Sällsynt kloka varelser

Har läst Sällsynt kloka varelser av Shelby Van Pelt och det ska du också göra. Detta är handlingen: 

Tova har tagit jobb som städare på stadens akvarium för att ha något att göra. Hennes make har gått bort och annars träffar hon mest sina enerverande väninnor på tråkiga kafferep. Med mopp och hink rengör Tova akvariets lokaler efter stängning iakttagen av de vattenlevande varelserna. Där finns den åttaarmade bläckfisken Marcellus som hon är särskilt fäst vid. 

Samtidigt kommer den unge Cameron till stan, på jakt efter sin pappa. När Tova råkar halka och skada foten får Cameron ta över hennes nattliga städjobb. 

Vad varken Tova eller Cameron förstår är att bläckfisken Marcellus döljer många hemligheter i sitt akvarium - han vet vad som hände när Tovas son försvann.

Jag s-t-r-ä-c-k-l-ä-s-t-e den här boken från första sidan till sista, samt fulgrät som ett barn på slutet. Älskade exakt allt med den. Den får fem skurhinkar av fem möjliga, skynda skynda till bibblan.

Det hon begraver

Har läst Det hon begraver av Emma Ångström, en fortsättning på Det hon förtjänar. Detta är handlingen:

Lindas tillvaro vänds upp och ner när hon börjar ana sanningen om mannen som hon delar sitt liv med. Kan Jesper verkligen vara serievåldtäktsmannen som sätter Stockholm i skräck? Misstankarna hon bär på leder till att hon måste fatta ett svårt beslut: Ska hon utsätta sig själv för fara för att kunna rädda andra kvinnor?

Edda Nord, kommunikatör på en kvinnojour, försöker navigera i sin nya vardag som singel. Och när hennes vägar korsas med Lindas ställs hon inför en stor utmaning.

Samtidigt förföljer en okänd man en kvinna. Vem är stalkern, och vad driver honom att smyga i skuggorna?

Tyckte första delen var lite medioker, men den här var snäppet bättre. Högt tempo, olika perspektiv och överlag välskriven. Grejen med epilepsin har jag dock svårt att köpa, om man får anfall stup i kvarten när och hur som känns det väl rätt osannolikt att man ska vara ute och ränna hipp som happ? Tyckte också att hela Tinderhistorien kändes lite överdriven eller alltså jag vet ju att det finns många konstiga människor, men om man är så heartbroken som Edda var så börjar man väl inte dejta en kvart efter att man blivit dumpad bara för att ens kompis säger att man måste ha legat med 20 andra för att sudda ut minnet av sitt ex (och var kom DEN regeln ifrån, rebound handlar väl om ETT ligg)? Jaja, men bortsett från det var den spännande. Den får fyra stalkers av fem möjliga.

Obehöriga äga ej tillträde

Har läst Obehöriga äga ej tillträde av Cecilia Klang, den tredje delen i Forshammarserien som inleddes med Kan innehålla spår av Tommy Roos följd av I södra Norrland väntas regn. Detta är handlingen:

Det är oroligt i Forshammar. En bil har brunnit i centrum och invånarna spekulerar om vem eller vilka som ligger bakom. I svetsaren Magnus Aronssons huvud är det också oroligt. En fråga från dottern Amanda, ställd under nyårsnattens sista timme, påminner honom om den dödsolycka han orsakade för trettiofem år sedan och nu börjar minnena jaga honom.

Samtidigt har Forshammarverkets nya platschef Sara Johansson högtflygande planer. Genom att ta in praktikanter, unga människor som hamnat snett, är hon övertygad om att både fabriken, arbetarna och hela samhället kommer att utvecklas. Magnus tror inte på Saras idéer och när sextonåriga Juni motvilligt blir hans ansvar funderar han att på att säga upp sig.

Jo, men jag gillade den här boken också, inte lika mycket som Kan innehålla spår av Tommy Roos, utan kanske lite mer som I södra Norrland väntas regn. Det är någonting med karaktärerna som blir...tja, jag vet inte, det blir liksom lite överdrivet, jag menar först är den här Magnus så DJÄVLA fyrkantig och butter och motvalls och sen kan han plötsligt bara vara utanför boxen och komfortzonen och allt möjligt bara sådär. Tror inte heller att det är så lätt när man är "ungdom på glid" att det räcker med att en sur gubbe (typ) säger till en att skärpa sig och i samma veva att de tror på en så är (nästan) allt löst, det funkade bara i filmen G som i Gemenskap. Men boken är helt klart läsvärd ändå. Den får tre långtidsvikariat av fem möjliga. 

Ynkeliynk, fan vad tjatigt det börjar bli

Jo, men jag lever ju åtminstone. Igår kväll så bad jag nästan till både Gud och alla övriga makter jag ändå inte tror på att jag skulle vara bättre idag, för jag hade så djävla ont i halsen att jag fick stålsätta mig varje gång jag skulle svälja för det kändes som att någon startade en byggfläkt på full effekt i svalget på mig. I natt klockan 01.37 googlade jag halsfluss symtom. Har bara haft halsfluss en gång i livet, då trodde jag inte mina öron när läkaren, som jag besökte eftersom det känts som om jag svalde rakblad i över en vecka, överlämnade denna diagnos. Men jag är ju 23 år! invände jag för jag hade nog dittills på något sätt inbillat mig att halsfluss var en slags barnsjukdom. Tji fick jag såklart. Sen dess har jag - peppar peppar - varit förskonad, men nu var det så att jag undrade om det inte var dags igen. Vaknade i morse och var inte bättre, men inte heller sämre, man får kanske helt ödmjukt nöja sig med det? Men efter ännu en dag på soffan har jag nu i alla fall haft så mycket ork att jag släpat mig fram och tillbaks till bibblan för att hämta och lämna böcker. Det är visserligen bara 800 meter dit, men ändå. I onsdags orkade jag inte ens hålla i en bok, men nu kan jag i alla fall ligga och läsa, det är ju alltid en tröst i eländet.  Till råga på allt är det värmebölja och nästan 30 grader varmt. Har haft fönstren öppna på tvärdrag hela dagen, när jag låg och slösurfade så flög den in en blåmes i vardagsrummet. Kan säga att det blev ett HIMLA hallå på Tage som mer än gärna ville "hjälpa till" att få ut den igen. Eller i hans fall, dödadödadöda. Men som väl var så hittade den ut själv. Det var väl allt vad drama denna dag haft att bjuda på.  

