You can carry me away if you want to

Igår var en halvseg dag. Håller ju på med rekrytering till mitt team och hoppas att jag har hittat en bra kandidat att gå vidare med, men man ska också förhålla sig till ansökningar som den här:

Hej!
Effektiv sammanställning:
- Jag saknar relevant yrkeserfarenhet och är något äldre
+ Genom utbildningar i kemiska och tekniska ämnen är jag hemma och trivs i laboratoriemiljön
+ Jag har en omfattande generell teknisk / naturvetenskaplig kunnighet
+ En kombination av detaljfokus och på sikt ett bredare ansvar känns
+ lockande
Med denna minimalistiska ansökan önskar jag er lycka i rekryteringen!
Hälsningar Lasse

Det var allt. Inget CV, inget personligt brev eller ens en länk till motherfucking Linkedin, inga hänvisningar till vilka "utbildningar i kemiska och tekniska ämnen" som skulle vara relevanta eller något sådant. Min spontana känsla var att här var det någon som Arbetsförmedlingen och a-kassan hovrade över och krävde någon form av aktion för att inte dra in ersättningen. För vem börjar ens en jobbansökan med att lyfta fram det som i sammanhanget skulle kunna vara negativt? (Rätt svar är uppenbarligen "Lasse"). Min man menade på att det kanske var någon som hade påbörjat ett utkast och skulle spalta upp för- och nackdelar och sedan råkat klicka på "skicka" innan han var klar. Så kanske det var, men då säger det också en del om den personen. Enligt mig dårå. 

Harvade mig genom dagen, åkte hem, gick en promenad och pratade i telefon med min bror. Kom hem igen, städade och pratade i telefon med min dotter. Bestämde mig för att strunta i träningen och istället dök jag rätt in i filmkvällen med min man. Vi såg en japansk film som hette In Love and Deep Water och som utspelade sig på ett kryssningsfartyg, den var...tja, jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Lite konstigt manus, men ändå okej. 

Gick och lade mig och somnade, väcktes vid 01.30-ish av att Tage hoppade ur sängen och levererade en hundspya. Upp och sanera golvet och sen somnade alla om utom jag, det var det LÖGN att komma till ro igen. Det var varmt och trångt i sängen eftersom tre av tre hundar oftast väljer att ligga under mitt täcke och det är oftast väldigt mysigt men ibland blir det också jobbigt. Förutom det så drog hjärnan  igång och gick på högvarv och det snurrade så mycket mest jobbrelaterade frågeställningar så att jag borde ha fått kvittera ut lön för den här natten. Vid 02.45 gick jag och lade mig i Flickrummet™ i en fåfäng förhoppning att det skulle bryta ett mönster, men icke. Så när telefonen började surra vid 04 så hade jag fortfarande inte somnat, och jag tyckte så extremt synd om mig själv som ska ha en lång dag med först jobb, sen laserbehandling, sen mera jobb, sen ridning och slutligen kommer jag väl hem vid 20-tiden ikväll. SUCK. Jaja, det är ju bara att tugga sig igenom. 

 

Födelsedagen

 Har läst Födelsedagen av Sofie Sarenbrandt och Carina Bergfeldt. Detta är handlingen:

Sången tystnar tvärt när dörren till födelsedagsbarnets rum öppnas. Sängen är tom och fönstret står på glänt. Polisen kallas till huset och en sökinsats påbörjas. Stämningen mellan exfrun, pappan och styvmamman eskalerar. Alla tre har något att vinna på att röja sjuåriga Samuel ur vägen. Och det visar sig snabbt att deras historier inte går ihop. Vad har egentligen hänt pojken?

