fredag 8 januari 2021

Fredag och oxveckorna har startat

Sitter här och smådeppar lite över att julledigheten är över. Ja, lördag och söndag återstår ju, men då skulle jag ju ha varit ledig i vilket fall som helst. Fast man ska ju inte gnälla för lite. Någon vecka innan jul träffade jag en person som jobbar på intensiven, bara det i dessa tider, och som hade fått all sin jul- och nyårsledighet indragen p g a läget. Hen var inte glad ska jag säga. Så det är väl i sanning otroligt förmätet av mig att jämra mig över att det bara återstår 2 av 23 lediga dagar, men det gör jag uppenbarligen ändå. Egentligen hade jag tänkt vara ledig även på måndag, för att mjukstarta oxveckorna lite, men så piskade Luther på mig och sen var det kört. Sen satt jag sniket och kollade hur långt det var till påsk. Tolv veckor till nästa ledighet. Tänker att jag måste bli bättre på att vara ledig också. I år var det ju inte direkt någon arbetstagarjul, så jag har rensat i kompbanken och tagit ut arbetstidsförkortning, men varje år får jag alltid ut semester i pengar när den inte får sparas mer. Av någon anledning får vi bara spara fem dagar per år, men när man sedan ska ta semester så dras den från de nyaste dagarna. Så för att komma åt sina gamla dagar måste man först bränna alla nya och sen kan man plocka av de gamla. Hur kan någon ens komma på ett så djävla korkat system? Ja, vad jag skulle komma fram till var i alla fall att jag kanske skulle försöka bli lite bättre på att ta någon dag ledigt lite här och där istället för att bara harva på. Prova att faktiskt ta slut på årets semesterdagar någon gång? Det har nog aldrig hänt, åtminstone inte i modern tid. Ja, jag får väl se hur det blir med den saken. 2021 har inte målats upp som någon sinekur för min del. Karriären pockar på uppmärksamhet så att säga, före jul fick jag nämligen ett jobberbjudande från min chef som jag inte kunde motstå. Observera också mitt stående nyårslöfte: JOBBA MINDRE. Jaja, vi får väl se hur det går med den saken.        

Har ägnat ett par dagar åt att städa i vår carport vedport. Jeflar så bra det blir. Nu har jag snart tömt den sista stora pallkragelådan på diverse bråte, mest en massa träbitar i ek från den tiden när min man jobbade på ett snickeri där de anställda fick ta hem spillbitarna och elda med. Nu tycker vi kanske att just ek är lite för fint för att bara slänga in i kaminen, därav att de blev liggande i väntan på att min man skulle få feeling och snickra ihop något fint. Nu kan jag nästan svära på att han inte ägnat de där ekbitarna en tanke på åtminstone de senaste åtta åren eller så, men nu har de i alla fall fått flytta ner i källaren så att man rent teoretiskt åtminstone inte måste börja med att göra en arkeologisk utgrävning för att få tag i dom om och när feelingen väl infinner sig. Är utomordentligt nöjd med mig själv för denna arbetsinsats. Snart kommer carporten vedporten att vara ett ställe där veden är staplad längs med sidorna, tunnorna med höns- och vaktelmat står rätt fram och längst in, och där det är bara att gå in och ta vad man ska ha. Inte som nu när man får kryssa sig fram mellan all möjlig bråte som av någon anledning alltid hopas där i väntan på vidare transport. Ska göra ett (1) litet bås där sånt-som-ska-till-återvinningen ska få förvaras tillfälligt, men det är också den enda eftergiften. INGET ska få ligga på golvet och vara i vägen. 

Sitter nu och försöker planera dagens logistiska äventyr. Ska ju till stallet, fast det är teori så jag behöver inte vara där förrän vi börjar. Men så ska jag till Granngården och hämta strö. Det är en jättekonstig sak. Jag brukar köpa en produkt som heter Lättströ att strö med i hönshuset och vaktelburarna. Nu har den varit slut hos Granngården i Ankeborg i eviga tider, eller i alla fall sen långt innan jul. Häromdagen skulle min man dit och då bad jag honom kolla om det fanns, för jag litar inte 100 % på deras lagersaldostatus på hemsidan. Nä, det fanns inte och enligt en som han frågade så hade de problem med leverantören så det bästa var om man beställde själv via deras webbutik. Det gjorde jag och då tog det två dagar, sedan fick jag ett sms att det fanns att hämta i butik. Varför kan då inte bara butiken beställa från webbutiken? Va? Va? Va? Ja, i alla fall måste jag åka till Granngården och hämta detta strö. Jag ska också handla lite mat, för nu har vi varit hemma båda två sedan innan jul och, tja, ätit. Och så ska jag hämta ett paket på ett utlämningsställe. Tänker att jag ska göra detta innan jag åker till stallet för att försöka undvika trängsel. Men då måste jag börja räkna baklänges för att hitta den korrekta tidpunkten för när det är dags att lyfta röven från soffan och ge sig av. Vill inte komma för tidigt till stallet för nu får man inte vara där annat än precis i anslutning till sin ridtid. All teori ska dessutom vara utomhus. Längtar ej direkt till det i januari, men det är ju bara att gilla läget. 

