Nya tider?

 Nya tider?

Jag har aldrig dansat tango

Har sålt min bil, äntligen. Eller själva AFFÄREN tog ju verkligen inte lång tid även om bilhandlaren inte hörde av sig på i måndags. Men det gjorde han igår och sen var det snabba ryck. Var där vid fyra, kom hem tio i fem och det inkluderade registrering av ägarbyte, överföring av pengar till mitt konto samt tre kilometers promenad hem. 

Du ska väl städa och tvätta bilen innan? frågade min kollega Stefan, men det hade jag faktiskt inte alls tänkt göra. Han, bilhandlaren alltså, köpte ju bilen osedd, inte med villkoret att den skulle vara i mint condition, och sen förväntar jag mig ändå att en begagnad bilhandlare har nån kille (av någon anledning föreställer jag mig att det är en kille) som tvättar och dammsuger och fixar till. Stefan menade på att det där gör man bara, tvättar och städar bilen innan man säljer den, men det får ju stå för honom, och när jag parkerat bilen och började leta mig fram mot bilhandlarens kontor möttes jag mycket riktigt av någon rumän (-ish, oklar nationalitet men han pratade i alla fall inte svenska) med högtryckstvätt i handen och nybilsdoftspray i blick. Bilhandlaren själv kastade inte så mycket som en blick på bilen, så det var väl en himla tur att jag inte lytt Stefans "råd" för det hade varit ogjort arbete. Ungefär som när jag sålde min lägenhet och skulle städa ur den, det var i december och inte direkt fönsterputsarväder om man säger så. Fick sno med mig något säkert jättemiljöfarligt sprayputsmedel från jobbet och lade mycket möda och energi på att få fönstren rena och golven skinande, för man vill ju inte att nästa person ska tycka att den flyttat raka vägen in i ett reportage av Lubbe Nordström. 

Killen som köpte lägenheten var 25-ish och hade importerat en thailändska. Vid tidpunkten för visningen hade hon inte kommit till Sverige än, så han var på visningen tillsammans med sin pappa. Samma sak när vi träffades hos mäklaren för att skriva kontrakt och man fick nästan lite känslan av att killen var omyndigförklarad, fast det blir man väl inte längre. Sen hörde killen av sig och undrade om han kunde få komma och titta tillsammans med frun för hon ville (enligt honom) få se köket och tvättstugan. Say no more. Slutligen träffades bostadsrättsföreningens ordförande, killen, hans pappa och jag i lägenheten en sista gång för överlämnande av nycklar. Bostadsrättsföreningens ordförande meddelade att nu skulle nya ägaren också godkänna lägenhetens skick och städningen. Killen och hans pappa kastade varsin flyktig blick omkring sig och bara "jajaja, det blir bra", så där fick jag för att jag hade knäskurat golven och hängt som en trasa ut genom fönstren i minusgrader och förstört ozonlagret med superfönsterputsspray. 

Nu slapp jag ju i alla fall reta mig på ogjort arbete, så efter väl förrättat värv hos bilhandlaren så började jag knata hemåt. Promenaden hem var alldeles ofattbart seg. Trots att den bara var tre kilometer så kändes det som minst en mil. Solen gassade, såklart var jag för varmt klädd (det hade ju ändå varit minusgrader på morgonen), var både trött och hungrig och fick nästan lite flashbacks från när jag var liten och gick hem från skolbussen. Vi bodde på en höjd, och det var så himla härligt på våren när man kunde börja cykla den lite dryga kilometern ner till där skolbussen stannade, det var liksom ett tramptag hemma på lagårdsbacken och sen kunde man i princip rulla hela vägen ner till stora vägen. Omvänt gällde såklart när man skulle hem, då fick man släpa sin blytunga cykel och sin blytunga skolväska uppför alla backarna, och jämfört med det kändes det som att Jesu vandring på Golgata skedde med muntra hoppsasteg. Men det var säkert mycket karaktärsdanande och nyttigt. 

