Miniserie schminiserie

 Kan vi stanna upp ett tag och diskutera begreppet "miniserie"? Just nu håller jag på att titta på "miniserien" Stay Close på Netflix. Tycker den är bra, Harlan Coben är väl en mästare på att måla upp en perfekt fasad där ingenting är vad det verkar vara och det råder ett stort mörker under den glättade ytan. Tycker dessutom att han DS Broome är lite...het? Liksom fulsnygg på något vis, även om jag förmodligen skulle hata att ha honom som kollega, eller ännu värre, pojkvän (eller vad det nu heter när man är i vår ålder). Hehe. Men hur som helst, att kalla det MINISERIE är väl ändå att ta i? Det är 8 avsnitt. För mig är en miniserie...kanske 3, högst 4 avsnitt? Men det verkar som att allting som inte är "säsonger" nu har förvandlats till "miniserier". Okej, om man jämför med Hem till gården så är väl allting miniserier. Men ändå? Någon djävla ordning får det väl ändå vara, även på Netflix. KAN JAG JU TYCKA. PS. Är fullt medveten om att det pågår krig, naturkatastrofer, hungersnöd, osv i världen, men alla kan ju inte blogga om allt. 

Jaha, det här var ju tråkigt

Jag är ju som sagt inte mycket till hantverkare, men är det något jag har gjort med mitt Flickrum™ så är det att ha mätt. När man har ont om plats, och det har man ju, så räknas varje centimeter och jag har mätt, kontrollmätt, dubbelkollat kontrollmätningen, gjort skalenliga ritningar av rummet samt möbler för att kunna flytta runt och hitta den mest ultimata placeringen på pappret så man slipper baxa omkring tunga möbler i verkligheten, varsågod för LIFE HACK. Tumstocken och linjalen har fan i mig varit som mina förlängda armar, och jag vet att rummet är exakt 200 centimeter brett. Vad jag däremot inte har mätt är de pallar som jag ska bygga en soffa av, för varenda människa vet ju att en EUR-pall är 120x80 centimeter. Och ställer man då den ena i vinkel så blir det en långsida plus en kortsida, detvillsäga 120+80=200 centimeter så det skulle ju passa LIKE A GLOVE enligt mina beräkningar. Felet var väl att de var just beräkningar. För antingen är den ena pallen lite för lång eller så är den andra lite för bred. Eller båda delarna. Plats får de i alla fall inte.

Inte för att det fattas särskilt mycket, men det spelar ju ingen roll eftersom trä inte är så värst flexibelt. Nu blir det krismöte i Hemmet AB. Jag kan ju såklart se att den enklaste lösningen måste vara att såga av ett par centimeter på kortsidan av de tre pallarna som står med långsidan hitåt, men det ska ju göras också. En annan och avsevärt mer komplicerad lösning vore att flytta hela väggen ett par centimeter, men det känns ju onödigt omständligt. Ja, det ska ju inte gå som på räls, den saken är ju säker. 

Mårten Gås-möte, pt 2

 UPPLÖSNINGEN! 

Backstabbed

Backstabbed! 

Till stallet istället, v 11 2022, pt 1 (hoppas jag)

Igår var det äntligen dressyr igen, vi red en övning som gick ut på att om man hade en normalskolad häst så skulle man rida skänkelvikning i en båge längs med långsidan, först för ena skänkeln och sen för andra, och hade man en lite mer outbildad häst så kunde man även välja att bara rida bågen. Jag valde alternativ A, för det är bra träning för Köttbullen. Gick rätt bra ett tag, men sen lackade hon ur och blev sådär omedgörlig som bara hon kan bli i höger varv. Körde upp huvudet, låste halsen, bet tag i bettet och vägrade samarbeta. Då sa vår nya ridlärare I att om det inte funkar med det man gör så får man förändra något. Det är ju en klok tanke. På henne framåt, uppmanade hon och det försökte jag med så vi for iväg som två vantar längs med den såkallade bågen. Repeat x varje gång det var dags för skänkelvikning undan höger skänkel, fast lektionen började gå mot sitt slut så det blev inte så mycket mer krigat om den högersidan igår. 

Du får säga till om du vill rida någon annan häst, sa I och det var ju snällt av henne, fast det vill jag ju inte. Även om det nästan rök ur öronen av uppdämnd irritation hos undertecknad (och även Köttbullen tror jag) igår. Du kunde ju ha ridit bara bågen, sa min dotter men jag tycker att någon gång får väl även Köttbullen lära sig ett och annat. Det SKA gå. 

