Måndag morgon, ny vecka och nya tag. I torsdags hade vi ju möte med personalen i stallet och det var bra förutom att det kom upp en grej som bubblat upp till ytan med jämna mellanrum de senaste åren. Vi är ju en ridskola, men en del av stallet är för privathästar, och där är det tjafs. Det är nu inget nytt under solen SÅ, "på min tid" (när min dotters ponny stod uppstallad där i slutet av 90-talet/början av 2000-talet så var det också tjafs med jämna mellanrum, och uttrycket
Är det konstigt att det ser ut som det gör i världen när inte vuxna människor kan enas om vilka hästar som ska gå i vilka hagar tillsammans? myntades på förekommen anledning. Fast förutsättningarna på den tiden var lite annorlunda, för då fanns det dels fler privathästar och dels både mindre och färre hagar, så privathästarna fick bara gå ute antingen på förmiddagen eller på eftermiddagen. Förmiddagshästarna blev utsläppta av personalen på morgonen och sedan insläppta igen vid lunch och sedan var det eftermiddagshästarnas tur att komma ut, men där fick man själv ansvara för att ta in. Och då blev det gnissel bland eftermiddagshästarnas ägare för man tyckte att man betalade samma stallhyra men fick mindre service, medan förmiddagshästarnas ägare gnölade över att eftermiddagshästarna fick vara ute längre och det var orättvist, och utöver det blossade det periodvis upp diskussioner om vilken hage som var "bäst" och varför just den eller de hästarna fick gå där.
Nu har alla privathästar egna hagar och både in- och utsläpp ingår i hyran måndag till fredag så åtminstone den konfliktkällan är ju så att säga stämd i bäcken, men det betyder inte att man befinner sig i Sörgården av Anna Maria Roos. Hästfolk måste vara ett särdeles stingsligt släkte och att sitta i en styrelse i en ridskola där man har ansvar för personal och arbetsmiljö och miljö och ekonomi och fan vet vad kan ju ibland liknas som ett öde värre än döden och jag vet att jag tänkte när jag började engagara mig i brukshundklubben att Gud vad enkelt! Ingen personal, inga lönekostnader, inga djur som ska ha tillsyn och omsorg och fodras och mockas åt 365 dagar om året, bara en klubbstuga och en plan med lite gräs som ska klippas, vad kan gå fel? HA HA HA. Jättemycket, visade det sig ändå och jag skulle nog säga att hundfolk överträffar hästfolk i lättkränkthet och snarstuckenhet, och jag har dessutom hört att människor som håller på med kattutställningar toppar den ligan med råge, fast jag känner inga såna människor så det är än så länge bara ett obekräftat rykte.
I alla fall. På det här mötet i torsdags berättade en i personalen som för några månader sedan köpte en häst och stallade upp i ovan nämnda privatstall, att det hade varit tjafs och bråk IGEN, och att källan till tjafset och bråken gick att koncentrera till en eller möjligen två personer som vi för enkelhetens skull kan kalla X och Y och som verkar ha en relation som är snarlik den som Norman Bates har med sin morsa, och ser man till tjafs och bråk över tid så har de varit inblandade varenda gång och folk har flyttat från anläggningen på grund av X och Y, mest Y för hon är en sån som först är översvallande trevlig mot nykomlingar men som bondar enligt principen att de starkaste banden knyter man bäst genom att ha en gemensam yttre fiende. Sant, förvisso, och Y verkar tycka att om det inte finns en reell fiende så får man uppfinna en, så hennes strategi är att genast försöka ta alla nykomlingar under sina vingars beskydd och ge intryck av att vara jättemån om ens välbefinnande och ge lite tips i all välmening att håll dig borta från A för hen är inte klok i huvudet och prata inte med B för hen snackar så mycket skit och C:s häst är sån och sån så där får man också se upp och D är så himla slarvig och man får ju vara som en morsa för hen och så vidare, det finns liksom inte någon som är bra till slut och så bildas det olika grupperingar som ställs mot varandra och förr eller senare blir konflikten ett faktum. I vintras var det ett gäng på 3-4 stycken som fick nog och flyttade, och vad personalen ville lyfta var att nu var vi på väg dit igen, och att det finns en minsta gemensam nämnare som stavas X och Y. Nu hade det blossat upp en konflikt som handlade om helgpassen. Det framgår av uppstallningskontraktet att man ska ta ett visst antal helgpass, fodring och ut- och/eller insläpp av alla hästar per månad, och det skriver man upp sig på en lista som kommer ut inför varje månadsskifte. Den här månaden skulle alla skriva upp sig på tre pass var, och när X skulle skriva upp sig så kunde hon bara två av passen och sedan var alla datum hon kunde redan tagna. Sen går åsikterna isär om vad som hänt, X menar att hon frågat andra om de kunde byta men enligt sig själv inte fått något svar, medan de andra menar att X inte alls frågat någon om de kunde byta, och när frågan Hur gör vi imorgon, ingen har skrivit upp sig kom upp så svarade X bara Jag jobbar. Till slut var det en av de andra som sa att okej, jag tar det då, och sen när hon var i stallet nästa morgon så var Y där. Då skulle man ju kunna tycka att om X är upptagen så skulle ju Y kunna rycka in och ta hennes pass, men Y på att hon ser så dåligt så hon vill inte ta ut någon annan häst än X:s häst och på helgpassen tar man ut allas hästar. Okej, det får man väl kanske köpa men hon borde ju ändå fatta att det är provocerande när alla har stressat och stimmat och fått byta och greja för att lösa morgonfodring och utsläpp, och sen går hon lik förbannat där och påtar. Och efter den här händelsen slutade X och Y att hälsa på de andra och började gå omvägar för att slippa mötas och så vidare.
