Before you shake your head

Har fått någon slags låsning i ena knät som kommer och går och är sjuuuukt irriterande och jobbig. Ett tu tre så pang bara så är det som om någon stuckit in en kniv, ont som fan gör det och knät går inte att böja mer än till en viss grad. Känns inget när jag går, känns inget när jag till exempel gjorde knäböj när jag tränade igår men ibland, lite slumpmässigt verkar det som, när jag ska böja högra knät i en viss vinkel så kommer KNIVEN och det gör svinont och jag blir till lika delar förbannad och ynklig. Detta djävla måndagsexemplar till kropp ändå, va, kan den inte bara BETE SIG? 

Jobbade, åkte hem, gick ut med hundarna, tränade tabata och fotrehab, fixade med present till ridlärare A och ridlärare V. Sen fick jag hetsläsa ut en bok som skulle lämnas tillbaka på biblioteket samma dag, för det var sista lånedagen och ingen möjlighet till omlån, fast bibliotekarie-Eva tipsade om att man även kunde smussla ner sina lån i bokinkastet tidigt morgonen därpå. Så långt har jag inte riktigt tänkt, men det kan ju vara bra att känna till om jag skulle komma i någon läs-stress-situation någon mer gång, som jag gjort de senaste veckorna eftersom jag fick hem inte mindre än fyra böcker på 14-dagarslån den här gången. Lämnade tillbaks dom 18.50 igår, så jag hade ändå tio minuter till godo. 

Åkte sen till stallet och red. Eftersom det var sista gången på terminen så tog det lite extra tid för ponnyerna hade flyttat till en ny hage som ligger (ännu) längre bort från stallet och sen skulle det överlämnas present till ridlärare A och hållas tal och tackas och sen skulle vi i Bästa Måndagsgruppen™ såklart också stå och dösnacka lite på stallbacken innan vi äntligen skildes åt på parkeringen. Var väl hemma vid 22.30, i säng 22.45, somnade...oklart när, men såklart inte direkt, så idag är det väl den vanliga tisdagsdimman att ta sig igenom. Ska jobba, springa intervaller, sen hem och träna pilates och förhoppningsvis få en LUGN OCH SKÖN kväll efter det. Hoppas kan man ju i alla fall alltid. 

 

Till stallet istället, v 24 2024, pt 1

Igår var det alltså hoppning och HÖR OCH HÄPNA så tyckte jag det var riktigt kul! För ett par veckor sen sa ridlärare A att vi kunde ju fundera på om det var någon särskild övning vi ville göra eftersom det  inte bara var sista hoppningen utan också sista lektionen för terminen. Och det snackades i stallgången om tävling och kanske "någon bana med lite klurigheter" och jag tänkte att det där får de andra bestämma och jag hakar väl på om det inte är för läskigt. Men ridlärare A är så respektfull mot oss (det är jag och en till i Bästa Måndagsgruppen™) som inte är sådär jätteförtjusta i hoppningen, det är inget hetsande om att vi ska hoppa högre och det är bra bara vi är med och försöker. 

Kontentan av detta blev att vi skulle hoppa en bana på tid, och såklart kan man inte hoppa en bana på tid utan att det blir lite tävling över det. Och då växte plötsligt tävlingshornen ut under hjälmen! Nu ska det sägas att a. hindren var jättelåga, och b. jag hade Köttbullen som jag dels känner väl och är trygg med och som dels ju hoppar allt man styr på. Vi hoppade fram och det kändes bra. Sen var det dags att hoppa banan som var med mycket svängar och hinder på båge. Min plan var att rida korta vägar och snäva svängar, för Köttbullen har ju inte den största och mest vägvinnande galoppen (och skulle hon haft det så hade jag förmodligen bromsat henne eftersom jag inte gillar när det går undan, hehe), och jag tycker jag lyckades rätt bra! Sen fick vi korsgalopp i en sväng, mindre bra, och på en distans stämde inte antalet galoppsprång riktigt så där kom hon lite för nära och rev med sig en bom. Men ändå! Jag var MED! Jag planerade min väg, vågade rida på framåt och tyckte det var ROLIGT. Och det märktes att Köttbullen också tyckte det var kul, det var nästan så att jag tänkte tanken Men om man skulle anmäla sig till Pay & Jump:en på lördag ändå...? men bara nästan alltså. Sa det till ridlärare A efteråt och hon blev ju eld och lågor och bara Ja! Du kan hoppa 40 cm, då behöver du inte hoppa några oxrar! (för det tycker jag också är jätteläskigt) men jag sa att jag fick nog processa detta lite till. 

Jaha, det var vårterminen 2024 det! Har torsdagen kvar såklart, plus att jag har anmält mig till en extra dressyrkurs nästa torsdag. Som det ser ut nu så får vi ha kvar ridlärare A nästa termin också, bra-bra. 

