People asks me why I never find a place to stop and settle down

 Igår bjöds det på pizza på jobbet. Samma sak varje gång det ska bjudas på mat, antingen är det pizza (som jag inte gillar särskilt mycket om den inte är hemgjord och det är den ju inte då) eller smörgåstårta (som jag inte heller är ett jättestort fan av), och det tredje alternativet är att vi går till en närliggande lunchrestaurang vars interiör påminner extremt mycket om en högstadieskolmatsal, komplett med långa köer, brickor, porslinsslammer, trängsel och knuffar.
För ett par år sedan fattade jag ett principiellt beslut och det var att jag faktiskt inte behöver delta i sånt om jag inte vill. Jag kan tycka det finns ett rätt stort antal sammanhang där man oavsett vad man egentligen tycker bara får tugga i sig vad som bjuds pga att det är oartigt att inte göra det, men gränsen måste väl ändå gå någonstans och i mitt fall går den från för ett tag sen vid min obetalda lunchrast. Får dock ALLTID pikar för detta, och inte för att jag bryr mig nämnvärt men det är ändå lite irriterande. Är ju inte direkt någon annan som blir drabbad, ändå ska det (oftast från initiativtagaren) alltid fällas någon syrlig och passivt aggressivt kommentar om att man dissar maten eller sällskapet eller liknande. Tröttsamt.

Igår fick jag ett mail från en kollega som skrev något i stil med Skulle du kunna tänka dig att vi gemensamt gör...[beskrivning av uppgift X som efterfrågas av en kund], har pratat med [VD] och vi är överens om att vi ska göra det. När vi gjort X så får jag/vi ta hjälp av [systerbolag] för...och så motsvarande uppgift för en produkt som tillverkas där och jag kände att NÄE? För det första är det här en uppgift som är dedikerad för dom som jobbar inom R&D-segmentet och dit hör inte jag. Det har funnits perioder när jag har velat jobba inom R&D, men då har jag inte fått. Men nu när jag inte längre vill så är det plötsligt öppna dörrar och  utrullad röd matta, fast jag tror att det mest är för att maskera att det nog till 99 % handlar om att skyffla över surdegar som ingen annan vill ta i, jag är inte född igår. För det andra så har jag faktiskt inte tid eftersom jag har mitt Stora Projekt som snart kommer att gå in i en ny fas och då är det skarpt läge och full fokus och ingen tid att lalla runt med annat. Och för det tredje så VET jag att det kommer att bli så att gör man uppgift X så blir man automatiskt ansvarig för att samordna motsvarande uppgifter i systerbolagen sen, det är sen gammalt. 

Stövlade in till vår VD och undrade vad fan? (dock lite mer diplomatiskt uttryckt) för det lät ju i kollegans mail som att han och VD hade snackat ihop sig om min medverkan, men enligt VD så var det inte så. Fast det tror jag vad jag vill om. Jag hävdade att det var en uppgift för R&D, problemet är bara att vår R&D-resurs är helt nyanställd och inte till någon större nytta (än). Det vet väl jag också, men jag är så djävla trött på att vara någon slags slasktratt på vars bord allting hamnar.  Imorgon kommer min danska chef hit och då ska vi ha medarbetarsamtal. Finns ett och annat att diskutera, hehe. Nä, men om tanken är att jag ska jobba med Projektet i den omfattning som krävs så kan jag inte hålla på och småfjutta med R&D-besläktade uppgifter så fort de måste göras. Det är min chef helt med på, det handlar bara om att hitta en strategi för att hantera alla lösa trådar som just nu spretar åt alla håll. Vi får väl se hur det går.

Efter jobbet åkte jag hem, gick ut med hundarna, tränade ett pass tabata och sen ringde min dotter och vi snicksnackade om ditt och datt någon timme eller så. Åt kvällsmat och sen fixade jag med presenten som jag skulle ge till instruktör A senare på kvällen. Åkte till stallet, kom hem, duschade, gick och lade mig och det var den dagen det. Idag är en ny dag med nya möjligheter, då kör vi. 

Till stallet istället, v 43 2024, pt 1

Jaha, då var det sista gången i Bästa Måndagsgruppen™ för både mig och min gamla ridkompis från 90-talet. Blandade känslor måste jag säga, älskar ju den här himla gruppen men samtidigt ska det bli spännande att börja i en ny, enbart inriktad på dressyr och markarbete, ingen hoppning. Känner de flesta i  nya gruppen redan så det kommer säkert att bli toppen, och jag kommer att få rida för instruktör K som jag tycker mycket om så det ser jag också fram mot. Men ändå. Bästa Måndagsgruppen™! Instruktör A! Snyft! 

