Om en månad är det Lucia (tänkte jag för några dagar sedan)

Kan liksom inte ta in att tiden går så djävla fort? För några dagar sedan tänkte jag på Lucia, inte för att det firandet är någon stor grej för mig men det var i alla fall en tanke som sipprade genom hjärnan, och då var det plötsligt bara en månad kvar dit? Och har det varit Lucia så är det inte långt till jul, nyår och sedan är det 2025. Vart tog 2024 ens vägen? Galet. 

I fredags knogade jag mig igenom en rätt så mödosam arbetsdag, inte för att det hände något speciellt men jag vet inte, i vissa avseenden känns det som ständig uppförsbacke. Man vill göra ett bra jobb, men får inte förutsättningar om man inte jobbar 60-timmarsvecka och det är jag inte sugen på. Medan andra kan lulla runt och på sin höjd göra halvmediokra insatser och inte bry sig ett dugg. Inte för att jag vill göra halvmediokra insatser, men det irrirerar mig att man går omkring med känslan av att man själv måste leverera på topp medan vissa knappt gör sitt jobb och ändå kommer undan med allt. 

Efter jobbet så gick jag 9 kilometer stavgång, åkte och handlade, åkte hem med en svag förhoppning om att Post Djävla Nord hade levererat en "brevavisering" med var den här förbannade frökalendern skulle kunna finnas för upphämtning, men såklart var brevlådan lika tom som hjärnorna på dom som styr PostNord (eller vem man nu ska skylla på). Vi fick istället ta till plan B, detvillsäga överlämna en blomma och ett kort där vi totade ihop följande vers:

Nu när du 80 år fylla
Och hemma har fullt på var hylla
Det är snart är advent
Och med denna present
Kan du nästa år också förgylla

Ut ur det följde en lång diskussion om det var en limerick, vilket jag med bestämdhet hävdar att det inte är eftersom en limerick enligt mig ska innehålla ett ortsnamn, men min ena systerson googlade och enligt Wikipedia så räcker det att det "bör" innehålla. Men Wikipedia, där kan ju vem som helst gå in och ändra...invände jag. Vad heter det om det inte är limerick då? frågade nämnda systerson och jag drog till med jambisk vers för det lät väl ändå som något som hade med något att göra. Fast där hade jag fel och fick backa. 
Ja, vid det här laget var det ju alltså lördag och jag och min dotter befann oss hemma hos min syster för ovan nämnda kalas. Blev väl rätt så lyckat, men det var drygt med all bilkörning, åkte hemifrån klockan 7 på morgonen, var hemma 7 på kvällen och bilkörningen tog 7 av de 12 timmarna. DRYGT, var väl bara känslan när kvällen kom och det enda man orkade göra var att gå och lägga sig, men hellre det än sova över för då brukar det bli så att hela söndagen också skramlar iväg på ingenting.  

Igår var det långpromenad och sen hände väl inte så värst mycket mer den dagen och nu är det måndag och ny arbetsvecka och jag är måttligt pepp. Pratade med min kollega i Projektets CORE TEAM som består av henne och mig och projektledaren, och beklagade mig över att inga arbetsuppgifter någonsin tas ifrån mig och att jag inte vill vara labbchef längre. Hon frågade om jag behövde jobba över mycket, och det beror ju på vad man jämför med. Det är ju inte som back in the days, när jag i betydligt större omfattning jobbade operativt och med saker som måste vara klara varje dag. Då hade jag betald övertid och då hände det flera år att jag slog i taket på 200 timmar. Nu jobbar jag nästan bara strategiskt (och har ingen betald övertid), men med så himla många olika grejer att det känns som att allt blir hafs och nödlösningar ändå, i alla fall om jag försöker hålla på 40-timmarsvecka. Ingen kul känsla. Men jaja. Man får spotta i nävarna och kämpa vidare. 

Äras den som äras bör, eller nåt

I början av september, samtidigt som jag hade min monster-influensa, hade vi en slags produktrevision på jobbet. Jag brukar vara involverad i alla kvalitets- och miljörevisioner och hade så varit också i denna  även om det inte direkt hör till mina ansvarsområden. Hade jag inte protesterat så hade jag säkert åkt på att ansvara även för denna, men nu slog jag bakut och hävdade att detta sen gammalt var ett R&D-ärende och därför inte mitt ansvar, och till slut puttades huvudansvaret över på en kollega i Tyskland som visserligen inte heller tillhör R&D (om någon undrar vad våra R&D-personer egentligen sysslar med i vår organisation så är vi många som står i den kön och ställer samma fråga).