Jag har ju läst alla Sofie Sarenbrands böcker om Emma Sköld och tycker de är okej/bra men också att man är rätt trött på Emma Skölds förträfflighet. Har inte läst något av Carina Bergfeldt tidigare, har påbörjat Fadersmord som e-bok ett par gånger och tyckt att ja, det här kanske kan vara något, men sen har den ändå varit så lätt att lägga ifrån sig att lånetiden hann gå ut utan att jag ens tänkte på det. Hur som helst: tyckte det här var en rätt okej bok. Det var bra tempo och många perspektiv som skildrades och en hyfsad grundberättelse. Fast sen var kanske persongalleriet lite VÄL grovt tillyxat och det där greppet som jag har lärt mig heter "kursiv mördare" känns ju väldigt gjort. Plus att allt var lite VÄL tillrättalagt så att man skulle tro att det var X och sen visade det sig vara Y men typ alla hade ju "en mörk hemlighet" i bagaget som pytsades ut lite här och där utan att nödvändigtvis följas upp. Störde mig också på beskrivningen att en i Missing People trampade i en hög hjortbajs och var tvungen att skrapa av det mot ett träd. Jag vistas i princip dagligen i skogar där det finns stora bestånd av dovhjort och jag har ALDRIG sett "en hög" med hjortbajs utan det man hittar är torra kulor som man utan vidare kan trampa på utan att de fastnar någonstans. Men visst, Sofie och/eller Carina kanske har träffat på en hjort med turistdiarré eller nåt, VAD VET JAG?  Den här boken får tre arkitektritade hus av fem möjliga. 

You turn and run farther when the fast bullets fly

Igår var en extremt seg dag. Kom hem sent från stallet i måndags som vanligt, var uppe i varv och hade svårt att somna som vanligt, vaknade av att min man snarkade som vanligt (händer inte varje natt, men typ varje måndagsnatt), traskade iväg och lade mig i mitt svinkalla Flickrum™ (den där värmedynan som ni tipsade om verkar  uppenbarligen inte införskaffa sig själv?), tänkte på familjen Ingalls i Lilla huset på prärien (läser just nu-om hela serien och har kommit till Den långa vintern och helvete alltså, man ska  verkligen inte klaga när det finns dom som vaknar av att de har ett lager av snö över sig p g a otätt hus och man inte kan se ut p g a rimfrost på insidan av fönstren) somnade till slut men fyra-nånting timmar är alldeles för lite. Håller ju inte på med fenomenet snooze utan går upp direkt så fort mobilen börjar surra, men igår var det ytterst nära att jag somnade om eftersom det tog emot så. 

Aja, det var bara att streta iväg. Hade ett möte inbokat med folk i Australien klockan 07.00, då är klockan 17.00 där. Jag och min danska kollega satt och huttrade med mörka fönsterrutor som under mötets gång tonade bort och ersattes med klent gryningssken, medan de satt i solsken och t-shirt och klagade över värmen och den höga luftfuktighet. YOU POOR BASTARDS. Sa vi inte, såklart, men tänkte (även om jag givetvis hade varit den första att ställa mig i klagomålskön över värme också, men det är ju sånt man hinner förtränga under oxveckorna).

Besökte min fysioterapeut. Det går framåt med golfarmbågen, om än långsamt. Även knäna, fick beröm över hur långt ner jag kan gå i en knäböj nu jämfört med förra besöket strax innan jul. Jag vill ju kunna sitta på knä igen, såg nån sån här minnesbild på Facebook fladdra förbi där jag och en till satt på knä och poserade med duktiga spårhundar, det var 2019 och sen vet jag när det togs en motsvarande skrytbild för något år sedan så fick jag inta en pose där jag mer påminde om en släkting till Toulouse Lautrec än en stolt hundförare. Ovärdigt. Men att kunna sitta på knä tyckte min fysioterapeut eventuellt var orealistiskt eftersom det enligt honom är "en extrem böjning av knäleden" som artrosen eventuellt sätter P för. Det var ju lite deppigt och det är klart att jag överlever även om jag inte kan sitta på knä, men det är störigt att inte kunna. Sen talade vi om tån från helvetet och det slutade med att jag fick boka en tid hos en fotspecialist. Är lite skeptisk till "fotspecialister" för enligt min tidigare erfarenhet så vill de bara pracka på en en massa svindyra skoinlägg och specialsulor och enligt mig så bygger väl inte evolutionen på pronationsstöd. Men min fysioterapeut sa såhär, och nu citerar jag ordagrant: "kommer du med inlägg till X så kommer han att säga åt dig att sluta använda dom" och det var väl ungefär allt som behövdes för att jag skulle rusa ner till receptionen och boka en tid. Hoppas såklart på att få hjälp hos läkaren (framför allt för att fotspecialisten inte hade tid förrän om en månad och jag är DUKTIGT trött på att ha ont i den här tån/foten), men tänker också att det kan vara bra att arbeta förebyggande. 

