Haunted by illusions

Nä men nu fick jag äntligen till en god natts sömn, halleluja vilken skillnad det är att vakna efter sju timmars djup sömn jämfört med till exempel...tre timmar inte så djup sömn. Som det har blivit de två senaste nätterna. Inte för att jag kom hem så tidigt från stallet som jag hade planerat, men sådär är det ju jämt. Man träffas, har ett möte men i det ingår oftast både för- och eftersnack och sedan det klassiska stå-på-parkeringen-och-snacka-om-ditt-och-datt där man med jämna mellanrum säger Nä, nu får man väl ändå bege sig hemåt, sen går man tre steg och stannar sen igen för att ta upp tråden igen eller börja babbla om något annat. Hehe. Men det är ju inte på något sätt otrevligt, så jag klagar inte. Var hemma strax efter åtta, duschade och gick och lade mig, somnade strax efter nio. 

På tal om otrevligt så kom väl KonsultGubben lunkande igår och frågade om han fick "störa en sekund". Mm, svarade jag, inte otrevligt men inte heller inbjudande för man vet ju ändå vad som komma skall. Jo, jag har fått ett recept av NN här, sa KG, och fortsatte och där finns det med någonting som heter X, är det något du känner till? Svarade att det var det inte, och han fortsatte då att mala på om att man skulle kunna tro att det eventuellt skulle kunna vara någon form av halvfabrikat och jag svarade att det var i så fall inget jag kände till och så gaggade han vidare och kom slutligen fram till att Jag får väl ta och fråga NN och man bara ja, det tycker jag verkligen du ska göra, för om det är källan till frågan så är det väl dit man går? NN är vår VD och han är liksom som vem som helst, det är inte så att han är ständigt frånarande och ouppnåelig, eller skräckinjagande à la fabrikören i Den enfaldige mördaren och att man inte skulle kunna eller våga fråga honom om saker. Men något måste han tydligen utstråla eftersom KG hundra gånger av hundra frågar mig först fastän jag hundra gånger av hundra svarar att jag inte vet och hundra gånger av hundra också hänvisar till NN eller någon produktlinjechef. Det hjälper ju inte ens att säga fråga mig INTE om det här för jag vet ingenting, KG verkar vara av typen som tror att om man bara frågar tillräckligt många gånger så kan man så småningom pressa vatten ur en sten. 

Ja herregud. Men snart är det bara fem veckor kvar innan jag har en veckas semester och när jag kommer tillbaks från den så är KG borta med vinden. Fem veckor, mmm. Helt överskådligt.

Idag ska jag jobba, sen hem och städa, sen till stallet och först rida och sen ha styrelsemöte tillsammans med personalen. Ska avboka min tid hos Laserkvinnan imorgon för jag är fortfarande förkyld om än bättre. Har dock inte lust att ligga och snora och snörvla och hosta ner i det där hålet på massagebänken, då får det hellre vänta några veckor. 

We fly just like birds

Igår var jag OTROLIGT trött och seg. Kämpade mig igenom dagen, åkte hem och kämpade mig runt 5 kilometer med hundarna med en enda målbild och det var att lägga mig på soffan och ta en fet powernap när jag kom hem. Men av det blev det förstås intet, för Laban mumsade i sig något äckelpäckel under promenaden, oklart vad det var för han var inte benägen att dela med sig av den informationen, och sedan ägnade han resten av eftermiddagen åt att i omgångar spy upp detta. Ja, det var väl bra att vad-det-nu-var kom upp, för i magen skulle det uppenbarligen inte vara, men det var ju inte torka golv och skrubba mattor som stod överst på min önskelista. 

Åkte till stallet, kom hem igen strax efter 22, duschade, bestämde mig för att lägga mig direkt i Flickrummet™ istället för att först ligga och lyssna på min mans snarkningar och inte kunna somna p g a det. Såg att min dotter hade skickat nåt sms, då var det en bild på yngsta barnbarnets matteläxa: Sju udda tal som följer efter varandra har summan 1617, vilket är det minsta av de sju talen? Har ju lite svårt att släppa en utmaning och löste det efter lite huvudbry så här: x + (x+2) + (x+4) + (x+6) + (x+8) + (x+10) + (x + 12) = 1617 ger att 7x + 42 = 1617, ger att x = (1617-42)/7, rätt svar var alltså 225, men är detta rimlig nivå på matte för 12-åringar? Tycker att när jag gick i sexan så höll vi mer på med att räkna area och procent och ställa upp division i trappa, men jag kan ju för all del minnas fel. 

