Och så vänder vi åter till september

Vi spolar tillbaks till september 2021. 

Snabbspolning till nutid

En liten snabbspolning framåt i tiden. 

Ett steg framåt

Rapport från dagens renoveringsmöda: har grundmålat en vägg samt flyttat ett ton böcker.

Före:

Och efter:

Kanske ej superimponerande, men det var ett pyssel att leka inte-nudda-nymålad-vägg (den som är bortanför hörnan) samtidigt som tunga boktravar skulle stuvas undan på ett obefintligt golvutrymme. Skulle väl ha gjort det hela i omvänd ordning men planen var faktiskt bara att måla väggen idag pga trött. Men sen fick jag tydligen feeling?

Och kolla: Jag har FÖNSTERLAMPOR. Det ultimata beviset på att man är en lycklig människa enligt LoHe De här fönsterlamporna, som jag förträngt att jag ens ägde, fick jag när mina föräldrar sålde sitt hus och vi skulle hjälpas åt att tömma en gård som ingen någonsin flyttat ifrån sedan omkring 1868. Tror jag tänkte att min dotter nog ville ha dom, för hon skulle precis skiljas och var i behov av lite inredning. Hon är dessutom mer fönsterlampstypen än vad jag är, men hon tyckte inte de var snygga. Det tycker inte jag heller, men av någon anledning hamnade de ändå i arbetsrumsfönstret på andra våningen där de nu har stått och inte lyst upp någonting i typ sju år eftersom jag nästan inte har varit i det fd gemensamma arbetsrummet alls pga irritation över min mans stök.  Nu får de åka vidare till Erikshjälpen istället. 

Hello Telia my old friend

Igår jobbade jag hemma och precis när jag var klar med dagens knogande så knackade det på dörren. Det är ytterst sällsynt att det gör det, i 99 % av gångerna är det grannarna vars kusinbarn (de har en stor släkt ska tilläggas) ska sälja eller leverera jultidningar eller Newbody eller kryddor eller något annat som godhjärtade jag har beställt av dom, men det var ingenting sånt på gång nu. Gick och öppnade, utanför stod en person som sa sig komma från Telia och som ville informera mig om att nu, NU, minsann så hade de anslutit sig till fibernätet och nu fanns det saftiga rabatter att inhämta för den som ville vara med på den resan. Det ville sannerligen inte jag eftersom jag gjorde slut med Telia i somras. Det var ett långt och lyckligt äktenskap så länge det varade, men det sveket och den otroheten förlåter jag aldrig. Jag sa att jag inte var intresserad eftersom jag hade dåliga erfarenheter av Telia. Jag kommer inte att bli kund hos Telia igen om jag så får 100 % rabatt, förklarade jag (vänligt) och den stackars kringvandrande Teliafiberförsäljaren ville då veta vad som hänt och jag summerade: Först har man ADSL i hundra år och allting fungerar superbra, sedan gör det inte det längre och Telia bara: Här är inget fel, trots att det uppenbarligen VAR deras fel, men de menade på att det var vår router, fastän den var ny. Och sedan när vi fick ("fick") fiber (som Telia vid den tidpunkte inte kunde leverera till nästan-Österlen) så sa jag upp allt med Telia och hade 30 dagars uppsägningstid på alla tjänster, men mailen stängde de ner direkt och menade att "mail inte är en tjänst" och jag fick fan i mig lägga närmare en halvtidstjänst på att ordna upp det. Det var ju inte bara vi som hade problem med Telia där och då, utan det var samma eller värre för minst två andra bara på vår lilla gata så djävligt osannolikt att allas routrar skulle ha begått någon form av kollektivt självmord? 

Detta berättade jag på ett livligt och inlevelsefullt sätt och fick ett Tack för din ärlighet tillbaks. Tyckte nästan synd om henne för det var ju verkligen inte hennes fel, och hur kul kan det vara att tvingas lomma omkring i småbyar och försöka få dom att haka på och byta till Telias nya fräscha fiber? Hoppas vid Gud att hon inte jobbade på provision, för det hade man sannerligen inte blivit fet på hemma på våran gata i STAAAN. Over & out. 