Hade Köttbullen på gårdagens lektion och övningen var skänkelvikning och öppna. Inget av hennes paradgrenar med andra ord, men jag tycker ändå att vi har något på gång. Skänkelvikningarna går riktigt hyfsat, öppnan...nja, där finns det utrymme för förbättring, men tror det mer handlar om att hon inte förstår vad hon ska göra, det blir liksom dubbla budskap för henne som hon hanterar genom att inte hantera det alls, dvs ånga på rakt fram istället för att göra det hon ska. Annars tycker jag generellt att hon är mer samarbetsvillig, inte så benägen att tjura ihop när hon inte förstår, men just i såna lägen blir det  lite missförstånd. Aja, bara att kämpa på. Har anmält mig (och förhoppningsvis Köttbullen, men det vet man ju aldrig 100 % vem man får) till två träningar med en extern tränare senare i höst, det ska bli spännande.  Man var tvungen att ange två alternativ så jag önskade henne eller Knubbis, men hoppas såklart på Köttbullen. 

Idag är det alltså premiär i Nya Dressyrgruppen, det ska bli kul! Och jobbigt, misstänker jag. 

Det smälter

Har läst Det smälter av Lize Spit, detta är handlingen: 

Går det att hämnas ett helt samhälle?

Eva är ett av endast tre barn som 1988 föds i den lilla flamländska byn Bovenmeer. Här växer hon upp bland rapsfält och mjölkgårdar, under en tidsperiod färgad av Windows 95.
I tre filmiskt korsklippta kronologier följer vi den Eva som lär känna pojkarna Pim och Laurens, den Eva som steg för steg närmar sig sanningen om Bovenmeer, och den Eva som ett drygt decennium senare återvänder bilvägen från Bryssel, klockslag för klockslag, med ett gigantiskt isblock i bakluckan.

Inledningsvis tyckte jag MYCKET om den här boken, som på baksidan kallas "en skoningslös skildring av den europeiska landsbygden, utformad som en suggestiv feministisk hämndroman". Jag tyckte mycket om språket och miljöskildringarna och även själva berättelsen till en början. Men sen tyckte jag allt tappade styrfart, berättelsen började först stå och tugga på tomgång och istället för de fina miljö- och karaktärsskildringarna så kändes det som att sidorna mer och mer fylldes ut med rätt äckliga och osmakliga detaljer och man (jag) undrade vad det här skulle vara bra för? Av bokens nästan 500 sidor kändes de sista 200 som att de spårade ur och jag läste klart egentligen för att jag ville veta varför i helvete Eva körde från Bryssel med ett stort isblock. Den här boken får tre små jordbruksstöd av fem möjliga. 

Helgen vecka 42 kom och gick

Det försvann en helg, swooosh sa det bara och så var det söndag kväll och ännu en helg är lagd till handlingarna. I fredags fick jag lite feeling och beställde två nya bluetooth-högtalare till vårt skrangliga ljudsystem i ridhuset. Har ju varit mäkta nöjd med arrangemanget hittills: en högtalare som jag hängt ut från domartornet och en som har stått på en stol utanför kiosken och så min gamla telefon där jag har avinstallerat alla appar utom Spotify. Då blir det musik i ridhuset och musik vid framridningsbanan. Eftersom det har varit rea på dessa förnämliga högtalare så att de kostar typ 400 kronor styck istället för 898 så klickade jag hem två till, för att kunna bygga ut systemet (man ska kunna koppla samman upp till 100 likadana enligt tillverkaren) eller i värsta fall ha som backup ifall någon skulle krångla. Visade sig vara snudd på de två sista (i alla fall till det priset) i hela Sverige, och de fanns inte på nätet utan bara i fysisk butik som råkade vara Clas Ohlsson i Ankeborg City. Vilket i sin innebar att min fredags-efter-jobb-et-powerwalk fick bli stadsvandring istället. 