Somnade till slut, vaknade till en ny dag av sömnbrist men ikväll ska jag väl ändå komma i säng tidigt? Ska på möte i stallet men det är redan klockan 17 och ska väl inte ta hela kvällen, HOPPAS JAG. 

Till stallet istället, v 38 2024, pt 2

Hoppas jag får en ponny idag, tänkte jag självsäkert när jag var på väg till min igenridningsgrupp, för till skillnad mot Bästa Måndagsgruppen™ så vet jag att de använder rätt många av de större ponnyerna i den gruppen, de går väl inte lika mycket på tisdagar som på måndagar får man väl anta dårå. Men nehe, när jag kom fram till stallet och läste på listan så var det Jättinnan som stod vid mitt namn. Henne har jag ju inte ridit sedan hösten 2022 när hon var ny. Då var hon väldigt trevlig, fast stor förstås, men så cool och ambitiös och trevlig att sitta på. Sen framåt vårkanten så började hon bli allmänt tjurig och satte sig på tvären på alla möjliga vis och så visade det sig att det man först tolkat som allmän stoighet var en gammal skada som säljaren naturligtvis inte informerat om för det gör de väl bara om de är hotade till livet. Sen fick hon vila jättelänge och satts sedan igång försiktigt ännu längre och reds därefter väldigt sparsamt en period och det var väl nästan först i år som hon började gå lite mer. Det var bara att klättra upp och HJÄLP vad stort det kändes. Men hon var nästan precis lika mjuk och trevlig som jag mindes henne, så det var ändå kul. Vi red markarbete och övningen var som en bana fast med bommar som man skulle rida på i galopp som om de vore hinder. Där gick det gick undan, kan jag säga. Eller åtminstone kändes det som att det gjorde det. Minns en gång på 90-talet när vi hade en hopptävling som avslutning på ett ridläger och vi blev filmade, och det kändes som att man red jättesnabbt och att hindren var jättehöga, och när man sedan såg filmen efteråt så var det en rätt beskedlig lunk över rätt beskedliga hinder. Jaja. Känner mig nöjd i alla fall. Och lite modig, hehe. 

Buy me a star on the boulevard

Igår kom KonsultGubben tillbaks från sina två lediga veckor och det irriterar mig orimligt mycket att jag inte har kunnat vara på jobbet och liksom njuta av att han inte varit här. Fast nu är det i alla fall bara sex veckor kvar innan han slutar. Eller, han slutar den sista oktober så det blir nästan sju veckor, men den  sista veckan i oktober har jag ju tagit ledigt för att kompensera mig själv för de två RÖTNA veckornas sommarsemester. Sex veckor är ändå en överskådlig tid. Dessutom höll han föredömligt låg profil, sa "hej" när han kom och sen var det inget mer snicksnackande om ingenting eller "får jag störa dig en sekund"  som sedan svävar ut och pågår halvtimmavis. Bra där, hoppas det håller i sig resten av perioden. Var i och för sig tvungen att lyssna på hans babblande i fikarummet på lunchen och bara det är ju irriterande, men så länge jag slipper delta i konversationen är jag nöjd. 

Hade en helt orimlig mailkonversantion med någon ambitiös person på Finance. Så här: vi har en app där man registrerar kvitton för sånt man köpt åt företaget. Nu fick jag ett mail där det stod att "expenses were declined" och så en lång radda om att det saknades kvitto och blablabla, och jag bara vadfan, jag har inte köpt något? Gick in i appen och kollade och då fanns det något registrerat från DANSKE BANK som hette "årligt gebyr" vilket betyder årsavgift, för mitt företagskort antar jag, men det är väl ändå inget jag ska behöva redovisa, sånt där ska väl bara skötas automatiskt liksom? Mailade till Finance och förklarade, men fick då det pigga förslaget att jag skulle "return it to the approver". Fick maila igen och förklara att det fanns ingen "approver" men om de talade om hur jag skulle göra för att returnera något till någon som inte fanns så skulle jag absolut göra det, och sedan  gick det en halv evighet och sen fick jag bara till svar att "de hade löst det", som om det var jag som var problemet. Jaja? 