Blek måne

Har läst Blek måne av Rebecca Romero. Detta är handlingen:

Felicia har byggt upp det perfekta livet. Hon är lärare på en gymnasieskola, sitter i kommunfullmäktige, har en god ekonomi och är lyckligt gift med Magnus. Nuförtiden är hon är en respekterad medborgare, med läget under kontroll. Det är åtminstone vad hon visar utåt.

Men en natt knackar det på dörren och Felicia står öga mot öga med sin härjade syster, som försvann för 18 år sedan. När morgonen kommer är Felicias perfekta liv i spillror och hon måste ge sig ut på jakt efter svar som hon egentligen inte vill ha. Svar som förklarar vad som under ytan alltid har hållit henne fjättrad.

Den här boken beskrevs som en "tät psykologisk thriller" och jag tyckte den var helt okej. Rätt spännande, rätt välskriven, men kanske inte fullt så tät och psykologisk som baksidestexten antydde, det var lite väl många lösa trådar som knölades ihop lite bristfälligt mot slutet. Den får tre sammanbrott av fem möjliga.

Lektioner i kemi

Har läst Lektioner i kemi av Bonnie Garmus och det ska du också göra, tycker jag. Detta är handlingen:

Elizabeth Zott är ingen vanlig kvinna. Faktum är att Elizabeth Zott skulle vara den första att påpeka att det inte finns något som heter en vanlig kvinna.
Det är 1960-tal i Kalifornien. Allt Elizabeth Zott någonsin velat är att satsa på karriären som kemist, men forskningsinstitutet där hon arbetar ligger inte direkt i framkant när det kommer till jämställdhet. Livet händer och plötsligt är Elizabeth ensamstående mamma och - bisarrt nog - stjärna i Amerikas mest omtyckta matlagningsprogram Middag kl sex. Samtidigt som hennes manliga kollegor alltid antytt att köket var den enda platsen för Elizabeth visar sig hennes sällsynta närmande till matlagning ("ta en halvliter H2O och tillsätt en nypa natriumklorid") och självständiga exempel vara banbrytande. Detta eftersom Elizabeth inte bara lär kvinnor hur man lagar mat, utan också kemins lagar och hur man ändrar status quo. Hon lär dem att en kvinnas plats är ute i världen.

 Men åh, jag älskade exakt allt med den här boken. Välskriven, rapp, rolig (ibland), sorglig (ibland), oförutsägbar och alldeles, alldeles underbar. Den får fem bunsenbrännare av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er allihop. 

The ynk continues

Men GUD vad det är tråkigt att vara sjuk. Innan idag inbillade jag mig att jag "nog var lite bättre" så jag gick ut i trädgården och släppte ut hönsen. Kom in och kände mig som om jag nästintill hade sprungit ett ultramaraton. OCH då hade jag ändå suttit en stund i ungdomsgården pga att det är supergulligt med kycklingar, och det är också supergulligt att Christine Perfect, vars mödrainstinkter jag må ha tvivlat lite på, är så otroligt beskyddande mot sina två kycklingar. Vem som helst av resten av flocken som närmar sig får ett hugg i nacken. 

Igår proppade jag i mig Alvedon och var med på styrelsemöte. Via Teams, för man vill ju inte smitta ner någon med tjejmilsblodvirus, fast kanske mest att blotta tanken på att sätta mig i en bil och köra iväg någonstans var rent skrattretande eftersom jag ju knappt orkade gå och borsta tänderna. Idag hade jag lite problem med att tyda mina suddiga anteckningar kring vad jag eventuellt lovat att göra in the name of föreningslivet. Aja, det löser sig väl. 

Känner mig nu "något bättre", vilket eventuellt betyder "inte så mycket feber", för det är långt ifrån bra. Febertermometern visade sig nämligen vara sönder idag, eller det är väl batteriet som är slut för den termometern har legat i badrumsskåpet i säkert 20 år men har ju inte direkt använts dagligdags så man tycker ju att ett sånt batteri skulle vara typ en livstid, men icke. Fick sms på min privata telefon om att något på jobbet var akut och VERY URGENT så var tvungen att ringa upp en tysk kollega för att klargöra ett och annat inför en revision imorgon som jag alltså inte kommer att kunna vara med på om det inte sker ett mirakel och det tror jag inte det gör.  

Har svinont i halsen och längtade efter halstabletter men är uppenbarligen så trög i hjärnan att jag inte kom på att jag har en stash i en låda förrän min man kom hem, hade tänkt be honom gå ner till affären och köpa. Men se där! vad smart jag var som hade lagrat en påse DR DRYELS in case of emergency. Visst, det är väl bara socker och pepparmyntsoljeessens, men det lenar snabbt och smakar gott* och det är huvudsaken.    

* Så löd nämligen den gamla sloganen, numera ersatt av i mitt tycke aptöntiga "Gör gott, smakar gott".