Det var nu inte det sämsta. Solen sken, himlen var blå och det blåste milda vindar när jag åkte och ställde bilen på en gratisparkering utanför stadskärnan och flanerade därifrån i stilla mak. Besökte en vän på en kyrkogård, strosade vidare till en annan kyrkogård och gick runt där en stund och filosoferade över livet och döden och allt däremellan. Tyckte jag hittade otroligt många gravstenar med folk som var födda på 10- och 20-talet där mannen dött på 60-talet och kvinnan levt typ 40 år till. Tyckte först det var lite märkligt att det var så många just där (det var inte så att alla hade dött pang bara, exakt samtidigt, utan det var ju utspritt över åren och dagarna, men ändå så många att jag tyckte det fanns något slags mönster). Sen tyckte jag det var lite sorgligt och såg framför mig alla de sörjande änkorna som fick streta på i så många år, men sen tänkte jag att de som dog, inte alla förstås, men det fanns säkert dom som var ena riktiga as och de där förment sörjande änkorna kanske fick det toppen efteråt. Till slut hamnade jag äntligen på Clas Ohlsson och kunde kvittera ut mina älskade högtalare och sedan slank jag inom systemet och köpte en liten flaska bubbel och vidare till Hemmakväll och köpte lite exklusiv choklad, detta ska bli avskedspresent till ridlärare A eftersom jag rider sista gången i Bästa Måndagsgruppen™ idag. När jag hade detta att kånka på så var jag inte så sugen på att flanera vidare utan knotade bort till gratisparkeringen och åkte hem. 

Var hemma någon timme eller så, sen var det dags att åka till stallet igen och förbereda för lördagens Pay & Jump. Testade den nya mikrofonen, den funkade inte. What. The. Fuck? Den gamla mikrofonen har glappkontakt så när man ska prata i den får man hålla i den som om det gällde att klamra sig fast vid en livboj efter ett skeppsbrott och det tyckte vi kändes ovärdigt, men det hade ju varit önskvärt att den nya gav ljud ifrån sig, men nix. Testade att koppla in den gamla sladden med den nya mikrofonen och då funkade det. JAHA? Blängde surt på de två kontakterna som enligt mig var identiska, det enda som skiljde var att den ena hade en liten svart ring och den andra en röd (för att inte dra ut på den här JÄTTESPÄNNANDE storyn så bekräftade min man elektrikern att det var identiska kontakter och färgen på ringarna hade ingen betydelse och på lördagen testade jag den nya sladden och då funkade allt plötsligt? Teknik, va? GAAH!). Testade också att ha en högtalare hängande ut från domartornet och en i andra änden av ridhuset och det blev skitbra och då behövde man inte heller ha så himla hög volym. Grundproblemet är nämligen att vi har ett litet mixerbord från 90-talet där man en gång i tiden kunde koppla in mikrofon och CD-spelare och förstärkare och grejer och den var kopplad till en högtalare mitt i ridhuset och en utomhus. Elektronik som stått i ett kallt ridhus i 30 år åldras dock inte särskilt väl, och det enda som nu fungerar är mikrofondelen av mixerbordet samt högtalaren mitt i ridhuset (den som är utomhus har dött), så någon musik har inte gått att frambringa och hästtävlingar utan musik är uteslutet. Men den delen har ju Clas Ohlsson-högtalarna löst, problemet har dock varit att man fått kräma på maxvolym för att det ska höras över hela ridhuset och då kan de som sitter på läktaren under domartornet nästan inte höra vad som sägs i mikrofonen. Men med fler högtalare skulle man kunna sprida ut ljudet och därför inte behöva ha på så högt, var alltså min tanke. 

Sen satt vi en god stund och pysslade med det administrativa, skrev ut startlistor och hade ångest över att vi inte hade hunnit ragga så mycket funktionärer som vi tyckte att vi behövde. Den här Pay & Jump:en har varit bestämd sedan i våras någon gång och vi har hela tiden tänkt att det är långt kvar, tills det helt plötsligt var en vecka kvar och ingenting var fixat, typ. Nästan alla aktiva från klubben skulle själva vara med, så det var ett pyssel att få ihop. Var hemma strax efter 19 så det var ändå friskt jobbat. Sen var det väl i princip bara att ställa klockan på 05.30 och gå till sängs. 