Planerar lite sådd också, har tänkt vinterså persilja, purjolök och lite kål. Kanske spenat? Fattar inte när man egentligen ska så spenat för jag tycker den går i blom nästan så fort den visar sig, men januari kan ju vara värt att prova. Förra året lät jag mina purjolökar gå i blom och nu behöver jag nog inte köpa ett purjolöksfrö mer så länge jag lever. 

Har också beställt avelsägg från en hönsras som heter Bielefelder Kenn, en könsvisande ras som ska vara rätt så snabbväxande och där tupparna tydligen kan väga upp mot 5 kg. Hoppas tvärtemot alla andra på många tuppar = mycket mat.  Så under förutsättning att Post Nord inte gör bort sig så kommer de i mitten av nästa vecka, äggen alltså, så då blir det dags att dra igång kläckaren igen. Spännande.  Over & out. 




  


torsdag 7 januari 2021

Wilt

Har läst-om Wilt av Tom Sharpe, en bok jag läste för första gången någon gång i slutet av 80-talet. Tyckte den var jätterolig då, tycker fortfarande den håller måttet. Boken handlar om detta (ursäkta för engelska men det verkar inte gå att googla fram baksidestexten på svenska och jag är för lat för att skriva av och Google Translate gjorde ett helkasst jobb):

Henry Wilt is a demoralized and professionally under-rated assistant lecturer who teaches literature to uninterested construction apprentices at a community college in the south of England. Years of henpecking and harassment by his physically powerful but emotionally immature wife Eva leave him with dreams of killing her in various gruesome ways. But a string of unfortunate events (including one involving an inflatable plastic female doll) start Henry on a farcical journey. Along the way he finds humiliation and chaos, which ultimately lead him to discover his own strengths and some level of dignity. All the while he is pursued by the tenacious police inspector Flint, whose plodding skills of detection and deduction interpret Wilt's often bizarre actions as heinous crimes.

Ja, som sagt, jag tycker det här är en jätterolig bok. Kanske inte 100 % lika rolig som första gången jag läste den eftersom jag ju den här gången kände till hela plotten och inte blev lika full i skratt åt alla oväntade vändningar (eftersom de av förklarliga skäl inte var så oväntade längre). Men ändå. Den håller fortfarande.  Finns på Bokbörsen om ni inte hittar den på bibblan (när den nu öppnar igen). Brukar finnas på loppisar också (när de nu öppnar igen). Kanske är det bara jag som tycker den är jätterolig?  Jag ger den hur som helst fyra uppblåsbara Barbara av fem möjliga.

What's up?

Här kommer en liten rapport från ett soffhörn. Bortsett från att Donald Trump och hans anhängare i detta nu beter sig som rövhål ("politiskt måste det här vara det sjukaste som hänt sen typ Berlinmuren föll", sa jag och min man till varandra) är allting bra. Är ledig till och med måndag, så än återstår det några dagar kvar att suga musten ur. Har inte gjort speciellt mycket den här ledigheten, men det är väl det som är vitsen med att vara ledig? Gått långpromenad med hundarna varje dag. Det funkar, peppar peppar, knät verkar hålla. När jag var hos läkaren i somras någon gång så sa hon att just långpromenader var inte att rekommendera som träning när man har artros för det bryter ner mer brosk än vad som byggs upp. Det var faktiskt deppigt på riktigt, men skam den som ger sig. Mellan en och en halv och två och en halv timma per dag har jag varit ute och det har funkat fint. 

Ridningen börjar denna veckan, men vår grupp ska börja med teori så det är väl bara att gilla läget och se fram mot vecka 2. Ska även påbörja ett nytt socker- och alkoholfritt liv då, som ska vara fram till påsk eller så, tänker jag mig i alla fall. Kan Leif GW Persson supa som ett svin halva året och leva sunt resten så borde jag väl kunna unna mig av livets goda under semestern och julledigheten, och sedan hålla mig på den smala vägen bortsett från ett par avstickare resten av tiden. 