I heard her say over my shoulder: we'll meet again some day on the avenue

Jaha, då var det måååndag. Igen. Pust och stön, det känns som livet bara består av måndagar, helgerna går i en grisblinkning och det är dags att kravla upp ur bingen och ner i grottekvarnen nästan innan man hinner gå och lägga sig. 

I fredags jobbade jag ju som sagt hemma, och jag vet inte vad det är med mig och att jobba hemma men jag tycker det är så segt. Allting är mycket krångligare och besvärligare och fastän jag som i fredags inte ens jobbade en hel dag (eftersom jag ju faktiskt EGENTLIGEN hade tänkt vara ledig) så var jag helt trött och seg, trots att jag varit ute och kört intervallträning på lunchen. Lade mig på soffan och tog en powernap, men istället för att bli pigg så hamnade jag i ett sånt där tillstånd som jag kan hamna i ibland, att jag somnar, vaknar efter en stund, tänker att nu ska jag vara vaken och sen somnar jag igen efter en stund, REPEAT. Tycker det är sjukt obehagligt, nästan som om man vore drogad. Motverkade det genom att gå upp och steka pannkakor till kvällsmat. Vi kollade på The Glory, den är rätt bra men alla personer utom möjligen huvudpersonen och nån till ser exakt likadana ut (tycker jag) och alla heter saker i stil med Joo-Yeo-Jong och Jeon-Jae-Joon, helt omöjliga att memorera så det är mycket Är det hon som är väderpresentatören? Vänta lite, är han den som är färgblind? Han som spelade det där spelet med henne, är han samma person som är gift med hon som är flygvärdinna? som måste redas ut varje gång en scen växlas. Det kanske är likadant om koreaner ser västerländska serier, inte vet jag. 

I säng tidigt, klockan ringde 06.00 och så var det upp och iväg på viltspårträningen. Den gick väldigt bra, hoppas bara inte att det blir en upprepning av förra året då alla träningstillfällen gick superbra och sen gick det ändå åt pipsvängen på slutprovet. Vilket jag tror berodde på att han ville ringa i en vinkel men det gick inte för det var så mycket björnbärsrevor och annan skit där och då hade han inte så mycket rutin att han kunde lösa det på annat sätt. Det ska väl mycket till för att just den situationen ska upprepas, men man vet ju aldrig. 

Åkte vidare från spårträningen till människobyn för att införskaffa lite förnödenheter till avtackningar av ridlärare A och ridlärare V i veckan som kommer. Sen hem och träna pilates och fotrehab, men utöver det blev det inte många knop gjorda resten av dagen. Min man tillkännagav att han tänkte ta "ett par glas rödtjut" på kvällen för det tyckte han av olika skäl tydligen att han var värd. Synd bara (för honom) att jag skulle laga fisk till middag, men vill man så går det som vi brukar säga. 

Gick och lade mig tidigt, klockan ringde 06.00 även på söndagen, MEN VAD ÄR DET FÖR LIV MAN LEVER? Upp, äta frukost, gå ut med hundarna och sen iväg och vara tävlingsfunktionär på en ponnyhoppning på en annan klubb, utan tvivel är man inte riktigt klok? Som klubb måste man nämligen arrangera minst en tävling på en viss nivå varje år för att få ställa ut licenser till de som tävlar för ens klubb, men det funkar också att vara "medarrangör" och då hjälper man en annan klubb, vilket vi nu alltså gjorde. De får ett antal extra funktionärer, vi får ställa ut licenser = win win. Det var kul, även om det blev en rätt lång dag. Var på plats 8.30 och åkte därifrån 16.45. Stod inne på banan hela tiden, vilket innebär att man också är på benen hela tiden så det var rätt trötta fötter mot slutet. Som banpersonal har man ju inte heller riktigt någon naturlig paus för i pauserna mellan klasserna ska banan ju byggas om och sen när klasserna pågår så är man ju på plats för att plocka upp bommar som faller, enda gången man kan vila är egentligen när ryttarna går banan. Men det var en väldigt bra banbyggare, han hade byggt smart så att inga hinder behövde flyttas och hade genomgång med vad som skulle göras inför nästa klass i god tid så så nästa bana var i princip klar samtidigt som prisutdelningen i föregående klass. Vi var också många på banan, vilket såklart underlättade. Det märktes att det var en proffsig klubb som kunde det här med att ordna tävlingar, de hade även som en buffé med vatten, mackor, kaffe, kakor och  MYCKET annat gott på ett lite avskilt ställe där man som funktionär fick gå och förse sig när det var läge, supersmart för då slipper man ju ställa sig i kioskkön. Så oss gick det ingen större nöd på, det var helt enkelt en härlig dag även om det såklart också var jobbigt, men det gör ju inget när man samtidigt har trevligt. Väderprognosen hade utlovat regn och ganska blygsamma temperaturer och det kändes lite löjligt att dra på sig underställ och ta med mössa I JUNI, men det var inget jag ångrade för det blåste friska vindar. Regnet däremot uteblev nästan helt, istället sken solen nästan hela dagen och det fanns noll skugga ute på banan. Solskyddsfaktor 50 var inget jag hade räknat med, så idag är liknar jag en kokt kräfta i ansiktet. Solglasögon hade jag tack och lov i bilen, så idag ser jag ut som om jag varit på Falsterbo Horse Show och suttit på snikbiljettsläktaren utan tak en hel dag i stekande solsken, been there done that and got the jättefula solbränna där man ser ut som Fantomen fast med vit mask efter solglasögonen. 