Kom hem, min man var gissningsvis fortfarande sur p g a måndagens källarröjningsbråk (jag vet att han var det för han hade skickat ett passivt aggressivt sms tidigare på dagen, vilket jag många gånger uttryckligen bett honom ge fan i eftersom det enligt mig aldrig går att lösa en konflikt via sms, men han behövde väl få det ur sig) och hade gått och lagt sig för att vila. Jag körde ett pass pilates och rensade lite ogräs i trädgården innan jag damp ner i soffan och åt kvällsmat. Kollade sedan på Uppdrag granskning om Alzheimers sjukdom, men somnade innan programmet var slut. Hodeladihodeladihoppsanvilkendag.

Ingenting försvinner, allt finns kvar

Avbokade ridningen igår för att det var hoppning (mest) och för att jag kände att det skulle vara bökigt att fixa både med att åka och lämna bilen och röja i källaren och åka till tippen (återvinningscentralen är det ju, men "tippen" är tydligen ett ord som sitter i ryggmärgen). När jag pratade med bilhandlaren i fredags så kom vi överens om att jag skulle komma med bilen "i början av nästa vecka" och han sa "bara ring först så jag inte är och hämtar någon bil någonstans". Ringde honom alltså igår eftermiddags, då var det ingen som svarade. Lämnade meddelande på telefonsvararen och bad honom ringa upp, det gjorde han inte. Det kanske gick för enkelt och smidigt det här? Aldrig får man vara riktigt glad. 

Medan jag väntade på bilhandladen som aldrig ringde så passade jag på att röja i källaren. När jag tömde bilen så insåg jag ju att jag inte behöver köra omkring med kanske så mycket som 95 % av de hundgrejer som jag har kört runt med. Har väl (haft) någon tanke om att man alltid ska kunna vara redo för träning om det spontant skulle uppstå någon situation, vilket väl var en rimligare tanke när jag hängde på brukshundklubben flera dagar i veckan. Nu: not so much. Ner med det i källaren så länge, men den minutiösa ordning som jag en gång i tiden skapade i mitt källarförråd (vi har varsitt) var dessvärre ett minne blott. Det är såklart min mans fel, åtminstone delvis, eftersom han periodvis belamrar korridoren utanför förrådet med grejer som han inte vet vad han ska göra med, men "slänga" är ju aldrig ett alternativ i hans värld. Sen är det såklart också mitt fel att det är stökigt i mitt förråd eftersom jag inte orkat klättra/kliva över hans kan-vara-bra-att-ha-saker för att komma till, utan bara hivat in grejer lite hipp som happ "så länge" (vilket ju alla vet tenderar att bli en permanent lösning). 

Tog därför en välbehövlig röjning och körde snabb som en vessla till tippen för att avyttra diverse saker innan min man kom hem från jobbet, bland annat ett slutsteg i en låda som mitt ex byggde till the Queen of Volvos mäktiga bilstereo (som han också byggde) och som jag av någon outgrundlig anledning sparat, förmodligen för att den en gång i tiden kostat skjortan och lite till (mitt ex var en såkallad ljudbög och det var knappt ens att det bästa var gott nog). Hade min man sett detta så hade han inlagt veto och så hade slutsteget plus lådan hamnat i hans jättehög med "elektronikgrejer som man någon gång ska bygga något av". Han har också motsvarande jättehögar med "trägrejer som man någon gång ska snickra något av", "tyghögar som man någon gång ska sy något av", osv osv, men det är sällan planeterna står i en sådan konstellation så att inspirationen infinner sig samtidigt som tiden och lusten finns. Been there done that så nu blev han inte ens tillfrågad. Slängde också en gammal turistsäng och en sunkig madrass som blockerade halva förrådet kändes det som. Hittade två agilitytunnlar som jag inte visste om att jag hade, tror jag har vunnit dom i något sammanhang. Messade en kompis och frågade om hon ville ha, och så var jag av med dom. Hittade också mina gamla mitsar som jag på liknande sätt skänkte till äldsta barnbarnet som nyligen har börjat boxning. AAAH. Röja är fan the shit alltså. 