Annars är det väl inget nytt under solen. Det har snöat lite, det gillar jag inte men det är plusgrader så förhoppningsvis blir det inte liggande så länge. Har ägnat tid åt att stapla ved och få i ordning i vår carport  vedport. När vi flyttade hit ställde vi fyra stora pallkragelådor längst in och fyllde dom med spillved. Sen hamnade det hela tiden saker framför så att det inte var smidigt att plocka veden därifrån och numera har vi veden staplad längs med sidorna. Så jag har fått bort i alla fall 75 % av all bråte som stått längst in och planen är nu att flytta dit tunnorna med höns- och vaktelmat, som i nuläget står lite dumt placerade enligt den gamla trökiga "vi ställer dom här så länge"-principen som alla vet kommer att mer eller mindre bli en permanent placering eftersom "så länge" är synonymt med "orkar inte göra något åt det". Men snart så! Spännande liv jag lever, inte sant?  

Häromdagen gick jag längs med en landsväg, plötsligt for alla hundarna ner i diket och där låg en avsliten skank från en dovhjort eller möjligen ett rådjur. Tänkte inte så mycket mer på det då för roadkill ser man ju lite då och då. Men någon dag senare såg jag i en lokal Facebookgrupp att Länsstyrelsen varit ute och konstaterat vargangrepp på två dovhjortar i just den skogen. GULP. Ja, det var väl det mest dramatiska jag har varit med om i år. Nu ska jag sätta mig och arbete med min kursplanering inför vårterminen, oh the joy of föreningslivet. 

  

onsdag 6 januari 2021

Låt mig bara vara din

Det här är en bok som jag med största sannolikhet inte kommer att läsa klart: Låt mig bara vara din av Peter Sundberg. Jag köpte den enbart för att Peter Sundberg är en av mina favoritradiopratare (och hoppades att han även skulle bli en favoritförfattare, men sorry, nej, så blev det inte). Boken handlar om detta:

Adam har allt. Eller har han det? Han är hockeyproffs i Nordamerika, bor i en lyxig våning på Manhattan och har en flickvän som tilldrar sig andra killars blickar. Trots detta tyngs han av en stor hemlighet, en hemlighet han dolt i hela sitt vuxna liv.

En dag kommer det ett brev poststämplat i Sverige som gläntar på den garderobsdörr som Adam desperat har försökt hålla stängd. Två personer känner till hans stora hemlighet, och han inser att han behöver göra upp med dem bägge för att bli fri.

Resan till Sverige blir en resa tillbaka i tiden. Återigen sveps han med i den himlastormande förälskelsen han en gång valde bort och återigen är han tvungen att välja mellan två sidor av sig själv, men denna gången är insatsen högre. Låt mig bara vara din är en kraftfull skildring av förbjuden kärlek, rädsla och hopp.

Jag kan sträcka mig så långt som att jag förstår att homosexuell kärlek eller attraktion är avsevärt mer komplicerat om man är en machokille som inte har kommit ut ur garderoben, och att det kan vara en historia som behöver berättas. Men i övrigt hade den här boken inte mycket som tilltalade mig. Alldeles för detaljerade beskrivningar av saker som inte tillför handlingen något (funkar för Bret Easton Ellis, men knappast för någon annan), men vad jag störde mig allra mest på var omotiverat hoppade mellan tempus. Det duger inte att det stod någon vid fönstret och sedan ligger någon i sängen och de därefter slog någon skamset ner blicken. Det är ju ändå en bok som har getts ut av ett förlag, finns det ingen som korrekturläser längre? Den här boken får en överkorsad hockeyklubba av fem möjliga. 

Många gånger i regn

Har läst (eller snarare plågat mig genom) Många gånger i regn av Jack Hildén. Den handlar om detta:

De har alla förutsättningar för att leva bra liv. Hur är det då möjligt att misslyckas så ofta, och varför verkar en av dem helt ointresserad av att ens försöka?

Det enda Mikaela vet säkert är att hennes bror ska dö. Hon vet inte hur eller när, men han vill inte vara med, inte delta i vuxenblivandet som de andra i deras umgänge ägnar sig åt. De är en grupp människor runt trettio som vuxit upp tillsammans, inga familjebildningar än, ingenting fast av någonting. Det är Mikaela och hennes bror Victor, Tom, Siri och Edwin. De hänger, är ibland också ihop, de växlar partner, ligger med någon annan, är vänner för livet, är inte det. De festar, tänder av, arbetar, pratar och tänker
.