Jaha, men inte ens Gud Fader kan medverka på en revision med 39 graders feber och det kunde inte heller jag, även om jag genomförde ett kraxigt Teamsmöte (utan kamera, goddamnit!) med den tyske kollegan (fortsättningsvis kallad TK) för att ge vad som mycket väl skulle kunna ha varit några famous last words (eftersom jag i princip var, eller åtminstone kände mig, på gränsen till döende), men kanske snarare sista råd och klargöranden inför vad som komma skulle. Revisionen genomfördes, vi fick tre avvikelser som alla var helt rimliga och nu har TK och jag jobbat med att släcka en av dom och en annan person som vi kan kalla AP har fixat de två andra. En tredje person, faktiskt från R&D och som vi för enkelhetens skull kan kalla TP, har också deltagit i arbetet såtillväga att han haft lite mailkontakt med revisionsfirman innan revisionen, samt messat mig privat när jag var sjuk att jag MÅSTE KONTAKTA TK ASAP, dock har han inte  direkt deltagit i det praktiska arbetet vare sig före eller efter revisionen, men alla bäckar små ger ju till slut en stor å av goda arbetsinsatser (får man ju hoppas i alla fall). 

Igår kom det efterlängtade beskedet att revisionsfirman accepterade våra korrigeringar och att revisionen var godkänd. TK och jag har samma chef, men han, TK alltså, är också insyltad med någon tysk högsta hönschef, lite oklart hur men jag antar att han är det på samma sätt som jag i vissa avseenden måste sylta in mig med vår VD. TK skickade ut ett mail till lite alla möjliga att nu var allt klart och tyske högstahönschefen svarade: Really great, thanks everybody and a special thanks to TK, AP and TP. Jamen här synliggör vi ju allas arbete, eller kanske inte. Inte så att de här personerna inte förtjänar cred, men det känns ju halvpissigt att inte ens bli omnämnd annat än i den stora anonyma massan av "everybody", speciellt som jag har lagt betydligt fler timmar på korrigerande arbete än vad i alla fall TP har gjort. 
Som väl var svarade min chef All credit for this goes to TK and Yours Truly. HAHAHA. Inte för att jag tror att högstahönschefen bryr sig, men det är ju i alla fall skönt att ens egen chef ser något av vad man gör. 

For better and for worse

Igår gick hela dagen i ett, först jobbelijobb från arla till särla och efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, städade, åkte till stallet, red, hade styrelsemöte direkt efter ridningen och satt med på ett megalångt möte, var hemma KVART I ELVA. Ej okej, men det här var förhoppningsvis det sista mötet med personalen för om två veckor tillträder den nya verksamhetschefen och då blir det hon som håller i personalmötena istället för styrelsen och då blir det förhoppningsvis både bättre och enklare på alla sätt och vis för alla inblandade. 

Har sånt djävla OFLYT med näthandlande just nu, i vanliga fall tycker jag att det är toppen eftersom jag hatar att gå i affärer, men nu har följande hänt på väldigt kort tid:

1. Ni minns att jag skulle beställa ett äppelträd? Hittade sedan ett annat ställe där frakten kostade lite mer rimliga 199 kronor istället för många hundratals bistra riksdaler. Beställde ett Aroma och ett Transparent Blanche, efter ett tag fick jag ett mail att Aroma var slut för säsongen och inte skulle återkomma förrän till våren och kunde jag tänka mig någon annan sort istället? Ville helst plantera trädet nu i höst så att det är lite etablerat innan våren, så jag mailade tillbaks och skrev att om Ingrid Marie fanns så kunde jag ta det istället. Har fått NOLL respons på det och det var ändå i början av veckan. Får väl leverans lagom tills att snön kommer eller nåt. 