Sen kom min man hem och då skulle jag ha med honom på det här tåget och det gick väl sådär. Det började bra med att vi enades om att flytta upp en gammal ekkista från källaren till carporten vedporten, istället för att den som nu står och tar upp en massa plats och det är ytterst oklart vad som ens finns i den just nu eftersom min man lagt en uppsättning vinterdäck ovanpå så den inte går att öppna med mindre än att man flyttar dom, men det finns det inte heller riktigt plats att göra. Så den kommer att försvinna, jag tänker att man kan förvara fiberduk och andra grejer där när de inte används. Bra-bra. Sen ifrågasatte jag varför "någon" (dvs min man) ställt en källsorteringssats framför ett skåp, är det något jag stör mig på så är det när man ställer saker FRAMFÖR andra saker så att man inte kommer åt det som är bakom. Jag tyckte det var helt onödigt att ha en massa byttor och boxar ståendes på golvet i källaren motsvarande system finns en trappa upp och soptunnan står tio meter från ytterdörren. Sen kom vi in på den ytterst brännbara kategorin "saker som min man tycker är bra att ha och som jag vill slänga" och det var väl inte direkt så att det stora vemodet rullade in, men det blev ganska irriterad stämning efter ett tag och sen slutade det med en härsken diskussion/gräl på ett ganska uttjatat tema. Min man framställer nämligen gärna sig själv som en som minsann ser möjligheter och resurser av sånt som andra (jag) ser som en hög med skit som någon (min man) är för lat för att åka till tippen med. I diskussionen/grälet framstår jag alltid som en vårdslös slit-och-släng-personlighet medan han i det närmaste är dygden personifierad, vilket irriterar mig till max och då förvandlas jag tydligen till någon slags källarröjningsvariant av Janne Josefsson och går och pekar på saker med hela handen och smattrar fram: Det här då? Vad ska du ha det här till? Jaha, och när tänker du att ska det bli klart då? vilket i sin tur irriterar min man till max, så resten av kvällen blev ju inte direkt gemytlig om man säger så. Hoppning hade kanske varit ett bättre alternativ trots allt. 

Helgen vecka...18 var det va?

Swisch sa det och så var helgen förbi, precis som vanligt. För ett par månader sedan bytte min man ridgrupp så nu rider han på fredagar. Det tycker han är öken och jag är lite kluven till hur jag känner. På ett sätt: jag gillar ju egentid. Å andra sidan så missar vi att äta middag och kolla på någon serie ihop, som vi normalt sett bara gör fredag-lördag-söndag, eller numera lördag-söndag, eftersom vi inte äter middag på kvällen i veckorna och knappt tittar på tv heller för den delen. Han är inte hemma förrän cirka 20.30 och jag tycker det är alldeles för sent att äta då, så jag äter tidigare och han äter rester medan jag typ gör mig i ordning för att gå och lägga mig. Han svär ve och förbannelse över den som hittade på denna ridtid. Jag hade inte haft något emot det, både när jag red i återvändargruppen och senare på drop in-ridningen på fredagar så tyckte jag det var ett dömysigt sätt att avsluta veckan på, men det är ju jag det. Nu är det ju - herreguuuuuud - bara sex veckor kvar tills terminen är slut, så sen är ju det lilla problemet ur världen, i alla fall över sommaren och sen får man väl se hur höstterminens schema ser ut. 

