Till stallet istället, v 3 2025, pt 1

Så var det dags för dressyrmåndag med Köttbullen, och det gick väl inte super-super-duperbra men i alla fall lite bättre än förra veckan. Hon står fortfarande emot väldigt i höger varv, men vänster kändes åtminstone hyfsat och på slutet upplevde jag att vi åtminstone befann oss på samma planet. Vi red ingen speciell övning utan jobbade på volt och fyrkant, men nog lackade svetten. Om ett par veckor kommer en extern tränare till klubben, funderar på att anmäla mig för att få lite mer input kring högersidan. Få se hur det känns efter dagens pass.  

En stund är vi vackra på jorden

Har läst En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong, detta är handlingen: 

En stund är vi vackra på jorden är ett brev från en son till en invandrad mor som inte är läskunnig och som därför aldrig kommer att förstå allt det han längtar efter att få säga. Ändå måste huvudpersonen Little Dog, som är i tjugoårsåldern, försöka hitta de rätta orden.
Berättaren mobiliserar språkets hela kraft för att fylla det hålrum där orden sviker och våldet regerar. Som i hemmet präglat av fattigdom och armod, där en mor och mormor med traumatiska erfarenheter av Vietnamkriget tar ut sin frustration på Little Dog mellan manikyrkunderna. Som i det omgivande samhället som märker ut hans gryende sexualitet som fel. Den första förälskelsen i en äldre pojke, en förtrollad sekvens som utspelar sig mot fonden av ett USA söndertrasat av klassklyftor och en skenande opiatkris, blir endast en tillfällig respit från kampen för att hitta en plats, sin plats. Little Dog fortsätter att samla sina trasiga bitar och tvätta dem rena från råhet och smuts tills de skimrar av förundran.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken, som lovordats i alla recensioner jag läst. Det var ett fantastiskt språk, det var det. Och berättelsen i sig var både intressant och gripande. Men det kändes också som att den inte riktigt kom någonstans, saknade styrfart och liksom drunknade i sig själv på något vis. Den får därför bara tre flaskor nagellack av fem möjliga.  

Heart is taking over

Jaha, då var det måndag igen. Ny vecka och nya tag, osv. Helgen har varit lugn och skön. I fredags plåstrade jag om mina skavsåriga fötter och gav mig ut på ett intervallpass. Hittade en runda som var exakt 7 kilometer, nu är det ju inte 7 kilometers intervallträning eftersom jag fortfarande följer ett program, men det blev en runda där jag till skillnad från i tisdags inte behövde vända p g a översvämning utan kunde ta mig runt torrskodd. Och är man torrskodd så sitter också plåstren kvar på tårna. Ibland krävs det inte mer än så för att man ska känna sig som en vinnare, hehe. 

Åkte till Willys och handlade, tyckte det var ovanligt mycket folk där även om det var fredag, men klockan var ju ändå inte mer än strax efter 14 nånting. Men det kändes som att halva kommunen var där och blockerade min väg med kundvagnar så stora så att man i princip skulle behöva skepparexamen för att framföra dom.  Fyllde min korg, åkte hem, släppte ut hundarna i trädgården, bar in matkassar och ved. Gick ut i trädgården, noterade att Tage hittat ett musbo under en plywoodskiva som blivit liggande utanför hönsgården. En mus dräpte han och Laban tidigare i veckan, men där det finns en finns det ju oftast flera som det heter. Under plywooden låg det åtskilliga mängder stulen hönsmat, så det var väl bra att hundarna gjorde lite skäl för sin brödföda. 

Gick in, gjorde fotrehab, tände i kaminen och lade mig i soffan och degade tills min man kom hem. Sen gjorde jag tacos och vi kollade på Baby Fever på Netflix och sen slöglodde jag på tv tills det var läggdags. 

I lördags var det 12 kilometers rask promenad i kylan, sedan pilatesträning och städning av hönshus. Sen kunde man ju med gott samvete ligga i soffan och läsa och glo på skidskytte och handboll resten av eftermiddagen. Lagade pastasås på resterna av tacoköttfärsen till middag, kollade på ett avsnitt av Vargasommar och sedan var det väl läggdags igen. 