Trött som ett hjon idag, kom hem från stallet vid 22-tiden, duschade, gick och lade mig och inväntade en sömn som aldrig kom. Är lite stressande i sig när det står 4 timmar och 57 minuter till larm fastän det enda man gjort är att duscha och sedan gå direkt i säng. Gick och lade mig i Flickrummet™ och lyssnade på ljudbok istället för min mans snarkningar och somnade väl så småningom, men speciellt många timmar blev det ju inte. Hoppas VERKLIGEN att ryktet om att vi ska få tillbaks gamla tiden 19.30 till nästa termin stämmer, för mig gör det jättestor skillnad att komma hem 21.30 istället för 22. Aja, vi får väl se. 

Idag ska jag jobba, sedan hem och ut med hundarna och sedan kanske jag får försöka ta en liten powernap innan det är dags för stallet. Har fortfarande känningar av monsterförkylningen så ingen träning utöver promenad och ridning. Hinner inte riktigt träna den här veckan heller om jag ska vara ärlig för det går ju i ett. Men det får väl vara så. Då kör vi. 

Till stallet istället, v 38 2024, pt 1

Det kändes som att det var hundra år sen jag var i stallet, fast det var ju bara knappt två veckor. Men ändå! Tror aldrig jag har varit borta TVÅ veckor från något p g a sjukdom någonsin, men det finns ju uppenbarligen en första gång för allt. 

Fick Köttbullen, hurra! Och det var dressyr, hurra! Köttbullen kändes ovanligt pigg och framåt, vilket inte var intrycket man fick att hon skulle vara där hon stod i boxen med huvudet lågt och underläppen hängande som om hon vore världens äldsta ponny och inte en trettonårig tjej i sina bästa år. Massor av vinterpäls hade hon börjat sätta också. Men i alla fall. Vi kom igång bra och när vi red fram skulle vi göra tempoväxlingar i trav och då riktigt kände jag hur hon tog i och längde på steget. 

Övningen vi red var att man skulle rida längs med långsidan och så vid två olika bokstäver per långsida vända in och komma upp på en linje som var någonstans mellan kvarts- och medellinjen och så rida den linjen rakt ner mot långsidan. En övning som var mycket svårare än den lät, speciellt när vi gjorde den i trav och galopp för vi var ändå nio stycken som skulle samsas om utrymmet och svängen blev ganska snäv så det gällde att ha bakdelen med sig. Dessutom skulle vi rida utan stigbyglar. Köttbullen var så duktig! Klarade svängarna fint, höll igång galoppen och bara rullade på med frust i varje steg. Jag kände mig också duktig, för när man slipper vara 100 % fokuserad bara på att få sin ponny att gå framåt så kan man plötsligt hinna tänka både på sin sits och planera sina vägar medan ens ponny bara tuffar på framåt utan att man behöver driva som en blådåre i verje steg.
Sen var hon genomsvettig, och jag med. Som väl var hade alla hästar och ponnyer flyttat till hagarna närmast stallet, så det tog i alla fall inte halva natten att släppa ut dom. Idag ska jag rida igen för instruktör K och det ska vara markarbete, på'at igen bara. 

The blues they send to meet me won't defeat me

Noterade inte förrän långt in på dagen i fredags att det var fredagen den 13. Inte för att jag är skrockfull SÅ, men det är ändå något jag brukar notera, oklart varför egentligen eftersom jag inte ÄR skrockfull SÅ. Men det är väl något inlärt beteende. 

Stretade mig genom arbetsdagen, funderade på vad vi skulle äta på kvällen. Eftersom det var fredag så hade vi gemensam fredagsfrukost och det var cirka en halv limpa över och där det är en outtalad överenskommelse att det som inte går åt av gemensam mat på jobbet tar jag hem "till hönsen" om det inte är sånt som kan frysas, men det här var en sån där bake-off-historia. Rätt ofta är det hönsen som får det, men det händer att även vi tvåbenta kalasar på leftovers från jobbet och det här brödet skulle göra sig fint ihop med någon soppa, kom jag fram till. 

Åkte sedan till Ica och köpte strömming för det finns aldrig på Willys av någon anledning, så jag rafsade snålt åt mig alla åtta paketen som fanns i frysdisken. Sedan till Willys eftersom min man vägrar dricka något annat kaffe än Garants märke och för att cirka allting är billigare på Willys än på Ica, och handlade resten på inköpslistan. Åkte sedan hem, gick en promenad med hundarna, var sedan präktig till tusen och kokade en grönsakssoppa på ett gäng lite halvgamla grönsaker som låg och skämdes i lådan längst ner i kylskåpet. Stekte pannkakor och tände höstens första brasa i kaminen, för det var minsann "lite kyligt i luften". Mmmmm. 

