Till stallet istället, v 48 2022

Höll på att skriva "pt 2" av gammal vana, men kom på att jag skippade ju måndagens hoppning. Igår fick jag ta över Köttbullen efter en överlycklig unge som hade hoppat henne och det hade gått bra. Kom in i ridhuset, såg hindren och kände att, tja, det var väl lite på den nivån som jag själv hoppade förra helgen. Hehe. Nä, men en av fördelarna med att vara så här gammal som man är, är ju att man inte behöver bevisa något för någon. Man kommer aldrig att bli en ny Malin Baryard-Johnsson och det är faktiskt ingen naturlag att man ens måste tycka att det är så himla kul. Att hoppa alltså, jag tror det kan vara roligt att vara Malin Baryard-Johnsson ibland, särskilt när det regnar in guldmedaljer och prispengar, men hon har nog också dagar där hon bara vill ligga i soffan och kolla på Paradise Hotel. 

Vi hade vikarie, samma tjej som hade dressyrkursen på höstlovet för vår vanliga ridlärare var sjuk. Vi skulle rida med enhandsfattning, detvillsäga bara hålla tyglarna i ena handen och i huvudsak rida för vikt- och skänkelhjälper. Det var URSVÅRT, men väldigt nyttigt och det kändes som att hästarna blev extremt lösgjorda av detta? När vi skulle galoppera (fortfarande med enhandsfattning) så gjorde Köttbullen så himla fina galoppfattningar, utan några som helst krusiduller. Sedan skulle vi rida förvänd galopp, det gick mindre bra. Övningen var så här: Man var i höger varv, på ena kvartslinjen skulle man fatta vänster galopp och galoppera längs med långsidan, sedan avbrott till trav, sedan rida hästen högerställd längs med halva andra långsidan, sedan rakrikta, sedan rida vänsterställd resten av långsidan och så galoppfattning och förvänd galopp igen, osv och så samma i andra varvet såklart. Fick inte till den förvända galoppen en enda gång, spelade liksom ingen roll att jag gav inte bara övertydliga utan super-övertydliga galopphjälper, hon fattade ändå "fel". Detvillsäga rätt. Men det var fina och balanserade fattningar och det var också fina övergångar. Bryr mig därför inte så mycket om att det inte blev förvänd galopp, hon/jag/vi kan väl inte bättre än så här just nu. Men hon blev superfin i formen och var också riktigt framåt (för att vara Köttbullen i alla fall) så jag var nöjd. 

December dårå

Jaha, då blev det december. Igår pratade vi om julbelysning (heter det så?) på jobbet. En del menade på att det var mindre sånt i år p g a elpriserna, jag personligen tycker inte att jag har anat någon sådan trend utan det ser nog ut ungefär som det brukar där jag rör mig. Sen kom vi in på att en adventsljusstake ändå inte drar så mycket el och att någon hade läst att om man hade en sån igång dygnet runt hela december så motsvarade det energimängden för 2,5 minuters duschande, och därifrån gled vi sömlöst in på hur länge man duschar. Det visade sig att det var bara jag och Stefan som tyckte det var rimligt att inte lägga mer tid än vad det tar att tvaga av sin köttsliga lekamen, alla andra kunde duscha halvtimmar i sträck. Den dagen jag står i duschen en halvtimme så skulle det förmodligen bero på att jag hade dött (fast då kanske jag mer hade legat ner, kanske i någon dramatisk position à la Psycho). 
Vad gör man ens i duschen i en halvtimma? ville Stefan och jag veta (fast vid närmare eftertanke kanske man inte alls vill ha såna detaljer om sina kollegor). En person påstod att det tog så lång tid att skölja ur schampo och balsam (om det hade tagit mig så lång tid så hade jag rakat av mig håret per omgående), men övriga tyckte bara att det var allmän gött att stå där i strilandet. Jag kan lite fatta att folk tycker det är skönt att ligga i ett varmt bad (även om jag själv tycker det är aptrist), för då kan man ju rent teoretiskt ligga och läsa (fast det är någonting med standardlängden på badkar och min kroppslängd som inte matchar så jag kan inte ligga ner och göra någonting utan att jag liksom måste ta spjärn och ligga och spänna mig för att inte halka ner under ytan så på mig är det där "avkopplande varma badet" helt djävla bortkastat, jag får liksom inte till det) och kanske smutta på ett glas vin (har jag i alla fall sett på film att de gör), men att bara stå rakt upp och ner i en dusch känns ju ungefär lika avkopplande som att vänta på bussen, enligt mig i alla fall. 