Åkte sedan tillbaks till jobbet efter en sväng inom en blomsterhandel för att köpa en blomma till en som ska sluta och avtackas på fredag. Jobbade, åkte hem, gick promenad, tränade pilates, åt kvällsmat och lade mig i soffan för att läsa men somnade som en klubbad oxe innan jag ens hunnit genom en sida. Vaknade efter kanske en halvtimme och kände mig lite vederkvickt. Låg sedan på soffan och läste tills det var läggdags så det var kanske inte så mycket bevänt med den vederkvickheten, men men. 

Idag ska jag jobba, promenera, träna etc och även klämma in veckostädningen innan det blir filmkväll. Ska till Laserkvinnan efter jobbet imorgon, har av olika skäl fått boka om den tiden flera hundra gånger känns det som, och när hon för ett tag sedan föreslog som imorgon så orkade jag inte krångla och säga att torsdagen inte är en bra dag. Men har jag varit där så är jag inte hemma förrän 16-ish och då är det rätt så orealistiskt att tro att man både ska hinna med att promenera med hundarna och veckostäda och äta kvällsmat på en timme, för jag måste åka senast 17 för att kunna vara i stallet i tid. Så jag får riva av städningen idag istället. Sen får vi se om vi plikt-ser klart den filmen vi började på förra veckan (men tror inte det) eller väljer en ny (det lutar starkt åt det) och i så fall vilken. Men först: arbete. 

Till stallet istället, v 7 2024, pt 1

Masade mig iväg till stallet för en dust med Travaren. På lektionen innan var det en som ramlade av (Travaren var dock inte inblandad). Förr skulle man ju helst bara resa sig och sitta upp på hästen igen om man så hade brutit nacken, men numera läggs ju (tack och lov) lite mer omsorg kring en avramling för att säkerställa att man verkligen är okej, och finns det minsta misstanke om att man har någon skada så får man inte heller sitta upp igen, i alla fall inte på vår ridskola. Tror det är klokt för efter ett fall är man ju oftast lite adrenalinfylld och då kan det ibland ju vara svårt att bedöma om eller var det gör ont (om man inte typ har brutit armen och det är väldigt uppenbart). Hur som helst, nu gick det bra och det enda som hände var att vi blev sena(re än vanligt). 

Gårdagens övning var först öka och minska volter i galopp och det gick väl SÅDÄR eftersom galopp inte är Travarens paradgren. Han försöker och gör nog så gott han kan, men är inte så stark att han kan göra något mer avancerat. Fick i alla fall till EN GÅNG att han galopperade på en 10-metersvolt och höll galoppen några varv i ena varvet. I andra varvet gick det inte mer än kanske...ett halvt varv i stöten? Sen skulle vi rida en övning som var att vända rätt upp, lägga en 8-metersvolt åt ena hållet vid en kon, sedan rida i öppna längs med hela medellinjen och sedan lägga en 8-metersvolt åt andra hållet vid en annan kon. Först gjorde vi det i skritt och det var svårt för skritt är inte Travarens paradgren HELLER, han blir ofta kort i steget och trippig och bakom hand. Sen gjorde vi det i trav och då gick det lite bättre, fast samtidigt började både han och jag bli trötta, hahaha. Så någon sån där pang-gång där man bara känner YES! var det väl inte. Men jag gillar ändå Travaren, han är så rar och det känns som att han ändå försöker göra sitt bästa. Plus att han är så snäll, ska inte låta som en hästannons och säga att han aldrig skulle hitta på något dumt för det kan väl alla hästar göra, men han känns trygg och stabil och jag gillar ju det snarare än hästar som hispar upp sig bara en dörr öppnas eller ett löv fladdrar till. 