I fredags sålde jag min bil! Fick tips från en granne om en bilhandlare lite utanför byn och ringde och frågade om han ville köpa och han erbjöd 25 000 och jag hade väl tänkt kanske runt 30 men å andra sidan så kunde jag också tänka mig "billigare vid snabb affär" så jag sa okej till det, för det är nog ungefär vad den är värd. Fick därför det tvivelaktiga nöjet att städa ur bilen i helgen (ska dit idag och lämna bilen och slutföra affären så "såld" är den väl strängt taget inte riktigt än), vilket kanske var det tråkigaste jag gjort på bra länge. När man tränar hund så har man ju sin bil som ett mindre förråd för hundträningsgrejer, så där lastades det ut både det ena och det andra i kategorin "bra att ha" som jag knappt ens visste att jag hade. Sen följde en rätt så härsken diskussion om vad som skulle finnas i den numera gemensamma bilen. Den är nämligen mindre än min, vilket innebär att hundburen tar upp i princip hela bagageutrymmet, vilket in sin tur innebär att allt sånt som jag i normala fall knör in i utrymmet mellan hundburen och väggen nu måste förvaras någon annanstans. Sedan jag lämnade brukshundklubben så tränar jag inte heller lydnad och bruks på samma sätt, så då behöver jag ju såklart inte ha bilen full av apportbockar och koner  och liknande grejer, men snitslar, spårselar och spårlinor är ett måste. Plus campingstol, det är nästan viktigare än att ha med hunden brukar vi säga på skoj, men som med nästan allt skoj finns det ett uns av sanning i det. Campingstolen är en av de saker jag har knött in bredvid hundburen, men den fick nu flyttas till baksätet tillsammans med min låda med nämnda spårgrejer. Sen har jag alltid haft en låda med nödgrejer: bogserlina, luft-på-burk, startgas, startkablar, en rulle toapapper. Det fick dock plats vid reservdäcket, eftersom det inte finns något reservdäck till moderna bilar, bara någon mojäng som på något sätt ska motsvara luft-på-burk. Min mans uppfattning om vad man alltid ska ha med sig i bilen var: spännband. Spännband, spännband, spännband, han hade en hel ICA-kasse full av spännband i alla möjliga färger och längder och konstellationer. Jag föreslog lite försiktigt att spännbanden kanske kunde förvaras i källaren tillsammans med det mobila takräcket, för det är ju bara då de används, och har man inte takräcket på så finns det ju inte heller något att spänna fast, men spännband för honom var vad spårgrejer är för mig, så där fick jag helt enkelt ge mig. 

Dammsög bilen lite nödtorftigt efter att den tömts, vilket var...välbehövligt. Bilvård är verkligen inget jag prioriterar och det märks ju, hehe. Sen bytte vi till sommardäck eftersom snåla jag inte tänkte sälja min bil med en uppsättning i princip helt nya Pirelli vinterdäck. Allt detta tog förfärligt lång tid och än finns det mycket grejer kvar som svävar i ett slags limbo eftersom jag till slut tröttnade och bara hävde in allting i carporten vedporten. Funderar nu på att avboka ridningen ikväll (det är ju hoppning) och ta en tur eller fem till soptippen istället. Får bestämma mig under dagen. Soptippen, eller återvinningscentralen heter det ju numera, här i byn är nämligen bara öppen på måndagar och torsdagar och båda dessa dagarna rider jag ju. Skulle väl rent krasst hinna både det ena och det andra en måndag för de har ändå öppet till 18 och jag behöver inte åka hemifrån förrän 18.30, men...ja. Vi får väl se. 

Igår var det även galopptävlingar på Bro Park där "min" häst (som jag äger en andel i) startade för första gången i ett riktigt lopp. Spelade Harry Boy på V64 plus att jag satte 100 kronor på att han skulle vinna sitt lopp, vilket han inte gjorde. Vann i alla fall 23 kronor på ett annat lopp där jag satsat en tia på en annan häst som tillhör konceptet Min Galopphäst (där man kan köpa andelar) och som vann. Min man hade 6 rätt på sin V54-rad och vann 63 kronor, själv hade jag 5 rätt och vann ingenting, så man kan ju inte precis säga att vi gick med vinst. Men det var kul att titta. 