Var och hämtade ut bilarna på verkstan igår, betalade sammanlagt 23 190 bistra kronor för två service:ar (varav den ena var inklusive kamremsbyte), byte av broms...nånting (här blir jag alltid svävande på målet för det finns ju så mycket, skivor och klossar och finns det inte något som heter ok också?) samt lite allmänt småfix. Man kan ju hålla sig för skratt för mindre. Sedan körde jag hem den ena bilen, promenerade tillbaks och hämtade den andra och körde hem den också. Nu orkar jag inte med mer logistikpysslande på denna sidan jul. 

 

It's the end of November (as we know it)

Tycker hela den här veckan hittills har känts som ett SM i logistik. Lämna en bil på verkstad, hämta samma bil på verkstad, lämna nästa bil på verkstad, hämta nästa bil och samtidigt lämna den första igen för kompletterande åtgärder. En massa dividerande kring vem som ska åka och med vem och i vilken bil som sliter onödigt mycket på hjärnan. Denna bilverkstad har bara öppet mellan 7-16, eller bara och bara, det är väl normala arbetstider men det var ändå lurigt att få ihop för oss just den här veckan. Idag ska allting betalas och det är ju inget man ser fram mot direkt, drygt 20 papp kommer det att gå på allt som allt. Men då är i alla fall den där djävla kamremmen på min mans bil bytt, och min bil har bromsar och går förhoppningsvis genom besiktningen också. JodåsåATT. Det är kul nästan jämt. 

Ska på laserbehandling idag efter jobbet. Mitt stukade/vrickade/onda knä har blivit rätt så mycket bättre senaste veckan, så jag tror Laserkvinnan ska få fortsätta jobba med axlar och nacke. Har tid klockan 14, det tar en timme, sen tar det 45 minuter att köra därifrån och hem så jag får köra direkt till bilverkstan (med min mans bil som jag har idag) för att hinna dit innan de stänger klockan 16, ställa min mans bil på parkeringen där, hämta ut min bil (och åderlåta sparkontot), köra hem den, gå ut med hundarna och sedan promenera tillbaks till verkstan för att hämta min mans bil. Känns lite som när jag läste matte på Komvux och man skulle ha något projekt som man självständigt skulle lösa efter bästa förmåga och sedan redovisa inför klassen. Min uppgift gick ut på att man skulle köra genom en öken med en jeep som drog 1 liter bensin per mil, distansen var, om jag minns det rätt, ungefär tre gånger så lång som bensinen räckte till, tanken rymde si och så mycket och man hade bara plats för ett visst antal reservdunkar och så skulle man presentera en lösning för hur man tog sig genom den där öknen med minsta möjliga körsträcka. Jag löste det genom att skapa depåer i öknen dit jag rent teoretiskt körde som en tätting och lämnade en massa bensindunkar för att så småningom klara hela sträckan, det var ett sabla pyssel för man fick ju hela tiden planera för att ha bensin som räckte till återfärden när man skulle fylla upp de där dunkarna igen och även om jag fick godkänt på uppgiften så tror jag faktiskt inte det var den mest optimala lösningen. 

Läste fysik på Komvux i samma veva, det är verkligen mitt sämsta ämne. Någonstans har jag läst att biologi egentligen handlar om kemi, att kemi egentligen handlar om fysik och att fysik egentligen handlar om matematik, och det är (i alla fall enligt mig) till stor del sant och jag har inga problem med att beräkna saker utifrån givna formler.  Det är mer de fysikaliska lagarna och principerna jag har svårt att begripa mig på. Pinsamt länge trodde jag till exempel att normalkraft hette så för att det liksom var det som var det normala och inte för att det hade att göra med att kraften var/är vinkelrät mot ytan. Men det är ju liksom inget som påverkar en märkbart i ens dagliga göromål. 