Jaha, men den här veckan började ju bra

Kom till jobbet, startade datorn, noterade att Outlook inte uppdaterats sedan i fredags klockan nånting, svor lite över det, skickade ett mail till supporten från telefonen, satte mig och skulle börja jobba och upptäckte att internet inte heller fungerade, och i och med det kom jag heller inte åt någonting i vare sig Teams eller Utforskaren. Jamen RÖVEN. Kopplade upp mig mot telefonen så nu funkar Teams men inte Utforskaren, och det är dokument i Utforskaren jag i första hand vill åt. Plus att allting går extremt l-å-n-g-s-a-m-t. Jahapp, det var ju en bra start på veckan, INTE. 

I fredags hade jag en intervju med en förhoppningsvis blivande ny kollega där magkänslan sa YES, så jag hoppas att det håller i sig. Sen lade min ena skärm av för gott, verkade det som i alla fall. Den hade ju dödsryckningar redan i våras, men blev väl rädd när jag beställde nya skärmar för sedan dess har den uppfört sig exemplariskt bortsett från när jag någon gång råkat knuffa till skrivbordet. Då har den svartnat och jag har fått putta och peta på den för att den ska vakna till liv, så det har väl varit något slags glapp någonstans i skärmens innandöme, har jag tänkt. Men i fredags lyste bara NO VIDEO INPUT retfullt mot mig oavsett vilka sladdar jag petade på eller drog ut och satte in igen, så det var väl bara att inse att den gjort sitt. Har haft den i säkert sex-sju år och det var en skärm som jag stal den från ett kontor som tillhört någon som slutat för längesen, så den var inte på något sätt ny när jag "fick" den. Så det var väl på tiden, men faan vad det är besvärligt för nuförtiden när det är standard att ha två skärmar, för det är ju inte bara att packa upp och ställa på skrivbordet och koppla in utan de sitter ju numera fastskruvade i ett stativ, så det blev till att hämta skruvmejsel och skruva bort den gamla och dit den nya och sen visade det sig att min webbkamera, som är av modellen som man klämmer fast på skärmen, inte passade eftersom den nya skärmen hade en mycket smalare kant än den gamla. Men det fixade jag med lite kanske IT-okonventionella klipp och klistra-metoder och samma sak gällande min BUSY LIGHT, som kanske är den mest onödiga grej vår IT-avdelning har tvingat på oss. För den som eventuellt inte vet vad en BUSY LIGHT är så är det en lampa som på något vis är kopplad till ens Teamskalender och som lyser grönt när man är "tillgänglig" och rött när man är upptagen i möten, samtal etc. De kan säkert fylla en funktion i ett kontorslandskap så att man inte bara dönar fram till någon som kanske då är upptagen med något viktigt, men på mitt jobb har alla egna rum och därför kom det här påbudet att BUSY LIGHT skulle börja användas mest som ett trött konstaterande att IT-avdelningen har för mycket tid att tänka och för lite att göra. Fast jag har kommit att gilla min gröna eller röda lampa, hehe. Dock satt den fastklistrad på baksidan av min gamla skärm, eller rättare sagt den sitter fast med en magnet och det var magneten som satt fastklistrad, men det löste jag med lite våld. Sedan upptäckte jag att jag saknade att ha kartongen med skärmen (som jag fram tills nu förvarat under mitt skrivbord) att lägga upp fötterna på när jag känner för det, så jag fick gå och hämta tillbaks den från kartongåtervinningen. En tom kartong kvalar såklart inte längre in som Världens Dyraste Fotstöd™, men ordningen är åtminstone återställd. 

Blev helt trött av detta bök, så det var tur att det var fredag eftermiddag och dags att bege sig hemåt. Åkte till Willys och handlade, hade egentligen planerat att göra soppa till kvällsmat men gick förbi Picadeli-disken och såg att de hade dillpicklade morötter så det fick bli sallad istället. Kom hem, tog med hundarna ut i skogen, kom hem igen, tränade, damp sedan ner i soffan med en bok, slumrade lite tror jag, sen var det dags för sallad och House of Cards, vi är nu på sista säsongen och jag tycker den är den sämsta men nu får vi bara harva oss igenom den. Sen ska vi se på True Detective som ju alla säger ska vara "lika bra som första säsongen". Jag gillade första och andra, men tredje såg vi nog aldrig ens klart. 

