas vilken sekund som helst. Så kan det gå. 

 

I alla fall

Har läst I alla fall av Marianne Lindberg De Geer, den femte av hennes dagböcker som inleds med Tvära kast och sedan kommer i tur och ordning Utan hänsyn, Faktiskt tyvärr och På riktigt. Detta är handlingen:

"I alla fall" är den femte boken som samlar Marianne Lindberg De Geers tankar, från september 2023 till augusti 2024. Här blandas högt och lågt precis som vanligt: vånda och eufori inför det egna skapandet och den snåriga relationen till barn och barnbarn. Hon ger oss en osminkad skildring av livet som 78-åring. Hon skriver om relationer, konsten och karriären.

Jag har gillat alla de tidigare dagböckerna, och jag gillar (såklart) också den här. Visst, ibland är det lite väl mycket citat som inte tillför mig (som inte är så insatt i kulturvärlden) speciellt mycket och ibland är det också lite väl mycket sådant som sagts redan tidigare, men det är ju hennes dagbok och hon skriver väl vad hon vill där tänker jag. Men jag älskar att läsa om vardagens (hennes/deras) vedermödor och glädjeämnen, och framför allt älskar jag att Marianne och Carl Johan är så djävla djävla GULLIGA mot varandra. Den här boken får fyra köttbullar av fem möjliga, marsch iväg till bibblan med er. 

And all the green belts wrapped around our minds

Jaha, då var det måndag igen, men nu känns det inte speciellt betungande att jobba. Har bara typ fem möten den här veckan, varav ett är med min chef och ett med Projektet och inget av dom behöver direkt förberedas. De andra tre kräver lite mer pyssel i form av för- och efterarbete, men herregud, tre möten på en vecka är ju i princip ingenting. 

I fredags sprang jag för första gången på, ja vad kan det ha varit? Sen Blodomloppet kanske, så sex veckor eller nåt sånt. Körde intervaller, testade en ny variant av MusikIntervallMetoden som i vanliga fall är: spring en låt, gå en. MIM 2.0 är: spring en låt, gå tills andningsfrekvensen gått ner till normal, spring resten av låten, gå tills andningsfrekvensen är normal, etc. Det blev därför lite kortare intervaller, men också lite kortare återhämtning. Kändes skitbra, bortsett från att det var varmt. Det skulle ha regnat, men det gjorde det förstås inte utan solen sken helt obekymrat från en klarblå himmel som alltid när jag ska springa. Sommaren är egentligen en värdelös tid att träna löpning på för mig för jag blir så sjukt varm även om solen inte skiner, det handlar alltså inte om att bli lite småvarm utan typ som att jag blivit offer för en kannibal som snabbkokar mig i min egen svett. Det känns som att värmen kommer från halsen och stiger upp i ansiktet så i fredags tänkte jag försöka förekomma kannibalkänslan genom att ta på mig ett linne för att få lite mer bar hud som kunde svalkas av istället för att vara täckt av textil    . Nu äger jag inget linne i funktionsmaterial så jag tog ett i bambu för det ska ju vara så svalt och bra, men det visade sig vara aningen för tight så att det skavde lite under armarna. Får väl investera i ett träningslinne om/när jag orkar ta mig förbi ett Stadium eller Intersport.

Efter intervallerna åkte jag och köpte jordgubbar, sedan var jag och handlade och när jag kom hem visade det sig att min man redan var hemma eftersom de fått sluta tidigare på hans jobb p g a sista dagen innan semestern, de stänger helt i fyra veckor och då har alla semester vare sig de vill eller ej.

I lördags hade jag ställt klockan på 04.30, gick upp och promenerade drygt 9 km med hundarna i arla morgonstund. Hann äta en second breakfast och sen var det dags att ge sig av mot skogen för den här prova-på-dagen. Jag och min kompis J skulle guida de som ville testa rallylydnad och nose work och det gick väl rätt bra. Det regnade i stort sett hela tiden från arla till särla så det var inte som att det strömmade in folk från när och fjärran, men vi som var där fick kämpa på. Var rätt trevligt, tyvärr tyckte hela Skånes samlade population av knott det också och trots att vi i det närmaste dränkte oss i vad som kändes som litervis med myggspray så tyckte knotten att det var väl inget som hindrade dom från att kalasa på vårt blod. 