Har även sått en massa fröer i helgen, och hoppas nu på regn men det ser inte ut att bli något i veckan som kommer enligt prognosen i alla fall. Det hade verkligen inte skadat, nu är det riktigt torrt. Ändå har det ju inte varit någon direkt vårvärme att tala om, i natt var det minusgrader och eftersom jag hade tömt min bil så hade jag inte heller någonting att skrapa rutorna med. Kul, eller kanske inte. Körde till bibblan och hävde in tre låneböcker i bokinkastet, hade full blås på fläkten och sprutade spolarvätska på framrutan ungefär var tionde meter kändes det som. Ej optimalt, men vad gör man när man inte orkar gå tillbaks in i huset, leta rätt på nyckeln till den numera gemensamma bilen för att ta fram en isskrapa. Här är ytterligare en sak som vi måste diskutera, nämligen var bilnyckeln ska vara när bilen inte används. Jag lägger alltid min på hallbyrån, men min man tror att om man gör det så kommer potentiella inbrottstjuvar även att sno bilen (jag är mer av uppfattningen att om man har haft inbrott i sitt hem så är "att bli av med bilen också" ett sekundärt problem även om det såklart också är/blir ett problem, men jag tror känslan av att någon har varit i ens hem är tusen gånger värre), så han går alltid omkring med bilnyckeln i fickan oavsett om han avser att använda bilen eller ej. Nu när den bilen ska vara gemensam så tycker jag dock inte det är rimligt att jag ska behöva gå och rota i hans byxfickor för att kunna ta mig från A till B, så det här får vi diskutera. Gud vad spännande liv man har alltså. 

I veckan som kommer händer väl inte enormt mycket. Ska som sagt åka till bilhandlaren idag och avyttra bilen, sen "kanske" då till tippen eller stallet, har inte bestämt mig än. Imorgon ska jag träffa en kompis lite kort efter jobbet, men annars är det väl bara all work and no fun för hela slanten. Då kör vi. 

 

Tjuren från nästan-Österlen

Idag är det kosläpp i hagen här bredvid. Inte är det något större spektakel, det är köttdjur och för dom handlar det nog bara  om att byta hage och inte att de får komma utomhus för första gången på ett halvår eller så som det var förr.

Men vem blir årets tjur? undrar väl alla och jag kan härmed meddela att det återigen blir O'Hare som får den äran. 

Här kommer tjurlistan som alla väntat på:

2017: Mesmerizer

2018: Napoleon

2019: Ossian

2020: Mesmerizer

2021: O'Hare

2022: O'Hare

2023: O'Hare

Systern

Har läst Systern av Mikaela Bley, vilket är en fristående fortsättning på Död för dig, som jag förvisso tyckte var lite sisådär. Detta är handlingen:

Födelsedagsmiddagen hemma hos familjen Gyldenstedt är på väg att avslutas. Kaffe och avec serveras i salongen när tjock rök letar sig in bland gästerna. Elden sprider sig snabbt i den fyrlängade skånegården utanför Malmö. Artonåriga Märtha dras ut ur lågorna och familjen Gyldenstedts liv slås i spillror när de inser att deras yngsta dotter är död. Mördad.

Utredarna Henrik Hedin och Leia Kaplan på Grova brott i Malmö kopplas in i mordutredningen och nystar upp en sanning som ligger väl dold under år av tystnad och rädsla – och som sträcker sig långt förbi stengärdet och de böljande rapsfälten i det skånska landskapet.

Ja, men själva berättelsen var rätt spännande, om än lite rörig emellanåt. Men bra driv. Stör mig fortfarande på Leia och Henrik och att exakt alla karaktärer utom möjligen Karim och Leonel är direkt osympatiska. Den här boken får tre fideikommiss av fem möjliga.

Det kämpas på

 Det kämpas på.