Igår gick jag upp tidigt. Skulle på möte hemma hos ordföranden i ridklubben vid 09.30 så redan vid sjutiden var jag ute och traskade med hundarna. Under promenaden så kom dock ett meddelande att ordföranden vaknat med halsont, så vi mötet skulle istället vara på Teams. Gick därför lite längre än planerat eftersom jag nu inte behövde någon restid. Mötet gick bra, eller nu råkade jag visst lova att kandidera till ordförande på kommande årsmöte. Så kan det gå. 
Resten av söndagen var faktiskt megaslapp. Det var soffan, kaminen, en bok, skidskytte och världscupen i hoppning. Gjorde inte ett dugg nytta förutom att jag såklart var ute och såg till hönsen samt så småningom masade mig upp och slängde ihop en vegetarisk lasagne till middag. 

Sov dåligt i natt, tänker inte erkänna det på jobbet för då kommer vissa att säga att det beror på fullmånen och det VÄGRAR jag gå med på. Sov ju som en kratta flera dagar förra veckan och då var det banne mig ingen fullmåne. Tror tyvärr det är lite jobbstress som spökar, för det är mycket rent generellt och i början av mars ska vi ha en revision från helvetet, vars förberedelser jag inte riktigt vet hur jag ska kunna förena med min redan 150 %-iga tjänst, eller det ingår väl men det hopar sig på ett sätt som blir svårt att bemästra. Försökte växla över tankarna på hästar man då började jag tänka på styrelsearbetet och hur jag skulle lägga upp mitt kommande ordförandeskap, osv, så det hjälpte inte mycket. Aja, det var bara att kravla sig upp när klockan ringde i morse. Det var nio grader kallt ute och ingen var gladare än jag när jag drog av min lilla aluminiumfilt från vindrutan och slapp skrapa åtminstone den rutan. Men nu ska det bli mildare väder redan som i morgon, vilket jag välkomnar. Nu väntar: jobb, promenad, tabata, ridning. Då kööör vi. 

Årets första jobbfredag, alltid något

Igår var det fan i mig slitigt att vara jag. Var trött efter en vecka med extremt dålig nattsömn. Eller vecka och vecka, det rörde sig ju strängt taget om tre arbetsdagar hittills, men eftersom jag redan i tisdags kväll  trodde det var torsdag så känns det längre. Man kan faktiskt säga att jag jobbar helg just nu, klagade jag inför en kollega. Men vad hjälper det att klaga? Tog mig i alla fall genom arbetsdagen utan alltför många missöden, åkte hem och tog en promenad med hundarna. Pratade i telefon med först min mamma och sedan min bror. Annars hade jag nog somnat gåendes. Kom hem och städade, sen ringde min dotters vårdcentral. Nuförtiden när man ringer till vårdcentralen så hamnar man ju inte i telefonkö utan man får ju en tid när man istället blir uppringd (jättebra system) och i alla fall på min vårdcentral så är det en robotröst som rabblar upp det nummer man ringt från och frågar om det är det man vill bli uppringd på. Men på min dotters vårdcentral ska man istället knappa in numret själv, och hon hade i ren tankspriddhet knappat in mitt nummer istället. Det hade hon dock meddelat mig så jag fick bara förklara att hon fått lite hjärnsläpp. Hehe. Sen åt jag kvällsmat och tog en kort men ändå effektiv tupplur på soffan tills min man kom hem.
Visade sig att ingen var direkt sugen på att åka till återvinningsstationen så då gjorde vi inte det. Dessutom var det handboll på tv, Sverige mot Island, genrep inför VM som börjar nästa vecka. Det var ju kul att se herrarna igen, var ett tag sen kändes det som.  Tyckte Sverige gav ett lite blekt intryck, framför allt försvarsmässigt, men det får man väl hoppas ordnar upp sig. Matchen slutade 31-31 så det blev i alla fall mycket mål. 