Gick och lade mig tidigt pga den gamla vanliga fredagströttheten. I lördags gick jag en långpromenad, kom på efter kanske 1,5 km att jag glömt starta Samsung Health, så det blev "bara" 12,6 kilometer registrerade. Jag kör ju "gå från Fylke till Mordor"-utmaningen även i år med målet att komma fram tidigare än föregående år (nådde Mordor 21/12 2023) men får enligt mig själv bara räkna sådant som  verkligen registrerats under "promenad" i Samsung Health. Aja, ligger hur som helst nästan 2 veckor före 2023 så de där 1,5 km kan jag klara mig utan tror jag.

Kom hem, tränade pilates, städade hönshuset, åt lunch och kollade på ett avsnitt av Love is blind Japan, sen låg jag mest på soffan och läste resten av eftermiddagen innan det var dags att laga middag, äta den och titta på House of cards. Igår var väl i stort sett bara en upprepning av lördagen minus hönshusstäd och plus att jag åkte till stallet på årsmöte på kvällen. Blev invald i styrelsen så nu är jag officiellt tillbaka i föreningslivet som jag älskar att hata. Men det är okej och de andra i styrelsen känns också okej, hittills i alla fall, hehehe. 

Åkte hem, åt middag, kollade på House of Cards, gick och lade mig och läste. Somnade, vaknade av att min man gick och lade sig, gick och lade mig i Flickrummet™ och somnade förhållandevis snabbt. Nu väntar en vecka med mycket jobb, om jag bara hade kunnat. Får väl roa mig med att städa till supporten behagar vakna till liv. Suck. Stön. 

 

Jag är inte sådan här egentligen

Har läst Jag är inte sådan här egentligen av Marie Aubert, detta är handlingen:

Det är Linneas konfirmationshelg. Folkdräkten är struken och placeringskorten utplacerade men hon kan inte sluta tänka på den avspisning hon inte vill ska komma.

Hanne föreställer sig brorsdotterns konfirmation som en triumf till hemvändarhelg – hon har inte varit hemma sedan hon var ”hon den tjocka”. Istället känner hon ett stigande raseri över att folk behandlar henne mycket bättre nu.

Bård, Linneas pappa, är den lyckade som alltid gjort rätt val. Men vem blir man när allt börjar gå fel?

Och farfar Nils vill bara väl. Vad händer när det inte är gott nog?

Ja, nä, jag vet inte riktigt. Bitvis var den här boken rätt okej, men bitvis var den rätt trist och intetsägande, det var lite oklart vart berättelsen ville komma och slutade med att den stod och stampade på tomgång. Den får två konfirmationspresenter av fem möjliga. 

Hemligheten

Har läst Hemligheten av Anna Bågstam, detta är handlingen:

Affärsmannen Petter Larsson hittas mördad på sitt kontor. Det är flickvännen Alex som upptäcker hans kropp, och när chocken har lagt sig inser hon att det är mycket Petter har hållit dolt för henne. Alex jobbar på den advokatbyrå där Petter var klient, men det är hennes tystlåtna kollega Lydia som verkar veta mest om Petters hemligheter. Vem var han egentligen, mannen som hon trodde att hon lärt känna? Alex får inga svar av Lydia, och hennes grävande leder henne till slut till domstolen i Eksjö, där Lydia och Petter en gång var notarier.

Alex är fast besluten att ta reda på Petters och Lydias mörka hemlighet. Det börjar brännas på allvar när hon inser att något hände för tjugo år sedan som förändrade allt.

Jag har tidigare läst Ögonvittnet och Skuggspelet och tyckte båda var okej. Den här boken var väl också okej till en börja med, men någonstans i den sista tredjedelen tycker jag mest att den tuggade sig fram på tomgång. Ingen spänning och till slut gav jag fan i vem som mördade och hade mördat vem. Tycker också det var heeeelt orimligt att identiefiera en användare på Flashback genom att anta att dens namn började på samma bokstav som dens Flashbackalias, samt att vid ett tillfälle var det en kvinna som en lördagsmorgon sa att hon hade bråttom för hon skulle lämna barn i skolan och ingen kommenterade ens att det var lördag. Den här boken får två tingsrättsdomar av fem möjliga.