2. Imorgon ska vi ju fira min mammas 80-årsdag och för ett tag sen ringde min syrra och undrade om vi ändå inte skulle fixa någon form av present? Även om mamma har sagt att hon ingenting vill ha så...något symboliskt? Kom på att jag sett reklam för en frökalender, alltså en adventskalender med 24 olika sorters fröer, och mamma tycker om att odla så det kom vi fram till var väl en bra idé. Eftersom den bra idén var min så blev det också min uppgift att fixa. Beställde för ett par veckor sedan, det var en dansk firma som utlovade snabb leverans men då var såklart danska PostNord inblandade och nu har de fuckat upp allt i vanlig ordning, påstått att de "försökt leverera men att det inte varit möjligt" (utan någon vidare motivering) och nu är det ingen som riktigt vet var försändelsen är, men igår fick jag ett mail där jag blivit utlovad "en brevavisering". Har jag RIKTIG DJÄVLA TUR så kommer "brevaviseringen" idag, men mer sannolikt på måndag, så FUCK YOU djävla PostNord för att jag nu måste skicka min mammas födelsedagspresent och betala ännu mer pengar till svenska PostNord.

3. Har beställt något slags nostalgi-spel-konsol-aktigt till min man, som fyller år på onsdag nästa vecka, för minst en månad sen och det utlovades snabb leverans och var INTE från Kina så det kanske man skulle kunna tro på? Men hela skiten fastnade i den polska tullen istället, så det enda jag fått är beklagande mail om "massiva förseningar". 

4. Äldsta barnbarnet önskade sig en tröja i julklapp, som enligt uppgift på hemsidan fanns "in stock" så jag beställde men sen fick jag ett beklagande mail att det tyvärr var fel och den var slut. JAHAPP. 

Känns inte som att något går min väg just nu, i alla fall inte i detta avseende. Vet inte om universum försöker säga mig något här? I såna fall, UT MED SPRÅKET! 

Till stallet istället, v 46 2024, pt 2

Igår var det Köttbullstorsdag och planen var att vi skulle rida öppna och sluta. Köttbullen hade en sån dag när hon satt väldigt mycket fast i högersidan och med facit i hand så tror jag det hade varit bättre att bara rida henne på volter och ställa igenom ordentligt, för det kändes som att hon var på gång när vi red volt innan vi skulle in i öppnan respektive slutan, men sen tjorvade allt ihop sig i själva övningen. Förmodligen på grund av att jag inte är korrekt i hjälpgivningen för då blir det rörigt i det lilla Köttbullshuvudet och då väljer hon att istället bita sig fast i bettet, köra ut bogen och gå rakt fram. Men jaja. Man får väl fokusera på det positiva och det var att vi fick till väldigt fina galoppfattningar med, från min sida, väldigt små hjälper. Har ju en tendens att överarbeta galoppfattningarna och liksom vilja hjälpa till med hela kroppen och då släpper jag stödet och så blir det...ja, kanske inte pannkaka av alltihop, men vackert är det inte. 

Annars var väl den stora händelsen (som därmed inte sagt att det var särskilt roligt) att Häxan tappade det och visade lite av sina gamla takter. Häxan har en egen sadel och ett eget träns som hon använder och de senaste gångerna har den häst hon rider gått lektionen innan och då blir det ju lite bökigt. Jag har ju också mitt eget träns med Kimblewickbett till Köttbullen och går hon lektionen innan, vilket hon rätt ofta gör, så brukar jag be barnet som ridit om hjälp att tränsa om när hästarna står uppställda på medellinjen i väntan på antingen ny ryttare eller att de ska gå in i stallet, och det är aldrig några problem. Den hästen Häxan rider tar dom dock in i stallet eftersom både sadel och träns ska bytas. Förra veckan kom mamman till barnet som ridit in i ridhuset och pratade med instruktör V och jag hörde inte riktigt allt som sades, men fattade det som att mamman hade upplevt att Häxan hade bossat omkring med barnet på ett i både barnet och mammans ögon otrevligt sätt (ingenting som gör mig förvånad) att hon (barnet) skulle göra ditt och hämta datt, och mamman ville veta "vad som gällde" när det skulle bytas utrustning. Hörde inte vad instruktör V svarade, men jag tror något i stil med att den som väljer att ha annan utrustning får väl ansvara för det (rimligt). Igår var det en som ramlade av (från Köttbullen! fast det var inget som "hände" utan bara att ungen tappade balansen efter ett hinder) och lektionen innan vår blev därför lite försenad och sånt har ju Häxan noll och ingen förståelse för. Sen fattade jag det som att barnet som ridit hästen som Häxan skulle ha bara hade lämnat över hästen till Häxan utan att vare sig sadla och tränsa av, vilket kanske inte precis är höjden av hjälpsamhet men samtidigt: som man ropar i skogen får man svar, och jag tycker inte att det är superkonstigt att man inte är jättesugen på att hjälpa någon som bossat runt med en veckan innan. Häxan kom in i ridhuset och var TOPP TUNNOR över detta, och instruktör V menade på att det där med att byta sadel och träns var ju lite hennes eget projekt och det fick hon väl ansvara för själv och inte låta gå ut över någon annan och då blev Häxan ännu argare. Hörde ju inte exakt vad som sades, men nöjd var Häxan i alla fall inte. Here we go again alltså, förmodligen är detta inom kategorin To Be Continued. 