När jag skulle räkna in hönsen på kvällen så fattades Elizabeth och hennes småttingar. Kycklingar håller ju låda varje vaken sekund, så det var bara att börja gå omkring i trädgården och lyssna. Hittade dom vid tomtgränsen där kycklingarna gått genom staketet och in till grannen och där levde de la dolce vita i barnsligt oförstånd medan Elizabeth oroligt vankade omkring på sin sida utan att kunna göra något åt saken. Hade hon bara börjat gå iväg så hade de garanterat följt efter, men det gjorde hon inte trots att jag lockade med mat. Till slut fick min man gå in på grannens sida och fösa tillbaks kycklingarna och då kunde Elizabeth omgående börja spatsera mot hönsgården med kycklingarna i släptåg, slutet gott allting gott. Hoppas det inte blir en vana, borde kanske sätta upp putsnät längst ner på staketet så att de inte  kan slinka igenom?  

I går vaknade jag av mig själv klockan 05.30. Med huvudvärk, vilket inte på något sätt berodde på att jag varit ute och härjat till fram på småtimmarna, utan var väl någon slags spänningshuvudvärk som kanske berodde på vädret, kanske på att jag legat konstigt så att nacken påverkades, kanske något annat.  Gick upp och gav hundarna mat (de märker alltid att någon är vaken), funderade på om jag skulle riva igång dagen men tänkte sedan att det var väl ändå inte direkt nödvändigt, så efter att hundarna fått gå ut och lyfta på benet så tog jag en Alvedon och gick och lade mig igen. Lyckades faktiskt somna om och sov väl till halv åtta nånting, fortfarande med huvudvärk så den där Alvedonen verkade ju inte ha haft någon direkt effekt. Gav mig ut på min vanliga söndagsrunda, kändes lite bättre efteråt men hela dagen låg den där huvudvärken på lut och liksom varslade om sig själv. Var ute i trädgården lite, men sedan låg jag mest i soffan och växlade mellan att läsa och dumscrolla. Fattar inte hur de här djävla algoritmerna funkar, tycker jag BARA får upp en massa: vill du följa den här personen som har ett barn som är döende i cancer? Inte det, men då vill du kanske följa den här personen som har en partner med leukemi? Nähä, vill du kanske följa den här personen som skildrar hur det är att leva med en aggressiv hjärntumör? Inte det heller, men då finns det alla dom här kontona med folk som sörjer sina döda barn? MEN VAD FAN? Jag följer till exempel en massa konton som handlar om capybaror, får kanske upp EN capybara per vecka i mitt flöde. Följer NOLL konton som handlar om cancer och döda barn, ändå är mitt flöde fyllt av det? 

Igår var det i princip bara två grejer som jag lajkade, det ena var en tiger på zoo som förlorat sina ungar  (se! även där ska det vara död och elände!) men då hade personalen knutit fast tigerskinn på  några griskultingar och lagt in och mamma tiger tog dom till sitt hjärta och sen låg de där och myste även när tigerskinnen tagits bort. O-te-roligt gölligt. Och det andra var ett filmklipp på en border collie som spelade volleyboll (och var sjukt bra på det). Det är DEN typen av inlägg jag vill se, inte en massa mörker om främmande människors sorg, sjukdomar och död. 

Idag ska jag jobba, sen ska jag träna ett Vibes-pass med hantlar som kort och gott hette "Allround" så får vi väl se var det gör mest ont efter det, hehe. Sen ska jag till stallet eller hem till K för möte, om vi inte tar det på Teams, vi har inte riktigt bestämt oss än hur vi ska göra men det är saker som måste avhandlas och som inte kan vänta. Föreningslivet ändå, va.