Gick sedan och lade mig och i natt har jag sovit som en GUD. AAAH, vilken känsla det är. Känner mig nu  extremt pigg och energisk och redo att kicka igång fredagen. Efter jobbet ska jag först träna intervaller och sen åka till Willys och handla. Tror det får bli tacos ikväll, känns lagom oavancerat. I helgen händer inget förutom på söndag när jag ska ha ett "förutsättningslöst möte" med valberedningen och ordförande i ridklubben inför ett eventuellt ordförandeskap. Vill reda ut förutsättningar och förväntningar innan jag säger varken bu eller bä kring det. Men i övrigt är det lugnt, utom på jobbfronten dårå. Men det är ju bara att spotta i nävarna och köra igång. 

Som ett vrak

Igår jobbade jag på, flitig som bara den. Det ser ut som att det saknas något på ditt kontor, sa en kollega i förbifarten, men det är bara som jag städade mitt skrivbord innan jag gick på julledighet och att det ännu inte har hunnit tillkomma några nya dåligt-samvete-och-ska-titta-på-så-fort-jag-hinner-högar. 

Nu när Projektet (som jag ändå kommer att kalla Projektet) inte längre är ett projekt utan körs i skarpt läge så jobbar jag i ett system där man på förstasidan har som två små rutor där det till vänster står hur många uppgifter  man har gjort och till höger hur många man har kvar att göra. Igår hade jag betat av 26 uppgifter. Det lät ju ändå rätt mycket, men när man sneglade åt höger så återstod det 500 (FEMHUNDRA). Såatteh, det är ju bara att hugga i. 

Efter jobbet åkte jag hem, plågade mig ut på en promenad i regn och blåst. Hem igen, åt kvällsmat, åkte till stallet för styrelsemöte. Det tar kanske inte så lång tid...tänkte jag naivt för dagordningen var inte så omfattande. Men då var en av punkterna "verksamhetsberättelse 2024" och det tog ju eviga tider att gå igenom den från 2023 och se vad som behövde uppdateras och vad som eventuellt kunde återanvändas. Det kanske inte var så jag skulle ha löst den uppgiften, men men. Nu är det gjort. Var hemma 21.40, övervägde starkt att strunta i att duscha men kände att hela jag luktade som en föreningslokal. Ni vet, lite unket, lite instängt och med toppnoter av kaffebryggare som stått på i många timmar. Så in i duschen och sedan i säng. Där låg min man, a k a tröskverket från yttre rymden med decibelnivåer som omöjliggjorde sömn. Drog på mig min sovmask med inbyggda bluetoothhörlurar och körde igång Lindamordet, men precis när jag kände att jag började komma ner i varv och komma till ro till Torsten Wahlunds röst så brölade  hörlurarna LOW BATTERY och så vaknade jag till liv igen. Funderade på Flickrummet™ men det kändes så kallt och liksom o-lockande så till slut gick jag ner och lade mig på soffan. Har väl fått fyra timmars sömn i natt eller så. Det är på tok för lite, men vad ska man göra? 

Idag är det torsdag, detvillsäga städdag. Eventuellt ska vi också åka till återvinningscentralen och slänga lite av den enorma mängd skräp som bygget av Uthus 2.0 har genererat.  Det brukar i sin tur generera en enorm känsla av tillfredsställelse hos mig, så det hoppas jag vi orkar och hinner. Men först ska jag väl beta av några av de där 500 uppgifterna, hehe. 

Mödramärg

Har läst Mödramärg av Tina Harnesk, och det tycker jag att du också ska göra. Detta är handlingen:

Majalis är tilltufsad av den stora världen och den olyckliga kärlekens grymhet när hon återvänder till föräldrahemmet från Dublin. Bakom det ombonade och bekanta anas att det inte heller hemma i tryggheten alltid varit ljust. Nu är båda föräldrarna döda och Majalis bläddrar i moderns dagbok i jakt på svar. Samtidigt bildar hon en treenighet med grannarna Stigga och Torsten för att försöka få stopp på den hotande exploateringen av marken och berget. Berget, ja. På 1600-talet brottades på samma plats en kvinna vid namn Nienna mot herrarnas råa ignorans av naturens krafter.