Gotta keep on moving

Igår hade jag möte med min chef, det har vi ungefär en halvtimme ungefär en gång varannan vecka och då brukar jag berätta lite om vad jag jobbar med och han berättar lite vad han jobbar med, eller kommer med feedback och input till det jag jobbar med. När vi hade medarbetarsamtal för kanske tre veckor sen så tog jag ju upp att jag vill bli av med laboratoriedelen av min tjänst för att få den, min tjänst alltså, mer renodlad och ge mig möjlighet att fokusera på Projektet, som slutar vara projekt och övergår i skarpt läge vid årsskiftet. Det finns en person inom R&D som jag anser vara klippt och skuren för detta, plus att strukturen på flera andra labb i koncernen ser ut så att det är en R & D-person som ansvarar för motsvarande det team som jag ansvarar för, så det borde ju inte vara några konstigheter. Min chef lovade då att tala med R&D-chefen och sen har jag egentligen inte hört mer än att de inte kom fram till något och att han, min chef alltså, skulle fortsätta bearbeta R&D-chefen. Frågade igår hur det gick med den saken och det gick väl SÅDÄR, för R&D-chefen var rädd att "det skulle bli för mycket" för den specifika R&D-personen. Är det inte någon som skulle kunna tänka sig att det kan bli för mycket för MIG? morrade jag ilsket, och min chef lovade att ta det en vända till, plus tala med sin chef som också är R&D-chefens chef, men det är väl tveksamt om jag någonsin ska få göra något annat än att äta mitt bröd i mitt anletes svett. Projektledaren har varit på semester några veckor, är väl tillbaks på måndag tror jag så vi får väl se hur det går.

Jobbade, kom hem, gick ut i hönshuset och där hade musen från igår gjort ett litet mysigt bo i säcken med strö till hönsen, vilket fick mig att misstänka att det kanske inte var Musse utan snarare Mimmi Pigg som skulle befolka om inte hela världen så åtminstone hönshuset med sin avkomma.  Gick ut med hundarna och när jag kom hem igen släppte jag in Tage i hönshuset (obs, den delen där inte hönsen är), men det verkade som att Mimmi hade tagit sitt pick och pack och flyttat någon annanstans, för i hönshuset var hon i alla fall inte kvar. Hoppas hon förstod vinken i alla fall, en enstaka mus ser jag inte som problematisk, men en muskoloni: tack, men nej tack. 

Medan jag var ute och gick funderade jag på om jag skulle klä om inför kvällens möte med Arbete- och välfärdsnämndens presidium, för det lät ju alldeles otroligt högtidligt, nästan som att det skulle närvara kungligheter och då kanske det inte var passande att komma såsandes i en outfit som i det närmaste för tankarna till gängkriminalitet. Mötet skulle börja 18.30 men jag och min stallkompis hade bestämt att vi skulle träffas 18.15 utanför för ingen av oss hade varit där förut eller visste exakt vart vi skulle, och plötsligt var klockan 17.45 och då fanns det ingen tid att stå och vela med kläder så det fick bli samma Adidasbyxa och hoodie som jag haft på mig hela dagen. Det var ju ändå en träff för föreningar, så så himla uppsnofsat kunde det väl ändå inte vara, tänkte jag och det var det inte heller. Det hade kommit några återbud så vi var bara tre föreningar representerade så det blev rätt så informellt och avslappnat. Hemma igen 20.30 nånting, så det var bara att hoppa in i duschen och sen i säng. Idag är det dressyrtorsdag och efter det ska vi ha möte med personalen, så det lär bli sent. Men imorgon är det i alla fall fredag. Längtar redan efter söndagen, eftersom lördagen kommer att innebära 6 timmar i bil och jag hatar att åka bil. Men ibland får man väl bara gilla läget. 