Åkte hem, fixade middag och sen försökte jag läsa, har cirka en tredjedel kvar av en biblioteksbok med sista återlämningsdatum som idag, ej omlåningsbar. Men det gick inte att hålla tråden så det blev tidigt i säng istället. 

Idag är det sista måndagsridningen för terminen. Och hoppning, GULP. Har visserligen Köttbullen och hon är ju helt okomplicerad och hoppar allt man styr på, däremot är vi inte alltid överens om tempot. Hon vill att det ska gå undan, jag vill ha det kontrollerat. Vi får väl se vem som vinner den diskussionen. Hehe. 

Det hon förtjänar

Har läst Det hon förtjänar av Emma Ångström. Har tidigare läst En underbar död, Mannen mellan väggarna och Till de döda och det har väl skiftat mellan högt och medelbra. Detta är handlingen: 

Mot allt förnuft dras Fanny in i en passionerad relation med en dömd mördare. Fanny tycker att alla människor har rätt till en andra chans och hon kan inte sluta tänka på Johan. Någon som skriver så varma och kärleksfulla brev kan omöjligt ha begått ett grovt brott. Han verkar helt enkelt inte kapabel att göra något sådant. Men kärlekssagan förvandlas snabbt till en mardröm.
Edda Nord arbetar som kommunikatör på en kvinnojour. Genom sitt arbete får hon möta kvinnor som lever i en helt annan verklighet.

Jaha, vad säger man om det här? Har väldigt svårt att relatera till folk som blir betuttade i mördare även om jag vet att det förekommer. Men även om den allmänna sägningen är att det finns "jättemånga kvinnor som skriver till dom i fängelset" så måste ju dessa ändå utgöra en minoritet av alla kvinnor som finns? så please stop påstå att detta skulle vara något som alla kvinnor drömmer om innerst inne. 
Men hur som helst: Tyckte det här väl var en okej berättelse, även om själva förutsättningarna för att Fanny och mördaren Johan skulle kunna träffas och inleda en relation kändes lite VÄL långsökta och tillrättalagda? Så lättvindigt går det nog inte till i verkligheten, vill jag inbilla mig och hoppas och tro i alla fall. Men det är klart, det hade ju varit en väldigt trist bok om det var såhär: Fanny blir helt förälskad i Johan, vill träffa honom, får inte det, end of story. Sen kändes upplösningen inte heller helt realistisk, men däremellan så tuffade det på rätt bra. Den här boken får tre livstidsdomar av fem möjliga.   

Denna fredag ett liv

Idag skulle jag egentligen vara ledig men p g a möten som jag bedömde som viktiga och som inkluderade så många viktiga människor att det inte ens var lönt att tänka tanken på att det skulle gå att omboka så är jag inte det. Fast snart så, för nu är mötena klara och jag har betat av ett par telefonsamtal som berörde saker som hänt på jobbet under tiden som jag satt i möte och inte kunde nås, plus lite chattande. Fan vad allting är enkelt nuförtiden jämfört med hur det var när jag började och det enda sättet man kunde nå folk på var genom mail eller att ringa till folks fasta telefoner, hopplöst med folk som inte var på sina kontor. Eller så kunde man ju gudbevars skicka ett fax. Men i dessa tider när man kan dela skärmar hit och dit är allting verkligen så himla supersmidigt. I vissa avseenden i alla fall.    

Ska strax stänga ner allting och påbörja mini-långhelg. Igår var jag ledig och förutom en långpromenad med hundarna och ridning på kvällen så gjorde jag ingenting? Eller jo, jag städade och högg ved och hade intentionen att så pumpa och squash men det sistnämnda stannade tydligen vid intention. Har SÅ svårt att vara ledig när jag har en tid att passa att det nästan är löjligt. Skulle åka till stallet vid 16.30 och påbörjade tankar om att det "knappt var lönt att påbörja något eftersom jag ändå snart måste ge mig iväg" någon gång efter lunch. I normala fall går ju allt i ett och då är det inget problem, men under lediga dagar är jag en riktig SOPA. 