Förra året läste jag Folk som sår i snö och blev helt betagen. Det blev jag nu också. Älskade den från första sidan till sista även om jag - precis som med förra boken - ibland tycker att det blir lite skev balans mellan den skämtsamt raljerande tonen och en väldigt allvarligt och gripande berättande, men det funkar och är en väldigt liten petitess i det stora hela. Vet inte vilken del av berättelsen jag gillar mest, den som  handlar om Majalis i nutid, den som handlar om Nienna på 1600-talet, eller Mauds dagboksanteckningar. Äh, jag behöver inte välja utan kan gilla allt lika mycket (för det gjorde jag, fast av olika anledningar). Den här boken får fem oexploaterade malmfyndigheter av fem möjliga, marsch iväg till bibblan per omgående. 

It's not a cry that you hear at night

Överlevde 2025 års första jobbdag utan några större åthävor. Var trött p g a för lite sömn, men det flöt ändå på rätt så bra, kanske mest för att jag kunde sitta och greja med Projektet helt ostört och slapp ha med folk att göra. Hehe. 

Efter jobbet gav jag mig ut på en liten intervalltur. Det var kallt och blåsigt, så jag bestämde mig för att inte ta löpartajtsen utan springa i mina vanliga Adidasbyxor som jag alltid hasar omkring i. Kändes rätt bra till en början, men det myckna regnandet och snöandet hade gjort att stigen där jag sprang, som ligger i skogen vid en sjö, stod under vatten på sina ställen. Och då menar jag att vattnet var minst decimeterdjupt och pölen som dränkte stigen var i alla fall 15 meter i diameter och det gick inte att gå runt p g a att sjön låg på ena sidan stigen och på andra sidan var det otillgänglig snårskog. Övervägde att vara en viking och plumsa rakt genom pölen, men visste ju inte hur det såg ut längre fram och utöver det var jag noll procent sugen på att få mina Adidasbyxor genomdränkta och iskallt slafsande  från knäna och nedåt (de narkotikajeans som jag hade på mig igår är av den lite vidare modellen) så jag vände och lufsade tillbaka som en björn som funderat på att gå till anfall men som sedan ångrar sig och går tillbaks in i skogen igen. Blöt om fötterna hann jag i alla fall bli även innan jag kom fram till jättepölen, och det var tråkiga nyheter för mina blodiga skavsår från i måndags eftersom vätan plus friktionen gjorde att plåstren jag satt på lossnade och liksom flöt omkring inne i skorna till absolut ingen nytta för de skinnfria delarna av lilltårna. När jag vände om vid pölen så tänkte jag att jag springer en annan runda där jag var övertygad om att man kunde gena genom en kohage, men det måste ha varit förr i tiden för nu hittade jag ingenstans där man kunde vika av utan fick istället gå hela rundan som var på 8 kilometer istället för de cirka 5 som jag planerat. DET VAR INTE SKÖNT, kan jag meddela. Stannade på något ställe, fiskade fram plåstren ur skornas innandöme och försökte få dom på plats igen men eftersom klistret gett upp så satt de bara kvar några steg innan de retfullt gled av. Jaja, det var ju bara att bita ihop och knota på. Kom hem, plåstrade om mig på nytt, tränade pilates och sedan läste jag tills det var dags att åka till stallet.

Hade svårt att somna igår också. I måndags var det för att jag frös, igår tog jag därför på mig full  pyjamasmundering och fick visserligen upp värmen men kunde ändå inte komma till ro. Plötsligt ville båda hundarna ligga under mitt täcke, vilket de inte har velat göra på ett tag utan Laban har legat hos min man och Tage hos mig. Men nu skulle Laban in under mitt täcke och eftersom de för närvarande inte drar riktigt jämt så var det lite risky business eftersom det lätt blir en statusgrej för dom och så ryker de ihop och slåss. Men det gick bra och var skönt att ha två varma pälsknyten i det kalla sovrummet även om det innebar att jag vaknade till varje gång Tage flyttade sig. Min man fick någon slags hostattack och gick och lade sig på soffan och det vaknade jag förstås också av. Jaja. NÅGON djävla gång ska jag väl få sova? 

Igår efter ridningen fick jag för mig att eftersom det var veckans andra ridpass så borde det ju vara torsdag, alltså fredag imorgon, men så var ju absolut inte fallet. Jobbigt att vara dagvill på fel håll. Idag är det jobb och ikväll är det styrelsemöte. Hej och hå.