Lördagen gick jag upp ovan nämnda tid, åt frukost, promenerade en timme med hundarna och var i stallet strax efter 08.00. Vid niotiden tänkte jag att man kunde dra igång musiken och. Då. Fungerade. Ingenting. Eller fungerade gjorde det väl, men när jag kopplat ihop de numera fyra högtalarna så hackde allt och det lät för djävligt. Fyfan vad jag HATAR teknik. Just den biten hade jag ju inte testat igår eftersom de nya högtalarna behövde laddas, men det ska väl inte vara några problem att koppla ihop fyra högtalare när man enligt uppgift då ska kunna koppla ihop "upp till 100 enheter". Efter många knapptryckningar, svett och svordomar så återgick jag till grundidén, två högtalare, då fungerade det plötsligt? Smög igång en till och den fungerade också, då vågade jag inte utmana tekniködet mer utan det fick vara så. Blev ändå bra, till nästa gång ska jag testa detta att koppla in alla fyra dagen innan. 

Pay & Jump:en gick skitbra. Jag satt i domartornet och var speaker, det hade varit stressigt om jag suttit där själv (som den ursprungliga planen var p g a ovan nämnda funktionärsbrist) för det var mycket efteranmälningar på plats och ändringar och grejer, och det går inte att hantera samtidigt som man ska hälsa välkommen och presentera ekipage och ge startsignal och hålla på. Eller i alla fall klarar inte jag  av det, men som väl var satt L där också och skötte det administrativa. När allt var klart rusade alla funktionärer in i ridhuset som ett djävla maskineri och hela banan var bortplockad på samma tid som det tog för mig att plocka ihop uppe i domartornet. Gött. Sen satt vi en stund i solen och slöade och sa saker som Nä, men om man skulle ta och köra hem...men det där eftersnacket är så mysigt, så det var ingen som hade någon större brådska. 

Kom hem, lagade middag och så såg vi sista avsnittet av Pojke slukar universum. Älskade den serien, ser fram mot att läsa boken också, tror jag har den att hämta på bibblan faktiskt. 

Igår var min LEDIGA DAG! Gick upp, åt frukost och tog en promenad med hundarna. Det såg ut att vara lite kallt och småruggigt, men det var för årstiden väldigt milt, 18 grader, och det slutade med att jag gick i bara t-shirt. Promenerade tre timmar, kom hem, tränade pilates och åt lunch. Bar in ved, men det var för varmt för att elda så jag låg bara på soffan och läste och hade det allmänt gött ända tills världscupen i hoppning började, då kollade jag på den och hade det allmänt gött (även om det inte gick så bra för svenskarna som man hade önskat för att riktigt toppa känslan av allmän göttighet, men men).

Lagade mat, sen började vi kolla på The Gentlemen, som nog kan vara något. 

Nu tornar en mäktig och fullspäckad jobbvecka upp sig, men eftersom jag ska vara LEDIG nästa vecka så gör det inte så mycket. Idag ska jag som sagt rida sista gången i Bästa Måndagsgruppen™ och imorgon börjar jag i min nya grupp. Ska bli så spännande! Det var väl allt så här långt. 

You cried for the moon

Igår var det dags för utbildning. Tog lite sovmorgon, gick upp vid 06.30, åt frukost och tog en promenad med hundarna innan det var dags att koppla upp sig. Genomled sedan en dag av meningslöshet, kändes det mest som. Kursledaren var en sån där outhärdligt klämkäck person som pratade ungefär som Bengt Alsterlind och som upprepade gånger klämde i med ÄR NI TAGGADE NU DÅ? som om det gällde att vi skulle bestiga Kebnekajses norra topp istället för en heldag med nya arbetsmiljölagstiftningen. Först var det föreläsning, det var väl ändå okej, men sen blev det dags för GRUPPARBETE. Fy FAN vad jag hatar grupparbete. Då skulle vi sitta tre stycken med en lista med olika arbetsmiljölagar och föreskrifter och kryssa i vilka som berörde "vårt" företag. Ifrågasatte hur vi skulle kunna göra det när vi kom från tre helt olika företag med helt olika verksamheter och det hade Bengt Alsterlind 2 "inte tänkt på" för det var första gången han höll i den här utbildningen och det var inte han som hade gjort materialet.