Nä, det här var ingenting för mig. Tycker ingen av karaktärerna var det minsta intressant, det kändes bara som en bunke bortskämda och självupptagna snorvalpar som var otrogna, mådde dåligt, tog droger och gick i terapi. G-Ä-S-P. Den här boken får en Stesolid av fem möjliga. 

tisdag 5 januari 2021

Blod säljer

Har läst Blod säljer av Stephen King och det tycker jag att du också kan ta och göra. Så här står det på baksidan:

"Blod säljer" - och ett bombdåd på högstadieskolan Albert Macready kommer definitivt att toppa alla löpsedlar. Men det är något märkligt med tevereportern som är först på plats för att rapportera från tragedin. Holly Gibney följer spåren och står plötsligt öga mot öga med en varelse som inte kommer att nöja sig förrän den får frossa i blod. Hollys blod...

Jag köpte den här boken för rätt längesen, lade den i min att-läsa-hög utan att läsa vad som stod på baksidan. Sedan blev den liggande medan jag överlevde en för djävla stressig höst. Hade jag vetat att Holly Gibney var med så hade jag nog inte kunnat vänta (vill nämligen att allting ska vara PERFEKT när jag öppnar en jungfruligt oläst Stephen King). Älskar Holly. Nu handlar den här boken inte bara om henne utan det är fyra rätt rejäla noveller (boken är cirka 500 sidor), varav Blod säljer kan ses som en fristående fortsättning av Outsidern. De andra tre novellerna (Mr Harrigans telefon, Chucks liv och Råtta) har ingenting med Holly att göra. Chucks liv var okej, Råtta riktigt bra och Mr Harrigans telefon sådär så att den inte gick att lägga ifrån sig. Den här boken får fem kalla kårar av fem möjliga. 

torsdag 31 december 2020

Hejdå 2020

 Jamen vad passar väl bättre än att avsluta året med en lista? Samma som förra året, James? Såklart! 


1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jobbade hemma betydligt mer än tidigare. Annars var nog det mesta sig likt ändå?

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Så här skrev jag för ett år sen: 
JOBBA MINDRE. Sen kommer, utan inbördes ordning: träna mer med Tage (kanske tävla), vara hemma mer, läsa mer böcker, odla mer, säga nej till sådant som jag inte vill, försöka sluta att irritera mig på saker jag ändå inte kan göra något åt (målbild: en gås. En stor sävlig gås som allting bara rinner av. Det ska bli jag 2020), cykla mer med min elcykel. Och promenera mer, har jag definitivt kommit fram till under de första dagarna av min julledighet där jag har unnat mig långa långpromenader. Älskar ju långa promenader och det får mig att må bättre både fysiskt och mentalt, men när jag är stressad har jag en tendens att välja bort dom, tycka att jag inte har tid och istället för att ta mig tid så tycker jag synd om mig själv och ska unna mig att sitta i soffan och dumsurfa. Det är dumt. Det ska jag göra mindre. Men först och främst: JOBBA MINDRE. Nu får det fan i mig bli så.  

Och utfallet blev så här: Jag jobbade periodvis mindre, men periodvis också asmycket. Nu i höst och vinter har det lutat mer åt asmycket, men jag har nog haft någon period tidigare där det åtminstone har varit okej. Men det blir fail på den, det blir det. Jag tränade mer med Tage och han blev faktiskt viltspårchampion i somras. Tävlade dock ingenting bortsett från i viltspår, men det beror nog mest på att nästan alla tävlingar blev inställda. Delvis check på den. Hemma mer vet jag inte om jag har varit, men kanske? Jag tycker nog i alla fall att jag är bättre på att både säga nej och att inte irritera mig på saker som jag inte kan göra något åt även om det fortfarande kan bli bättre. Delvis check. Cyklat mer med elcykeln - check. Promenera mera - delvis check, för jag fick ju artros i knät och då var det inte läge. Men det har ju blivit bättre så nu är jag på gång igen.  

3. Kommer du att ge några nya?
Jamen jag fortsätter väl att tjata om att jag ska jobba mindre. JOBBA MINDRE ALLTSÅ. Generellt får jag väl fortsätta med 2019 års löften eftersom de flesta bara verkade vara halvvägs i land. Jobba mindre, säga nej till trökigt, vara en gås istället för att älta, cykla mer, promenera mer, även generellt försöka träna lite mer med hundar och med mig själv. Rida mer. Odla mer. Dumsurfa mindre. INTE TACKA JA TILL NÅGOT STYRELSEUPPDRAG I NÅGON IDEELL FÖRENING. Det får väl räcka där. 