Min fysiklärare på Komvux berättade en gång att han hade läst (källa: okänd) att kvinnor rent generellt har svårare för fysik än män, och att det enligt samma obekräftade källa berodde på att alla exempel i alla fysikböcker är såna som män i högre grad kan relatera till: det är bilar som accelererar och bromsar, kanonkulor som skjuts iväg, högtalare med tillhörande ljudvågor som sänds ut, varenda sida i fysikboken är liksom genomsyrad av mandom, mod och morska män. Nu ville han, vår fysiklärare på Komvux, ändra på det och ge exempel som även kvinnor kunde relatera till och så ritade han upp ett höghus där det stod en arg kvinna i ett fönster på åttonde våningen och slängde en krukväxt efter sin man som stod på marken och så skulle man via kastparabeln beräkna om han, givet att han inte rörde sig ur fläcken, blev träffad eller ej "och därmed skulle man också kunna få fram en formel som beräknar sannolikhet för skilsmässa", myste fysik-Bengt spjuveraktigt, och tyckte väl att han därmed gjort sitt för  att främja jämställdheten i klassrummet. Så gick det till på den gamla goda tiden när allting inte alls alltid var som det skulle. 

Hur som helst. Snart är det dags att bocka av november. Snart december. Snart (fast känns ändå väääldigt avlägset just nu) julledigt. Snart nytt år? 2023? Hur gick detta till? 

It must have been love but it's (almost) over now?

Lite dramatisk rubrik kanske? 

Tisdag

Idag var det segt att ta sig upp ur bingen. Brukar inte vara känslig för höstmörkret SÅ, men just nu tycker jag det är rätt drygt, i alla fall på morgnarna. Men om några veckor vänder det, får man ju intala sig i alla fall även om det inte blir ljusare på en kafferast (lika lite som "nu går vi mot mörkare tider" skulle ske över en natt bara sådär, som vissa trista olyckskorpar brukar kraxa kring midsommar).

Jobbar hemma idag också, har möte sent i eftermiddag och då föredrar jag att ta dom på hemmaplan, så att min arbetsdag kan sluta i samma stund som mötet slutar istället för att jag måste plussa på en halvtimmas körning för att ta mig till mitt enkla tjäll. Varje sekund i dagsljus räknas om ni frågar mig. Idag är det dessutom Lille P-dag, så då gäller det att ta vara på ljuset extra mycket. 

Min man och jag tog hans bil och vroomade ner till verkstan för att lämna in den och hämta ut min. Sen ska vi göra om samma procedur i eftermiddag igen eftersom det kuliga som upptäcktes under gårdagens service på min bil var att bromsarna behövde fixas och det hade de varken tid eller delar till att göra igår, så det ska göras imorgon istället. Bromsar känns ju som en sån där typisk bra-att-ha-grej, men det är sura pengar att betala. Min man började prata om att vi borde sälja min bil innan det blir något stort fel som kostar skjortan att reparera. Så länge han har sin firmabil så klarar vi oss med en bil, och skulle han av någon anledning inte ha firmabil längre så får vi väl lösa det problemet om/när det uppstår. Men att dra igång ett försäljningsprojekt av en Kia från 2011 som gått 23 000 mil känns ju snudd på oöverstigligt jobbigt just nu, eller snarare är det väl att be om att bli terroriserad av en massa snackepellar som vill pruta. Det får bli ett projekt för 2023 istället...kanske. Håller absolut med honom i sak, det är onödigt dyrt att ha två bilar när man inte behöver. Ingen av oss är dock vana att behöva planera logistik utifrån någon annans behov av bil, så det kan bli en utmaning. Rent teoretiskt bör det i alla fall fundera relativt smärtfritt, sen får vi väl se vad praktiken har i sitt sköte att erbjuda ifråga om gräl på temat "vem behöver bilen mest". 

Fick ett infall och köpte en andel i en galopphäst igår! Eller rättare sagt två andelar i två olika hästar, ett sto och en valack, men funderar på om jag ska ge den ena (andelen) till min man i julklapp. Och i så fall vilken? Det är lite som att ge bort en trisslott och så visar det sig att det är 25 miljoner i vinst på den. De pengarna skulle man ju hellre ha velat ha själv liksom, även om det är saligare att giva än att taga. Nu lär ju inte EN andel à 400 kronor inbringa några miljoner i vinstpengar (om ens några), det är väl mer principen om "hans" häst skulle vinna mer än "min". Haha. 