Han föreslog då att vi skulle välja ut ett av företagen och gå igenom listan men helt ärligt, vad ger det? frågade jag och sen slutade det med att vi gjorde varsin lista. Tid för detta var en kvart, sen var nästa uppgift att med egna ord sammanfatta hur en specifik lag berörde oss, och till det hade man också en kvart. Sen kom nästa uppgift som var snarlik den förra och till det hade man ytterligare en kvart. Vad fan liksom? Visserligen är jag superbra på att jättejättesnabbt skumma stora mängder text och  liksom hitta det jag behöver för stunden, men det var ändå inte riktigt syftet med den här utbildningen? Efter den tredje kvarten fick jag nog och sa något i stil med att Ursäkta, men det här upplägget passar verkligen inte mig. Man vill väl ändå kunna diskutera och reflektera över saker, inte hetsa på som om det  handlade om att sätta olympiskt rekord i grupparbete. Sen visade det sig att uppgifterna inte ens skulle redovisas, så vad syftet med övningarna egentligen var kändes ju ytterst oklart. Slutligen verkade syftet med utbildningen också vara att företaget som höll i det skulle sälja in sina egna tjänster, så det var en hel del gaggande om  hur förträfflig den var, som var helt meningslöst eftersom jag redan använder den tjänsten sedan århundraden tillbaka så det var verkligen inget nytt under solen där. Tur jag inte behövde betala denna utbildning à 8500 kronor ur egen ficka för det var verkligen pengarna i sjön om ni frågar mig. Buu. Det enda som var bra var att den slutade 15.30 istället för 16.30 som det var schemalagt, så jag fick tid att städa och slöa en stund innan det var dags att åka till stallet.

Efter ridningen var det möte med personalen som drog ut på tiden för ibland fastnar men i att alla , både styrelse och personal, nästintill tvångsmässigt måste få säga sitt även om det är exakt samma sak som föregående talare, bara med lite andra ord. 21.30 var vi klara. Nu skulle man ha varit hemma och legat i sin säng, nyduschad och klar, suckade vi som hade ridit innan och genomlidit mötet i svettiga ridkläder längtansfullt, för det kändes nästintill oöverstigligt jobbigt att behöva åka hem och duscha innan man fick slänga sig i bingen, men det var ju bara att verkställa och utgå. 

Idag är det fredag och då står följande på agendan: Jobb, promenad, handla, sedan hem och vända och så tillbaka till stallet för att bygga bana och förbereda för lördagens Pay & Jump. Jag ska vara speakar, har fått en ny mikrofon eftersom den förra var uråldrig och till stora delar hölls ihop av tro, hopp och silvertejp. Så den ska väl också testas innan det blir skarpt läge. Vårt ljudsystem i ridhuset är minst 30 år gammalt och fungerar därefter. Musiken har jag löst med en uttjänt telefon där jag plockat bort alla appar utom Spotify och två trådlösa små högtalare från Clas Ohlsson med förbluffande bra ljudkvalitet och räckvidd, men det är ju också trevligt om man kan hälsa folk välkomna in på banan och ge startsignal utan att behöva skrika sig blå. Vi får väl hoppas det funkar någorlunda smidigt. Ja, sen är ju lördagens aktivitet redan spikad, det blir upp i ottan och hela dagen i ridhuset. Söndagen är vilodag, det kommer nog att behövas. Men sen jobbar jag bara en vecka till och sen har jag HÖSTLOV. Mmm. 

Till stallet istället, v 42 2024, pt 2

Igår var det dressyrtorsdag med Köttbullen, och bara tanken på att jag från och med nästa vecka ska rida TVÅ dressyrpass varje vecka får mig upprymd. Och förhoppningsvis båda två på Köttbullen, fast det vet jag ju inte än hur det blir på tisdagarna. 

Igår red vi en sån övning som jag skulle ha velat rida på Knubbis förrförra torsdagen, eftersom han är så välskolad och kan sina saker (om än att han är rätt motvillig att dela med sig av denna kunskap emellanåt), det var först skänkelvikning över hel diagonal, sedan öppna längs med en hel långsida, sedan sluta längs med en hel långsida och sedan först tiometersvolt, sedan öppna, ny volt och sedan sluta och sedan skänkelvikning längs med kort diagonal i ett svep så att säga. Det där är ju INTE Köttbullens starka sida, även om skänkelvikningarna ändå börjar likna något som kan kallas skänkelvikning emellanåt. Igår hade hon gått lektionen innan och nu hoppas jag verkligen att det är hennes tur att bli klippt snart för hon liknar mest ett utegångsfår och var svettig redan när jag tog över henne även om det är en nybörjargrupp som inte direkt rider jättehårt. Men hon kändes pigg och fin och härlig i formen. Öppnorna gick sådär, slutorna inte alls men skänkelvikningarna: inte så tokigt för att vara hon. Känslan var ändå härlig även om hon ibland spjärnade emot sådär som hon kan göra ibland, men tror det handlar om att hon inte förstår vad som ska göras. Försöker ju då att inte gå i clinch utan istället låta henne få lite space och sedan börja om igen. 