Fick bläddra tillbaks i gamla inlägg för att peppa mig själv lite, för visst har det  ändå hänt grejer sedan jag började rida henne. För TVÅ ÅR SEN, hehe. Man är ju ingen Jan Brink precis. 

Mårten Gås-möte

 Första delen av ett möte med Mårten Gås

Måndagen före vårdagjämningen

På söndag är det vårdagjämning. Äntligen, även om det nu har varit så härliga soliga nästan-vårdagar i över en vecka, så det där behovet av "att det ska bli ljusare" är väl kanske inte riktigt lika stort just nu som det var för ett tag sen när det var gråmulet och kallt och regnade varje dag i vad som kändes som flera år. 

Blev ingen ridning i fredags. När jag kom till stallet så stod det bara hästar som jag absolut inte kan tänka mig att rida uppskrivna på tavlan. Började leta efter ridläraren, för det där att det är de enda hästarna som ska gå behöver inte vara en absolut sanning, men samtidigt så tar jag det inte på något sätt för givet. Hittade henne inte någonstans, hittade till slut någon som jag kunde fråga och fick då till svar att hon var ute i skogen. Då var mina alternativ 1. Börja göra i ordning en häst som jag absolut inte vill rida (läs: lite hetare hästar vars mentalitet inte passar mig), eller 2. Vänta och hoppas på att ridläraren skulle dyka upp i så god tid att jag skulle hinna göra i ordning Köttbullen om det nu var så att hon skulle gå med. Var inte sugen på 1, men tiden gick och så småningom kändes inte heller 2 som ett alternativ, så då valde jag alternativ 3, ge fan i alltihop och åka hem. Blev lite sur, för jag hade ju ändå stannat kvar en timma extra på jobbet för att matcha drop in-tiden, och också på att ridläraren gjorde sig oanträffbar, det kan ju vara så att man har andra frågor? Får väl hoppas att det bara var någon tillfällig grej. 

Sådde jag några tomater i helgen? Näpp, det gjorde jag inte. Åkte ju iväg för att köpa färg, och tänkte då passa på att köpa såjord, men den var slut både på Lantmännen och i vanliga affären. Sen hittade jag en tredjedels påse i växthuset, men det var typ tjäle i den. Ställde fram den i solen för att den skulle tina upp, men sedan glömde jag bort det och så gick denna helgen ur mitt liv för att aldrig mer komma åter. Det får bli veckans fix, hoppas jag åtminstone. Har inte köpt några tomatfrön i år, utan räknar kallt med att jag har i kvar från förra året i gömmorna. Är helt galen när det kommer till tomatfröer, man vill ju liksom ha allt! Gula, röda, gröna, högväxande, lågväxande, tidiga sorter, kulturarv, andra sällsynta sorter och nu fick jag fan i mig sätta mig på händerna för att inte klicka hem några ukrainska sorter bara för att Runåbergs hade en drive och skänkte intäkterna från solrosor och ukrainska tomater till Ukraina. Alltså,  det har absolut inte att göra med att jag inte vill att det ska skänkas pengar till Ukraina, utan enbart att jag har redan en hel djävla skokartong full med fröer och behöver verkligen inte klicka hem ännu fler.   

Idag ska jag åka till Erikshjälpen och lämna grejer, typ några gamla lampor (bland annat dom där fula fönsterlamporna som jag inte ens visste om att jag hade), en säck med utrensade kläder, en kasse böcker (helt otroligt med tanke på att jag nyligen lämnade TIO kassar, men så hittade jag en till) och lite annat smått och gott som jag rensat ut. Mmmm...rensa ut. Det är grejer det. 

I övrigt väntar en (suck) späckad (stön) jobbvecka, men det är väl bara att bita ihop och kämpa på rätt in i kaklet precis som vanligt. På torsdag har jag i alla fall massage. Mmm...massage. Min (eller min och min, hon är väl tillgänglig för alla som bokar tid och betalar) massör (eller heter det kanske massös? fast det låter lite...sådär?) har varit i Thailand på semester i sex veckor och utan henne försmäktar detta måndagsexemplar till lekamen på denna ö. Så det ser jag fram mot. Det och vårdagjämningen.