Tröttsamt

Igår kände jag Näe, jag får fan börja jobba med något annat, det här är ju HELT DJÄVLA ORIMLIGT, för så känner jag ibland, och ibland rätt starkt. Jag har just nu SVINMYCKET att göra med Projektet plus mina vanliga arbetsuppgifter, men nu drällde det in en ett par reklamationer som tog en omväg om mitt bord. Det hör inte direkt till mina arbetsuppgifter, men de som har det som sina arbetsuppgifter är relativt nyanställda och det är klart att det är ju inte lätt att veta hur man ska göra eller tycka till om något som man egentligen inte kan något om. Men allt mitt blir så djävla splittrat och jag blir GALEN på alla mail som bara dräller in där man blir cc:ad för minsta lilla grej med en mer eller mindre outtalad förväntan på att man ska engagera sig och hålla sig uppdaterad. 

Enda positiva igår var en dansk som kom på besök och honom har vi försökt dressera att han alltid ska ha med sig BRUNSVIGER och det hade han igår. Mums. Det var väl det bästa som hände på jobbet, annars var det mest piss om jag ska vara ärlig. 

Åkte hem, bilen klagade på att lufttrycket i däcken var otillfredsställande och jag muttrade över att den är så djävla känslig. Åkte till macken för att fylla på, då var det bara 1 bar eller kPa eller vad det nu är för enhet som används, i ett av däcken jämfört med 2 i övriga. Så det fanns kanske fog för den klagan ändå. 

Kom hem, släppte ut hönsen, gick ut med hundarna, jobbade i tanken med att den här veckan får bli GOOD ENOUGH när det gäller träning. I måndags var jag så trött efter att ha jobbat i stallet att jag bara orkade gå en liten promenad, men det är väl okej för dagen innehåll ju ändå ett rejält mått fysisk aktivitet. Igår gick jag visserligen en runda på drygt 5 kilometer plus tränade ett pass pilates, men jag kommer inte att komma upp i målet "promenera ett maraton i veckan" den här veckan för på lördag ska vi, detvillsäga jag, min dotter och barnbarnen, åka upp till min syrra och fira mamma som har fyllt 80. Efter mycket velande så bestämde vi oss för att bara åka upp över dagen, även om det är träligt för det tar drygt 3 timmar dit och lika lång tid hem så det blir mycket bilåkande för att äta en lunch och en tårta, men men.  Nu fick det bli så här. Så den dagen blir det ju inte någon direkt fysisk aktivitet och definitivt inga långpromenader som ju lite är förutsättningarna för att klara målet. Mina promenader i veckan snittar kanske på 5-6 kilometer utom på torsdagar för då hinner jag bara gå en liten runda, men sen på helgerna går jag ju minst en mil varje dag. Bortsett från den veckan när jag var sjuk i början av september så har jag legat stadigt på 42+ kilometer i veckan hela året. Men den här veckan kommer det inte att funka och det är ju löjligt att nästan känna lite stress över det, så det fick jag bearbeta tills jag landat i GOOD ENOUGH. 