Man blir ju trött, va. Så jag sa att nu får väl ändå någon sätta sig ner och ta ett snack med X och Y om det här, vi har värdegrunder och policys att förhålla oss till och det duger inte att bete sig hur som helst när man är i en verksamhet där man har barn- och ungdomsverksamhet och där man som vuxen ska vara ett föredöme. Så blev det bestämt att jag och en till skulle ta det snacket, och att den andre skulle kontakta X och Y och bestämma en tid i veckan som kommer.
Detta var i torsdags, sen i fredags fick jag ett meddelande från en annan i styrelsen som hade pratat med den här tjejen i personalen som hade tyckt att hon inte riktigt hade fått berätta färdigt, så efter jobbet i fredags så åkte jag ut till stallet och satt med henne i två timmar så att hon fick ventilera lite till. Åkte sedan hem, gick ut med hundarna, kom hem cirka samtidigt som min man, fixade i ordning de sista godis/tröstprispåsarna till lördagens träningstävling, laddade de trådlösa högtalarna och den gamla telefon som jag har dedikerat till att spela musik med ovan nämnda trådlösa högtalare. Fixade sedan tacos och så kollade vi på Love Is Blind UK, fast nu börjar jag tycka att från och med när de ska börja prova bröllopskläder, ha möhippa/svensexa osv är ganska tråkigt och samma lika. Googlade upp vilka par som fortfarande var tillsammans, och det var ungefär så som jag trodde så nu behöver jag inte se resten tror jag. Gick och lade mig tidigt (som om jag någonsin är uppe sent) eftersom jag skulle upp tidigt nästa dag.
På lördagen gick jag upp tidigt för att hinna gå en promenad med hundarna innan det var dags att åka till stallet för sjätte dagen i rad. När jag kom hem med hundarna hade jag mail och sms där det framkom att X och Y ville ta det här mötet "så fort som möjligt" och efter lite dividerande hit och dit bestämdes det att vi skulle höra av oss när lördagens träningstävling var över och ta det direkt. På ett sätt skönt att slippa ha de hängande över sig, men samtidigt inte för det skulle ju med största sannolikhet fördärva den positiva energin som man brukar få när man är med i de här sammanhangen. Men men. Åkte till stallet, fixade musiken, blev sedan ställd i in- och utsläppet och där stod jag sedan i ett antal timmar och slussade ekipage in och ut, satte på rosetter och delade ut godis/tröstprispåsar och det var så kul och trevligt och solen sken och fåglarna kvittrade. Sen var det ju rätt deppigt att gå och sätta sig i ett klubbrum och tala om för vuxna människor att de får bete sig som vuxna människor, men det skulle ju göras. Mycket handlade om att X och Y tycker att eftersom X jobbar varannan helg så ska alla andra liksom ta hänsyn till det för de "har ju inget annat" och kan därför vara mycket mer flexibla, och vi fick säga att vad man har för agenda på helgerna som gör att man inte kan ta helgpass är vars och ens ensak och inget någon annan ska lägga sig i eller värdera, och alla har skrivit på ett kontrakt där det framgår att man ska ta sina pass och kan man inte så kan det omöjligt vara någon annans ansvar utan bollen ligger hos den som inte kan. Nästa del av samtalet handlade om att det inte är okej att inte hälsa och att snacka skit om andra och vi kan inte ha det så att folk flyttar för att de inte trivs, så blir det ingen förändring så får dom faktiskt flytta, PERIOD.
Blev väl ändå ett hyfsat samtal, men GUD vad trött och sliten jag kände mig efteråt. Åkte hem, lagade middag och sen kollade vi på första avsnittet av en ny norsk serie, Miljardärsön, på Netflix. Sen gick jag väl och lade mig.
Igår bestämde jag mig för att göra INGENTING, så det gjorde jag inte. Eller, jag gick en långpromenad med hundarna samtidigt som jag pratade i telefon med min bror, och sen stekte jag pannkakor till lunch. Men på eftermiddagen låg jag bara och drönade på soffan ända tills det var dags att laga middag. Det var nog välbehövligt, tror jag.
Jaha, vad har denna vecka i sitt sköte? Ikväll är det stallet, men det är teorivecka så det blir i alla fall inte så sent. Imorgon ska jag jobba hemma för bilen ska på verkstad, sen ska den hämtas och så är det möte i tävlingskommittén efter det. På onsdag ska bilen besiktigas, på torsdag är det teorilektion igen och på fredag har min chef lagt ett möte klockan 14.00 så jag tror att jag ska jobba en sån där delad tur. Vi får se hur det löser sig. Nähä, nu är det dags att veva igång dagen.