   

Lille P vecka 47 2022

På tisdagen låg snön fortfarande minst decimetertjock. Fick inleda med att plocka bort de översnöade bommarna från ridbanan så att P inte skulle snubbla över dom. Sedan hämtade jag honom i hagen, han kom själv till mig när jag lockade med äpple. Dock var han lite allmänt sur att ha att göra med och lite allmänt spooky, fastän han inte alls är den spooky:a typen. Longerade honom i skritt, trav och galopp och det gick bra. Sedan red jag i skritt och trav, det gick också bra men man märkte att han blev tröttare än vanligt. Borde ju såklart vara minst lika jobbigt för honom att pulsa i snö som för mig. Mot slutet blev han lite tjurig och testade att stanna så som han gjorde lite i början. Fick dock igång honom utan några stora åthävor, men sedan avslutade vi innan han hann få för sig att börja testa detta igen. 

Skulle sedan släppa ut honom i hagen, men då var det något som hände. Antingen blev han rädd (men han är som sagt inte den spooky:a typen), eller så hade han en dålig dag. Precis när jag skulle ta av honom grimman så kastade han sig iväg och sprängde eltråden i grindöppningen och sprang till stallet. Det hände ingenting, jag kunde ta honom igen utanför stalldörren, men eltrådarna gick förstås av. Elen var avstängd, vi gör det när vi tar in och ut ur hagen, vilket på ett sätt var lite dumt för han kunde gott ha fått sig en kyss. G, som är Lille P:s ägares svärmor och som bor på samma gård, fick komma ut och laga grinden och hon berättade att han varit lite allmänt konstig hela dagen. När hon varit ute med lunchhöet så hade han verkat lite orolig och inte velat äta, så det var kanske så att han hade en dålig dag? Men sen när vi släppte ut honom efter att grinden lagats så gick han direkt till sitt hö och började äta, så fan vet. 

På fredagen var det Den Stora Motviljans Dag, i alla fall i P:s ögon. Han var verkligen inte på humör. Jag ville ha honom till att skritta på lite uppkortad tygel, traven funkar bra att jobba i men skritten är jobbig, då vill han bara takta eller så slänger han med huvudet. Det handlar verkligen inte om att gå i form eller något sånt, bara att tygeln ska vara lite sträckt. Men det var tydligen någon slags avancerad form av djurplågeri, enligt Lille P. Han kastade med huvudet och körde ner det mot marken och höll på. Jag var konsekvent med att hela tiden lätta i handen så att det inte skulle finnas något att kriga mot, men då började han istället att stanna, backa, småresa sig. Fick peta fram honom med spöet, men det hände ändå 4-5 gånger. Fick honom att gå hyggligt en liten bit till slut och då avslutade jag snabbt. Han var alldeles svettig efteråt trots att vi nästan bara hade skrittat, men det var kanske av sinnesrörelse snarare än ansträngning. Men kände att det ändå var tvunget att sätta lite press på honom. 

Igår red vi ut! Ägaren var med på en annan av gårdens hästar, en trygg gammal nordsvensk. P var lite på tårna först, tittade mycket på allt runt omkring men det är ju inte så konstigt, han har ju bara blivit riden på bana förut så det här är nytt. Fast han har gått på bete på ängarna där vi red, så miljön kände han väl gissningsvis igen. Men det är ju skillnad på att gå och beta och släpa runt på en ryttare. Det gick i alla fall bra och var riktigt mysigt. Ägaren hade ridit honom lite dagen innan, men hon hade inte märkt av att han varit tjurig, och igår märktes inget av det heller. Så förhoppningsvis var det bara som han ville testa lite igen.  

    

Den känslan

Ni vet när man har lämnat in sin bil på bilverkstaden för service och man får ett sms några timmar senare där det står Kan du kontakta oss på telefon 0xx-xxxxxx?

Då vet man att ingen kommer att säga att det inte var några som helst fel på ens bil, och att servicen därför nästan skulle vara att betrakta som gratis. 

Mvh/cirka 10 000 kronor fattigare.