Gick ut i hönshuset för att mata hönsen, då pep det iväg en mus som rotade omkring i säcken med strö. Gick sedan till carporten vedporten för att fylla på spannen med hönsmat (som står i tunnor där) och hörde ett prassel som jag först trodde var en mus till, men då låg det väl en katt och jäste överst på en vedtrave. Är du inte på liiiite fel plats, borde du inte vara någon annanstans och göra lite nytta? frågade jag surt i tanken, men katten bara glodde malligt på mig som om den var regent över konungariket vedtraven jag dess fotliga undersåte som inte på något vis ens i tanken kunde kräva att katten skulle vara ute och fånga möss istället för att ligga där och lata sig. 
Stod en god stund i hönsgården och försökte få de små, detvillsäga unghönsen, att fatta att man kan GÅ IN I HÖNSHUSET, för det vill de verkligen inte fatta. Hönsluckan sitter ganska högt upp eftersom hönshuset står på plintar p g a att det är byggt i en sluttning, men alla andra kycklingar har liksom bara lärt sig det utan att man behövt göra något. Men de här: icke. Nu har ett par av dom i alla fall testat att gå uppför landgången eller vad man ska kalla den. Man kan ju inte anklaga de andra hönsen för att vara samarbetsvilliga, för de tycker lite att unghönsen är inkräktare och schasar bort dom. Så den här "träningen" måste vara när de äldre har satt sig tillrätta på sittpinnarna, problemet är bara att då vill de  yngre också gå och lägga sig, så det är ett rätt litet spann man har att jobba på. Aja, det löser sig. Nu ska jag jobba. Ikväll ska jag på möte i något som heter något så pampigt som "Arbete- och välfärdsnämndens presidium", de har bjudit in lite föreningar som har fått bidrag och så vill de veta hur man har använt pengarna. Vi skickar dit någon som kan snacka, vi skickar Yours Truly sa vår ordförande entusiastiskt, och så fick det bli. Har förberett noll saker att säga, men är ju rätt van att skjuta från höften så det ska säkert gå bra.  Hoppas jag i alla fall. 

Till stallet istället, v 46 2024, pt 1

Igår var det dressyrtisdag för bästa instruktör K. Gillar gruppen väldigt mycket också, jag tycker även mycket om min torsdagsgrupp men vi är ju bara fyra varav en är Häxan, som är svårgillad. Har ju aldrig gillat henne och även om hon bara är kanske en tiondel så påfrestande som hon var när hon var i sin krafts dagar (nu är hon 75 + men ont krut förgås som bekant inte så lätt) så är hon ändå irriterande. Det är inte det att hon inte hör och tar till sig instruktioner för det kan man ju inte hjälpa att man hör dåligt och man kan faktiskt ha överseende med att någon i den åldern inte riktigt hänger med i svängarna, utan det är mer hennes sätt att till exempel stanna mitt på spåret när hon inte fattar vad man ska göra, och sedan bete sig som att det var alla andra som gjorde fel, när i själva verket alla andra alltid säger oj, herregud, jag råkade vara i vägen, förlåt förlåt. Och det är ju okej, för alla har ju varit den som råkat komma i vägen för någon annan. Men Häxan glor på en som om hon vore drottningen av ett anrikt och världsomspännande imperium och man själv en tarvlig undersåte som råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Hon har liksom ett sånt sätt att tala till folk, fast hon har också ett annat sätt som hon till exempel använder när hon pratar med instruktör V eller andra som (jag tror) att hon känner att hon kan ha nytta av att känna eller vara på god fot med. Insmickrande är väl ett ord som beskriver det senare och då kan Häxan säkert upplevas som jättetrevlig. Inget jag själv har upplevt dock eftersom jag inte tillhör kategorin människor som ingår i det konceptet. Hahaha.

Men nu kom jag visst helt ifrån ämnet. Fick Köttbullen. På torsdagarna har vi ju alltid samma hästar, men i den här gruppen verkar de byta runt litegrann? Fattar inte konceptet riktigt, men det är ju aldrig någon konkurrens om Köttbullen så i det avseendet behöver jag inte vara orolig. Gårdagens övning var "bogen in". Köttbullen kärvade rätt mycket i högersidan, ville inte ställa igenom åt det hållet och hängde sig på bettet i det varvet så att det kändes som att högersidan var gjord av cement, och då blev jag stum i högerhanden och det gjorde ju inte saken bättre. Det blev bättre sen när hon blev mer lösgjord och i vänstervarvet var hon jättefin, men bogen in ville sig inte riktigt. Men det var säkert mitt fel som krånglade till det för henne, upplever att hon har lite problem när det blir för mycket information. Jaha, ska jag gå rakt fram? Nähä, menar du att jag ska jag gå åt sidan? Nämen vad fan vill du egentligen, ska jag vara ställd inåt men ändå gå rakt fram, det är ju skitjobbigt och kan du BESTÄMMA DIG NÅGON GÅNG? känns det som att hon tänker ibland. Men man får kämpa på med kommunikationen. Hade några härliga moments där hon kändes som en dröm, men det var som vanligt bara korta stunder. Men det är  ju dom man lever för.