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, eller en medarbetare på jobbet i alla fall. 

5. Dog någon som stod dig nära?
Nej (om inte Sven Wollter räknas. Obs, jag kände inte honom personligen. Men det var deppigt när han dog).  

6.Vilka länder besökte du?
Inga? Eller var jag i Danmark en hastig sväng innan pandemin? Nej, det var nog 2019. 

7. Är det något du saknar år 2020 som du vill ha år 2021?
Jag har ju inte direkt varit personligt drabbad av pandemin, men det är klart att jag vill att den ska försvinna. 

8. Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas?
12 mars när det gick ut ett påbud från vår högsta ledning att alla som kunde skulle jobba hemifrån de kommande tre veckorna för att minska risken för smittspridning. Så overkligt att packa ihop och säga "vi ses i...eh, april?". Och det var ju bara början, skulle det ju visa sig.  

9. Vad var din största framgång 2020?
Tages viltspårchampionat. Lite ryttarmässiga framgångar med Köttbullen också. Har även klättrat en del i jobbmässiga sammanhang, även om det större delen av året mest kändes som motgångar. 

10. Största misstaget?
Säkert många, men just nu kommer jag inte på ett enda. 

11. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Fick artros i knät. Det var deppigt, men nu är det bättre igen och det förde även med sig att jag tog tag i min träning igen. Annars har jag - peppar peppar - inte ens varit förkyld. Har ju mina vanliga krämpor med axlar/nacke och tillhörande spänningshuvudvärk, men det är ju inget nytt under solen så att säga. 

12. Bästa köpet?
Min nya elcykel KARIN. Och min nya ridhjälm. 

13. Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom nödvändigheter som bensin/diesel, bränslepellets och mat så var det väl KARIN och ridning för egen del. Sedan har jag även stöttat delar av min familj ekonomiskt när de haft det knapert. 

14.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jamen det är väl det gamla vanliga: familjen, djuren, trädgården, skogen. 

15. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2020?
Inga alls. 

16. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag skulle nog generellt säga gladare och även jämnare i humöret. 

17. Vad önskar du att du gjort mer?
Odlat kanske. Jag började i stor stil, men hade möss i växthuset som åt upp allting jag sått, och sen kom jag av mig lite och orkade inte riktigt börja om. 

18. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat och dumsurfat. 

19. Hur tillbringade du julen 2020?
Jag och min man var ensamma och det var som vilken sketen torsdag som helst. Sen hade vi ett litet fir med barn och barnbarn i söndags.

20. Blev du kär i år?
Inte mer och inte mindre än innan. 

21. Tv-seriefavorit?
Jag har nyligen sett två riktigt bra tv-serier: Unbelievable och The Stranger på Netflix. Dom nästan sträcksåg jag. Plus den norska Home for Christmas, den var mysig om än förutsägbar. Jag och min man har också varit helt besatta av The Crown. 

22. Bästa boken du läst i år?
Kan ej välja en, men de här böckerna fick högst betyg på min läslista i år: 
Främlingen av Elly Griffiths
Skuggjägaren av Camilla Grebe
Mellan djävulen och havet av Maria Adolfsson.
Gammelgrav av Erik Nilshammar. 
50 stater och 10 blånaglar av Anders Forselius.
I mörkret av Cara Hunter. 
Flickan i skogen av Sam Lloyd
Irrbloss av Elly Griffiths

23. Största musikaliska upptäckten?
Ingen.

24. Något du önskade dig och fick?
Inte som jag kan komma på sådär rakt av. Jag önskade dock att min man skulle få ett nytt jobb och att min dotter skulle komma in på sin utbildning (check på båda). Men för egen del minns jag inget särskilt.   

25. Något du önskade dig men inte fick?
njae.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2020?
Jag red islandshäst med min man, och sedan åt vi lunch på en uteservering i Simrishamn. 

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mindre jobb? Annars som sagt, har inte varit så personligt drabbad, men det är klart att det hade nog varit avsevärt trevligare om det inte varit en pandemi. 

28.Vad fick dig att må bra?
Samma som ovan, familjen, djuren, trädgården, skogen. 

29. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen. 

30. Vem saknade du?
Min bror.

31. De bästa nya människorna du träffade?
Lite kul folk i mina hundkurser. 

32. Bästa maten?
Den man äter i spårskogen.