Överlevde 2025 års första jobbdag utan några större åthävor. Var trött p g a för lite sömn, men det flöt ändå på rätt så bra, kanske mest för att jag kunde sitta och greja med Projektet helt ostört och slapp ha med folk att göra. Hehe.
Efter jobbet gav jag mig ut på en liten intervalltur. Det var kallt och blåsigt, så jag bestämde mig för att inte ta löpartajtsen utan springa i mina vanliga Adidasbyxor som jag alltid hasar omkring i. Kändes rätt bra till en början, men det myckna regnandet och snöandet hade gjort att stigen där jag sprang, som ligger i skogen vid en sjö, stod under vatten på sina ställen. Och då menar jag att vattnet var minst decimeterdjupt och pölen som dränkte stigen var i alla fall 15 meter i diameter och det gick inte att gå runt p g a att sjön låg på ena sidan stigen och på andra sidan var det otillgänglig snårskog. Övervägde att vara en viking och plumsa rakt genom pölen, men visste ju inte hur det såg ut längre fram och utöver det var jag noll procent sugen på att få mina Adidasbyxor genomdränkta och iskallt slafsande från knäna och nedåt (de narkotikajeans som jag hade på mig igår är av den lite vidare modellen) så jag vände och lufsade tillbaka som en björn som funderat på att gå till anfall men som sedan ångrar sig och går tillbaks in i skogen igen. Blöt om fötterna hann jag i alla fall bli även innan jag kom fram till jättepölen, och det var tråkiga nyheter för mina blodiga skavsår från i måndags eftersom vätan plus friktionen gjorde att plåstren jag satt på lossnade och liksom flöt omkring inne i skorna till absolut ingen nytta för de skinnfria delarna av lilltårna. När jag vände om vid pölen så tänkte jag att jag springer en annan runda där jag var övertygad om att man kunde gena genom en kohage, men det måste ha varit förr i tiden för nu hittade jag ingenstans där man kunde vika av utan fick istället gå hela rundan som var på 8 kilometer istället för de cirka 5 som jag planerat. DET VAR INTE SKÖNT, kan jag meddela. Stannade på något ställe, fiskade fram plåstren ur skornas innandöme och försökte få dom på plats igen men eftersom klistret gett upp så satt de bara kvar några steg innan de retfullt gled av. Jaja, det var ju bara att bita ihop och knota på. Kom hem, plåstrade om mig på nytt, tränade pilates och sedan läste jag tills det var dags att åka till stallet.
Hade svårt att somna igår också. I måndags var det för att jag frös, igår tog jag därför på mig full pyjamasmundering och fick visserligen upp värmen men kunde ändå inte komma till ro. Plötsligt ville båda hundarna ligga under mitt täcke, vilket de inte har velat göra på ett tag utan Laban har legat hos min man och Tage hos mig. Men nu skulle Laban in under mitt täcke och eftersom de för närvarande inte drar riktigt jämt så var det lite risky business eftersom det lätt blir en statusgrej för dom och så ryker de ihop och slåss. Men det gick bra och var skönt att ha två varma pälsknyten i det kalla sovrummet även om det innebar att jag vaknade till varje gång Tage flyttade sig. Min man fick någon slags hostattack och gick och lade sig på soffan och det vaknade jag förstås också av. Jaja. NÅGON djävla gång ska jag väl få sova?
Igår efter ridningen fick jag för mig att eftersom det var veckans andra ridpass så borde det ju vara torsdag, alltså fredag imorgon, men så var ju absolut inte fallet. Jobbigt att vara dagvill på fel håll. Idag är det jobb och ikväll är det styrelsemöte. Hej och hå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar