Dolores Claiborne

Har läst-om Dolores Claiborne av Stephen King, och har du inte läst denna pärla så rekommenderar jag den verkligen. Detta är handlingen: 

Dolores Claiborne har något att berätta. Hon förhörs av polisen efter Vera Donovans plötsliga död - den rika, invalidiserade gamla damen som Dolores vårdat så länge. Alla vet att de två kvinnorna inte alltid varit sams, och dödsfallet döljer en hel del mysterier.
När Dolores nu möter rättvisan har hon dock långt mycket mer att komma med: en livshistoria, en bekännelse och ett försvar. Poliserna som leder förhöret om Vera Donovans frånfälle får också höra vad som egentligen hände under den stora solförmörkelsen trettio år tidigare, dagen då Dolores man Joe dog. 

Det här är en bok som liksom tar andan ur en på mer än ett sätt. Läste den första gången när den kom ut i början av 1990-talet och väntade mig att det skulle vara monster och grejer som det på den tiden främst var vad man förknippade Stephen King med, men så är det inte alls i den här boken. Den är istället en så himla fin berättelse, både spännande och sorglig. Den innehåller alltså inget övernaturligt eller läskigt (en elak alkoholiserad man är  förstås läskig, men kanske inte på det traditionella Stephen Kingska sättet), utan är helt enkelt en berättelse om ett livsöde. Eller två livsöden, Dolores och Veras. Gillar också hur den är skriven, utan kapitel och som en enda lång monolog. Den får fem solförmörkelser av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er allihop. 

Nothing there to ease the pressure

Igår morse ringde Tröggubbens chef mig och sa någonting i stil med att jo, ibland brukar du ju få mail om olika utbildningar som du skickar vidare till oss andra, och om du får någon som handlar om riskbedömningar så kan väl du skicka vidare den? Svarade att det kan jag absolut göra men det går också bra att själv googla riskbedömning utbildning så hittar man en hel drös såna. Jaha, nähä, men hen var liksom helt låst i att det skulle vara jag som skulle få ett mail med någon en utbildning åt dom, och jag svarade igen att absolut, får jag något mail om det så vidarebefordrar jag det och det är ju jättebra om de vill utbilda sig, men det betyder ju inte att arbetet med riskbedömningar inte ska göras. Oh nej, det var absolut inte tanken, men jag fick en kraftig känsla av att det nu skulle vara det nya argumentet för att saker inte blir av: Yours truly ska ju kolla om det finns någon utbildning vi kan gå. Blev TRÖTT. 

Skulle inte du kalla till möte idag? frågade jag vår VD när jag gick förbi hans rum och han svarade att jo, det skulle han och gick det bra efter lunch? Det gjorde det inte för min del, så jag föreslog att vi skulle ta det i samband med ett annat möte som var schemalagt en timme men som jag med 99 % säkerhet kunde säga inte skulle ta en timme. Ok, så när det mötet var slut så satt jag och sorterade papper och väntade på att VD skulle ringa och säga att jag skulle komma över dit, eftersom vi bestämt att det var bättre att ta mötet med Tröggubbens chef öga mot öga istället för på Teams. Men inte ringde han? Sen när resten av den där timmen gått och klockan närmade sig lunch såg jag att han skickat ett meddelande i Teamschatten. Han använder aldrig Teamschatten men det finns tydligen en första gång för allt. 

När jag gick över för att äta lunch så högg Tröggubbens chef mig och hade plötsligt a. hittat en utbildning  om riskbedömningar som hen anmält sig själv och tre till i hens team, b. anmält Tröggubben till en annan för honom relevant utbildning, plus att c. hen hade lagt upp en plan för riskbedömningarna, samt d. fixat fram en befattningsbeskrivning till Tröggubben där det framgår vad han har för ansvar och befogenheter, för det har han tydligen aldrig haft någon innan. Men nu finns det svart på vitt vad som är hans ansvar och nu får det vara färdiglipat över att man inte kan och vet. Så man får väl säga att VD gjorde sitt jobb när det kom till att "sätta mer press på Tröggubbens chef" (som var hans förslag på lösning när jag frågade vad vi skulle göra åt att Tröggubben inte gör sitt jobb) även utan min inblandning, men det är ändå trist att man har en företagskultur där man liksom byggt in sig själv i strukturer som går ut på att A måste piska på B och sedan måste C följa upp det som B ska göra för annars blir det ändå ingenting gjort. 

Åkte direkt från jobbet till stallet, hade möte med personalen i två timmar, åkte hem, gick ut med hundarna, kom hem samtidigt som min man. Då är det så himla lätt att sätta sig ner en stund och snacka om dagen, vilket vi gjorde, och sen är det så himla svårt att resa sig igen och träna ett pass tabata. Men efter att ha knotat en god stund över hur trött jag var så kom jag igång med det och körde mitt pass. Gav sedan hundarna kvällsmat, gick ut med dom, gick och stängde i hönsgården och försökte få Christine Perfects kycklingar att gå in i hönshuset. För några dagar sedan tyckte Christine Perfect nämligen att det började bli dags att lämna sina kycklingar så de senaste nätterna har hon sovit inne i hönshuset och kycklingarna har sovit ensamma uppflugna på sin lilla vägg ute i hönsgården. De är ju runt 6 veckor nu så det är väl dags att börja stå på egna vingar så att säga, men det kunde ju vara bra om de också fattade att de ska gå in i hönshuset på nätterna och att maten finns där så man slipper ha mat på två ställen, men ICKE. Försökte locka dom genom att strö ut hönsmat på brädan som går upp till luckan, men ICKE att de fattade. Aja, alla andra har ju fattat så poletten ska väl ramla ner där också så småningom. 

Gick in, åt kvällsmat, renskrev minnesanteckningar från personalmötet och skickade ut till resten av styrelsen. Sedan var det läggdags, hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag. Idag är det typ miljörevision hela långa dagen. Stön. Min chef sa i fredags när jag beklagade mig att jag absolut inte får ta på mig ansvaret för att Tröggubben inte gör sitt jobb och det gör jag inte heller, men man vill ju ändå att det ska gå bra. Aja, den som lever får väl se. 

Kickoff

Har läst Kickoff av Lena Berglin. Detta är handlingen:

Djupt inne i Dalarnas skogar ligger en flicka på vägen. Hon andas knappt. Ibland tar det bara en timme för livet att rasa.
Två år senare är alkohol och tankarna på hämnd det enda som får Conny att vilja leva. En dag får han ett oväntat tips som ger en ledtråd om vad som kan ha hänt under natten då hans dotter blev ihjälkörd och förövaren smet från platsen. Tipset leder honom tillbaka till sin hemby, till en kursgård där en lärarkonferens äger rum.
Läraren Lisen Hansson är i känslomässig kris. Hon har blivit utkastad av sin man och tonårssonen vill inte ha kontakt med henne. Den långa sommarledigheten är slut och hon bävar inför veckan på kursgården i Dalarna med kollegorna. I den tryckande sensommarhettan vaknar skulden till liv och människorna omkring henne tycks allt mer bräckliga. Och allt mer hotfulla.

Tycker den här boken började rätt så lovande, men sedan tyckte jag att handlingen vattnades ur mer och mer. Fick liksom inte ihop tidslinjen riktigt, man fick liksom intrycket att Connys rehabilitering på flera månader pågick parallellt med lärarkonferensen och det var också lite rörigt med alla personer och deras kopplingar. Ellinor nämns någon gång som exfru, men andra gånger så har de bara varit ihop lite i tonåren och jaha? Nähä? Sen är det så tröttsamt med att det alltid måste vara extremväder så fort det ska mördas lite (även om jag till fullo instämmer med låttexten this heat makes some people lazy, others mad dog crazy), men det blir så tjatigt att läsa sida upp och sida ner om svett som rinner och hur ohyggligt varmt det är. Den här boken får två flaskor mineralvatten av fem möjliga. 

I'd bring you six diamonds

I fredags bestämde jag mig för att sluta efter lunch. Nu slutar ju min normala arbetstid 13.15 så "sluta vid lunch" är ju absolut inte så våldsamt som det låter. Solen sken och jag tog en rask promenad i mina gamla hoods innan jag åkte till Willys och helghandlade. Kom hem, släppte ut hundar och höns, tog in hundarna igen när de tröttnat på att springa omkring, tränade ett pass pilates, kokade soppa på kyckling och lite överblivna grönsaker. Sen kom min man hem och vi åt soppan plus bröd som blivit över från jobbfredagsfrukosten (gratis är gott) och kollade på sista avsnittet av Miljardärsön, konstaterade att det i sanning var upplagt för en andra säsong och sen kollade jag på första avsnittet på tredje säsongen av Tunna blå linjen och sen gick jag och lade mig. 

På lördagen gick jag en långpromenad med hundarna, 15 kilometer lite drygt. Det var kallt och krispigt i början, soligt och varmt sedan. Åt soppa till lunch, sen låg jag mest på soffan och slöade, spelade lite spel på mobilen, läste en del, beställde pasta och konserver på Matsmart, kokade en tomatsås  med örter och grejer som fick puttra i timmar och som blev to die for (som jag sedan hällde över brynta kycklingfiléer och lät puttra vidare). Min man var ute och jobbade med Uthus 2.0 hela dagen. Sen kom han in och vi åt middag och började kolla på Boy Swallows Universe som har legat på min lista på Netflix i tusen år, sen kollade jag på andra avsnittet av Tunna blå linjen (tyckte det var för lite Jesse i första avsnittet men nu börjar det ordna upp sig) och sen var det  väl typ läggdags.     

Igår upprepades samma mönster på förmiddagen, långpromenad med hundarna (dock "bara" 11 kilometer, hehe) som var kall och krispig först, varm och svettig sen. Tränade ett pass pilates, knatade sedan ner till bibblan för att lämna och hämta böcker, till affären för att hämta ett paket med fodrade ridbyxor som jag bestämde att jag var värd för ett tag sen. Kom hem, åt soppa till lunch och sen började finalen i Longines League of Nations på tv. Hästhoppning alltså för den oinvigde. Nytt format där första omgången reds som en vanlig lagtävling med fyra i laget där de tre bästa resultaten räknades och andra omgången reds med tre i laget och alla resultat räknades. Första omgången var det så många felfria att det nästan kändes lite tråkigt, men herreGUD vad det ändrade sig till andra rundan för där rasade bommarna plötsligt både kors och tvärs och hit och dit så man nästan inte kunde tro att det var samma bana de hoppade (vilket det alltså var). Tyvärr rasade det en del också för Sverige, som (efter att ha varit i ledningen ett tag i början) när två lag återstod låg fyra efter Tyskland, Holland och Frankrike, och in kom Kevin Staut som brukar vara säkerheten själv, men nehe, hans häst tvärvägrade på första hindret i tvåkombinationen och Kevin själv dråsade i backen som en fullmogen frukt och där var Frankrike ute och Sverige slutade därför på en tredje plats. Inte riktigt på grund av egen skicklighet, men ändå. Den enes död, den andres bröd, osv. 

Där gick i stort sett hela söndagseftermiddagen, men det var härligt slappt och det kan väl behövas för den kommande veckan känns mastig. Idag ska jag till stallet direkt efter jobbet för möte med personalen (det där med att sitta i en styrelse med personalansvar är väl lite sådär, men det är ju bara att gilla läget), imorgon har vi typ miljörevision hela dagen, på onsdag är det styrelsemöte på kvällen, torsdag ridning (skippar ridningen ikväll pga morgondagens revision, det är tillräckligt stressande ändå utan att jag ska komma som ett vrak med tre timmars sömn i kroppen och förväntas vara skärpt och påläst och insatt i miljölagstiftningens alla snårigheter. Plus att det är hoppning ikväll, hehe) och sen är det fredag och då ska vi ha något slags start-upp-möte inför nästa fas i ett projekt där jag är med, och då förväntas man väl också vara skärpt och på hugget.  Ja, det var väl allt för denna helgen, nu får man blicka fråm mot nästa. Hej och hå, osv. 

Someone puts their faith in the stars

Igår var en kämpig dag med många möten som gick in i varandra så det kändes som att jag bara satt med headset på hela dagen. På tisdag nästa vecka är det besök från tillsynsmyndigheten och det finns ju roligare grejer som kan hänga över en. Inte blir det ju bättre av att man förväntas samarbeta med det här trögdjuret till gubbe som aldrig gör något. Pratade med vår VD om det och han sa att han, jag och Tröggubbens chef skulle sätta oss ner och ta ett snack om detta som på måndag och att han skulle kalla till möte. Men det har han såklart inte gjort, och idag ska han, VD:n alltså, vara ledig. Så tröttsamt att behöva tjata om ALLT. 

Sista mötet drog ut på tiden så jag var sen hem. Skippade promenaden, släppte bara ut hundarna i trädgården. Gick och släppte ut hönsen, det är så kul att se när de rusar ut i trädgården och målmedvetet börjar picka och sprätta och hålla på, som att de har en jätteviktig agenda att följa.
Hönan Ulrika har tagit sin hand ifrån sina kycklingar, eller de är väl snarare att betrakta som unghöns nu, de dräller nu omkring som oredliga tonåringar som är ute sent på kvällarna. De har liksom inte fattat att de ska gå in i hönshuset tillsammans med de andra, utan de övernattar i en buske ute i hönsgården.  Det finns ändå som ett litet extrahus i hönsgården som de kan gå in i, men den duger tydligen inte. Häromdagen när jag kom hem och släppte ut dom så var det plötsligt bara tre av ungdomarna som rusade ut i trädgården, den fjärde satt kvar på en pinne i deras speciella övernattningsbuske. Skumt? När jag närmade mig såg jag att hennes, för det är en höna-to-be, ena fot hade kilat fast sig i en grenklyka och hon kom inte loss. Hönsen går och lägger sig vid 18-tiden numera och det här var i tisdags när jag hade varit hos Laserkvinnan och inte kom hem förrän närmare klockan 16, så hon måste ju ha suttit där i nästan ett dygn. Lirkade loss benet och släppte ut henne, hon hoppade på ett ben och var rätt vinglig och helt slut, inte så konstigt såklart för hon har säkert flaxat en massa i panik och slitit och dragit i det där stackars benet. Var rädd att det var brutet, men beslöt att avvakta. I onsdags var hon bättre, halt men pigg och igår haltade hon nästan ingenting längre. Skönt. 
Christine Perfect går fortfarande med sina kycklingar, de övernattar också ute i hönsgården. I somras byggde "vi" (min man) typ som ett litet vindskydd med tak inne i hönsgården där Ulrika med sina då nykläckta kycklingar skulle kunna ligga lite avskiljt från de andra och där man också skulle kunna ha foder skyddat från regn. När Ulrika flyttade ut flyttade Christine in med sina små. Det finns ett litet hus därinne också, men tydligen är väggen till vindskyddet den bästa platsen att övernatta på om man frågar Christine Perfect och hennes kids. Fattar inte hur de kommer upp, för den där väggen är väl ändå en halvmeter hög och de har ju inga fjädrar att tala om än, men upp kommer de och under mammas vinge ska man tillbringa natten. Så himla gulligt.  

Idag är det fredag och min plan, fast man får väl se om den håller, är att försöka smita lite tidigare, åka till Willys och storhandla, promenera, träna pilates och sedan förhoppningsvis inte göra så värst mycket mer. Vi får väl se hur det går med den saken. I helgen har jag inga planer alls, mer än att försöka börja kolla på sista säsongen av Tunna blå linjen. Det låter som en bra plan! 

Till stallet istället, v 40 2024, pt 2

Som jag misstänkte fick jag Knubbis igår istället för Köttbullen eftersom hon fortfarande är halt, fast bättre. En i personalen hade longerat henne och i ena varvet syntes det ingenting och i det andra  typ markerade hon lite.  Inte bra såklart men bättre än halt. 

Man skulle ju kunna hoppas på någon övning med skolor eftersom Knubbis ändå är välutbildad och kan sina saker, även om man får jobba för att få fram det, men nehe, det var någon form av markarbete som stod på schemat. Vi red en övning med serpentiner över bommar på ena långsidan och tiometersvolter i galopp på andra långsidan. Och hjälp vad vi fick jobba, både Knubbis och jag. I ena varvet var han superfin, jag riktigt kände hur han bar upp sig och jobbade igenom hela kroppen och ibland kändes det till och med som att det bara var att sitta och åka med och bara använda lätt understödjande hjälper, fast det var såklart bara väldigt korta stunder, för någon egen motor att tala om har han ju inte precis. Men ändå, den där känslan av totalt samspel och att hästen går i rätt form och arbetar med hela kroppen. Mäktigt! I andra varvet gick det inte lika bra, det var väl hans svaga misstänker jag, plus att både han och jag började bli trötta. Svetten rann i floder om oss båda i alla fall. 

Efter ridningen stapplade vi ner till hagen, hästarna sover fortfarande ute men det här är nog sista veckan tror jag. När man släpper Köttbullen så vill hon alltid direkt iväg till sina ponnyer, men Knubbis stod kvar och ville ha kli bakom örat och PONNY-MYZ. Mmm. Kanske det bästa som finns?

Heaven knows it's driving me crazy

På mitt jobb finns en gubbe, tror jag har skrivit om honom innan, där ordet sävlig får en helt ny innebörd. Alltså, det är ju bra att man är lugn och inte hetsar upp sig och stirrar och stressar för minsta lilla, men att tippa över för mycket på andra hållet gör att det är ganska snarlikt nonchalans. Och vissa kommer ju undan med allt, den här gubbens chef tar honom ständigt i försvar. Han är ju ny (han började här 2019 så så djävla ny tycker jag inte att han är längre), han har aldrig jobbat med ditt, han är inte så van vid datt, osv. Man kommer liksom ingen vart med någonting och det är hela tiden det att återkommande eller tilldelade arbetsuppgifter "glöms", och jag vet inte om det är strategisk inkompetens eller om det bara är så att han är lite dum i huvudet? Båda delarna känns ungefär lika rimliga. Det tråkiga (för mig) är att vissa saker som han inte gör spiller över på mig, för det är jag som ska stå till svars inför vår tillsynsmyndighet. Det här har vi dividerat om tusen gånger och jag har efterlyst konstruktiva lösningar för att saker som "glöms" ska bli av, eftersom ingenting av de som jag föreslagit (lägga in påminnelser i Outlook, schemalägga tid för arbetsuppgifter, läsa mötesprotokoll där det framgår vem som ska göra vad och när det ska vara klart) verkar ha någon bäring. För att få lite ordning på detta organiserade jag förra sommaren en serie uppföljningsmöten för att säkerställa att vissa saker blir av och inte bara rinner ut i sanden, men det var väl inte en gång som dessa möten kunde hållas när det var tänkt eftersom det tydligen var omöjligt att göra saker i tid. Klagade hos gubbens chef och det har nu landat i att hen har hela SIN Outlook full av påminnelser att hen ska påminna gubben.  
Är det inte lite lite pinsamt att det behövs två människor för att påminna en tredje om att han ska göra sitt jobb? sa jag till vår VD för ett tag sen, och det höll han väl med om. Men gör samtidigt inget åt det, och visst, VD:n är inte chef över gubben, men ändå. NÅGON djävla stöttning kunde man väl få?

Igår var det en sån där gubbsituation och jag åkte från jobbet och var rätt irriterad, hur DJÄVLA svårt kan det egentligen vara? Svängde inom Elgiganten och hämtade upp vår nya klippmaskin och passade också på att köpa en sån där värmefilt till sängen i Flickrummet™ som jag blev tipsad om här på bloggen. Längtar nästan efter kalla nätter nu bara för det, hehe. 

Kom hem, gick ut med hundarna, satte mig ner för att äta kvällsmat och då ringde en från stallet och behövde ventilera lite grejer och kort därefter ringde min man för att beklaga sig över att bussen hem var inställd. Kastade i mig kvällsmaten och åkte till stallet där vi först hade möte och sedan ett snack med en i personalen om hur vi ska försöka lösa saker och ting (vilket såklart genererade ett nytt möte på måndag). Gick sedan till Köttbullen och klappade henne och gav henne några äpplen eftersom hon är halt och det är lite synd om henne nu. 

Idag är det torsdag, vilket innebär att det a. är städdag, b. dressyrdag. Undrar vem jag får istället för Köttbullen? Tror Knubbis, men det återstår ju att se. Hela dagen är full av möten så det kommer att bli stressigt, men sen är det fredag och sen är hela helgen obokad. G-Ö-T-T.