Nu ska jag i alla fall snart ta mig ut i skogen för ett intervallpass. Utan hundar, för det är omöjligt med tre när den tredje är gammal och halvskruttig, och tar jag med två så blir det synd om den tredje och tar jag med en så blir det synd om de andra. Enligt mig dårå. Kanske förmänskligar jag det hela lite. Hur som helst, ska försöka få till det innan lunch. Sen: lunch och efter det: HELG. Oh yeah.  Imorgon är det viltspårträning och på söndag ska jag vara funktionär på en hopptävling som en annan klubb i distriktet anordnar och som vi hoppas kunna få till ett samarbete med.  Ja, sen är det måndag och ny vecka och nya tag igen. Helt galet. Tog på mig att fixa present till ridlärare A, och det kan ju vara klädsamt att göra det innan måndag kväll, hoppas jag kan göra det imorgon efter viltspårträningen. Kan ju passa på att fixa något till ridlärare V också när jag ändå håller på, vi hann aldrig prata om det igår eftersom det var så mycket logistik kring hästar som skulle ut i olika hagar, men det "hör ju till". Får väl skriva om det i vår chattgrupp.  Nä, men annars tänkte jag väl mest försöka slappa och ta det lugnt. Hehe. 

 

Till stallet istället, v 23 2024, pt 2

Igår var det Köttbullsdressyrtorsdag trots att det var röd dag. Vi hade dock vikarie för även ridlärare kan ju vilja vara lediga ibland. Köttbullen hade gått och latat sig i hagen hela dagen, så hon var väl måttligt förtjust i att komma igång, men efter ett tag så kunde hon motvilligt tänka sig att börja aktivera sin bakdel också och inte bara såsa fram. 

Vi red först en övning med skänkelvikning i trav in till kvartslinjen, trava över två bommar som låg där och så skänkelvikning ut till spåret igen. Sen galopperade vi och hade hästarna utåt- respektive inåtställda och sedan tränade vi på att öka och minska galoppen över galoppbommar. Där var Köttbullen riktigt duktig och tog i och längde sig så att hon klarade tre galoppsprång där fyra var hennes naturliga. Däremot kunde jag (såklart) inte få henne att minska så mycket att vi fick plats med fem, det blev fyra och en halv och så slog hon om till sin FRUKTANSVÄRDA korsgalopp istället. 

Vikarien var bra tycker jag, det blir ju såklart lite opersonligt med någon som varken känner hästar eller ryttare men det är ju som det är med den saken. Men bra övningar och bra feedback så vi var alla nöjda. Sen väntade tre vändor upp och ner till hagarna för att släppa ut alla hästar igen. Var hemma klockan 21! Jaja, man får ju ihop sina steg i alla fall. 

Ytterligare 5 x Peter Pohl

För ett tag sedan läste jag om några favoritböcker av Peter Pohl och sedan for fan i mig och jag in på Bokbörsen och beställde ungefär alla titlar som fanns som jag inte hade. Nu har jag avverkat ytterligare fem böcker, nämligen: 

Regnbågen har bara åtta färger

Medan regnbågen bleknar

Vilja växa

Berättelser från sommarhemmet

Klara papper är ett måste

som alla handlar om Peter Pohls åtminstone delvisa alterego Mikael Stenberg, som också är huvudperson, eller åtminstone bokens jag, i Vi kallar honom Anna. 

Är d-j-u-p-t fascinerad av de här berättelserna om Micke, Södra Latins sommarhem och hur-det-var-på-den-tiden. Detvillsäga 40-60-tal. Har läst och gillat Regnbågen har bara åtta färger och medan regnbågen bleknar tidigare, samt påbörjat men inte avslutat Klara papper är ett måste. 

Vilja växa och Berättelser från sommarhemmet var nya för mig. Gillade dom, av ovan nämnda anledningar och för att de generellt är så välskrivna och levande. Hade och har fortfarande dock lite svårt för Klara papper är ett måste eftersom den är så osannolikt detaljerad, det är sida upp och sida ner med i princip ordagrant återgivna sammanträden och göromål som strängt taget inte kan intressera någon annan än de närmast sörjande?, men däremellan förekommer såklart annat också, som gör att det ändå till slut blir okej (men  faktiskt inte mer än så, förlåt Peter Pohl) att ta sig igenom den. Kan ju såklart känna frustrationen av (och relatera mycket till!) det här med att ha alla rätt i världen men ändå inte kunna göra ett skit p g a maktmissbruk. Gemensamt för alla böckerna är att de bitvis är väldigt mörka och lite jobbiga att ta sig igenom vilket gör att det känns lite svårt att sätta rimliga betyg. Så då gör jag helt enkelt inte det, men rekommenderar såklart alla att läsa. Schas iväg till bibblan eller Bokbörsen eller vad som nu råkar finnas till hands.