Till stallet istället, v 10 2022, pt 1

Igår var det hoppning. GULP. Till råga på allt skulle vi ha VIKARIE. GULP, GULP, GULP. Man vet ju aldrig med vikarier, de kanske är helt hoppfanatiska och har inte alls lust att ta hänsyn till en feg dressyrkärring på 53 jordsnurr? Det enda som är bra med att vara en feg dressyrkärring på 53 jordsnurr är att man verkligen inte behöver leva upp till någonting längre. Förr var det ju viktigt att hoppa lika högt som alla andra så att ingen trodde man var en mes, men en bra sak med att bli äldre är att sånt kan man ju verkligen unna sig att skita i numera. Förklarade därför direkt för Vikarien att jag kanske var norra Europas mesigaste hoppryttare. Dessutom (fast det sa jag inte) var jag övertygad om att karma skulle komma och bita mig i röven eftersom jag träffat vår f d ridlärare Karin innan och på hennes fråga hur det gick med Köttbullen hade jag stått i stallgången och skrutit som ett barn hur djävla BRA det gick med galoppen. Då brukar det ju i regel gå åt helvete inom kort. 

Hur som helst. Vi började med att trava över bommar i tre olika serier som låg som på ett stort S. Det gick bra, Köttbullen lyfte fint på benen (vilket hon inte alltid gör, hon kan lika gärna snubbla sig genom alltihop) och vi svävade fram och jag hade blicken riktad på nästa och vägarna blev bra. Sen var det trav över ett litet kryss och det gick också bra. Därefter skulle man vända upp på medellinjen och hoppa ett kryss, det gick mindre bra för det var i höger var och då strulade det med galoppen, först blev det fel galopp och sedan korsgalopp (så går det när man jinxar) men vi trasslade oss över på något sätt i alla fall.

Sedan skulle man komma i galopp över en liten bana som var som ett S, och då gjorde hon om det lilla krysset till en oxer. En OXER! Jag har väl fan inte hoppat en oxer på denna sidan millennieskiftet, sa jag till en i Bästa Måndagsgruppen™ efteråt. Jag VET att det inte är ett dugg svårare med längdhinder för hästarna, snarare tvärtom, men jag tyckte den såg både hög och bred ut (det var den inte) och det kändes Läskigt med stort L. Red mot den med döden i hjärtat (nästan), men det gick faktiskt riktigt bra. Kontrollerat tempo, bra avsprång, bra vägar. Kände mig så nöjd (att jag hade överlevt) att jag valde att hålla där. Man ska sluta när det går som bäst, osv. 

Flickan i stenparken

Har läst Flickan i stenparken av Nilla Kjellsdotter. Den handlar om det här:

En tonårsflicka hittas halvt ihjälfrusen mitt i vintern intill en landsväg. Hon är illa tilltygad och pratar knappt. Mysteriet kring den identitetslösa flickan tätnar när det visar sig att ingen har anmält henne saknad.

Kriminalpolisen Mija Wadö får samtidigt en mordutredning på sitt bord när den populäre diabetesforskaren David Heselius hittas ihjälslagen i sitt hem. Den lyxiga villan är noggrant rengjord och det går inte att säkra några tekniska spår. Poliserna får veta att hans företag stod inför ett stort genombrott i forskningen - kan motivet finnas där?

Mija Wadö får axla ett stort ansvar när flera av hennes kollegor är borta från avdelningen. En av dem, Ronnie, saknar hon extra mycket. Medan Mija försöker balansera sitt privatliv och den växande arbetsbördan kommer utredningen allt närmare henne själv. Den lastbilschaufför som hittade tonårsflickan, är han verkligen den som Mija tror?

Till en börja med tyckte jag den här berättelsen var lite sisådär. Störde mig på att någon såg en huggorm och tänkte att hon "hatade de där ryggradslösa djuren" eftersom ormar inte alls är ryggradslösa mvh besserwissern. Sen tyckte jag karaktärerna var lite stolpiga, särskilt chefen (måste ALLA polisdeckare ha en chef som i det närmaste kunde ha platsat som clown på Cirkus Scott?) och Mijas granne som bara var too much, och Mija själv, eller rättare sagt på hur många gånger man var tvungen att läsa om hur hon stoppade in en prilla eller rättade till den eller tog ut den. Och såklart att hon hade ett tungt-bagage-som-hon-absolut-inte-ville-prata-om, som det verkar vara lag på att alla polisdeckare har på ett eller annat sätt. Men sen tog det sig, tyckte jag nog, och då kan jag bortse från ett och annat irritationsmoment (som att alla kvinnliga polisdeckare alltid har en äldre manlig polis eller nån annan karl som "är som en far" för dom och dit de alltid är välkomna för en fika och en pratstund). En riktigt stark och mustig intrig med lett par för mig rätt oväntade twister (blev dock helnöjd när jag kunde ställa diagnos på ett sjukt barn flera sidor innan de åkte till sjukhus men jag är ju också ett djävla geni ibland). Också kul att läsa om hur det är i Finland, tycker jag. Den här boken får fyra lättare blodsockerfall av fem möjliga.

Om Daenerys Targaryen

Ett inlägg som bland annat handlar om Daenerys Targaryen.