Resten av helgen har jag inte gjort speciellt många knop faktiskt. Kände mig fortfarande seg efter Monsterförkylningen™, eller den var väl officiellt inte över än utan hade fortfarande sällskap av snor och hosta. Men gick en dryg mil både på lördagen och söndagen så det blev i alla fall lite aktivitet. Fast det blev också väldigt mycket ligga på soffan och läsa. Den där boken Vikarien irriterar mig lite fortfarande, fanns det liksom inte NÅGON i beslutsfattande position som kunde säga till den här David Norlin att det helt enkelt inte är rimligt att skriva 900+ sidor om nästan ingenting? Plus att de här karaktärerna, Anna och Thomas, faktiskt var väldigt träliga och inte gjorde någon människa glad? Inte för att böcker nödvändigtvis behöver göra någon glad, men det behöver ju inte vara 900 sidor av grå och halvdeppig vardag heller. Gav boken en trea i betyg, men nu ångrar jag mig, den var banne mig inte värd mer än en tvåa faktiskt om den ska ge såna här deppiga efterslängar. 

Min man trodde sig vara bättre i lördags och knogade på några timmar med Uthus 2.0. Sen låg han som en död sill i sängen i princip hela söndagen, så det blev mycket egentid för mig kan man ju säga. Inte för att jag direkt hade så mycket ork heller. Satt i alla fall ute en stund i trädgården och läste igår, plus rensade lite i trädgårdslandet. För två år sen sådde jag gul sötväppling på ett ställe för det är en växt som både innehåller mycket nektar och mycket pollen så bra för pollinatörerna tänkte jag. Enligt uppgift skulle den bli mellan 30-150 centimeter hög och eftersom vi har så mager jord så tänkte jag att den blir väl max 30 centimeter då, men den växte sig manshög och spred sig väldigt frikostigt med frön i år. Bra för bin och andra pollinerande insekter såklart, men nu var jag lite trött på att se överblommade stänglar och började rensa lite. Sen upptäckte jag en massa rotskott av hallon som jag tänkte gräva upp och plantera runt hönsgården, men alla våra trädgårdsgrejer ligger under presenningar och jag blev trött bara av tanken på att börja leta bland allt det som rymdes i Uthus 1.0 så jag gav upp och satte mig under äppelträdet. Vårt äppelträd är gammalt och murket och för ett tag sen gav en jättegren som utgör ungefär hälften av kronan vika för tyngden av alla äpplen, så nu är det till hönsens stora förtjusning en stor mängd äpplen på lagom hönshöjd. Under äppelträdet står en trädgårdsstol som jag tänkte flytta på, men det visade sig att den blivit en bärande konstruktion under den här knäckta grenen så det gick inte. Det går dock att sitta i den, men är lite trixigt att sätta sig och resa sig för det är en mindre gren i vägen. Men det går om man vill, och det ville jag. Satt sedan och glodde på hönsen helt orimligt länge utan att tänka en enda tanke. GÖTT. 

Aja, nu är det ny vecka och nya tag. Och vilken vecka som tornar upp sig. Ikväll ska jag rida i Bästa Måndagsgruppen™, imorgon ska jag rida igen för att ta igen ett av tillfällena jag missat nu när jag varit sjuk, på onsdag ska vi ha möte i Arbetsmiljögruppen i stallet, på torsdag är det dressyr med Köttbullen och efter det ska styrelsen ha möte med personalen. På fredag ska jag till Laserkvinnan på behandling, på lördag ska vi ha Pay & Jump i stallet men på söndag får jag väl vila va? Japp, det säger vi. 

Vikarien

Har läst Vikarien av David Norlin, detta är handlingen:

Anna söker en plats i livet där hon är någons förstahandsval, något mer än en tillfällig besökare. Hon har varit utbränd och är nu på väg tillbaka, och i mötet med tvåbarnspappan Thomas ser hon nya möjligheter öppna sig. Samtidigt gör sig oron från det förflutna hela tiden påmind, och långsamt ska den dra henne mot ett oåterkalleligt beslut.

Jag beställde den här boken på bibblan efter att ha blivit tipsad i en Facebookgrupp, och höll på att svimma när jag såg den, herregud vilken tegelsten liksom. 928 sidor senare så kan jag tycka att det var minst 700 sidor för mycket. Det var inget större fel på själva berättelsen, men för den sakens skull behöver ju inte varenda detalj broderas ut in absurdum. Den här boken får tre rådjurssadlar av fem möjliga.