Efter ridningen kom en tjej som back in the days var med i det gäng ponnyungar som hängde i stallet och som jag delvis också hängde med i stallet när min dotter var liten, fram till mig i stallgången och sa något i stil med Gud vad DUKTIG du är! och förklarade att hon bara sett Köttbullen asa sig fram på nybörjarlektioner på sitt i det sammanhanget rätt så oengagerade sätt. Kul att det ändå ser någorlunda skapligt ut när det känns bra! Har en bild sparad på telefonen som jag drar fram och visar ibland där man först ser ett jätteflott dressyrekipage med texten What you think it looks like och sen ser man en karl som  minst sagt ograciöst skumpar fram på en kamel, och så texten What your instructor sees. Alla vet känslan. 

Stars move slowly in the silvery night

Häromdagen kom min man och sa att nu skulle man kunna se en komet som man bara kan se...och så drog han till med ett sånt där orimligt tal som det ofta verkar vara när det gäller kometer, en gång vart 3581:e år eller så. Men det är ju molnigt och dimmigt varje natt, klagade jag, som om jag var någon som allvarligt brydde mig om kometer. Sen googlade jag och fick reda på att just den här kometen bäst var synlig vid solnedgången, som om man skulle komma ihåg att älga ut och glo upp mot himlen i sydvästlig riktning då. Man får väl vara glad att man såg Hale-Bopp, sa jag och kom samtigt att tänka på kanske en av de roligaste skämtteckningar jag vet, två vetenskapsmän där den ene stampar iväg i vredesmod och den andre  går efter och försöker vädja Men nästa gång kan den få heta Bopp-Hale. Försökte förklara det för min man, men det går ju aldrig att förklara en skämtteckning så att det blir lika roligt. Har två andra som jag älskar, en där Hitler står och säljer glass från en vagn med texten GLASS-ADOLF: EN smak - ät eller dö, samt en där det är en gris som står och tittar på ett vägguttag och artigt frågar Bäste bror, varför har de murat in dig i väggen? men man måste nog se dom för att förstå det roliga. Eller så är det bara jag som tycker det är roligt. JAJA, skitsamma. 

Igår var min enda "lediga" kväll den här veckan, så efter jobbet åkte jag hem, gick 8 kilometer, tränade ett pass pilates och sjönk sedan ner i soffan med min kvällsmat och sen kom jag på att FAN OCKSÅ, jag skulle ju packa godispåsar till helgens Pay & Jump för annars får jag sitta med det sent på fredag kväll och det har jag ju verkligen inte lust med. Så det var bara att masa sig upp ur den extremt sköna soffan och  börja fixa med det. Det tog väl någon timme, sen kom min man hem och eftersom jag tidigare föreslagit att vi skulle ta veckans filmkväll som igår kväll så fick jag stå mitt kas. Hade dessutom sagt att min man kunde få välja film, så han kom dragandes med Dungeons & Dragons: Honor among thieves som vi uthärdade kanske en halvtimme av, för det var verkligen inte mycket att hänga i julgranen tyckte ingen av oss. Sen var klockan runt åtta och egentligen tänkte jag läsa lite i min jättetjocka bok, men istället satt jag och krafsade med telefonen till ingen nytta. Tog med mig boken upp men orkade bara läsa kanske 5 sidor innan jag slocknade.

Idag ska det jobbas, sen hem och vända för ikväll är det medlemsmöte i stallet. Lovade också att köpa kaffe så måste inom någon affär också. Och sen ska jag ge Köttbullen ett äpple och en puss på mulen. Imorgon ska jag jobba hemma, eller rättare sagt vara med på en utbildning hemifrån. Den börjar inte förrän 9.00 så då blir det sovmorgon. Alternativt går jag upp i ottan och går en promenad innan utbildningen börjar, för den slutar inte förrän 16.30 och sen måste jag åka till stallet senast 17.00 så det blir liksom inte mycket tid till annat däremellan. Om det inte är inlagt en jättelång lunchrast? Aja, det ger sig.